Commander's Log

Tänkbar ubåt

2011-11-17T16:12:00.000+01:00

Försvarsmaktens analys av den misstänkta främmande undervattensverksamheten utanför Göteborg i september är nu klar rapporterar FM på sin hemsida.

Efter uppgifter om oförklarliga iakttagelser i havet utanför Göteborg den 12 september drogs en större spaningsoperation i gång. Den pågick till den 16 september. Ett antal ytstridsenheter från såväl 3.sjöstridsflottiljen som 17.bevakningsbåtskompaniet kunder snabbt sättas in tack vare den pågående övningen Northern Coast som genomfördes i vattnen utanför Göteborg. Att fartygen kunde sättas in inom rimlig tid får därför ses som en lycklig tillfällighet. Efter genomförd insats har ett analysarbete skett.

- Det som nu skett är ett mycket brett analysarbete där en av iakttagelserna är en bild, säger konteramiral Jan Thörnqvist, marintaktisk chef.

Några säkra slutsatser går inte att dra av analysarbetet, vilket inte är att förundras över. FM har mycket höga beviskrav när det gäller att bedöma undervattenskränkningar. Det går inte att utesluta främmande undervattensverksamhet, även om det mest sannolika är att observationen har en naturlig förklaring.

/ Commander

GP, SvD, DN, Expressen, BLT

Ur led är tiden - NBG

2011-11-11T12:38:00.001+01:00

Äntligen...!

Socialdemokraterna har insett att Sverige inte har råd att leda en av EUs två stående stridsgrupper, ett beslut som en gång drevs igenom av Göran Persson. Tyvärr har inte regeringen nått samma insikt.

De borgerliga politikerna går i otakt med tiden och gör sitt bästa för att försvara det ursprungligen socialdemokratiska initiativet att Sverige med jämna mellanrum skall ha ledningen för en av de två stridsgrupper (EU BG) som ständigt står i beredskap som EU-gemensamt säkerhetspolitiskt instrument.

Sverige har två gånger haft ledningen för Nordic Battle Group (NBG). Kostnaden för att sätta upp en stridsgrupp uppgår till miljarder varje gång det sker, även om siffrorna i debatten varierar. Det beror dock helt på hur man räknar och vad som ingår i beräkningarna. Oavsett summa är det något som belastar det redan anorektiska försvarsanslaget.

EU BG som säkerhetspolitiskt instrument har aldrig använts (ja, de enstaka soldater och enheter ur NBG som deltog i FL01 må ursäkta) och kommer sannolikt aldrig att användas. För att så skall kunna ske krävs konsensus mellan unionens samtliga medlemmar och det är som alla förstår en utopi.

Därför - lägg ned EU BG!

Ett alternativ till att slopa EU BG som koncept är att de europeiska länderna väljer att bygga upp en gemensam militär förmåga, något som ingen av de europeiska ledarna inte verkar se något behov av. De flesta västerländska länder är ju redan medlemmar i NATO och har som sådana tillgång till - och inflytande över - världens bäst fungerande försvarsallians. De har inget behov av ytterligare en säkerhetspolitisk organisation, och knappast ekonomi för det heller.

Låt oss nu inse att NBG må ha tjänat väl som ett verktyg för att lyfta armén ur invationsförsvarets djupa lera, men att det är fullkomligt värdelöst som säkerhetspolitiskt instrument. Ett mycket dyrt instrument dessutom som ingen vill eller vågar använda.

Det är dags för våra politiker att inse att vi inte har råd att kasta ut miljarder till ingen nytta bara för att de skall få några få poäng i Bryssel. Därtill är vår försvarsbudget alltför mager.

/ Commander

SvD, Tokmoderaten, Wiseman, Notorius Unpublicus, Klart Skepp, Försvar och Säkerhet

Inlånad förstärkning till franska flottan

2011-10-24T15:11:00.000+02:00

Franska flottan fick i fredags, vid en ceremoni i Lorient, förstärkning i form av en Offshore Patrol Vessel (OPV), FS L'ADROIT. Fartyget är avsett att genomföra maritime security missions, vilket innebär havsövervakning främst syftande till att upptäcka och bekämpa miljöförstöring och smuggling av droger och människor, samt sjöräddning.

FS L'ADROIT är utvecklat för att lösa fredstida uppgifter och kommer att kunna delta i lågintensiva konflikter. I händelse av en konflikt med en högre våldsnivå lär hon få en mycket tillbakadragen roll. Att döma av specifikationerna verkar hon dock vara väl anpassad för de uppgifter hon är utvecklad för att möta.

När man läser notisen slås man främst av tre saker:

1. Ägarförhållanden - utvecklingen av fartyget har bekostats av DCNS, vilka också är ägare till fartyget. Det lånas ut till franska flottan som därmed får ett fartyg "gratis". Samtidigt kan industrin kan dra erfarenheter från skarp tjänst och kan hävda att fartygstypen är prövad till sjöss inför eventuella framtida exportaffärer. En form av offentlig-privat samverkan som vore något att ta efter.

2. Tidsplanen - på mindre än 18 månader, från det att första plåtarna skars till, har fartyget levererats till flottan. Nu återstår utan tvekan en hel del arbete innan hon är fullt operativ, men tidsplanen vittnar ändå om ett tempo som hade varit eftersträvansvärt även vid byggnation av svenska fartyg. Kan våra nya stödfartyg måhända byggas på ännu kortare tid?

3. Bemanningen - fartyget kommer att ha en besättning på 32 personer med plats för 27 passagerare. Detta är på intet sätt anmärkningsvärt för ett fartyg av hennes storlek. Det som är värt att notera är att hon kommer att bemannas med dubbla besättningar, vilket är det enda sättet att driva ett fartyg effektivt. Detta är, som jag påpekat så många gånger förr, något som vi definitivt bör ta efter. Att diskutera i de termerna i tider av Basorg13 känns dock verklighetsfrämmande. Närmast tragiskt att det skall vara på det sättet.

Jag avslutar med att gratulera våra franska kollegor till ett nytt fint fartyg och uppmanar vår politiska och militära ledning att titta närmare på hur Frankrike upphandlar och bemannar sina fartyg. Kanske dags för ett närmare samarbete?

/ Commander

Kirov - en sittande fågel eller säkerhetspolitisk maktfaktor?

2011-09-26T17:20:00.000+02:00

Såväl Gyllenhaal och Försvar och Säkerhet har kommenterat uppgifterna från Rianovosti att tre atomdrivna ryska robotkryssare skall rustas upp. Detta medför som alla förstår en ansenlig ökning av den ryska marina förmågan.

Även Observationsplatsen har en artikel om händelsen och det är som vanligt en bra och överskådlig sammanställning. Av kommentarerna att döma behövs dock ett förtydligande om vad detta har för betydelse för Sverige.

Svaret på det är, skulle jag vilja hävda, i princip ingen alls.

En Kirov-kryssare är främst avsedd för blue water operations, vilket också är anledningen att de kommer att baseras i Norra respektive Stilla havs-marinen men inte i Östersjön. Som de senaste årens ryska övningar visar är det dock fullt möjligt att flytta omfattande tonnage från Norra marinen till Östersjön, men man bör ställa sig frågan vad syftet skulle vara med det?

Kirov är ursprungligen byggd för att jaga amerikanska hangarfartygsstyrkor på det öppna havet, inte för operationer i innanhav som Östersjön. Skulle hon i en krissituation operera i Östersjön skulle hon utsättas för risker som vida överstiger eventuella fördelar.

Så länge det finns en U212 eller Gotlandsubåt till sjöss är det endast en tidsfråga innan kryssaren gör ubåten sällskap i djupet. Ubåtsjakt är svårt i vanliga fall, i Östersjön extremt svårt. Att skydda ett värdefullt mål som Kirov i trånga och grunda farvatten kräver mycket stora resurser och även om dessa skulle vara tillgängliga ger de inte någon som helst garanti för fartygets säkerhet. Se bara hur HMS Gotland opererade kring de amerikanska hangarfartygsgrupperna härom året - och det var i Stilla havet, vilket knappast kan kallas grunda och trånga farvatten.

De flesta nationer har huggit upp sina slagskepp och det är endast ett fåtal som fortfarande har kryssare i drift. Varför upprustar Ryssland då dessa till synes utdöda dinosaurier? Därom kan man endast spekulera, naturligtvis utgör Kirov en maktfaktor vartsomhelst hon seglar i världen. Se bara hur den svenska debatten beskriver utplaceringen av långräckviddigt luftvärn i Kaliningrad. Samma robot finns ombord Kirov och dess effekt kan därmed projiceras på vilket kustområde som helst kring jorden. Till detta skall läggas övriga robottyper som hon kan komma att utrustas med.

Ryssland får därmed en ökad möjlighet att utöva Sea Power runt om klotet - i fred, kris och krig. Men det kan också finnas andra orsaker till att fartygen upprustas. Åtgärden är en säkerhetspolitisk markering i sig själv, då Ryssland genom denna satsning säger till omvärlden att de är redo och villiga att ta en större roll i den globala säkerhetspolitiken.

Vidare är ett fartyg som Kirov en symbol för Ryssland och visar att Ryssland är en nation med makt och styrka. Därmed fyller fartyget i princip samma funktion som regalskeppen under 1600-talet, som inte endast var till för att slåss i sjöslag utan även fyllde en viktig roll som symbol för stormakten.

Jag skulle vilja hävda att det endast är inom detta område som upprustningen av kryssarna har betydelse för Sverige. Det är en signal om att den ryska upprustningen fortsätter och att Ryssland har ökande säkerhetspolitiska ambitioner. Fartygen är knappas något hot mot Sverige som nation, eller vår förmåga att försvara Gotland. Det finns gott om andra stridskrafter som skulle kunna utgöra ett sådant hot, om den säkerhetspolitiska utvecklingen tog en sådan vändning…

/ Commander

Kalla ut Ubåtsjaktstyrkan!

2011-09-15T15:18:00.003+02:00

Enligt Försvarsmaktens hemsida pågår för tillfället en analys av främmande undervattensverksamhet, föranlett av en inkommen rapport om en iakttagelse som kan vara främmande undervattensverksamhet väster om Göteborgs hamn. Uppgifterna kommer från en trovärdig uppgiftslämnare.

– Vi analyserar nu rapporten. Bland annat har vi ett antal fartyg i det aktuella området som stöd för analysarbetet. Området är också starkt trafikerat och därför är det viktigt att vi också går ut och informerar om vad vi gör, säger marininspektör Jan Thörnqvist.

Det framgår inte av den officiella rapporteringen när observationen skall ha gjorts, men det är rimligt att anta att det skett alldeles nyligen. Detta eftersom en dylik observation i allra högsta grad är en färskvara, redan efter några timmar upphör den att vara underlag för ett taktiskt bedömande och blir till historisk und som det hette förr i världen. Det är fortfarande värdefullt att försöka utröna vad det egentligen var som observerades för att skapa en bild av eventuell pågående verksamhet och för att utveckla vår undersöknings- och värderingsförmåga.

Sannolikt har observationen en naturlig förklaring, de flesta observationer har det. Men - den sammanfaller med den nu pågående övningen Danex / Northern Coasts som genomförs i farvattnen mellan västra Östersjön och Skagerak. Det kan alltså röra sig om underrättelseverksamhet riktad mot de i övningen ingående enheterna, något som är relativt vanligt förekommande. Mindre vanligt är de som genomför underrättelseinhämtningen kränker annat lands territorialvattengräns. Även om risken för upptäckt är mycket liten är den politiska kostnaden alltför stor.

Det torde vara en tillfällighet att det finns enheter med ubåtsjaktkapacitet i området, även om denna är starkt begränsad. Ett fåtal korvetter eller bevakningsbåtar med sonarer förslår inte långt i dessa sammanhang. Tänk om vi hade haft sjöoperativa helikoptrar, ubåtsjaktflygplan, ubåtar och ett stort antal välövade ytstridsenheter med aktiva och passiva sonarer att skicka dit? Det hade inte garanterat framgång, men sannolikheten hade trots allt varit betydligt högre. Decennier av misshushållning har gjort att vi nu saknar det som vi betalade så dyrt för att bygga upp.

En liten kuriositet i sammanhanget - nu genomför våra marina enheter en nationell INSATS samtidigt som en internationell ÖVNING. Nationellt eller internationellt? Insats eller produktion? Eller kanske både och...?

Oavsett nuvarande begränsningar - ingående enheter tillönskas GOD JAKT!

GT, Expressen, SvD, DN, Aftonbladet, BLT, Skipper, Tokmoderaten.

/ Commander

Marinbloggen har kastat loss!

2011-09-13T15:48:00.002+02:00

Äntligen har Marinbloggen sett dagens ljus! Den har tidigare efterfrågats, bland annat via denna kanal, och välkomnas varmt av många marint intresserade.

Marininspektören hade, i sin tidigare tjänst som chef 4.sjöstridsflottiljen, som vana att skriva veckobrev till personalen, såväl hemma som borta. I veckobreven informerade han om verksamheten vid flottiljen och aktuella frågor, något som var mycket uppskattat. Det är mycket glädjande att se att han fortsätter denna fina tradition i sitt nya ämbete.

Marinbloggen finns på FM Bloggportal tillsammans med ett stort antal andra bloggar med Försvarsmaktsanknytning. I och med skapandet av en bloggportal tar FM ett stort steg mot ökad öppenhet och dialog som i längden främjar verksamheten vid förband, skolor och centra. Att personalen får mer information om, och ökad förståelse för, de problem som den marina ledningen har att hantera bör minska frustrationen på gräsrotsnivå. Samtidigt kommer möjligheten att kommentera och ställa frågor direkt till de marina cheferna att ge underställda möjlighet att sprida information och förslag uppåt i hierarkin utan att de måste passera ett antal filter på vägen.

Man kan ställa sig frågan varför FM egentligen skapar bloggportalen? Om man är lite konspiratorisk kan man tänka sig att det är för att förekomma och neutralisera övriga försvarsmaktsbloggar som tidigare har fått härja fritt i cyberrymden. Är man mindre paranoid kan man se det som ett naturligt steg i informationssamhällets utveckling.

Något annat som slår en i denna utveckling är att det först skapades en Flygvapenblogg som snart följdes av en Arméblogg och nu en Marinblogg. Varför inte en gemensam Försvarsmaktsblogg? Vi är väl EN Försvarsmakt där alla är identiskt lika och känner sammanhållning? Är det en spirande återgång till Försvarsgrensindelning vi ser? Eller tvingas vi snart ta del av Logistikbloggen, Ledningsbloggen, Undsäk-bloggen med flera?

Oavsett detta - Marinbloggen är varmt välkommen! Äntligen något som beskriver VÅR verklighet!

/ Commander

Förnuftet har sina gränser - endast dumheten är gränslös...

2011-09-12T14:35:00.001+02:00

Förbanden har i dagarna återigen kommenterat och konsekvensbeskrivit den senaste versionen av Basorg13-debaclet. Som tidigare gäller att beslut om den nya organisationen kommer att fattas i slutet av november och den skall intas den 1 januari 2013.

Om jag är korrekt underrättad är det meningen att Basorg 13 tillsammans med IO 14 kommer att utgöra FMORG 14, vilket alltså är den organisation som skall värna vårt lands säkerhet i framtiden och samtidigt utgöra det säkerhetspolitiska instrument som statsmakterna har behov av.

Utformningen av Basorg 13 kännetecknas hittills av slutenhet, oförmåga att ta ansvar och resultatet är allt annat än positivt - tvärt emot intentionen med ÖRA (öppenhet, resultat, ansvar). Dumheterna finns på så många nivåer när det gäller arbetet med Basorg 13, flera av dem har jag beskrivit i tidigare inlägg om Sjöstridsförbanden och Basorg 13.

Till att börja med startar man arbetet i helt fel ända. I stället för att först bedöma vilket hot som finns eller kan komma att uppstå mot Sverige och vilken roll vi vill spela inom utrikespolitiken, för att därefter utforma organisationen för att möta detta, gör man tvärt om. Vi bedömer hur många löner vi har råd att betala och försöker sedan tänja ut resurserna till allt vi behöver. Det är som att säga att jag har råd att betala 100 kronor i försäkringspremier och sedan försöka försäkra bilen, huset, barnen och båten för de pengarna. Det blir inte mycket försäkring för någonting med en sådan metod, utan resultatet blir att man fortfarande får betala 100 kronor utan att vara försäkrad alls.

Det blir värre! I utformningen av FMorg 14 har (relativt) mycket resurser lagts på Insatsorganisationen, vilket är helt rätt. Det är den som "gör skillnad" ute i verkligheten, under förutsättning att den får det stöd den behöver för att kunna verka. Liksom så mycket annat är dock Insatsorganisationens olika målsättningsdokument under översyn och på väg att skrivas om. Som grund för utformningen av stödorganisationen ligger alltså insatsorganisationens behov, en organisation som i dagsläget saknar målsättning och vars behov därmed inte kan anges. Det är dessa behov som Basorg 13 är tänkt att tillgodose...

På förbandsnivå är det ingen som har blivit delgiven helhetsbilden över hur det ser ut i hela Försvarsmakten, men tittar man på hur det ser ut bland de marina förbanden är det kritiskt. Förslaget kommer, om det genomförs enligt i nu liggande version, att innebära ett dråpslag mot de sjögående förbanden.

Problemet är att stödorganisationen för de marina insatsförbanden inte bemannas så att den kan stå på egna ben, utan insatsorganisationen förväntas avdela en stor mängd personal för att få stödorganisationen att fungera. Detta är personal som inte finns inom sjöstridskrafterna, varken som rader i PRIO eller som människor av kött och blod i verkligheten. Resultatet blir en stödorganisation som är helt beroende av stöd från den som den skall stödja. I slutändan har vi antingen en insatsorganisation som saknar stöd och därmed inte kan verka, eller en väl fungerande stödorganisation som stödjer förband som inte kan verka på grund av att de saknar besättningar.

Det är svårt att inte bli frustrerad och uppgiven när man återigen tvingas konsekvensbeskriva ett verklighetsfrämmande Excel-ark med fantasisiffror. Vem som helst kan se att det inte hänger ihop! Det är dock inte vi handläggare som skall vara frustrerade. Hur organisationen utformas är inte vårt ansvar - vårt jobb är att tydliggöra konsekvenserna av förslagen och när beslutet väl är fattat hantera desamma efter bästa förmåga. Det finns gott om direktörer och generaler i Högkvarteret som har att ta ansvar för organisationens utformning.

Någon som vågar gissa oddsen för att någon general eller direktör om några år ställer sig upp och säger "misslyckandet med Basorg 13 var mitt fel och jag tar härmed konsekvenserna och begär avsked!"

Kanske är det som i Triss-reklamen – ”plötsligt händer det!” - men tillåt mig tvivla…

/ Commander

En torped som behöver översättning - RÄTTELSE

2011-08-26T12:26:00.002+02:00

RÄTTELSE:
Ibland går informationsspridningen lite väl fort i digitala medier, så har skett i detta fallet. Australiensiska Försvarsdepartementet har gått ut med en förklaring till de uppgifter som The Sydney Morning Herald publicerade idag, och som jag så okritiskt förde vidare. För detta ber jag om ursäkt.

Tydligen rörde sig översättningsproblematiken inte kring torpedsystemets användar- och tekniska dokumentation som felaktigt anges nedan, utan om rapporter från franska och italienska provskjutningar som Australien får ta del av. Dessa är naturligtvis skrivna på franska respektive italienska då de ursprungligen endast var avsedda för internt bruk i respektive flotta. När Australien nu skall ta del av resultatet behöver de översättas, därav behovet av översättare.

Uppgifterna om förseningar och bristande kravuppfyllnad dementeras dock inte.

Ytstridsofficerare brukar ibland få höra att det går "fort men fel" när de kommenterar minröjningsfartygs och ubåtars låga fart. Sällan har uttalandet stämt bättre än i detta fall.

/ Commander

---

Detta inlägg är inte avsett att sprida skadeglädje, även om det kan tyckas så, utan att lyfta fram behovet av noggranna specifikationer när det handlar om inköp av avancerade system. Om man missar något när man skriver en specifikation om ett nytt vapensystem får man problem - och problem tar tid och kostar pengar - något som vi många gånger har fått uppleva...

Det är inte bara svenska Försvarsmakten som har problem med försenade leveranser av materiel som inte uppfyller kravspecifikationen. The Sydney Morning Herald rapporterar om problem med leverans av en ny torped till australiensiska flottan.

Det handlar om MU90 som tillverkas av det fransk-italienska konsortiet Eurotorp och som är avsedd att ersätta den amerikanska ubåtsjakttorpeden Mark 46. Enligt uppgift är vapnet i operativ tjänst i de tyska, franska, italienska, danska, polska och australienska sjöstridskrafterna. Företaget hävdar på sin hemsida att torpeden är en enorm framgång:

"An unprecedented level of 100% sea acceptance firing success rate has been achieved with the MU90 BLOCK1 giving evidence to the clients of the outstanding quality, reliability and performance of the product."

I Australien har de dock stött på oväntade problem. All dokumentation om systemet som Eurotorp förser australiensiska flottan med är skriven på franska och italienska - men inte engelska! I artikelns inledning konstateras torrt:

"WHEN you buy flat-pack furniture, you can be sure the instructions will include English. But when you spend hundreds of millions of dollars on torpedoes for your navy, apparently that is not the case.

The highly classified technical documents for the European-built weapon are in Italian and French, so the defence procurement agency, Defence Materiel Organisation, has tendered for people to translate them. The translators will be flown to Canberra and accommodated while they plough through the documentation at DMO offices."

Till detta kan läggas att systemet, enligt tidningen, inte levererar vad som ursprungligen specificerats, dras med stora förseningar och är allmänt dåligt hanterat. "The handling of the project, which has already taken 13 years and will cost $655 million, has been savaged by the government auditor."

Kanske dags för IKEA att börja tillverka ubåtsjaktvapen?

Eurotorp är ett samarbete mellan DCNS (26%), Thales (24%) och Whitehead (50%). Enligt företagets hemsida är MU90:

"...the leader of the 3rd generation of LWTs. Designed and built with the most advanced technology, the weapon is of fire-and-forget type conceived to cope with any-task any-environment capability requirements and meet the ASW operational needs of the 21st century."

Någon minnesgod läsare som har egna erfarenheter av fire-and-forget-torpeder från Whitehead? De som har det glömmer det aldrig...

/ Commander

Försvarsministern önskar NATO-medlemskap

2011-08-11T11:23:00.001+02:00

SvD kommenterar på ledarplats ett uttalande från Finlands Försvarsminister Stefan Wallin (Svenska Folkpartiet) om att Finland bör överväga medlemskap i NATO. Anledningen till ministerns uttalande är aviserade besparingar på försvarsanslagen. Dessa innebär att försvarskostnaderna permanent skall minskas med 200 miljoner euro före 2015.

Wallin säger att inverkningarna är större än så eftersom försvarsutgifterna ökar på grund av stigande energi-, materiel- och lönekostnader. Han varnar för att det kommer att uppstå ett säkerhetsunderskott och konkluderar att ett medlemskap i Nato är lösningen.

"Om de fortsatta nedskärningarna minskar vår försvarsförmåga får vi så småningom ett säkerhetsunderskott. Det måste fyllas på något annat sätt. Det innebär i praktiken att alla ytterligare nedskärningar ökar orsakerna att gå med i Nato, säger Wallin" enligt Vasabladet.

Den rödgröna oppositionen i Sverige har föreslagit att även de svenska försvarsutgifterna skulle minskas kraftfullt. Man kan fråga sig om de övervägt det "säkerhetsunderskott" som uppstått genom vår minskade försvarsförmåga och den uppenbara risken (eller kanske chansen) att neddragningarna gör ett svenskt medlemskap oundvikligt.

SvD efterlyser en utredning om för- och nackdelar med ett medlemskap som skulle kunna göra bilden av Nato tydligare i Sverige. En dylik utredning borde kunna skingra några av dimmorna som råder i den svenska debatten kring NATO och Sveriges relation till alliansen. Många debattörer verkar alltjämt leva i kalla krigets anda och många verkar tro att vi fortfarande är "alliansfria syftande till neutralitet i krig".

Det är dags att vakna upp till en ny verklighet och bedöma hot, behov och lösningar efter nu rådande förutsättningar och inte leva kvar i den situation som rådde på 70-talet. Världen ser helt annorlunda ut nu än för 40 år sedan vilket innebär att även grunderna för beslut ändrats.

Jag har i ett tidigare inlägg berört ämnet där jag diskuterar den svenska NATO-anpassningen och behovet av att ta konsekvenserna av denna anpassning och de senaste decenniernas försvarsbeslut. En nation behöver ett försvar och detta kan antingen skapas genom en stark Försvarsmakt eller en allians med andra länder. Att kontinuerligt minska den nationella försvarsförmågan utan att ersätta denna med en allians som kan ge säkerhetsgarantier är naivt och direkt oansvarigt.

Det är hög tid att ta konsekvenserna av tidigare vägval genom att söka formellt medlemskap i Europas enda fungerande försvarsallians. Den efterlysta utredningen torde lägga en god grund för ett sådant beslut.

Se även Chefsingenjören.

/ Commander

Taktikutveckling hos piraterna?

2011-08-09T14:13:00.001+02:00

Shiptalk rapporterar om en piratattack som kan indikera att piraterna är på väg att ändra taktik. Attacken genomfördes cirka 20 nautiska mil (ca 37 km) utanför Eritreas kust i Röda havet. Bara det är en anledning att höja på ögonbrynen, antalet genomförda attacker i de farvattnen har hittills varit relativt begränsat. Det är förhållandevis trångt och därmed enklare att övervaka än den vida oceanen. Antalet falsklarm har dock varit stort då fiskarna i området ägnar sig åt ett fiske som innebär aggressiv manövrering.

Det som däremot är mer anmärkningsvärt är den taktik som piraterna använde sig av. I stället för att som vanligt anfalla med två till tre skiffs, utsattes det tilltänkta offret för massanfall med uppemot 12 skiffs som anföll samtidigt. Vilket fartyg som attacken genomfördes mot framgår inte av artikeln, men enligt uppgift rör det sig om ett bulkfartyg.

Denna taktik har många likheter med metoden swarming boats som exempelvis Iran övar och som USN har identifierat som en möjlig hotbild. Då handlar det förvisso om andra, mer potenta båttyper med en helt annan beväpning, men metoden är densamma.

Varje skiff var bemannad med fem till åtta pirater med vapen och bordningsstegar och båtarna närmade sig målet med en fart om 17 knop. Fartyget hade dock möjlighet att sätta sig i motvärn och när piraterna kom inom 300 meters avstånd möttes de av varningsskott från de beväpnade vakterna som fanns ombord. Upptäckten att fartyget hade beväpnad personal ombord fick majoriteten av anfallande skiffs att dra sig tillbaka.

Två skiffs fortsatte attackerna och öppnade eld mot bulkfartyget. De beväpnade vakterna ombord besvarade elden och efter cirka 30 minuter avbröts anfallet. Enligt artikeln skall ingen ha skadats i attacken, åtminstone inte fysiskt.

Om detta var en ny taktik hos piraterna, eller endast ett sammanträffande är fortfarande oklart.

"What is clear, however, is that only the presence of an armed security detail on board the bulk carrier ensured its continued safe passage and the safety of its crew and cargo. Had there been no armed detail on board, it would seem clear that this story would have had a very different outcome."

Kan inte annat än att hålla med i den bedömningen.

/ Commander

Gästinlägg - Sjöröveriet fortsätter

2011-07-04T10:35:00.002+02:00

Härom dagen kontaktades Commander av Thomas Engevall, ordförande i Kungliga Örlogsmannasällskapet, med en förfrågan om ett gästinlägg. Ämnet var sjöröveriet utanför Somalia, ett angeläget och tyvärr fortfarande mycket aktuellt ämne.

Även Försvar och säkerhet har ett gästinlägg från ledamöter ur KÖMS. Ordföranden informerar också om att KÖMS till hösten skall skapa en egen blogg. Såväl gästinlägg som skapandet av en blogg är mycket bra initiativ från sällskapets sida. Artiklarna som skrivs i organisationens husorgan, Tidskrift i Sjöväsendet, är alltid skrivna av initierade och kunniga debattörer som för fram viktiga frågor. Tyvärr får de inte den spridning som de förtjänar, något som KÖMS nu är på väg att åtgärda.

---

Sjöröveriet fortsätter, av Carl-Johan Hagman

Västvärldens misslyckade hantering av den sedan drygt åtta år pågående piratverksamheten utanför Somalias kust tvingar redare till svåra och beklagliga beslut. Trots relativt omfattande och dyra internationella insatser fortsätter oacceptabelt sjöröveri i vår tid. Piraterna expanderar geografiskt och använder allt mera våld, men det verkar saknas politisk vilja att stoppa deras verksamhet.

En i en serie av vardagshändelser

Den 20/1 i år, knappt en vecka innan Marinstridsdagarna i Karlskrona, anfölls ett av våra fartyg, bilbåten m/s Höegh Oslo, och träffades av tre RPG-7 granater, vilka alla detonerade inombords. Lyckligtvis träffade de bara i lastlådan men piraterna siktade på bryggan och manskaps-förläggningarna. Vi hade inga fataliteter – denna gång. Vad piraterna inte visste var att vi har våra bränsletankar i fartygssidorna och det är fartygens mest sårbara punkt. Vi hade bara en våldsam tur, det hade lika väl kunnat vara så att jag inte hade varit i Karlskrona på just Marinstridsdagarna och talat om samarbete mellan handels- och örlogsflottan, utan istället varit på begravning hos någon av de 24 familjer som hade anhöriga ombord på fartyget.

Innan händelsen den 20/1 hade vi haft flera liknande incidenter. Sedan den dagen har vi också haft intermezzon, men vi har tursamt nog ”bara” beskjutits med tung kulspruta. Vi upplever dock att piraterna är fler, stadigt opererar längre ut till sjöss och oftare skjuter med tyngre vapen än förr.

Inget hot mot världshandeln

Sedan årtionden tillbaka har det rederi jag representerar ca 25 regelbundna passager förbi Afrikas Horn varje månad. Det är inte onormalt på något sätt då världens ca 53 000 oceangående handelsfartyg gör ca 25 000 passager av det området per år.

Vid sidan om Malacca-sundet är det världens mest trafikerade förträngning. För vårt rederi, liksom för många andra rederier, finns det inget alternativ till att gå i detta område, som är ett nav mellan Asien och Europa, och som också ligger i skärningspunkten mellan det växande Indien och oljestaterna runt Persiska Viken. Ett linjerederi av vårt snitt måste helt enkelt trafikera detta område, annars upphör vår verksamhet och vårt företag.

Globaliseringen vi har upplevt de senaste 20 åren har skapat ett internationellt handels- och produktionssystem som är helt integrerat. 40 % av EU:s BNP kommer från export och ytterligare 40 % är importrelaterat. Under de senaste 20 åren har världens handel ökat 3 gånger snabbare än den globala tillväxten. Det välstånd vi har idag är helt beroende av en globalt fungerande handel, och mer än 90 % av den handeln går till sjöss. Till sitt omfång är sjötransporterna så omfattande och till sin natur så flexibla, att de skapar ett globalt system som är svårt att slå ut och som har mycket stor redundans. Att de somaliska piraterna med sin relativt sett primitiva utrustning, skulle kunna störa denna globala handel håller jag för osannolikt.

Vad som dock sker är att vi får prisstegringar p.g.a. ökade försäkringspremier och ökade kostnader för skydd av fartygen. För närvarande har vi lagt på en s.k. ”war risk surcharge” eller ”piracy surcharge” på våra tariffer. Beloppen varierar mellan olika marknader, men generellt har vi ökat våra priser för transporter som går igenom området med 10 - 20 % p.g.a. piratverksamheten. Vi transporterar nya bilar, och med hänsyn till att transportkostnaderna för att ta en bil från Europa till Asien motsvarar ca 1 % av nybilspriset, blir vår prisökning i konsumentledet knappast märkbar. Globaliseringen och effektiviseringen av sjötransporter har gjort att piratverksamheten, i dess nuvarande form, inte utgör några makroekonomiska eller handelsmässiga hinder.

Ett lokalt och personligt trauma

En helt annan sak är dock den säkerhetsrisk och det trauma som konstant oro för piratöverfall utgör för det sjöfolk som vistas i området i dagar eller veckor i sträck. 100 000-tals sjömän utsätts för denna risk och påfrestning varje år. Det är en arbetsmiljö som knappast skulle vara acceptabel i någon annan bransch eller i något land.

Kan man tänka sig en arbetsplats iland där man regelmässigt, och helt utan skydd, blir beskjuten med pansarskott? Vad hade det blivit för tidningsrubriker om någon hade skjutit kulspruteeld mot ett flygplan? Varför är detta acceptabelt bara för att det sker till sjöss? Tvärtom, att skjuta pansarskott på ett fartyg lastat med 46 000 ton gas, som skedde med BW Austria för några veckor sedan, är bland det farligaste man kan göra. Betänk bara miljökonsekvenserna av en fullastad VLCC som sprängs i luften.

Efter ett par dagar med konstant anspänning p.g.a. oro och extra vakttjänstgöring är våra besättningar mycket utslitna. De besättningar, som har varit med om att bli beskjutna, väljer inte sällan att avsluta sina yrkesliv till sjöss – eller så vägrar de att segla på Indiska Oceanen. De besättningsmän som har varit gisslan kan berätta om skenavrättningar, brist på vatten och mat och en konstant oro som märker dem för livet. I skrivande stund (maj 2011) finns 529 civila sjömän och 24 handelsfartyg i piraternas våld. Förra året kapades 61 fartyg med 1 180 sjömän ombord. Antalet anfall och kapningar har ökat varje år under de senaste tre åren, inte minskat. Vi befarar att piraterna slår nya rekord under 2011.

Det är anmärkningsvärt att denna humanitära tragedi får fortgå utan internationella upprop, ingen massmedial uppmärksamhet, inga fritagningsförsök – bara traumatiserade familjer och besättningsmän. I snart åtta år har detta varit ett problem som världssamfundet uppenbarligen inte har haft viljan och kraften att lösa.

Rederiernas dilemma

Såsom arbetsgivare är det naturligtvis omöjligt att acceptera att våra anställda utsätts för en sådan risk. Jag som chef har ansvar för att säkerställa våra anställdas trygghet och sörja för att deras arbetsplatser är säkra. Att problemet har fortgått så länge gör situationen än mer akut. I väntan på ett återupprättande av Somlias kontroll över sin befolkning har världssamfundet gjort bleka ansatser att återställa tryggheten till sjöss i detta område. Den norska redareföreningen beräknar att piratverksamheten utanför Somalia har kostat omkring 12 miljarder USD, varav huvuddelen är för de internationella bevakningsoperationerna.

Trots denna ansenliga och växande summa, har inte situationen förbättrats och inget trendbrott verkar finnas i sikte i framtiden heller. Trots högtidliga deklarationer och fina insatser från många örlogsflottor och sjömän så kan jag dessvärre konstatera, att för handelssjöfartens räkning, situationen inte har förbättrats, snarare tvärt om. Därför har insatserna, från mitt perspektiv, varit misslyckanden. Jag vågar drista mig till att påstå att det behövs betydligt fler fartyg, med betydligt fler helikoptrar, med mycket friare ”rules of engagement” och möjlighet till koordinerade landinsatser.

Framför allt behövs en vilja att lösa problemet, inte bara att symboliskt ställa begränsade resurser till förfogande. I en situation där handelssjöfarten måste uppträda i detta område, och där nationer eller allianser av nationer uppenbarligen inte lyckas tillförsäkra civila ett acceptabelt skydd, tvingas vi som arbetsgivare och kommersiella aktörer att agera på egen hand.

Det har länge pågått en debatt om den skyddsnivå som är erforderlig. Så kallad ”Best management practices, version 3”, konvojer och bevakade farleder har dessvärre inte visat sig vara tillräckligt. Trots hög fart, extra utkikar, uppdaterade hotbildsrapporter, vattenkanoner, taggtråd, motgirar och vaktattrapper, fortsätter angreppen, kapningarna och traumat.

De flesta internationella organisationer, otaliga konferenser och experter, jurister och politiker rekommenderar handelssjöfarten att fortsätta använda passiva åtgärder som huvudskydd. Jag hade önskat att jag hade lyxen att kunna sitta på ett tryggt kontor och lakoniskt kunna konstatera att frågan är svår och vidare utredning erfordras. Så är dock inte fallet. Jag hade ett fartyg som anfölls igår (17:e maj) och jag vet inte vad som kommer att ske i morgon. Men en sak vet jag, och det är att jag har drygt 1 000 anställda sjömän som jag måste beordra att utstå oerhört obehag och stor risk.

Dessvärre kan jag bara konstatera med tacksamhet att Norge och Singapore, under vilka flaggor huvuddelen av våra fartyg seglar, pragmatiskt har accepterat att vi kan beväpna våra fartyg. Jag är tacksam, då vi inte har något annat val. Men principiellt är det högst tveksamt och anmärkningsvärt.

Att nationalstater på detta sätt frånhänder sig sina våldsmonopol, och låter civila, otränade och oreglerade individer och företag sätta upp egna väpnade styrkor, är häpnadsveckande. Varför skall jag som civil redare och företagare behöva fatta beslut om egna ”rules of engagement” vid bruk av vapen, eller varför skall jag behöva ta både juridiskt och moraliskt ansvar vid vådabeskjutning - eller för ”träff i mål”? Jag är inte kompetent att fatta beslut av denna art och jag anser inte att jag över huvud taget skall behöva konfronteras med att fatta dessa beslut.

För att göra analogin med landbacken: jag anlitar mitt lokala motorcyckelgäng, jag utrustar dem med tunga vapen och placerar dem i min trädgård, med instruktionen att skjuta på dem som passerar på trottoaren intill. Och detta gör jag med statens och polisens godkännande. Detta skulle naturligtvis aldrig ske. Men varför är det så enkelt att låta det ske till sjöss?

Sveriges ansvar

Mycket av det välstånd Sverige idag har, har byggts upp tack vare framgångsrika exportföretag. Öppna gränser och effektiva transporter är själva förutsättningarna för både vår export- och importhandel. Sverige har länge varit en aktiv frihandelsförepråkare på den internationella arenan och den förda svenska politiken har tjänat ett litet och exportberoende lands egenintresse. Det vore inte onaturligt om Sveriges engagemang för frihandel också innefattade att säkra frihandelns förutsättningar.

Tillsammans med andra rika och exportberoende länder, borde Sverige ta ansvar för att skapa trygghet på internationellt vatten, i synnerhet i områden där kuststaten i praktiken inte fungerar, som utanför Somalia. Därför är det svårt att förstå att inte världssamfundet gör mer för att lösa piratproblemet utanför Somalia, som ändå har funnits så länge. Å andra sidan kan vi inte peka finger mot andra, när vi själva, i Sverige, just nu inte gör någonting alls. Inte förrän vi i Sverige i handling visar att vi tar denna fråga på allvar, kan vi fordra av andra, att de skall göra detsamma.

Vi skattebetalare har utrustat flottan med 11 korvetter och ett stabsfartyg. Alla ligger fast förtöjda i hemmafarvatten. För mig vore det inte en främmande tanke att vi beslutade att skicka ner hälften av våra korvetter till Somalia och gjorde en utfästelse att ha dem operationella i området fram till den tidpunkt då piratverksamheten upphört.

Vi har ett humanitärt problem i Somalia, ett säkerhetsproblem för 100 000-tals sjömän, ett praktiskt och moraliskt problem för redare och potentiellt en grogrund för terrorister. Samtidigt har vi de erforderliga militära medlen, även i Sverige. Varför använder vi dem inte? Det är kanske så att kostnaderna inte är tillräckligt stora – ännu. Måste fler civila sjömän dödas? Måste kostnaderna för transporterat gods öka i pris så att konsumenter utövar politiskt tryck? Måste lokala och amatörmässiga pirater utvecklas till professionella globala terrorister? Problemet i Somalia borde vara rätt lätt att lösa med hänvisning till dess begränsade omfattning och den låga sofistikationen. Varför kan inte Sverige visa politiskt ledarskap och kraftfullt bidra till att lösa problemet medan det låter sig göra.

---

Författare till artikeln är Carl-Johan Hagman, verkställande direktör i rederiet Höegh Autoliners i Norge, sjörättsjurist och reservofficer i Flottan.

/ Commander

Piraterna trotsar monsunen och obeväpnade fartyg

2011-06-29T12:06:00.000+02:00

Piraterna utanför Somalia trotsar monsunregn och hög sjö, även om anfallet inte lyckades denna gång. Man kan inte annat än förundras över deras mod, eller kanske snarare deras desperation.

I söndags anfölls det singaporianska bulkfartyget SAGAR RATAN om 61664 dödviktston, cirka 60 nautiska mil utanför Omans kust, uppger Shiptalk. Två skiffs, vardera med fem pirater ombord anföll SAGAR RATAN i grov sjö under dess färd mot Adenviken.

Piraterna besköt fartyget med granatgevär (RPG) och lyckades komma så nära att de kunde haka fast en stege över relingen. Då detta skedde hade dock besättningen på handelsfartyget skickat ett nödmeddelande till örlogsfartyg i området.

Kombinationen av sjöstridskrafternas ingripande, passiva säkerhetsåtgärder från besättningen och svåra väderförhållanden fick piraterna att avbryta attacken.

Återigen har ett antal sjöfartsanställda blivit beskjutna på sin arbetsplats vilket, trots den lyckliga utgången, naturligtvis skapar trauman för personalen.

Annars har monsunperioden inneburit svårigheter för piraterna och därmed en stunds anstånd för sjöfarare i området. Detta gäller dock inte besättningen på MV SUEZ som, efter att ha släppts av piraterna efter 317 dagar i fångenskap, återigen attackerades. Som om inte detta var nog fick fartyget, som hade fått slut på bränsle, slagsida och sjönk. Besättningen om 23 man räddades av ett pakistanskt örlogsfartyg, troligtvis fregatten PNS BABUR.

Anfallet mot SAGAR RATAN var nära att lyckas trots passiva motåtgärder och hårt väder. Att sjöstridskrafter råkade finnas i närheten får ses som en lycklig omständighet. Det är som alla förstår svårt och farligt att borda ett fartyg långt ute till sjöss även utan att bli beskjuten. Hade fartyget haft beväpnad militär personal ombord hade angreppet garanterat misslyckats och ett antal sjömän hade sluppit skräcken för månadslång fångenskap, tortyr och död.

Regeringens utredare skall enligt uppgift presentera resultatet av utredningen på torsdag. Förhoppningsvis föreslår han åtgärder som säkrar liv och frihet för svenska sjömän på uppdrag i farliga vatten.

/ Commander

Beväpning av Visby-korvetter

2011-06-21T09:23:00.003+02:00

Arbetet med att färdigställa de fem korvetterna av Visby-klass fortsätter. Fartygen har varit i drift i version 4 sedan slutet av 2009 och har bedrivit övningar och insatser med mycket gott resultat. Senast genomförde HMS Helsingborg och HMS Härnösand Flag Officer Sea Training (FOST) i Storbritannien varvid de erhåll ett utomordentligt betyg. “Ni har förutsättningarna och förmågan att ingå i en NATO-stridsgrupp vid en insats, gratulerar!” löd budskapet från Royal Navy´s examensförättare. Samtidigt fortsätter provtursverksamheten med HMS Karlstad.

Försvarets Materielverk (FMV) har under våren genomfört ett antal tester inför installationen av Visby-korvetternas huvudbeväpning Robot 15. Testerna syftar till att söka svar på ett antal frågor om vad som händer i samband med att en robot avfyras inifrån fartyget. Många har ifrågasatt hur en robotavfyrning skall kunna genomföras från ett slutet utrymme och såväl amatörer som initierade bedömare har uttryckt farhågor och diskuterat alternativa lösningar. Det främsta diskussionsämnet har rört värmeutveckling och rökgasevakuering. En tänkbar teknik som presenterats är en sluten tub där rökgaserna leds ut åt samma håll som roboten flyger, på motsvarande sätt som vid vertikal avfyrning.

Efter ett antal prototyptester har FMV nu genomfört ett så kallat serietest, då man använder den faktiska materielen. Nedan visas en video från testet.

---
Videon är tillfälligt borttagen.
---

Som framgår av videon har man valt en en annan lösning där rökgaserna från robotutskjutningen leds genom en kanal och ut genom bordläggningen på andra sidan fartyget. Av videon att döma verkar tekniken fungera som avsett men naturligtvis måste alla mätdata och bilder analyseras noga innan resultatet kan presenteras.

Om allt pekar åt rätt håll kommer nästa prov att ske på en av Visbykorvetterna och slutligen kommer en fullständig verifikationsskjutning med all funktionalitet att genomföras innan robotsystemet installeras på samtliga fem Visbykorvetter.

Kollegan Skipper rapporterar om ett bakslag för Visby-projektet. Det handlar om att endast två av fem fartyg kommer att kunna basera helikopter ombord. Att bygga fartyg som blir godkända som flygplatser är en kostsam historia vilket troligen är anledningen till ambitionsminskningen. Förhoppningsvis är detta endast en tillfällig anpassning med målsättning att även utrusta övriga fartyg i serien med denna möjlighet i framtiden.

Att basera helikopter ombord fartyg är en lösning som ger båda systemen förstärkta förmågor, fartyg och helikopter är "mutual force multipliers" som tidigare diskuterats.

/ Commander

Sjöröveriets mänskliga pris

2011-06-16T11:19:00.006+02:00

Rapporteringen om piratverksamheten i Indiska oceanen har i svenska medier lyst med sin frånvaro den senaste tiden. Det är dock inte på grund av att sjöröveriet avtagit, snarare tvärt om. Verksamheten fortsätter alltjämt att öka i omfattning, trots de internationella sjöstyrkornas insatser.

Under årets första kvartal slogs rekord i antalet piratangrepp, enligt internationella sjöfarts-organisationen IMB. Under perioden angreps 97 fartyg av pirater och 15 kapades – en tredubbling jämfört med samma period 2010, som för övrigt också var ett dystert rekordår.

När man talar om priset som världen får betala för piratverksamheten talar man oftast i ekonomiska termer. Det är inte att förundras över då de är närmast astronomiska. Under 2010 beräknas de ekonomiska kostnaderna för det internationella samfundet ha uppgått till 7-12 miljarder US dollar.

Något som ofta förbises är de mänskliga kostnaderna som civila sjömän tvingas betala för världens oförmåga att hantera sjöröveriet.

Shiptalk har en intressant artikel som behandlar den mänskliga aspekten och de citerar Per Gullestrup, VD för Clipper Group:

“Somali piracy has a tendency to be discussed in economic terms, but the real issue is the untold misery and trauma imposed on our colleagues at sea and their relatives by the Somali criminals. We should be very concerned about the lack of concerted action by the global community in dealing forcefully with this problem.’’

En studie gjord av The Oceans Beyond Piracy innehåller en sammanställning över vad den somaliska kriminaliteten utsatte de civila sjömännen för under 2010:

• 4,185 sjömän utsattes för attacker med eldhandvapen och granatgevär (RPG).

• 342 sjömän räddades från citadels, dvs. "säkra rum" ombord fartygen.

• 1,090 sjömän togs som gisslan.

• 516 sjömän användes som mänskliga sköldar.

• 488 sjömän utsattes för misshandel eller tortyr.

Smaka på de siffrorna... Studien presenterar också en jämförelse över statistiken för de hårdast drabbade länderna när det gäller motsvarande brott:

CRIME RATES AT SEA* IN WATERS OFF SOMALIA (PER 100,000)		HIGHEST NATIONAL CRIME RATES OF EQUIVALENT CRIME ASHORE (PER 100,000)
Seafarers Subjected to Armed Attack on Vessels	697.5	Major Assault	576 (South Africa)
Seafarers Taken Hostage	181.7	Kidnapping	~15 (Turkey)
Seafarers Killed	1.3	Murder	~58 (Jamaica)

Troligen det heller inte hela sanningen. Nyhetsartiklar och intervjuer ger tillräckligt med information för att göra en rimlig bedömning av antalet sjömän som misshandlas eller används som mänskliga sköldar, men det finns inga möjligheter att få siffrorna bekräftade.

Priset som sjömännen tvingas betala för sjöröveriet är högt och både "framgångsrika" och "misslyckade" attacker utsätter personalen för farliga situtationer som riskerar att ge bestående fysiska och psykiska men. Bara att ständigt leva med vetskapen om att man löper stor risk att utsättas för beskjutning, misshandel, tortyr och död medför en hög stressnivå.

Även vid "misslyckade" attacker utsätts besättningarna för beskjutning från eldhandvapen och granatgevär som riktas mot deras arbetsplats.

Om piraterna bordar fartyget har besättningen i vissa fall möjlighet att söka skydd i ett citadell, dvs. ett "säkert rum" där de kan invänta räddningen. De kan dock tvingas vänta timmar eller dagar tills räddningen kommer, om den över huvud taget hinner fram, allt medan piraterna gör vad de kan för att forcera citadellet och komma åt besättningen. Även det är en traumatisk upplevelse.

I de fall piraterna lyckas kapa fartyget tas sjömännen som gisslan en längre tid, ofta flera månader, tills rederiet eller de anhöriga har förhandlat med piraterna om en lösensumma och lyckats skrapa ihop de pengar som krävs. Under tiden utsätts de för misshandlel, tortyr, skenavrättningar, svält och sjukdomar.

Att klarlägga omfattningen av vad sjömanskollektivet utsätts för försvåras av branchens heterogena karaktär där redare, lastägare, befälhavare, försäkringsbolag och besättning alla kan komma från olika länder och inget av dessa behöver vara samma som fartygets flaggstat. Det är därför svårt att få en samlad bild. Som exempel kom de sjömän som togs som gisslan under 2010 från 30 olika nationer, de flesta av dem utvecklingsländer. Ett resultat av denna mångfald är att de enskildas berättelser får svårt att få genomslag i media och därmed spridning till den breda allmänhetens.

"What is clear is that thousands of seafarers have been subjected to gunfire, beatings, extended periods of confinement, torture and, in some cases, murder in the Indian Ocean and Gulf of Aden at the hands of Somali criminals."

Listor över de fartyg som för tillfället hålls av pirater finns här och här.

För att skydda sig mot piratattacker har alltfler rederier satt ombord beväpnad personal på sina fartyg. Detta är något som har tydlig effekt mot piraterna. Hittills har inget fartyg med beväpnade vakter blivit kapat. Att sätta beväpnad personal ombord på handelsfartygen är något jag förespråkat tidigare. Det är rederiernas skyldighet som arbetsgivare att skydda sin personal, oavsett var i världen den tjänstgör eller vilken nationalitet individen har. Därför är det viktigt att de ges förutsättningar för att ta det arbetsgivaransvaret. Att endast införa en riskpremie för att få personalen att trafikera de pirattäta vattnen är inte en moraliskt hållbar åtgärd.

Beväpnade vakter ombord är dock inte okontroversiellt och innebär en hel del juridiska oklarheter. Vem är ansvarig för de våldsåtgärder som vakterna vidtar för att skydda fartyget? Är det den enskilde vakten, dennes chef på plats, vaktbolagets ägare i form av arbetsgivare eller någon annan? Att fartygets befälhavare har en stor del i ansvaret står rimligt klart, kanske skall han eller hon ha hela ansvaret? Finns det något lagrum som styr våldsutövandet annat än rätten till självförsvar?

Att befälhavaren skall reglera och styra våldsutövning är något som han eller hon sannolikt saknar såväl utbildning i som rutiner för och juridiken kring detta är som sagt oklar. Det skulle dock underlättas om skyddet ombord svenska fartyg utgjordes av svensk militär personal som har utbildning och övning i att hantera våldsutövning och Rules of Engagement (ROE).

Jag tar mig friheten att återanvända del av en text från ett tidigare inlägg som fortfarande är giltig:

---

Sverige är helt beroende av sjöfart för sin export och import. Samhället skulle stå stilla inom något dygn efter att sjöfarten till våra hamnar avbrutits. Detta avbrott kan ske längs hela rutten som fartygen trafikerar, inte bara utanför Göteborg eller Brofjorden.

Sjöfartsskydd är en naturlig del av sjömilitär verksamhet, och en grundläggande uppgift för marina förband. Skulle Sverige hamna i krig är det en självklar uppgift för Flottans fartyg att skydda sjöfarten kring våra kuster. Så vad är skillnaden att skydda svenska fartyg i Indiska oceanen? Om de blir tagna där eller utanför Skagen spelar ingen roll - de levererar inte sin last i avsedd hamn. Att sedan ett antal oskyldiga sjömän kidnappas och tvingas utstå tortyr och skenavrättningar gör saken än värre. Det är statens uppgift att skydda sina medborgare, det skyddet gäller även anställda inom sjöfartsnäringen.

Naturligtvis skall militär personal skydda svenska fartyg på internationellt vatten, oavsett om de seglar ost Gotland eller i Adenviken. Med nuvarande hotbild räcker det med ett fåtal soldater ombord varje fartyg, vi talar kanske om 50 soldater allt som allt. Det är en liten kostnad för att skydda sina medborgare sysselsatta med för landet livsviktig verksamhet.

---

Det är glädjande att regeringen har beslutat att snabbutreda möjligheterna att stärka skyddet mot pirater på svenska fartyg. Utredningen leds av förre sjösäkerhetsdirektören på Sjöfartsverket, Johan Franson, och han ska vara klar redan siste juni. Han ska dessutom göra en konsekvensbedömning om vad exempelvis svenska soldater ombord på fartygen skulle kunna leda till.

Låt oss hoppas att utredningens resultat medger för rederierna att ge sina anställda rimligt skydd mot den organiserade brottsligheten i Indiska oceanen och andra drabbade farvatten.

/ Commander

EUNAVFOR sänker skiffs

2011-06-14T17:02:00.000+02:00

På morgonen den 10 juni upptäckte den tyska fregatten FGS NIEDERSACHSEN (NIED) en Pirate Action Group (PAG) i södra delen av Somali Basin. NIED som var på rutinpatrull är en del av EUNAVFOR Operation Atalanta.

Denna PAG, som bestod av en fiske-dhow som moderfartyg och två skiffs - som används för att genomföra själva attackerna, misstänks för att ha utfört ett antal attacker på handelssjöfart i området. Ombord syntes eldhandvapen och Rocket Propelled Grenades (RPG).

Dhowen betraktades som ett allvarligt hot mot sjöfarten, varför NIED beslutade sig för att undanröja hotet. Av hänsyn till gisslan ombord dhowen kunde NIED inte ingripa direkt mot moderfartyget. I stället löstes problemet genom att NIED öppnade eld mot, och sänkte, de två skiffs som bogserades akter om dhowen. Därigenom förhindrades piratgruppen att genomföra ytterligare attacker.

Efter att gruppen förlorat sin möjlighet att genomföra fler attacker, ändrade dhowen kurs och vände hemåt mot Somalia. EUNAVFOR bedömmer att ingripandet utan tvekan försvårat för piratgruppen och för tillfället förhindrat ytterligare attacker mot handelssjöfarten i området.

Därigenom förhindrades också kidnappningen av ett antal oskyldiga sjömän. Alltför många sitter redan som gisslan hos piraterna. Hoppas hinna återkomma inom kort med ett inlägg om sjöröveriets mänskliga pris.

/ Commander

Militär oro i Nederländerna

2011-05-27T14:32:00.003+02:00

Nederländerna lider, liksom de flesta västerländska länder, av en ansträngd ekonomi som leder till nerdragningar i deras respektive väpnade styrkor. Detta leder i sin tur till att några för fram sina protester, oftast i form av debattartiklar i tidningar och på olika bloggar, medan andra på sin höjd knyter handen i fickan.

Till skillnad mot flertalet övriga länder i Europa tar dock den holländska krigsmakten protesterna till en annan nivå. Fredagen 27 maj marscherade holländsk militär personal genom Haags gator för att ge uttryck för sitt missnöje utanför parlamentet.

Tusentals uniformerade officerare, soldater och sjömän buade ut den kristdemokratiske parlamentsledamoten André Bosman, själv en tidigare stabsofficer i flygvapnet, som mötte demonstranterna utanför parlamentsbyggnaden.

Getting a particularly poor reception was the statement by Bosman [...] that there should be no illusion a career in the military could be lifelong.

Någon som känner igen uttalandet?

Small rightwing religious SGP party leader Kees van der Staaij applauded the protestors. “We must stop firing on our own army,” he said.

Militär personal i Nederländerna har enligt uppgift inte strejkrätt, därför hade många tagit ledigt för att delta i demonstrationerna.

Detta agerande är något som är mer eller mindre otänkbart för svensk militär personal. Att vi får se militära förband marschera genom Stockholm när nästa variant av Basorg 13 presenteras finner jag för mycket osannolikt. Tur är väl det?

/ Commander

Sjöbaserade helikoptrar till Libyen

2011-05-23T09:47:00.001+02:00

DN citerar Le Figaro som rapporterar att franska försvarsmakten skickar attackhelikoptrar till Operation Unified Protector. Det rör sig enligt tidningen om tolv lätta helikoptrar som ger koalitionen "möjlighet att komma närmare marken".

Helikoptrarna skall vara baserade ombord FS TONNERRE, ett helikopterlandstigningsfartyg av MISTRAL-klass, baserat i Toulon. Att basera attackhelikoptrar ombord är i princip det enda sättet att kunna verka med dessa i operationen då UNSCR 1973 inte ger möjlighet att basera stridskrafter i Libyen och helikoptrarnas effektiva räckvidd inte medger basering på exempelvis Sicilien.

Att basera dem ombord ger också andra fördelar. Fartyget ger helikopterstyrkan allt nödvändigt logistiskt stöd och utgör också ledningsplattform för förbandet. Dessutom bidrar fartyget per automatik med ett mycket gott egenskydd för helikoptrarna.

Att ombordbasera helikoptrar medför även en annan viktig fördel som ofta förbises. I och med att basen är rörlig kan den flyttas till det mest lämpliga utgångsläget inför ett uppdrag. Helikopterbasen i form av fartyget kan alltså förflyttas till närheten av det aktuella målet och därmed minska tiden från start till insats, för att efter genomfört uppdrag flyttas till nästa del av operationsområdet. Mellan uppdragen kan fartyget dra sig undan för att ytterligare minska hotet mot helikoptrarna. Det säger sig självt att det inte behövs något foot-print iland.

Detta sammantaget ökar flexibiliteten och säkerheten vid genomförande av helikopteroperationer.

Helikopter och fartyg är alltså "mutual force multipliers" som förstärker varandras förmågor. Helikoptern ger i detta fall fartyget ökad möjlighet att påverka skeenden iland och ombordbasering ger helikoptern ökad räckvidd, bra skydd och logistiskt stöd.

Detta är något att ha i åtanke vid anskaffning av nästa generations stödfartyg - att kunna ombordbasera helikoptrar ger synergieffekter för båda systemen. En "win-win" kort sagt!

/ Commander

Marin insats inom tio dagar

2011-05-20T10:12:00.003+02:00

Socialdemokraterna har i ett utspel om Libyen på DN Debatt bland annat öppnat för att Sverige skall delta med marina stridskrafter som ersättning för FL01, som insatsen med JAS39 Gripen kallas. Förslaget möter, naturligtvis, motstånd från Alliansen. Försvarsministern ifrågasätter "varför skulle det vara bättre att avbryta en pågående, efterfrågad och effektiv insats med Gripen – för att ersätta med någon annan, ännu inte lika efterfrågad förmåga och först om flera månader?" Även Allan Widman (FP) är kritisk och avfärdar en marin insats som dyr och tidskrävande.

Som vanligt, skulle jag vilja säga, har Försvarsministern både rätt och fel. Rätt i det avseendet att det är mycket olämpligt att avbryta en effektiv insats och ersätta den med något annat, fel när han hävdar att en marin insats inte skulle vara efterfrågad och ta flera månader att sätta upp. Att marina stridskrafter behövs för att upprätthålla embargot mot Khadaffi är närmast självklart och det bekräftas också av Fredrik Lindvall, säkerhetspolitisk analytiker vid FOI. De senaste veckornas händelser utanför Misrata visar tydligt att de marina stridskrafterna är nödvändiga för att få in nödhjälp till de utsatta i Libyen.

Marintaktiska staben på Högkvarteret (HKV) hävdar att det skulle ta lång tid att få en svensk marin insats på plats. ”Det tar tre månader att få ett par svenska korvetter på plats”, påpekade Magnus Lüning, chef på marinens tekniska [sic!] stab. Detta stämmer med de styrdokument som finns där beredskapen för internationella insatser är satt till R90. Det är också korrekt om man tittar på erfarenheterna från tidigare marina insatser som alla har tagit ungefär tre månader att sätta upp och få på plats.

När man anger tiden till tre månader lever man dock kvar i den gamla världen när vi hade en Utlandsstyrka och deltagandet i internationella operationer var frivilligt. Alla soldater och sjömän fick tidigare ta tjänstledigt från sin ordinarie tjänst i Försvarsmakten för att kunna tjänstgöra i en internationell insats.

Riksdagen har nu upphävt lagen om utlandsstyrkan och all personal har nu skyldighet att delta i internationella operationer. I stället för en särskild utlandsstyrka skall deltagandet i internationella operationer ske med "nummersatta förband", det vill säga de stående insatsförbanden. Dessa har betydligt högre tillgänglighet än de tidigare förbanden i utlandsstyrkan. Tyvärr har tänkesättet inom Försvarsmakten och HKV inte riktigt följt med i denna utveckling.

Låt oss ta ett exempel. HMS Härnösand och HMS Helsingborg är för tillfället i Storbritannien och genomför Flag Officer Sea Training (FOST) som är en övning för att, med stöd av experter ur Royal Navy, finslipa organisation och metoder inom alla aspekter av strid med fartyg. Skulle Försvarsmakten så besluta, skulle fartygen omedelbart kunna avbryta FOST varefter HMS Helsingborg skulle kunna påbörja ombasering mot Sicilien inom några timmar, medan HMS Härnösand seglar mot hemmahamn för att förbereda besättningen för Operation Unified Protector.

Avståndet från Plymouth till Sicilien är cirka 2300 nautiska mil och med en medelfart av 15 knop tar resan drygt sex dygn och då ryms även ett hamnbesök för bunkring av drivmedel. På plats i Sicilien behöver HMS Helsingborg troligtvis komplettera en del förråd, exempelvis ammunition, och kanske viss annan utrustning. Ytterligare några dagar senare anländer HMS Härnösands besättning för att påbörja det första uppdraget utanför Misrata, eller där Force Commander beslutar. HMS Helsingborgs ordinarie besättning roterar hem för att två veckor senare lösa av HMS Härnösands besättning i området.

Fartyget HMS Helsingborg är alltså på plats i området och levererar effekt i Operation Unified Protector och de båda besättningarna löser av varandra med två veckors intervall. Detta innebär att insatsen kan pågå under en längre tid och dagen efter att regeringen fattar beslut om att avbryta insatsen kan fartyget vara på väg hem. Insatsen har i denna form en mycket stor flexibilitet, med andra ord.

Liknande förslag har tidigare presenterats av sjöstridsförbanden. Naturligtvis är förslaget mycket förenklat då det inte är lämpligt att beskriva alltför mycket detaljer i detta fora, varken av sekretess- eller utrymmesskäl. Poängen är att det är möjligt att genomföra insatser på detta sätt! Det handlar om att tänka nytt och ta konsekvenserna av de nya förutsättningarna.

En marin insats är alltså både efterfrågad och möjlig att genomföra utan att det tar tre månader att komma på plats. Den behöver dock inte ersätta nuvarande insats med stridsflygsförband utan kan tvärt om komplettera denna.

Hur blir det då med kostnaderna? Allan Widman hävdar att en marin insats skulle förorsaka mycket höga kostnader för försvarsanslaget. Nåja, det beror på hur man räknar. Fartyg och besättningar belastar redan idag försvarsanslaget med bl.a. löne-, bränsle- och materielunderhållskostnader. Skillnaden mellan deltagande i operationen och ordinarie verksamhet torde inte bli så stor som Widman befarar.

Ett ökat gångtidsuttag ger givetvis ökade kostnader, men det uppvägs av att det fartyg som stannar i hemmavatten får ett minskat gångtidsuttag. Lönekostnaderna torde också öka, bl.a. när det gäller "missionstillägg" eller motsvarande, och även kostnader för rotationsresor och andra transporter tillkommer. Detta är dock en i sammanhanget begränsad kostnad.

Även när det gäller ekonomin så behöver den givetvis granskas ytterligare, men poängen här är att vi redan har kostnader för fartyg och besättningar och att skillanden inte utgör "mycket höga kostnader för försvarsanslaget".

Stående insatsförband skall användas, inte stå i beredskap och kosta pengar i onödan.

Se även Wiseman och Klart Skepp!

/ Commander

Arktis under svensk ledning

2011-05-17T08:28:00.003+02:00

Arktiska Rådets utrikesministermöte har just avslutats och därmed har Sverige tagit över ordförandeskapet de kommande två åren. Det är ett ordförandeskap som står inför ett inte obetydligt antal utmaningar då allt fler möjligheter öppnar sig i Arktis och många gamla olösta frågor väcks till liv.

USAs utrikesminister Hillary Rodham Clinton deltog i mötet och hon var därmed den första amerikanska utrikesministern att delta i Arkiska Rådet. Det visar att USA har accepterat att de nu har en 1000 miles lång kustlinje mot en tredje ocean. Arktis är nu av strategisk betydelse för USAs nationella säkerhet, den globala handeln, klimatfrågan och hur att möta världens framtida energibehov. Nuvarande samarbete mellan de närliggande länderna i regionen kan förhindra framtida konflikter rörande suveränitet, sjöfart, miljö, energi och säkerhetspolitik.

Forskare hävdar att inom två decennier kommer Norra Ishavet att ha öppet vatten under en hel månad varje år och med öppet vatten kan olösta gränstvister inte längre ignoreras. Till exempel är USA och Kanada inte överens om gränsdragningen mellan deras exklusiva ekonomiska zoner i området. Ju större exklusiv ekonomisk zon en nation har dessto större andel av de där liggande naturtillgångarna kan en stat göra anspråk på. Listan på olösta gränstvister kan göras lång, såväl Ryssland som Norge, Danmark och Kanada har dylika tvister.

Hur dessa tvister hanteras kan få säkerhetspolitisk betydelse i framtiden. U.S. Geological Survey uppskattar att 13 procent av världens oupptäckta olja och 23 procent av världens oupptäckta naturgasfyndigheter finns i området så det är mycket pengar och därmed stora nationella intressen som står på spel.

Också sjöfarten i området expanderar i hög takt, främst för att spara pengar i form av tid och bränsle men även för att hitta vägar runt piratproblemet kring Somalia. Sjöfarten längs rutten norr om Ryssland förutspås öka med 500 procent jämfört med förra året, förvisso från en mycket låg nivå.

Även andra länder visar intresse för regionen. Detta visar sig inte minst genom att Kina skickade en isbrytare norr om Alaska förra året och till området norr om Island i år för att kartlägga farleder och Sydkorea är också intresserat.

Det blir intressant att följa utvecklingen i området när USA är med i matchen och Sverige leder Arktiska Rådets arbete de närmaste åren.

UPPDATERAD 170846B6:
Det första beslutet som fattades i Arkiska Rådet var ett avtal om sjöräddning, rapporterar Regeringens hemsida.

- Om ett fartyg förolyckas är det allas ansvar att hjälpa i räddningsarbetet. Det ökar säkerheten i hela regionen, och är ett positivt steg för Arktiska rådet som aktör, sa utrikesminister Carl Bildt i samband med mötet. Avtalet ställer krav på länderna att kunna ställa upp med fartyg, flyg och besättningar som kan klara den upp till femtiogradiga kyla som kan råda under vintermånaderna kring Arktis.

Vilka fartyg Sverige skall skicka till området framgår inte. Om Sverige skall visa att vi tar avtalet på allvar utgör det en ny utmaning för Marinen, Kustbevakningen med flera maritima myndigheter.

Det svenska ordförandeskapet kommer bland annat att fokusera på den ekonomiska utvecklingen i regionen och på tillvaron för de boende men även på miljöfrågan.

- När det gäller klimatförändringarna är det viktigaste att klara målet att jordens temperaturökning blir högst två grader. På kort sikt är det särskilt viktigt att minska utsläppen av så kallade kortlivade klimatämnen, som exempelvis sot och metan, säger Andreas Carlgren.

Detta kan, vid en ytlig betraktelse, uppfattas gå stick i stäv med övriga nationers primära intresse - att hitta metoder att utvinna mer fossila bränslen ur den arktiska naturen.

Mer om Sveriges ordförandeskap i Arktiska Rådet.

Danmark höjer tonläget enligt Aftonbladet.

SvD

/ Commander

Marin utvecklingsplan?

2011-05-10T08:28:00.000+02:00

Enligt Flygvapenbloggen är FVI på en road-trip i Flygvapnet för att introducera Flygvapnets utvecklingsplan (FVUP). Denna utgör en länk från Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP) till det mål- och visionsarbete som bedrivs på respektive förband.

Av detta kan man inledningsvis göra tre betraktelser:

1. Flygvapenbloggen fungerar bra som informations- och diskussionsforum. En sådan kanal bör skapas även för de marina förbanden.

2. Flygvapenförbanden har en gemensam utvecklingsplan som pekar ut riktningen för förbanden. Detta är något marinen har saknat i flera år. En marin vision och Marin utvecklingsplan (MUP) är efterlängtad i organisationen och är något som bör prioriteras högt året som kommer. Det målbildsarbete som förbanden nu genomför borde kunna utgöra en bra grund för det fortsatta arbetet.

3. Att FVI reser runt och informerar om och diskuterar innehållet i FVUP ger förutsättningar för att planen får acceptans och genomslag.

Trots flera lovvärda projekt de senaste åren lämnar Försvarsmaktens samlade styrdokument en del övrigt att önska, kanske särskilt för marinen. När styrningar och visioner skall smetas ut och bli Försvarsmakts-gemensamma tappar de fokus och tar inte hänsyn till de olika förbandens särart. Att skapa en Marin Utvecklingsplan blir därför än mer viktigt.

När - eller om - Marinens Utvecklingsplan tas fram bör det ske med brett deltagande från förbanden och den bör kunna ges ut som en öppen remiss, där alla medarbetares tankar har möjlighet att påverka innehållet. Det duger inte att bara ett fåtal officerare är inblandade i produktionen och att den endast dialogiseras på MLG och via skrivelser. Det handlar om att tänka både långt och brett och att tänka utanför boxen.

Marinen behöver en gemensam kurs att styra efter. Fartyget ligger i skarp gir och rorgängaren står redo och väntar på ordern "stötta, kom till kurs...".

Medarbetarna i organisationen ser fram emot när MI gör sin road-trip och tydligt pekar ut vart vi är på väg.

/ Commander

Marin informationsspridning

2011-05-09T07:57:00.005+02:00

Fick en kommentar från en kollega angående senaste inlägget rörande Libyen, där han hävdar att minröjningsfartyg typ KOSTER är det bäst beväpnade minröjningsfartyget i världen. Det kan vara svårt att väga, mäta och jämföra men utan tvekan har KOSTER ett effektivt skydd mot såväl luft- som ythot.

Kollegan fortsätter:

Som du kanske läst erhöll 4.sjöstridsflottiljen en del kritik i veckan som gick på grund av att det fälldes sjunkbomber...

Bifogar flottiljchefens veckobrev - där står det att läsa att just nämnda mröjftg hittade en skarp WW2 mina i veckan som gick samt oskadliggjorde densamma - skulle ju vara fint om sådan nyhet nådde media istället för all kritik som vi jämt dras med....

Håller med helt och fullt! De marina förbanden har ett stort och växande behov av att förmedla såväl positiva som negativa nyheter till allmänheten. Särskilt som den marina verksamheten i huvudsak bedrivs utom synhåll för huvuddelen av såväl medborgare som journalister. De sjögående förbanden får inget eller mycket lite gratis när det gäller informationsspridning. Det krävs aktiva åtgärder för att informera om vad, hur och varför vi gör det vi gör.

En kanal som står till förfogande är respektive förbands hemsida på http://www.forsvarsmakten.se/. När man tittar på hur många inlägg och artiklar som publiceras där ser man att det är en kanal som inte används i tillräcklig omfattning. De tre sjögående flottiljerna har tillsammans FYRA inlägg hittills under "nyheter från förbandet" 2011. Inte ett ord om hittade minor där inte...

De veckobrev som chefen 4.sjöstridsflottiljen skriver är ett mycket bra sätt att informera om vad som händer vid förbandet. Där kan chefen ge sin syn på olika frågor och informera om och kommentera den kommande utvecklingen. Tyvärr sprids det inte till intresserade utanför förbandet och det berör endast en del av marinen. Därför finns det behov av en Marinblogg, motsvarande den som FVI startat för den flygande delen av Försvarsmakten.

Avslutar med ett citat från C4 veckobrev 6 maj om nyss nämnda minfynd:

Det har även kommit in rapport att HMS Koster har lokaliserat och oskadliggjort en skarp mina från andra världskriget. Detta är troligen en hittills försvunnen minlinje som nu ska undersökas. Bra jobbat. Att under pågående övning genomföra en insats visar ånyo att vi är ett förband som är omedelbart tillgängligt för insatser. I vår verklighet levererar vi ständigt effekt i form av bland annat havsövervakning, minröjningsinsatser och sjöfynds- och ammunitionsröjningsuppdrag.

Sådant hade varit bra att kunna informera allmänheten om...

/ Commander

Minröjare säkrar hjälptransporter till Misrata

2011-05-04T11:41:00.001+02:00

Minröjningsfartyg från NATO röjer minor utanför Misrata, rapporterar NATOs hemsida. Khadaffis styrkor lyckades i fredags att minera inloppet till Misrata genom att fälla tre stycken minor från fyra små båtar. Detta var ett försök att skära av transporterna av humanitär hjälp till de nödställda i den rebellkontrollerade staden.

Minfällningen observerades av NATO-enheter som saknade möjligheter att hantera minorna. De är små och omöjliga att detektera utan specialutrustning och kompetens för uppgiften. Det krävs därför specialiserade minröjningsenheter för att säkra fri sjöfart genom en led. Minorna kan orsaka stora skador på alla typer av fartyg och en mina räcker normalt för att sänka ett av de handelsfartyg som transporterar nödhjälp till de lidande i Misrata.

Problemet med minkrigföring till sjöss är att man aldrig kan vara säker på att det endast är de minor man observerat fällas som är de enda som finns i området. Därför vågar man inte chansa och segla vid sidan av de fällda minornas position utan hela leden måste säkras. Detta är en operation som tar lång tid och ställer höga krav på kompetensen hos deltagande enheter.

Två av minorna var förankrade medan den tredje var en drivmina. NATO-enheterna arbetade under gårdagen med att lokalisera och oskadliggöra denna för att därefter fortsätta med att söka av området och säkra leden in till Misrata. Sedan helgen har två fartyg lämnat hamnen och ett fartyg med humanitär hjälp har anlöpt hamnen och kunde lossa sin last innan det åter gick till sjöss.

Enligt Klart Skepp är bland andra det nederländska minröjningsfartyget HR. MS. HAARLEM engagerade i uppgiften. Fartyget, som är av ALKMAAR-klass, har endast en 20 mm automatkanon som beväpning för egenskydd mot såväl luft som ytmål. Detta är, som alla förstår, långt ifrån tillräckligt mot något annat än mindre båtar och lätt beväpnade helikoptrar. Det är tveksamt om Khadaffi för tillfället kan hota fartyget med något annat än små båtar så i detta fall bedöms förmågan ändå vara tillräcklig.

Svenska flottan har bland världens modernaste minröjningsfartyg i form av minröjningsfartyg typ KOSTER som, utöver avancerad minröjningsutrustning, är utrustade med en relativt effektiv spaningsradar och eldledning samt en 40 mm automatkanon. Detta ger fartygen möjlighet att skydda sig mot såväl yt- som lufthot. Naturligtvis är har förmågan sina begränsningar, men för att vara ett minröjningsfartyg är egenskyddsförmågan påtaglig. Minröjningsfartyg typ KOSTER hade varit alldeles utmärkt för den viktiga uppgift som NATO nu löser. Detta särskilt som de svenska förbanden är världsledande när det gäller minröjning i grunda och kustnära farvatten.

Minröjningsfartyg måste, för att lösa sin uppgift, ha en låg akustisk signatur. Detta gör dem samtidigt långsamma. Att ombasera ett minröjningsfartyg från norra Europa till Medelhavet är en förflyttning som tar lång tid. De är inte en Quick Reaction Force, om de inte redan är i området. Detta verkar varit fallet med HR. MS. HAARLEM varför de var tillgängliga för att lösa uppgiften att säkra transporterna av nödhjälp till Misrata.

För att svenska fartyg skall kunna delta i denna typ av operation måste fartygen frambaseras i god tid. Detta är dock inte på något sätt omöjligt, eller ens särskilt kontroversiellt. Marinen planerar för att under 2012 genomföra en expedition till Medelhavet med två minröjningsfartyg. De bör få som beredduppgift att delta i säkrandet av transporter till och från hamnar i området, på samma sätt som de har den uppgiften i hemmavatten.

/ Commander

Marinbloggen nästa?

2011-04-28T10:13:00.004+02:00

Flygvapeninspektören har skapat en blogg kallad Flygvapenbloggen för den flygande delen av Försvarmakten, vilket säkert inte undgått någon som följer med i bloggosfären.

Syftet är att skapa "ett kommunikationsforum där vi som är intresserade av Flygvapnet ska kunna dela information och utbyta ideer. På Flygvapenbloggen kommer våra chefer vid förband och i HKV att kunna lägga ut information eller ta upp aktuella frågor. Alla som är intresserade kan bidra med inlägg till bloggen genom att skicka in dem till administratören."

Skapandet av detta fora är ett mycket lovvärt initiativ som ger chefer och medarbetare på alla nivåer en möjlighet att föra en öppen diskussion kring aktuella ämnen. Det är ett stort steg mot ökad öppenhet inom FM och även ett sätt för den högsta militära ledningen att delta i debatten och vara proaktiva, inte bara parera och förklara i efterhand.

Liksom inom övrigt bloggande och offentligt debatterande ställer det höga krav på debattörerna att hålla sig från att lämna ut information som omfattas av sekretess. Inlägget där nye chefen EAW diskuterar återtagning av beredskap och förmåga inom EAW kan kanske anses ligga på gränsen när det gäller sekretess, även om man inte behöver vara geni för att lista ut att förmågan och beredskapen påverkas när en del av förbandet skickas utomlands.

Hur ser det då ut på den marina sidan? Det finns redan en hel del bloggar med marin inriktning, exempelvis Skipper, Klart Skepp med flera och även Commander's Log har ambitionen att ha en marin vinkel på det som skrivs. De marina bloggarna drivs emellertid av mer eller mindre anonyma privatpersoner eller grupper, vilket i och för sig har sina fördelar. Anonymiteten medför dock att bloggarna saknar den tyngd som en officiell blogg med naturlighet får när Inspektören för försvarsgrenen står bakom den.

Därför är det önskvärt att även skapa en marin blogg där Marininspektören, C PROD Marin, marina förbandschefer med flera kan föra fram sina synpunkter kring aktuella ämnen och diskutera dessa med medarbetarna och övriga inresserade. Att endast skriva artiklar i Tidskrift i Sjöväsendet eller hålla föredrag på Sjöofficerssällskapet får inte samma spridning och genomslag även om detta är trevliga företeelser när så sker.

Marininspektören, Kam Jan Thörnqvist, var tidigare som chef för 4.sjöstridsflottiljen mycket aktiv med att skriva veckobrev som uppskattades såväl inom som utom förbandet, hemma och borta. Det kanske är dags att ta den goda vanan med sig till det nya jobbet och sprida budskapet till alla anställda i marinen och övriga intresserade?

När får vi se den officiella Marinbloggen live i etern?

/ Commander

Iran hotar US i Bahrain

2011-04-27T09:54:00.001+02:00

Det händer mycket i världen i allmänhet och i Mellanöstern i synnerhet och där har Bahrain hamnat lite i skymundan av Libyen och Syrien. Utvecklingen på arabiska halvön med närhet till såväl Saudiarabien som Iran och amerikanska baser gör dock att Bahrain förtjänar att tittas närmare på.

Forumet Information Dissemination har ett intressant inlägg om utvecklingen i Bahrain där de citerar Shayan Ghajar som skriver för InsideIran. Ghajar beskriver hur spänningen stiger mellan Bahrain och Iran med utvisningar av diplomater och aggressiva uttalanden. En högt uppsatt iransk militär förespråkar mer direkta åtgärder mot Bahrain.

En iransk diplomat fick den 26 april 72 timmar på sig att lämna Bahrain anklagad för spionage och Iran hotar att svara med samma mynt. En talesperson för Irans utrikesdepartement, Ramin Mehmanparast, tillbakavisar anklagelserna och förnekar all iransk inblandning i Bahrain. Tvärtom menar en iransk parlamentsledamot att Saudiarabiens inmarsch däremot utgör en direkt utländsk inblandning i Bahrains interna angelägenheter.

En dag tidigare uttalade brigadgeneral Mohammad Reza Naqdi krav på ett mer aggressivt iranskt agerande mot Bahrain. Han kritiserade de politiska meningsskiljaktigheterna som plågar Iran och uppmanade iranierna att enas mot den bahrainska regimens brutala ingripanden mot demonstrationerna i landet.

“If the current conditions do not allow us to get directly involved in the battlefield, we should change the conditions and play a direct role on this scene,” säger Naqdi.

Han förtydligade inte exakt hur “conditions” skulle ändras för att underlätta ett ingripande i Bahrain, men det finns, enligt InsideIran, indikationer på ett ökat tryck inom Iran att göra just det.

USA har inte agerat mot regimen i Bahrain och kontrasterna mot deras agerande mot Khadaffi är tydliga. Orsaken är naturligtvis att USA är beroende av basen för den amerikanska femte flottan som ligger i Bahrain. Så länge den basen ligger där den ligger kan Iran inte ingripa i Bahrain utan att riskera en direkt militär konfrontation med USA, skulle USA däremot lämna landet ökar möjligheterna att blanda sig i konflikten i Bahrain.

Med Förenade Arabemiratet och Saudiarabien redan engagerade i Bahrain finns då en uppenbar risk för krig mellan Iran och Saudi, något som Information Dissemination även varnar för. Detta skulle, om det blir verklighet, utgöra en större regional konflikt som utan tvekan skulle involvera USA och ha stor påverkan på situationen i regionen.

/ Commander

PTSD - Krigets pris

2011-04-20T10:47:00.004+02:00

Att deltagande i väpnade konflikter kan få konsekvenser på soldaters mentala hälsa är väl känt. Företeelsen kallas Post Traumatic Stress Disorder (PTSD). Enligt vårdguiden kan PTSD drabba en person som varit med om exempelvis misshandel, våldtäkt, en olycka, krig eller en naturkatastrof.

Vid PTSD återupplever den drabbade vanligtvis den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat. Men de flesta som har varit med om ett trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom och många blir bättre utan behandling. Detta gäller dock långt ifrån alla och effekterna kan bli ödesdigra för de inblandade.

En intressant artikel på Danger Room berör stridernas tragiska pris på soldaters mentala hälsa. Inlägget kommenterar en rapport från National Bureau of Economic Research som har försökt sätta siffror på problemet. Enligt rapporten drabbas 26 procent av soldaterna som återvänder från Irak och Afghanistan av depression, drog- och alkoholberoende, hemlöshet eller självmordstankar. Samma siffra har beräknats av Rand Corporation.

Mer än 6000 veteraner begår självmord i USA varje år vilket utgör cirka 20 procent av de 30000 självmord som genomförs varje år. NBER gör en försiktig bedömning att de ekonomiska kostnaderna för mentala hälsoproblem i USA orsakade av kriget mot terrorismen uppgår till mellan 750 miljoner och 1,35 miljarder dollar varje år.

NBER-rapporten har tagit en ny vinkel till ämnet. I stället för att, som andra rapporter gjort, endast titta på PTSD kopplat till soldaternas tjänstgöringstid tar denna rapport hänsyn till vilken typ av strid soldaterna varit inblandade i. Författarna till rapporten menar att soldater som är inblandade i "frequent enemy firefight or witness allied or civilian deaths are at substantially increased risk for suicidal ideation, psychological counseling, and post-traumatic stress disorder.”

Slutsatsen är att när soldater skall skickas ut i nya operationer bör större hänsyn tas till var de varit tidigare och vad de varit utsatta för istället för att fokusera på tjänstgöringstid.

Rapporten har satt en siffra på problemet med PTSD orsakat av deltagande i kriget mot terrorismen, men beräkningarna tar inte hänsyn till de icke kvantifierbara följdeffekterna av PTSD, som till exempel den mentala hälsan hos barn till soldater, dess påverkan på skiljsmässostatistiken eller den framtida arbetsmarknaden.

This invisible, burgeoning effect of PTSD begs ever more Pentagon research into prevention, diagnosis and treatment of the silent killer.

Försvarsmakten har på senare tid börjat hantera frågan om veteranstöd men vi har fortfarande en hel del att utveckla när det gäller hantering av PTSD och andra effekter av vårt deltagande i internationella operationer. Antalet drabbade soldater är naturligtvis inte lika stort i Sverige som i USA och problemet får därför inte heller lika omfattande effekter på samhället i stort. För de enskilda drabbade soldaterna och deras anhöriga är det dock en lika allvarlig tragedi.

/ Commander

Hårdare tag - piraterna slår tillbaka

2011-04-19T10:07:00.002+02:00

Piratverksamheten i Indiska oceanen fortsätter att öka och har aldrig varit så omfattande som nu. Totalt uppgick antalet somaliska piratattacker under årets första kvartal till 97 stycken. Vid samma tidsperiod föregående år, rapporterades endast 35 piratangrepp. Attackerna och kidnappningarna som genomförs av somaliska pirater kostar mer än 7 miljarder dollar, det vill säga nästan 50 miljarder kronor varje år. Det visar en FN-rapport som publicerades i januari.

Många ropar på "hårdare tag" mot de somaliska piraterna. Senast i raden är det ryska sjömansfacket som börjar en kampanj med namnet SOS: Save Our Seafarers. Målet med aktionen är att dra allmänhetens uppmärksamhet till sjöröveriproblemet och få olika länders regeringar att mer aktivt kämpa mot sjöröveriet. Många internationella företag har redan anslutit sig till aktionen. Fackets företrädare Jurij Suchorukov hävdar att "varje fartyg som lämnar Somalias territorialvatten ska besiktigas, annars blir det tillintetgjort."

Tidigare har även en företrädare för ett norskt rederi förespråkat "hårdare tag" mot piraterna. I en artikel i Dagens Näringsliv i februari framför skeppsredaren Jacob Stolt-Nielsen åsikten att pirater bör avrättas på stället.

"Pirater tatt i internasjonalt farvann har alltid vært straffet med døden, oftest utført på stedet," säger Stolt-Nielsen och poängterar att den brutala praxisen bör återinföras.

För tillfället sitter över 700 sjömän som gisslan på fler än 30 kapade fartyg och skeppsredaren inser att strategin med att avrätta piraterna på kort sikt kommer att kosta många människoliv bland internationellt sjöfolk.

"Dette er krig, og det koster liv å føre krig", skriver Stolt-Nielsen i sitt inlägg. Detta är en minst sagt kontroversiell uppfattning som knappast delas av majoriteten av världssamfundet.

Även NATOs generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen vill att jakten på pirater utanför Afrikas kust trappas upp. "Jag anser att det internationella samfundet måste titta närmare på hur vi kan förstärka piratinsatsen", sade han till journalister i Bryssel nyligen. Det han avser är knappast om att avrätta pirater utan rättegång och inte heller i första hand om fler fartyg, utan troligtvis mer om ändrade insatsregler för de styrkor som redan är på plats.

SvD uppmärksammade häromdagen återigen piratfrågan och sjöfartens maktlöshet. I måndags röstade FN:s säkerhetsråd enhälligt igenom ett beslut att upprätta en specialdomstol för sjörövare i Somalia. På måndag inleds en internationell konferens i Dubai där ett 50-tal utrikesministrar bjudits in.

–Att komma överens om hur en internationell tribunal ska fungera blir det viktigaste som kommer att diskuteras på det mötet, säger Tryggve Ahlman, ansvarig för säkerhetsfrågor på Sveriges Redareförening. Detta är gott och väl, men det kommer inte att avskräcka från piratverksamhet. Därtill är piraterna alltför desperata.

"Hårdare tag" är dock inte det självklara svaret på dagens situation.

Indiska flottan har, i samverkan med andra länder och internationella koalitioner, i flera år bekämpat sjöröveriet i Indiska oceanen. De har nått vissa framgångar och har för tillfället cirka 100 pirater omhändertagna i Indien. Både svenska och danska officerare har vittnat om den hårda, på gränsen till omänskliga, indiska attityder gentemot misstänkta pirater.

Nu rapporterar Reuters hur piraterna försöker slå tillbaka mot Indien genom att inte frige några indiska medborgare. I fredags släpptes fartyget MT ASPHALT VENTURE medan den indiska besättningen kvarhölls.

"We are holding eight of Asphalt Venture crew. It was a joint understanding among us not to release any Indian citizens," säger en pirat som kallar sig Abdi till Reuters från piratnästet Harardhere. "India hasn't only declared war against us, but also it has risked the lives of many hostages," säger han.

Indien har varnat för ett ökat pirathot i vattnen utanför Indiens sydvästra kust när de somaliska piraterna anpassar sig till det ökade trycket i farvattnen utanför Somalia.

Den enkla lösningen för att eliminera liknande somaliska utpressningsförsök är att förhindra att det egna landets medborgare överhuvudtaget hamnar i en gisslansituation och kan användas som påtryckningsmedel. Ett sätt att göra detta är att sätta beväpnad personal ombord de svenska fartygen. Regeringen tillsätte för en tid sedan en utredning som skall undersöka möjligheterna till detta.

För de med gott om pengar finns andra möjligheter. DN presenterade härom veckan ett fartyg som enligt uppgift är piratsäkert. Detta är en lösning som dock inte står alla till buds - det kostar att bygga specialfartyg och det är knappast en möjlighet för fiskare och rederier i området.

För att komma tillrätta med piratplågan krävs i ett längre perspektiv en (eller flera) fungerande stater i Somalia. Eftersom havsområdena är så stora är sjöröveriet inte ett problem som kan lösas på havet, även om effekterna kan mildras. Lösningen till problemet ligger i slutänden på land, genom att etablera effektiva och lokala myndigheter, som både kan bekämpa piraterna men också erbjuda attraktiva alternativ till sysselsättning för unga män.

Tills dess finns det ett antal andra åtgärder som bör vidtagas för att bekämpa den organiserade brottsligheten till havs.

/ Commander

Gästinlägg - stadig kurs

2011-04-18T08:01:00.000+02:00

Nedan presenteras ett gästinlägg av kollegan Sumatra rörande Försvarsstrukturutredningen (FSU) och personalförsörjningen. Jag delar Sumatras synsätt, även om inte heller jag har hunnit penetrera FSU på djupet.

---

Gästinlägg: Stadig kurs

”Alldeles för mycket händer. Alldeles för mycket kräver ställningstaganden. Alldeles för mycket kräver att vi faktiskt tänker efter. Alldeles för mycket kräver att vi håller kompassens kurs.” Så skriver en semestrande utrikesminister vid Medelhavets strand.

Nu är det så att kompassen har 360 likvärdiga kurser att erbjuda den som vet var han är och vet var han ska. Här har den som framför skutan alltid beslut att fatta och val att göra. Man kan börja med att grovrikta mot ett av de fyra kardinalstrecken. Det anglikanska uttrycket ”Go South”, i både bildlig och bokstavlig bemärkelse, är den huvudkurs som hittills varit förhärskande inom försvars- och säkerhetspolitiken.

I skrivande stund väntar vi på hemmaplan på utfallet av Basorg 2013 och det omsatta resultatet av senaste logistikutredningen. Den senare är inte helt lättpenetrerad men en hastig, mycket hastig, genomläsning ger vid handen att materielanskaffning och vidmakthållande skall in under en hatt, för att fullt ut möjliggöra rationaliseringarna inom försvarslogistikområdet. Vad det innebär på förbandsnivån, främst för våra basbataljoner - flyg och sjö - vet jag inte men för marinens del så är vidmakthållande huvuduppgiften för den marina basbataljonen, samtidigt som utredningen är tydlig med att Teknikkontoret skall överföras till den nya logistikmyndigheten.

”Genom att samla utförandet av försvarslogistiken under en huvudman skapas nya förutsättningar för effektivisering av berörda verksamheter. Ökad uppmärksamhet kan riktas mot anskaffning, vidmakthållande och avveckling av försvarsmateriel i ett livscykel och livscykelkostnadsperspektiv.”

”FMV kommer att få ett såväl ekonomiskt som fysiskt helhetsansvar för kedjan från anskaffning [inklusive vidmakthållande, min anm] till avveckling, dvs. ett materielsystems livscykelkostnader. På så sätt får FMV en ökad kontroll både över de totala livscykelkostnaderna och över produktionsfaktorerna för vidmakthållande (verkstäder och personal).”

Det förbandsknutna underhållet (lag- och stödfartygen) verkar dock skära klart. ”Huvudmannaskapet för verksamheter och kompetenser som är knutna till insatsnära logistik föreslås vara oförändrat”. Om detta inkluderar den marina basbataljonen eller inte är nog mest en fråga om tycke och smak.

Att hålla kompassens kurs är ett jobb för rorgängaren. Att han vinglar får man ha överseende med, men att han skriver sitt namn i kölvattnet och dessutom stryker under med två streck skapar ingen stabilitet i resandet.

Att spara två miljarder kommer nog inte att medföra förbättringar utöver just själva den eventuella besparingen. Nu skall inte hela summan sparas in på logistiken men bra mycket. Å andra sidan är två miljarder kronor i perspektiv mindre än vad USA lånar upp på två timmar, dygnet runt, året runt.

Hur det går med personalförsörjningen återstår att se. Försvarsministerperspektiv verkar vara hur många som söker till GMU, medan förbandsperspektivet är hur många användbara individer som verkligen kommer för tjänstgöring vid förbandet, i förhållande till angivet behov. För egen del tycker jag att vi skall fokusera på den senare siffran. GMU är en investering som inte ger avkastning om inte de som genomfört den verkligen söker anställning. Här tror jag att det finns en diskrepans i sättet att räkna.

/Sumatra

---

Att man kommer att kunna spara 2 miljarder på att flytta om ansvar och uppgifter inom försvarslogistikområdet ser jag som ytterst tveksamt. I synnerhet då ansvaret samlas hos FMV. Det är en organisation som inte har rosat marknaden de senaste tio åren, men den som lever får se.

Jag är av den fasta övertygelsen att stödverksamhet blir mest effektiv då den genomförs så nära den understödda verksamheten som möjligt, inte i form av någon centralförsvarsprincip. Därför har jag förhoppningar när det gäller MarinB/Basbat som är en relativt effektiv stödorganisation med nära kontakt och ett väl utvecklat samarbete med insatsförbanden.

När det gäller personalförsörjningen återstår mycket att utveckla. GMU är, trots att det är ren soldatutbildning, ett bra steg på vägen att försörja våra förband med anställda sjömän. Många områden inom denna utbildning behöver dock ses över och slipas på för att få försörjningen av sjömän att bli så effektiv som möjligt och investeringen skall ge utdelning.

De marina förbanden har i dagsläget inga större svårigheter att attrahera personal som vill arbeta med avancerad teknisk materiel i ett lag ombord och som vill "göra skillnad" till sjöss. Vi kan dock inte luta oss tillbaka i tron att det skall vara för evigt. En stor utmaning är att få den marina rekryteringen att vara framgångsrik även i framtiden. Ett steg på vägen är att samordna rekryteringsinsatserna mellan de marina förbanden så att vi verkligen visar vår verklighet.

/ Commander

USA tar striden iland i Somalia

2011-04-15T16:10:00.003+02:00

Piratverksamheten fortsätter att öka i Indiska oceanen och i vattnen kring Afrikas horn. Den organiserade brottsligheten som sjöröveriet utgör omsätter hundratals miljoner dollar varje år genom att kapa fartyg, allt från oljetankers till fiskefartyg, och utkräva stora lösensummor. Över sju hundra människor sitter för tillfället som gisslan i Somalia eller ombord på kapade fartyg som används som moderskepp.

Det är svårt att föreställa sig situationen för gisslan som utsätts för svält, sjukdomar, tortyr, misshandel och skenavrättningar. De som har ett stort rederi eller försäkringsbolag som förhandlar för deras frigivning kan hysa förhoppningar om att bli fria förr eller senare. De fattiga fiskare från regionen kan inte hoppas på samma lyckliga utgång.

Hittills har insatserna mot piratverksamheten riktat sig mot de miljontals kvadratkilometer ocean där verksamheten bedrivs. Nu har alltså taktiken ändrats. USA har nu tagit striden ett steg längre. Al-Jazeera rapporterar att USA har omhändertagit en av de somaliska piraternas förhandlare och fört honom till USA för åtal. Den omhändertagne Mohammad Saaili Shibin är den förste misstänkte piraten som arresterats iland i Somalia.

Mohammad Saaili Shibin uppges ha varit ansvarig för förhandlingen i samband med kapningen av den amerikanska segelbåten QUEST i februari. I denna situation dödades de fyra amerikanska medborgarna, Jean och Scott Adam från Kalifornien och Phyllis Macay och Bob Riggle från Seattle, av piraterna. Läs mer om piratattacken här och här.

Wall Street Journal meddelar att Andrew Shapiro, amerikanska utrikesdepartementets talesman rörande piratverksamhet, förra månaden uppgav att USA förberedde en "more energetic and comprehensive approach" mot sjöröveri med speciellt fokus mot "pirate leaders and financiers" iland.

Åklagaren Neil MacBride säger att "the arrest of Mohammad Shibin is a significant breakthrough in the United States' battle against Somali pirates. Today marks the first time that the US government has captured and charged an alleged pirate in a leadership role - a hostage negotiator who operated in Somalia. We hope that this indictment will strike at the heart of the piracy business and send a strong message to all pirates that they are not beyond the reach of the FBI, whether they board the ships or remain on-shore in Somalia."

Att de internationella sjöstyrkorna för tillfället inte vinner kampen mot piraterna har stått klart en längre tid. Ändå är den marina närvaron nödvändig för att försöka hålla verksamheten stången och skydda den livsnödvändiga sjötrafiken genom området. För att vinna krävs mer åtgärder där ingripande mot piraternas ledarskap iland är en nödvändig åtgärd vilket tidigare föreslagits.

I går tog den portugisiske kommendören Alberto Correia över som Commander Task Force 465 som är beteckningen på EUNAVFORs styrka som genomför Operation Atalanta. Förhoppningsvis kan han och hans stab utverka nya Rules of Engagement (ROE) som möjliggör ingripande på land även för stridskrafterna ur EU.

/ Commander

Typhoon-piloter inte tränade för attack mot markmål

2011-04-13T10:41:00.000+02:00

Enligt The Telegraph är de Typhoon-piloter som nu deltar i Operation Unified Protector inte godkända för markmålsbekämpning.

Det brittiska försvarsdepartementet meddelade förra veckan att stridsflygplan av typen Typhoon skulle fälla bomber på Khadaffis stridsvagnar och andra markmål. Detta har hittills inte blivit verklighet eftersom piloterna inte var tillräckligt övade för att genomföra attacker mot markmål.

Inte heller är planen utrustade med de Litening målutpekningskapslar inköpta för ändamålet till en kostnad om 160 miljoner pund eftersom RAF inte budgeterat för att öva piloterna i handhavandet av dem.

RAF, vars chefer naturligtvis blev förkrossade över de upptäckta bristerna, påskyndar nu övningen för piloterna och utrustar flygplanen med Litening-kapslar så att även Typhoon skall kunna genomföra attacker mot markmål. Även om en del av piloterna var utbildade i markmålsbekämpning hade deras certifiering gått ut och de är i behov av en refresher.

En anonym RAF-officer säger: "The guys are not considered safe to drop live bombs on live targets. The Typhoon pilots need to conduct a specific training package on recognising and identifying ground targets and then drop a small number of live bombs using the Litening pod to be considered qualified. This needs to be followed by at least annual refresher training. They have not done this since 2008 so the targeting pods are in storage in crates at RAF Coningsby in Lincolnshire."

Nedskärningarna i övning för Typhoon-piloter beslutades av den förra regeringen, men inriktningen bekräftades i den Strategic Defence and Security Review som genomfördes i oktober. I syfte att spara pengar sköts utbildningen och övningen i markmålsbekämpning till åtminstone 2014.

Tydligen är inte gräset alltid grönare på andra sidan... Uppenbarligen är det andra som har större problem med markmålsbekämpning än våra JAS39.

Samtidigt ökar kravet på att koalitionen skall göra mer för att stoppa Khadaffi. Expressen rapporterar att den Natoledda operationen är satt under hård press.

Både Storbritannien och Frankrike kritiserar insatsen öppet. Den brittiske utrikesministern William Hague säger: "Mycket har uppnåtts i Libyen men helt klart finns det mer att göra. För att skapa en varaktig, fredlig framtid för Libyen måste överste Khadaffi självklart avgå".

Detta är inte ett av målen i UNSCR 1973 och jag är inte säker på att alla i koalitionen delar deras uppfattning. Hur ställer sig Sverige till den förändrade målsättningen?

/ Commander

Israeliskt flyganfall mot Sudan

2011-04-08T15:02:00.000+02:00

Enligt nyhetskanalen Al Arabya anklagar Sudan den israeliska försvarsmakten (IDF) för att ha genomfört ett luftanfall mot Sudan och slagit ut en personbil på kustvägen norrut från Port Sudan. Utrikesminister Ali Ahmad Karti hävdar att israeliska styrkor i onsdags genomförde ett flyganfall mot kustvägen längs Sudans rödahavskust, ett anfall som dödade två personer.

Ministern menar att de har indikationer att attacken utfördes av IDF. "From yesterday, we have indications that the attack was carried out by Israel. We are absolutely sure of this," sa Karti på en presskonferens i Khartoum.

Han uppger att de dödas identitet är okänd och att han inte känner till orsaken till attacken men hävdar att det de senaste dagarna "have been allegations from Israel that Sudan is supporting some Islamic groups. This is not true. When Israel makes these allegations, it is trying to justify what it did yesterday"

Vad som exakt har hänt är oklart. Vissa hävdar att det var en robot som slog ut bilen, några menar att den kom från Röda havet medan andra hävdar att det var en attackhelikopter eller flygplan som förstörde bilen. Bloggen Försvar och Säkerhet har också funderingar kring att attacken utfördes av landsatta dykare med pansarvärnsrobot, och menar att det är sannolikt att det är IDF som ligger bakom.

"Det finns inte många länder som har förmågan att genomföra så sofistikerade attacker på annan stats territorium och komma undan."

Enligt den palestinska nyhetsbyrån Ma'an skall en av de dödade männen varit Abdul-Latif Al-Ashqar, som uppges ha övertagit uppgiften att smuggla vapen från Iran, Syrien och Libanon till Hamas. Detta skulle kunna vara ett motiv för IDF att genomföra attacken.

Jerusalem Post har uppgifter om att en hög tjänsteman i IDF bekräftar att Israel var ansvarig för attacken i Port Sudan. "It's not our first time there".

Israeliska regeringen avböjer att kommentera.

Som vanligt är det svårt att utifrån få en klar bild av händelser av denna typ. Om en av de dödade var vapensmugglare för Hamas pekar detta tydligt mot att IDF var inblandade. Det omfattande behovet av underrättelser, ledning och logistik för, och komplexiteten i en sådan attack gör också att misstankarna riktas mot Israel.

Troligen blir det aldrig helt klarlagt vad som hände, hur det genomfördes och vem som är ansvarig. Det mesta pekar dock på att Israel genomfört attacken i någon form av utökat självförsvar. Detta är ett begrepp vars betydelse och innebör vi alla har olika uppfattning om.

Försvar och Säkerhet har en bra beskrivning över intressanta händelser i Mellanöstern.

/ Commander

Gripen insatt i UP - Embargot fortsätter - uppdaterad

2011-04-07T15:12:00.003+02:00

Flygvapnet räknar med att JAS39 kommer att genomföra sitt första uppdrag i Unified Protector under torsdag eftermiddag. Enligt övlt Stefan Wilson har förbandet mottagit sin första ATO. Vad det första uppdraget blir vill han naturligtvis inte gå in på i detalj.

"Vi flyttade ner den första delen av insatsen dagen efter regeringsbeslutet. Vi sade att vi behövde fem dagar och det har gått nu, så vi räknar med att göra vårt första uppdrag under eftermiddagen, säger Flygvapeninspektör Anders Silwer" enligt en artikel i DN.

Blekinge Läns Tidning rapporterar att det område som de svenska planen skall övervaka motsvarar ungefär Sveriges storlek, och vid varje enskilt uppdrag kommer piloterna att operera över ett område av Götalands storlek. Flygvapeninspektören tror inte riskerna för att råka ut för fientligt flyg eller helikoptrar är stora.

– Gaddafis flygplan, de som finns tillgängliga, står på marken sedan länge, säger han.

För att bekämpa fientligt flyg är Gripenplanen bestyckade med två typer av robotar samt automatkanoner. Om de skulle bli angripna från marken ska bomber av typ GBU 12/49 användas.

– Det är precisionsbomber som styrs med laser mot målet av piloten. De är mer precisa än robotar, säger Silwer.

Gårdagens rapport från JFC Naples om Operation Unified Protector beskriver övergripande hur operationerna mot Khadaffi fortlöper.

Luftoperationer

För tillfället finns 195 flygplan under befäl av JFC Naples till förfogande för operationen. Sedan NATO påbörjade Unified Protector den 31 mars kl 0800Z har sammanlagt 1170 flygrörelser genomförs varav 473 "strike sorties". Under dygnet 6 april genomfördes 164 flygrörelser varav 73 "strike sorties".

"Strike sorties" innebär uppdrag syftande till att identifiera och ingripa mot förekommande mål, det innebär inte att vapeninsats genomförs varje gång.

Vapenembargo

De 19 fartyg som står under NATO-befäl fortsätter att patrullera farvattnen utanför Libyen och övervakar sjötrafiken till och från landets hamnar i syfte att upprätthålla FNs vapenembargo enligt UNSCR 1973. Hittills har 113 kontroller och 5 bordningar genomförts. Under dygnet 6 april kontrollerades 20 fartyg.

Humanitär hjälp

Hittills har 25 transporter med humanitär hjälp nått Libyen över hav, land och genom luften. Den 6 april anlände 2 fartyg och 1 flygplan lastade med humanitär hjälp till Libyen.

UPPDATERAD 071749B8:
Försvarsministern kommenterar artikeln i DN på sin blogg.

/ Commander

NFZ och marint embargo

2011-04-06T12:28:00.000+02:00

På NATOs hemsida förklarar Group Captain Geoff Booth vad en No Fly Zone (NFZ) är för något och hur ett typiskt uppdrag kan gestalta sig. Booth har erfarenhet från upprätthållandet av NFZ över Bosnien på 90-talet. Trots att han deklarerar att alla operationer ser olika ut, ger det ändå en bild över hur koalitionens flygstridskrafter används i stort. Nedan presenteras ett utdrag ur artikeln:

---

What’s a typical routine?

This will be driven by when the contingent or squadron is on the Air Tasking Order (this is the operational flying programme). It also depends on capability, i.e. whether this is an operation for day only, day/night, clear weather, all weather. In other words, and for many missions, aircrew can be tasked at any time of the day or night. The mission preparation starts about four hours before take-off with a selection of briefings that include:

situation update;
current intelligence;
weather mission details (for example, where are supporting aircraft?);
Rules of Engagement;
SPINS (special instructions contained within the Air Tasking Order);
and emergency procedures, including in the event of ejecting over hostile territory

Aircrew then prepare their personal kit, which will include a combat survival vest, water and something to eat. They go to the aircraft about an hour prior to take-off and check all systems and weapons. A spare aircraft or two is always needed to ensure not missing operational tasks. It is critical to take note of the support ground crew working on the aircraft before the aircrew arrive – these people are a key part of the team to get the operation started.

Post take-off, the aircrew’s routine tasks are normally:

Carry out further full check of all systems to ensure all is OK to enter the operational area;
Entering the area, check in with the controlling authority - probably AWACS - who will give a short tactical update;
Once "feet dry" i.e. over hostile territory, stand ready to react to whatever presents itself. If an aircraft enters the NFZ, determine whether it is authorised or not, whether it is "hostile" or has just entered the NFZ by mistake;
Use all sensors and build awareness for yourself, as well as all other players - particularly the AWACS;
React quickly, pass information if commander's decision or clearance needed, deal with whatever comes up on the watch;
Stay on task until relieved, use air-to-air refuelling if necessary. Typical time on task during Operation DENY FLIGHT in Bosnia and Herzegovina was 3 hours making it a 4-5 hour mission from start to finish;
Recover back to base safely, don't relax once "feet wet" – back home – to avoid the risk of making (dangerous) errors;
Hand the aircraft back to the engineers, report any problems or faults.

And then – and only then – can you start to wind down.

---

Huruvida de svenska JAS39 kommer att användas på samma sätt och om de svenska rutinerna för ett sådant uppdrag är desamma som NATOs har jag inte kunskap att avgöra. Beskrivningen ger dock en bild över hur det kan gå till vilket borde vara av intresse för oss som inte flyger stridsflygplan som yrke.

Koalitionen har fram till och med måndagen 4/4 genomfört 851 flygrörelser varav 334 har varit "strike sorties", dvs uppdrag syftande till att identifiera och ingripa mot aktuella mål, det innebär inte att vapeninsats genomförs varje gång. Under dygnet den 4 april genomfördes 150 flygrörelser varav 58 var "strike sorties".

Trots dessa insatser kritiseras NATO för passivitet. DN rapporterar:

"Abdul Fatah Younis Abidi, som är rebellernas högste ledare och tidigare inrikesminister i Libyen, kritiserar Natos passitivitet, rapporterar AFP. Han sade att Nato för var dag som går lämnar civila att dö i Misrata genom att låta stridsflygplanen vara kvar på marken. Då kan i stället de Khaddafi-trogna trupperna avancera och härja fritt i staden.
– Antingen gör Nato sitt jobb eller så kommer vi att be FN:s säkerhetsråd att avbryta sitt arbete, sade Abdul Fatah Younis Abidi vid en presskonferens i Benghazi."

Till saken hör att flyganfall mot städer och andra bebodda områden inte är i enlighet med UNSCR 1973 som tvärt om syftar till att skydda dessa mot angrepp. Enda lösningen för att stoppa Khadaffis trupper inne i städer är genom att sätta in marktrupp, något som resolutionen inte ger mandat till.

Den marina delen av operationen har, åtminstone i svensk media, hamnat lite i skymundan. Detta är naturligt med tanke på att Sverige skickar stridsflyg att delta i operationen, men inga fartyg. NATO JFC Naples har för tillfället 18 fartyg under sitt befäl. Dessa patrullerar centrala Medelhavet och övervakar sjötrafiken till och från Libyen i syfte att upprätthålla FNs vapenembargo enligt UNSCR 1973.

Hittills har 76 handelsfartyg kontrollerats avseende destination och last och två bordningar genomförts. Bara under dygnet 4 april kontrollerades 28 fartyg och ett fartyg bordades för ytterligare kontroll. Under samma dygn har fem fartyg med nödhjälp släppts igenom till Libyen.

Operationen leds av den kanadensiska flygvapengeneralen Charles Bouchard vid Joint Forces Command i Neapel.

En daglig uppdatering av Operation Unified Protector står att finna på JFC Naples hemsida.

/ Commander

NATO-debatten vaknar igen

2011-04-05T12:29:00.001+02:00

Riksdagskvinnan Annicka Engblom (m) framför i dagens Blekinge Läns Tidning argument för ett svenskt NATO-medlemskap. Ämnet har på nytt aktualiserats i och med det svenska deltagandet med JAS39 i den NATO-ledda insatsen Operation Unified Protector. Det är namnet på operationen som syftar till att uppfylla FN säkerhetsråds resolution 1973 om att skydda civilbefolkningen i Libyen från Khadaffis övergrepp. Återigen visar NATO sig vara den enda organisation i västvärlden som har förmåga att leda en större militär operation.

Sverige har sedan kalla kriget en något oklar relation till NATO. Officiellt har vi under hela perioden sedan andra världskriget varit alliansfria syftande till neutralitet i krig, medan vi inofficiellt haft omfattande samarbete med olika NATO-nationer. Detta tidigare samarbete har de senaste åren framkommit allt tydligare. Sedan murens fall har det dessutom utökats genom bland annat samverkan inom ramen för Partnership for Peace (PfP) och deltagande i militära operationer under NATO-ledning.

Den svenska försvarsmakten har sedan början på 90-talet utvecklat ett djupgående samarbete med förband från NATO-nationer. Svenska stridskrafter har anpassats inom i princip alla områden, allt ifrån gränsytor för tekniska system till metodik och reglementen, för att möjliggöra detta samarbete. Inom vissa områden är vi mer NATO-anpassade än många NATO-länder. Detta har vi gjort för att effektivt kunna delta i internationella operationer, för att kunna bidra och "göra skillnad" och inte bara vara en kuriosa eller ett drivankare. Helt i enlighet med inriktningen från de folkvalda i riksdag och regering.

Tyvärr är det så, i brist på formellt medlemskap, att vi varken kan påverka NATOs utformning eller dess inriktning. Dessutom tvingas vi fortfarande till en stor omställning inför deltagande i internationella operationer, främst inom ledningsområdet. Som varande icke-medlemmar får vi helt naturligt inte del av alla reglementen, kryptosystem och ledningsstrukturer.

Den långtgående anpassningen har inte varit gratis eller smärtfri. En stor del av vår nationella försvarsplanering och utveckling har offrats för att möjliggöra detta. Det nationella försvarets förmåga, eller snarare brist på förmåga, är något som debatteras flitigt på såväl bloggar som i gammalmedia. Detta är dock endast ett resultat av politiska beslut som inneburit decennier av oförändrade (dvs. i praktiken minskade) försvarsanslag i kombination med den internationella inriktningen av vår Försvarsmakt.

Nu har vi alltså en till NATO välanpassad Försvarsmakt med en begränsad förmåga att enskilt försvara landet mot ett väpnat angrepp. Vi betalar redan medlemsavgiften till NATO i form av anpassning av våra stridskrafter och deltagande med trupp och materiel i ett antal NATO-operationer, utan att dra fördel av medlemsförmånerna i form av försvarsgarantier. Knappast god hushållning med statens resurser.

Är det då inte dags att även ta det sista steget i vår anpassning till Europas enda fungerande försvarsallians och ta konsekvenserna av tidigare vägval och samtidigt dra fördel av gjorda investeringar genom att söka formellt medlemskap?

Det är svårt att se hur exempelvis våra grannländer Norge och Danmark har missgynnats av att vara medlem i NATO. Anledningen till att de blev medlemmar en gång i tiden är just att de har upplevt riskerna med att inte skyddas av vare sig ett starkt nationellt försvar eller en försvarsallians med andra.

/ Commander

Tärningen är kastad

2011-04-01T13:57:00.002+02:00

Så har då riksdagen som väntat fattat beslut att skicka stridsflygsförband till Libyen. Det är ett bra beslut ur flera synvinklar. Vi upprätthåller vår goda tradition att ställa upp när FN kallar, vi fortsätter vårt nära samarbete med NATO och - framför allt - styrkan kommer att "göra skillnad" för den plågade befolkningen i Libyen.

En annan positiv aspekt på beslutet är att vi faktiskt använder ett förband som står i beredskap. Till och med ett förband som står i beredskap för NBG. Övriga i NBG ingående delar lär få trampa kaserngård fram till medaljceremonin efter genomförd beredskap.

Både på bloggar, bland annat denna, och i gammalmedia har debatten gått het om vilka mandat styrkan bör ha när den väl är på plats. Socialdemokraterna har enligt uppgift drivit igenom restriktionerna att svenska flygplan inte skall få angripa mål på marken, vilket många uppfattat som djupt olyckligt. Varken riksdagsbeslutet eller regeringspropositionen innehåller några dylika begränsningar, men exakt vilka Rules of Engagement (ROE) som en styrka har kan och skall inte publiceras offentligt.

Många debattörer har opponerat sig mot dessa begränsningar, med all rätt. Det är inte bara en rättighet att försöka påverka politiska beslut, det är även en skyldighet. Att som yrkesmän och yrkeskvinnor försöka, med sin kunskap och erfarenhet som grund, påverka beslutsfattarna innan beslutet är fattat är ett uttryck för professionalism.

Samma professionalism ställer krav på att - när beslutet väl är fattat - agera i enlighet därmed och försöka lösa det militära uppdraget så väl som möjligt inom ramen för det av den politiska nivån givna uppdraget. Allt annat är otänkbart i en demokrati.

Jag är helt övertygad att den svenska styrkan kommer att göra just detta. Om några begränsningar i ROE kommer att förhindra dem att lösa sin uppgift är jag lika övertygad om att de, genom befälskedjan, kommer att arbeta för att få till förändringar i handlingsreglerna som möjliggör ett effektivt skydd av Libyens befolkning.

Avslutningsvis vill jag önska Duke och de övriga i styrkan lycka till! Vi är många som kommer att följa er här hemifrån.

Jag hade tänkt skriva: "May the Force be with You, Duke!" men ändrade mig. De kommer inte att behöva någon övernaturlig "Force" till hjälp - det räcker gott med de kunskaper och färdigheter de redan har.

/ Commander

Att lyda order

2011-03-31T09:34:00.001+02:00

Mitt förra inlägg innehöll en fiktiv historia om kapten Erik Persson som bröt mot givna ROE för den svenska flygoperationen över Libyen och därmed räddade en buss full av flyktingar undan Khadaffis stridsvagnar.

Inlägget syftade till att peka på de problem som de av socialdemokraterna framtvingade begränsningarna orsakar för den svenska styrkan. Att förhindra att piloterna ingriper när de observerar övergrepp mot civilbefolkningen är en av de effekterna.

Tittar vi närmare på Eriks agerande kan det bedömas ur minst tre olika perspektiv.

Moraliskt gjorde han enligt min uppfattning helt rätt. Att inte ingripa när man har möjlighet att skydda utsatta i en livshotande situation är naturligtvis fullständigt förkastligt.

Juridiskt är agerandet säkerligen felaktigt, även om jag inte har kunskap nog att peka på aktuellt lagrum och vilka paragrafer som han bröt mot. Jag är övertygad om att en hel skock jurister skulle engageras i efterspelet om händelsen skulle bli verklighet, där åklagaren kanske skulle yrka på fängelse för dråp eller mord medan försvaret kanske skulle hävda nödvärnsrätten. En intressant process i sig.

Militärt var agerandet felaktigt på många områden. Att lyda order är en grundläggande skyldighet för all militär personal - så länge given order inte är olaglig. Försvarsmaktens personal har fått sitt mandat att utöva långtgående våld från det svenska folket som styr och leder genom de folkvalda i riksdag och regering. Att bryta mot dessa styrningar är att ta ett stort kliv ut över kanten till avgrunden och leder till att militären mister sin legitimitet. Militärmakt är ett verktyg för den politiska nivån att använda för att uppfylla de politiska målsättningarna. Allt annat är otänkbart i en demokrati.

Som professionell officer har man en skyldighet att försöka påverka beslut under processens gång. När beslutet väl är fattat har man att följa den beslutade inriktningen, även om man genom beslutskedjan fortfarande kan och bör arbeta för att orimliga beslut omprövas. Att självsvåldigt bryta mot fattat beslut kan inte ursäktas.

Enligt uppgift skall riksdagen fatta beslut om insats över Libyen på fredag och styrkan bedöms kunna vara operativ i början på nästa vecka. Låt oss hoppas att den politiska nivån omprövar sitt beslut innan dess så att inte svenska piloter hamnar i samma situation som kapten Erik Persson.

/ Commander

En "verklig" insats i Libyen

2011-03-30T19:02:00.002+02:00

Detta inlägg innehåller en fiktiv historia om en svensk flygförare som deltar i det flygförband som Sverige är på väg att skicka till Libyen för att hjälpa till att uppfylla UNSCR 1973 med syfte att skydda civila mot Khadaffis soldater.

De händelser Erik Persson råkar ut för i berättelsen är inte osannolika, hur hans agerande kommer att överensstämma med den kommande verkligheten återstår att se.

Historien är författad av en individ som saknar detaljkunskap från såväl flyg- som markoperativ verksamhet. Därför ber jag läsaren att försöka överse med de tekniska och taktiska felaktigheter som berättelsen utan tvekan är full av.
---

Kapten Erik Persson övervakade systemen i sin JAS39C när han flög in över kusten till Libyen. Han hade strax innan avslutat lufttankning från en spansk Boeing 707 för att vara fullt uppfylld när uppdraget över Libyen påbörjades. Utanför flygplanet var allt lugnt, solen lyste från en klarblå himmel och den libyska öknen liknade övningsområdet i Nevada där han deltagit i den amerikanska övningen Red Flag något år tidigare.

Han hade med sina kollegor anlänt till den italienska flygbasen Sigonella på Sicilien några dagar tidigare, efter att riksdag och regering till slut fattat beslut om insats, och detta var hans tredje uppdrag till stöd för FNs säkerhetsråds resolution 1973. Resolutionen syftade till att skydda civila från Khadaffi-trogna truppers övergrepp men de undantag – eller caveats – som socialdemokraterna hade drivit igenom gjorde insatsen tandlös.

Khadaffis flygvapen var sedan flera veckor i praktiken utslaget av koalitionens anfall och inga fientliga mål rörde sig i luftrummet ovanför Libyen. Erik och hans kollegor fick nöja sig med att spana efter luftmål och övervaka händelserna på marken. De ingripanden som gjordes för att skydda civilbefolkningen genomfördes av övriga länder i koalitionen. Danska och amerikanska kollegor hade tittat frågande på Erik när han berättade om de caveats som den svenska styrkan var belastade av.

- “Those politician’s only priority is to cover their own asses, innocent civilians getting killed is of no concern for them”, sa en amerikansk A-10-pilot på bred Texas-dialekt och skakade på huvudet.

“Det är ju själva fan att vi som nation aldrig kan göra något rätt när det handlar om att bekämpa diktaturer i världen”, tänkte Erik medan han fortsatte sitt uppdrag. Han flög på 6000 meters höjd för att undvika eventuella kvarvarande fientliga luftvärnsresurser. Flygplanet var beväpnat med två jaktrobotar av typen AMRAAM som var avsedda att användas mot luftmål tillsammans med den fast monterade automatkanonen. Han hade också två Rb 75 Maverick för insats mot markmål. De svenska insatsreglerna (ROE) tillät i praktiken inte insatser mot mål på marken. Roboten motiverades med att det skulle användas i självförsvar mot fientliga luftvärnsförband, även om den knappast var optimal för den typen av insats. Övriga lastpositioner var upptagna av en Litening III målutpekningskapsel (LPD) och fälltank.

Han följde trafiken på stridsledningsfrekvensen där tjänstgörande operatör i en brittisk E-3D Sentry AWACS ledde operationerna över Libyen. Tydligen pågick insatser mot Khadaffis mekaniserade förband strax väster om hans anvisade sektor, denna var dock tom på såväl fiender som fientlig verksamhet.

Erik passerade över ett sjukhus som några dagar tidigare utsatts för beskjutning av Khadaffi-trogna stridsvagnsförband och prickskyttar. Beräkningarna över antalet döda och skadade civila var mycket osäkra men Al-Jazeera hävdade att det rörde sig om fler än 50 oskyldiga döda och skadade. Den libyska propagandaapparaten hävdade att det var ”korsfararnas” bomber som träffat sjukhuset, något som ingen utifrån trodde det minsta på. ”Det första offret i krig är sanningen”, tänkte Erik.

När han tittade ned såg han något som väckte hans intresse. En stridsvagn var på väg österut på den väg som ledde till staden och det lilla sjukhuset. Han riktade in kamerorna i sin LPD mot stridsvagnen. Luckorna i vagnen var stängda och fordonet gjorde god fart längs vägen. När stridsvagnen passerade ett pass där vägen var skymd mötte den en civil personbil som gjorde sitt bästa för att undkomma. Bilen tvärbromsade och försökte svänga av vägen, men en undanmanöver var omöjlig på grund av vägens höga sidor. Stridsvagnen sänkte inte farten utan skakade bara till lite när den rammade bilen som trycktes ned mot vägbanan. Att någon i bilen överlevt var helt uteslutet. ”Inte en mus hade överlevt den smällen”, tänkte Erik medan han fortsatte följa stridsvagnens framfart i LPD:n.

Några hundra meter längre fram längs vägen stod en buss på tvären över vägen. Den hade kört i diket med framhjulen och föraren försökte desperat få bussen att röra på sig. Stridsvagnen fortsatte med hög fart och skulle inom någon minut krossa bussen på samma sätt som bilen tidigare. Bussen var draperad i den libyska oppositionens röd-grön-svarta flagga och såg ut att vara full av flyktingar på väg mot staden i närheten.

Erik tittade på bussen, tillbaka till stridsvagnen och bussen igen. ”Vad i helvete… Stanna!”, skrek han inom sig, trots att han självklart insåg att besättningen i stridsfordonet knappast skulle hörsamma hans uppmaning. ”I helvete heller, inte på min vakt…!”

- “GRIZZLY, ALPHA ONE EIGHT, ENGAGING GROUND TARGET, ONE-ONE-ZERO BULLS EYE TWO-ONE”

- “ROGER, OUT!” Av tonfallet att döma kunde den brittiske operatören lika väl ha kommenterat en väderrapport.

Erik manövrerade sin JAS 39 för att få skjutläge, låste robotmålsökaren på stridsvagnen, osäkrade vapnet och avfyrade det, allt inom loppet av några få sekunder. Han kände i planet när roboten släppte från vapenbalken och såg hur vapnet sköt iväg mot målet. Sekunderna släpade sig fram tills roboten träffade målet omedelbart bakom tornet. Stridsvagnen tvärstannade och ögonblicket senare exploderade den med ett stort svampmoln av rök och eld, ett knappt hundratal meter från den utsatta bussen.

När Erik bankade hårt vänster och passerade över de räddade flyktingarna flög en tanke genom huvudet. ”Vilket brott kan man bli dömd för när man medvetet brutit mot gällande ROE? Tjänstefel, ordervägran eller dråp?” Erik kände instinktivt att det inte spelade någon som helst roll.

”Jag kan ta mitt straff. Och jag kommer att kunna se min fru och mina barn i ögonen när jag kommer hem. Jag gjorde det som var rätt!”

---

Ja du, Urban Ahlin, gjorde Erik Persson rätt eller fel? Vad skulle han mötas av hemma i Sverige - åtal eller medalj? Jag är rätt säker på vad de libyska flyktingarna hade röstat för om någon hade frågat dem.

Med de av socialdemokraterna genomdrivna restriktionerna kommer svenska piloter endast att kunna titta på när de möter motsvarande situation i verkligheten. Att titta bort när övergrepp begås må vara en socialdemokratisk paradgren, men det är inte en vana hos svensk militär personal. Förhoppningsvis kommer det inte att ske denna gång heller.

/ Commander

(S)kamligt (s)vek

2011-03-30T08:24:00.006+02:00

Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin uttalade i Sveriges Radios "Studio ETT" sina synpunkter om den svenska insatsen i Libyen. Han försvarade där det socialdemokratiska kravet på att svenska stridskrafter inte skall få insätta vapen mot mål på marken. På frågan om vad de svenska piloterna skall göra om de ser Khadaffis stridskrafter attackera civila menar han att de skall rapportera händelsen och kalla in andra flygplan att göra insatsen (12.30 in i inslaget).

Hur detta skulle göra saken bättre är svårt att se. Dessa plan, vilka det nu är, skulle komma sent till situationen utan att ha följt händelseförloppet och skulle därmed ha mycket svårare för att göra en rätt avvägd insats. Risken för misstag och skador eller förluster hos tredje man skulle vara överhängande. Wiseman har beskrivit problemet på ett nyanserat sätt.

Det är inte lätt att följa logiken i socialdemokraternas resonemang. Det verkar vara ett klassiskt socialdemokratiskt beslut att fega ur när det gäller. Vad hände med begreppet solidaritet? Det gäller tydligen endast på Sergels Torg under första maj-firande, inte i den verkliga världen där en galen diktator mördar sina egna medborgare.

Att skicka stridsflygplan med de föreslagna restriktionerna kan liknas vid att skicka läkare till Haiti med förbehållet att "ni får endast behandla lätt skadade patienter och människor med ofarliga sjukdomar och endast lämna ut receptfria mediciner. Om ni ser någon som håller på att förblöda skall ni skriva remiss till en utländsk läkare. Vi litar inte på ert medicinska kunnande och vill inte bli anklagade för felbehandling." Ett fegt och närmast perverst agerande.

Det kan också liknas vid styrningar till polisen. "Ni får endast ingripa mot fortkörning och felparkeringar. Om ni ser en galning som verkar hota små barn med en blodig yxa får ni inte använda era vapen. Det kan ju röra sig om en oskyldig skogshuggare som har drabbats av näsblod. Det kan vara svårt att avgöra när man står flera meter ifrån händelsen."

De svenska stridskrafterna får endast delta i uppgiften att upprätthålla flygförbudszonen och endast ingripa mot luftmål. Khadaffis flygvapen är sedan cirka en vecka utslaget och inga flygoperationer har genomförts av de Khadaffi-trogna de senaste dagarna. Vad de svenska piloterna skall göra, när de väl är på plats, är därför minst sagt oklart.

De svenska piloterna är välutbildade, professionella yrkesmän med vilja och förmåga att göra skillnad för de utsatta civila - inte titta åt andra hållet när krigsförbrytelser begås. Men Sverige skall tydligen, sin socialdemokratiska vana trogen, stå vid sidan om och titta på när världen bekämpar en diktators brott mot mänskligheten.

Det handlar om att uppfylla FNs säkerhetsresolution UNSCR 1973: "Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures [...] to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya..."

Det är svenska politikers uppgift att se till att det svenska bidraget får möjlighet att lösa av FN ställd uppgift. Det är dags att ta det ansvaret nu, eller att återta erbjudandet om svenskt deltagande.

Se även Chefsingenjören.

En av piloterna som är utpekad att delta i insatsen beskriver problematiken på ett bra sätt hos Wiseman.

DN
SvD
Aftonbladet
Expressen och Expressen
Sinuhe
Sverige och världen

/ Commander

Insats mot sjömål i Misrata

2011-03-29T14:58:00.001+02:00

US Africa Command rapporterar om en joint-insats mot sjömål i Libyen som skall ha skett den 28 mars. Det handlar om ett anfall mot det libyska kustbevakningsfartyget VITTORIA och två mindre enheter som urskillningslöst besköt handelsfartyg i hamnen i Misrata.

Vapeninsatserna bestod av att en P-3C Orion från US Navy avfyrade robotar av typen AGM-65F Maverick mot VITTORIA och som slog ut fartyget. Dessutom besköt en A-10 Thunderbolt ur US Air Force de två mindre libyska enheterna med sin 30 mm GAU-8 / Avenger gatling gun vilket förstörde den ena enheten medan besättningen på den andra tvingades överge fartyget.

Insatsen övervakades och stöddes av jagaren USS Barry som hanterade luftrummet och försåg flyget med en Recognised Air Picture (RAP) och Recognised Surface Picture (RSP).

När får vi se luftstridsledning från en Visby-korvett leda in JAS 39 mot sjömål utanför Libyen? Det är något som har övats i hemmavatten vid ett flertal tillfällen de senaste åren.

/ Commander

Kostnad för förseningar

2011-03-28T16:12:00.000+02:00

I en artikel i måndagens Blekinge Läns Tidning rapporteras om hur Kustbevakningens nya fartyg hade 871 felpunkter efter leverans från Damen Shipyards i Galati i Rumänien. Att det efter en nybyggnation av ett fartyg finns ett antal restpunkter efter leverans är inget ovanligt, vilket också KBV representant framhåller. Restpunkter finns efter varje varvsvistelse och företaget har också varit beredvilliga att åtgärda de felaktigheter som KBV noterat.

Något som är mer anmärkningsvärt är det vite för förseningarna som varvet tvingats utbetala.

"Kustbevakningen har fått 82 miljoner kronor i vitesersättning för att de tre nya kombinationsfartygen levererats senare än avtalat från varvet i Rumänien."

Förseningar är något som marinen ofta drabbas av vid varvsvistelser, det är mer regel än undantag, oavsett varv och fartygstyp. Något vite har Försvarsmakten dock inte fått utbetalt, åtminstone har inget sådant nått förbanden.

Hur kommer det sig att det inte utbetalas något vite vid förseningar vid de svenska varv marinen utnyttjar? Beror det på brister i upphandlingen av tjänsten eller är det en form av förtäckt varvsstöd att inte utkräva ersättning? Eller är det så att Försvarsmakten inte har förmåga att beräkna kostnaderna för en leveransförsening till sina insatsförband?

Det är enkelt för den oinsatte att komma till slutsatsen att det inte kostar något om fartyget levereras lite senare än avtalat, Försvarsmakten är ju inte intäktsfinansierad. Myndigheten tilldelas ett visst anslag oavsett om fartygen är operativa eller inte. Försenad leverans gör att fartyget får lite mindre gångtid och då kan man förledas att tro att Försvarmakten "sparar" in driftskostnaderna för den perioden.

Om man kommer till den slutsatsen har man inte tänkt färdigt. Besättning, hamnanläggningar, utbildnings- och underhållssystem, ledning, administration etc. kostar ju pengar vare sig fartyget är till sjöss eller på varv, för att inte tala om värdet av uteblivna insatser och därmed ökade kostnader för övriga enheter. Dessa kostnader försvinner inte bara för att fartyget ligger längre tid på varv.

Därför är det inte mer än rätt att de som orsakat förseningarna även står för en del av kostnaderna under den tid förseningen varar. Det är något att ta med i kalkylerna till nästa upphandling av marint underhåll. Man kan bara spekulera i hur Kockums AB och övriga varv hade överlevt som de skulle betala vite varje gång leveranserna försenas. Eller i hur fort en årsöversyn hade gått om ett vite hade varit en del av avtalet...

Att hålla varvsindustrin under armarna är inte vad försvarsbudgeten är avsedd för. Våra fåtaliga strids- och stödfartyg skall vara till sjöss, inte ligga på varv en dag längre än nödvändigt!

/ Commander

Närblockad av Libyens hamnar

2011-03-24T15:08:00.001+01:00

Hemsidan Navynews.co.uk rapporterar om de brittiska enheternas insatser för att upprätthålla embargot mot Khadaffi och förhindra att regimens örlogsfartyg fortsätter anfallen mot civila i de rebellkontrollerade områdena.

De två fregatterna HMS Westminster och HMS Cumberland påbörjade i fredags insatsen att genomdriva UNSCR 1973. Innan säkerhetsrådet fattade beslut om resolutionen hade Khadaffis örlogsfartyg använts för att bombardera mål i rebellkontrollerade områden. Efter att resolutionen trätt i kraft har diktatorns fartyg visat “a very marked reluctance to leave their bases".

Kommendör Karl Evans, operationsofficer på Marinstaben, säger: "We had seen Libyan surface ships used to shell shore positions. That's now stopped. Our ships and their capabilities may well be a factor in why that's stopped."

Utöver att förhindra att regimtrogna sjöstridskrafter anfaller befolkningscentra och andra civila mål upprätthåller styrkan även embargot enligt UNSCR 1973 som syftar till att stoppa införsel av vapen till Libyen. Därutöver fyller fartygen en viktig funktion som sensorplattformar för den samlade insatsen. De använder därvid hela sin sensorpark för att insamla underrättelser om aktiviteterna iland, troligen främst luftspaningsradar, signalspaningsanläggningar och elektrooptiska sensorer.

Ubåten HMS Triumph, som avfyrade de första brittiska vapnen i lördags i form av Tomahawk kryssningsmissiler, kvarligger i området beredd på nya vapeninsatser, skulle behovet uppstå.

HMS Westminster och HMS Cumberland är on station utanför den libyska kusten med hög beredskap att möta eventuella hot från Khadaffi-trogna styrkor.

När får vi se svenska ytstridsfartyg lösa samma uppgift?

/ Commander

Kvinnliga piloter, Tomahawk och embargo

2011-03-23T15:38:00.000+01:00

The Daily Telegraph rapporterar om operationerna över Libyen, bland annat om kvinnliga Typhoon-piloter. Kvinnliga piloter är tyvärr så sällsynta att det blir en händelse värdig en egen artikel. Från det svenska moderna samhällets sida är det dags att rätta till det missförhållandet, bland piloter såväl som bland övriga personalkategorier i Försvarsmakten.

Tidningen informerar också om hur många Tomahawk-robotar som avfyrats och hur många flygföretag som hittills genomförts:

"Western warplanes have flown more than 300 sorties over Libya and more than 162 Tomahawk cruise missiles have been fired in the United Nations mission to protect Libyan civilians against government troops."

Antalet avfyrade Tomahawk dränerar den brittiska arsenalen av robotar. Enligt tidningen har det hittills åtgått cirka 20 procent av brittiska förrådet av Tomahawk till operationen och HMS Triumph har förbrukat uppskattningsvis 50 procent av mängden ombord. Dags att lägga en kundvagn till amerikanerna om fler robotar...?

Kollegan Klart Skepp har uppmärksammat SvD rapportering att NATOs fartyg skall upprätthålla embargot mot Libyen. Detta är en naturlig och närmast vardaglig uppgift för sjöstridskrafter. Där borde även svenska fartyg vara aktuella, vilket kollegan Wiseman påpekar i kommentarerna till inlägget, om "här och nu"-scenariot hade varit fullt utvecklat. Att återta en beredskap nedåt i skala är alltid enklare och snabbare än att höja beredskapen. Något att tänka på vid nästa kris som uppstår - framgruppera fartyg när en kris är under uppsegling, inte när den är ett faktum.

Mycket kritik har väckts mot insatsen då den saknar en tydlig målsättning och ett tydligt end-state. Enligt Telegraph säger en brittisk parlamentsledamot att:

...the Western intervention could result in a “stalemate” between Gaddafi and the rebels, with each holding on to part of the country. “If it is, so be it,” he said. “That wouldn’t be desirable, but a stable outcome where they weren’t killing each other would in a sense be one way of achieving the humanitarian objective.”

Det är också ett end-state som uppfyller målsättningen i UNSCR 1973, även om det kanske inte är önskvärt.

/ Commander

F-15 kraschat i Libyen

2011-03-22T12:17:00.001+01:00

Daily Telegraph rapporterar om att ett amerikanskt F-15 har kraschat i närheten av Benghazi. De två i besättningen skall ha klarat sig med lättare skador. Kraschen skall inte ha orsakats av fientlig vapenverkan, utan av tekniska problem.

Samtidigt samlas sjöstridskrafter i libyska farvatten, dels med uppgift att upprätthålla embargot mot Libyen enligt UNSCR 1973 men också för att vara beredda att genomföra räddningsoperationer för att undsätta förolyckad flygpersonal (PR). The Telegraph rapporterar om USS Ponce som med sina HH60 Pave Hawk helikoptrar står beredda för just en sådan uppgift. Helikoptrarna kommer från RAF Lakenheath i Norfolk till en bas på Sicilien och vidare till USS Ponce.

"If one of the coalition aircraft were to crash those search and rescue folks would go and find the pilot," säger kommendör Etta Jones, fartygschef på USS Ponce.

Uppgiften att upprätthålla embargo mot Libyen framgår tydligt i UNSCR 1973 § 13: "Calls upon all Member States, in particular States of the region, acting nationally or through regional organisations or arrangements, in order to ensure strict implementation of the arms embargo established by paragraphs 9 and 10 of resolution 1970 (2011), to inspect in their territory, including seaports and airports, and on the high seas, vessels and aircraft bound to or from the Libyan Arab Jamahiriya, if the State concerned has information that provides reasonable grounds to believe that the cargo contains items the supply, sale, transfer or export of which is prohibited by paragraphs 9 or 10 of resolution 1970 (2011) as modified by this resolution, including the provision of armed mercenary personnel, calls upon all flag States of such vessels and aircraft to cooperate with such inspections and authorises Member States to use all measures commensurate to the specific circumstances to carry out such inspections."

Hur denna uppgift löses framgår inte lika tydligt av medias rapportering. Kanske beror detta på att den hamnar i skuggan av de pågående luftoperationerna, vilket är fullt förståeligt. Eller så beror det på att det närmast är en rutinuppgift för sjöstridskrafter, en uppgift som - om den inte möter motstånd - är relativt odramatisk.

Beroende på hur situationen i Libyen utvecklas kommer denna uppgift att bli mer eller mindre utmanande, det är dock säkert att säga att den troligen kommer att bli långvarig.

/ Commander

Vakter ombord avvärjer attack

2011-03-17T22:00:00.001+01:00

Den 16 mars, ungefär klockan 0730Z togs det indonesiska bulkfartyget MV SINAR KUDUS av pirater cirka 320 nM nordost om ön Socotra vid Afrikas horn. MV SINAR KUDUS var påväg från Singapore till Suez och hade en besättning om 20 indonesiska sjömän.

Inom 24 timmar från kapningen användes hon som moderskepp i en attack mot det Liberiaflaggade bulkfartyget MV EMPEROR:

"Within 24 hours of the attack, the MV SINAR KUDUS was used to launch a further attack on the Liberian flagged Bulk Carrier MV EMPEROR. A skiff with 5 pirates on board was launched from the SINAR KUDUS and attacked the EMPEROR but was repelled by the armed force from the merchant vessel. The EMPEROR was subsequently reported to be safe."

Så kan det gå. Båda fartygen var registrerade hos MSCHOA och rapporterade till UKMTO. Vilka övriga rekommenderade åtgärder de vidtagit framgår inte av rapporterna. MV EMPEROR, som lyckades avslå attacken, hade beväpnad personal ombord, MV SINAR KUDUS hade det inte.

Detta talar för att det finns ett behov av säkerhetspersonal ombord fartygen som trafikerar de pirattäta vattnen i Indiska oceanen. Det är inte mer än rätt att dessa är militär personal som står under militärt befäl.

/ Commander

Tolgfors och piratplågan

2011-03-15T14:25:00.001+01:00

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver om piratverksamheten på sin blogg. Han ger en bra beskrivning av läget och pekar på hur piratplågan bedöms påverka övriga länder i regionen. Dessa länder är fattiga och kan knappast sägas vara stabila demokratier. Hur nedgången i BNP, orsakad av uteblivna turist- och exportinkomster, påverkar den politiska situationen i länderna i regionen är inte klart. Att det innebär påfrestningar på de samhällen som berörs är dock uppenbart.

"Länder som Mocambique, Madagaskar, Tanzania, Kenya, Seychellerna, Komorerna, Yemen, Oman, Djibouti, Eritrea berörs direkt av sjöröveriets effekter. Andra afrikanska länder berörs indirekt."

Ministern framhåller betydelsen av att bekämpa sjöröveriet till havs, men också att problemets lösning ligger på land i Somalia. Han för fram den utbildning som EU bedriver för den somaliska övergångsregeringens säkerhetsstyrkor i Uganda, och en eventuell uppbyggnad av en kustbevakningsfunktion i regionen. Resultatet av detta arbete återstår att se, det har funnits signaler att utbildad säkerhetspersonal går över till motståndarsidan när de väl är tillbaka i Somalia eftersom dessa betalar betydligt bättre. Dylika insatser bör därför genomföras med försiktighet. Oavsett detta, varken säkerhetsstyrkor eller kustbevakning kommer att i rimlig tid hantera problemet med piratverksamhet, vilket ministern också poängterar.

Som komplement till ovanstående påtalar Tolgfors behovet av avtal med länder i regionen för att möjliggöra överlämning av gripna pirater för åtal och fängelse. Många pirater släpps i dagsläget direkt efter att de omhändertagits. Det är inte bara som ministern säger på grund av att det inte finns ett fungerande domstolsväsende att överlämna dem till utan också för att det ofta inte finns ett tillräckligt bra bevisläge. Hellre än att lägga mycket kraft och resurser på att klarlägga exakt vem som gjort vad vid en attack med en eventuell förhoppning om en fällande dom, väljer sjöstridskrafterna att förstöra materielen och sätta iland piraterna i Somalia. Rätt eller fel? Försvarsministern efterlyser också ökad underrättelseverksamhet mot piratnätverkens ledning, resursflöden och internationella kontakter.

Detta räcker dock inte till. De internationella sjöstyrkorna vinner inte striden mot den organiserade brottsligheten som piratverksamheten utgör. Varken en somalisk säkerhetsstyrka eller kustbevakning kommer att råda bot på detta i närtid. Inte heller hot om fängelse.

För att vända på tidvattnet krävs flera mer långtgående åtgärder:

1. Kartlägg och skär av resurs- och informationsflödet till och från piratnätverken,
2. Kartlägg och eliminera nyckelpersonal i nätverken,
3. Utöka sjöstyrkornas mandat för att ge dem möjlighet att slå mot piraterna där vi vet att de finns - i land i Somalia,
4. Kraftsamla sjöstyrkorna kring den förträngning av operationsområdet som den somaliska kusten utgör och slå till innan de kastar loss,
5. Fortsätt med informationsutbyte med och samordning mellan de internationella styrkorna i området,
6. Säkerställ att de svenska fartyg som trafikerar området får möjlighet till skydd av beväpnad personal, dessa bör vara militär personal under militärt befäl.
7. Fortsätt med att skapa och utveckla Best Management Practice - BMP,
8. Fortsätt - med försiktighet - uppbyggnaden av en säkerhetsstruktur i Somalia för att långsiktigt hantera problemet.

Försvarsministern lyfter fram riskerna med ökad våldsanvändning och dess påverkan på piraternas modus operandi och situationen för gisslan. Där har han helt rätt, det medför en ökad risk för egen personal, civil sjöfart och gisslan, men om man vill åtgärda problemet måste man slå mot piraterna så det känns.

För att vinna måste man VÅGA vinna - det handlar om att hantera risker.

Ministern avslutar med att slå fast:

"I grunden behövs dock den marina EU-insatsen Atalanta, för att hindra piraternas verksamhet till sjöss och skydda den civila sjöfarten och FNs matleveranser."

Där har ministern helt rätt och marinen avvaktar en anmodan att planera för nästa insats för den för Sverige livsnödvändiga internationella sjöfarten och de miljoner nödlidande i Somalia. Stående förband skall användas, inte stå i beredskap...

/ Commander

Svenska soldater ombord svenska fartyg

2011-03-11T14:50:00.003+01:00

Piratplågan i Indiska oceanen blir allt värre och operationsområdet för piraterna blir större för varje dag, det sträcker sig från Somalia till Indien, från Hormuz-sundet till Madagaskar. Ett fullkomligt enormt område som trafikeras av en stor del av den internationella sjöfarten.

Sedan 2001 har NATO med Task Force 150 verkat i området och från 2008 har även EU försökt skydda sjöfarten utan att lyckas. Huvuduppgiften för EUNAVFOR, att skydda hjälpsändningarna till Somalia, har lösts till fullo. EU har, även inom övriga områden, tillsammans med NATO, olika koalitioner och enskilda stater som gör insatser i området, rönt viss framgång när det gäller att skydda övrig sjöfart, men många attacker lyckas och verksamheten har på senare år utvecklats till en miljardindustri. Lite i skymundan sitter uppemot 700 oskyldiga sjömän gisslan under vidriga förhållanden med svält, sjukdomar, tortyr och skenavrättningar som dagliga upplevelser. Vilken reaktion hade denna gisslansituation resulterat i om den hade skett på land?

Sveriges redarförening har ställt krav på skydd av svenska soldater ombord de svenska fartyg som trafikerar de pirattäta vattnen. Hittills har man inte fått något svar. En förklaring verkar vara att de olika departementen bollar frågan mellan varandra. Näringsdepartementet har bett försvarsdepartementet om hjälp att utreda om det går att ha svensk militär ombord på fartygen.Men på försvarsdepartementet tonar man ner sin roll:

– Det finns ingen här som handhar detta, säger försvarsminister Sten Tolgfors pressekreterare Mikael Östlund.

Försvarsdepartementet anser inte att frågan om svensk militär personal på svenska civila fartyg ligger på deras bord utan har uppfattningen att det är upp till näringsdepartementet att hantera. Hur näringsdepartementet är tänkt att "hantera" en sådan fråga har jag svårt att se.

Under tiden som frågan om svensk militär kan bistå enskilda rederier prövas, verkar regeringen ha satt ned foten när det gäller planerna på att placera ut civila beväpnade vakter om skydd mot pirater.

– Regeringens grundinställning är att beväpnade civila vakter inte ska användas, i enlighet med rekommendationer som har lämnats av den internationella sjöfartsorganisationen IMO, men som även EU har ställt sig bakom.

Stena Bulk har redan hyrt in civila vaktbolag som med beväpnad personal skyddar rederiets fartyg. Så har även skett inom andra rederier, exempelvis norska Höegh Autoliners. Deras svenske VD, reservofficeren i flottan Carl-Johan Hagman, talade häromsistens i ämnet vid Marinstridsdagarna i Karlskrona. Han motiverar beslutet att sätta ombord beväpnade vakter med att rederiet har ett ansvar att skydda sin egna personal.

Kollegan Skipper har redogjort för Marinstridsdagarna och där lyfte Hagman fram dilemmat att som redare stå inför beslutet att tvingas anställa beväpnade legosoldater som skydd av fartyget och besättningen. Som redare tvingas han även att utfärda någon form av ROE för dessa legosoldater. Vilken VD har kompetens att göra detta?

Är det inte en uppgift för militär personal som är skolade inom området och som har politiskt mandat och juridiskt stöd bakom sig?

Sverige är helt beroende av sjöfart för sin export och import. Samhället skulle stå stilla inom något dygn efter att sjöfarten till våra hamnar avbrutits. Detta avbrott kan ske längs hela rutten som fartygen trafikerar, inte bara utanför Göteborg eller Brofjorden.

Sjöfartsskydd är en naturlig del av sjömilitär verksamhet, och en grundläggande uppgift för marina förband. Skulle Sverige hamna i krig är det en självklar uppgift för Flottans fartyg att skydda sjöfarten kring våra kuster. Så vad är skillnaden att skydda svenska fartyg i Indiska oceanen? Om de blir tagna där eller utanför Skagen spelar ingen roll - de levererar inte sin last i avsedd hamn. Att sedan ett antal oskyldiga sjömän kidnappas och tvingas utstå tortyr och skenavrättningar gör saken än värre. Det är statens uppgift att skydda sina medborgare, det skyddet gäller även anställda inom sjöfartsnäringen.

Naturligtvis skall militär personal skydda svenska fartyg på internationellt vatten, oavsett om de seglar ost Gotland eller i Adenviken. Med nuvarande hotbild räcker det med ett fåtal soldater ombord varje fartyg, vi talar kanske om 50 soldater allt som allt. Det är en liten kostnad för att skydda sina medborgare sysselsatta med för landet livsviktig verksamhet.

När det gäller de legala frågorna handlar det om att teckna avtal med de länder som fartygen anlöper på sin väg in i och ut ur området, alternativt att skicka över soldaterna mellan de behövande fartygen ute till sjöss. Det är en relativt liten fråga.

Sverige har en skyldighet att skydda personalen - det är dags att ta det ansvaret, Tolgfors.

UPPDATERAD 111457A9:
Marininspektör Jan Thörnqvist medverkar i Agenda i SVT2 kl. 21.15 på söndag om Somalia och piratverksamheten. Det skall bli mycket intressant! Amiral Thörnqvist har stor erfarenhet efter sin tid som Force Commander och har tidigare framfört sunda åsikter i frågan.

UPPDATERAD 140811A5:
Omkring 20 danska rederier har enats om att beväpna fartygen efter ett möte mellan sjöfartsmyndigheterna, försvaret och justitiedepartementet. Även fackföreningarna deltog på mötet. Detta innebär att pirater som försöker angripa danska fartyg kommer att mötas av beväpnad personal ombord. Det framgår inte av artikeln vilken typ av personal det är frågan om, men troligen rör det sig om civila bevakningsföretag av den mer avancerade typen.

Detta gör att danska rederier kommer att stå inför samma dilemma som Hagman beskrev - att tvingas utfärda Rules of Engagement (ROE) för personalen och att göra befälhavaren ansvarig för eventuella vapeninsatser. Det skulle onekligen vara enklare att hantera för en militär organisation...

/ Commander

Se även Wiseman's Wisdoms.

INFODIR till balanserad motattack mot TV 4

2011-03-10T17:56:00.002+01:00

Informationsdirektör Erik Lagersten svarar på Newsmill upp mot insinuationerna från TV4 om att det skulle vara svenska kulor som orsakade att två svenska officerare och en tolk stupade den 7 februari 2010 i Gurgi Tepa. Hur det är med den saken har inte gått att fastställa, varken FM eller åklagaren har kunnat beskriva det definitiva händelseförloppet. I artikeln klarlägger INFODIR på ett tydligt sätt vad som hänt och vad som sagts.

Bra skrivet!

Det är tragiskt att den Kalle Anka-journalistik som TV 4 ägnar sig åt i detta ärende skall få sådant utrymme. Flertalet av oss kan endast ana vilka känslor och vilken sorg dessa spekulationer river upp hos de anhöriga och de inblandade kollegorna. På FM hemsida finns samma information som på Newsmill. INFODIR avslutar med:

"Dessa [anhöriga och kollegor] ska nu, med Försvarsmaktens stöd försöka gå vidare, skapa sig ett fortsatt värdigt liv och ständigt bära med sig det förtvivlade minnet av händelserna den 7 februari 2010 i Gurgi Tepa."

Det är just det som det handlar om - de anhöriga och kollegorna. Spekulationer gagnar ingen, allra minst de närmast sörjande. Skäms, TV4!

FM har de senaste månaderna börjat återta mark på informationsarenan vilket är mycket positivt. Vi har dock en lång väg att vandra innan vi hanterar informationstjänsten på det sätt den förtjänar. Rätt hanterad är den ett kraftfullt verktyg i opinionsbildning och rekrytering, fel använt får verktyget direkt motsatt verkan.

Informationsdirektörens inlägg är emellertid ett klart steg framåt - på kurslinjen, båda framåt fullt!

/ Commander

Sjöstridskrafter utanför Libyen - beredda på NEO

2011-03-02T18:50:00.009+01:00

Flygvapnets Tp84 genomför idag den första evakueringsflygningen ut ur Libyen. Det är bra. Med rätt prioriterad materielplan hade vi kunnat göra mer. Naturligtvis hade man kunnat hyra in civila fartyg som redan är på plats, men vad säger att den möjligheten kommer att finnas i nästa krisområde eller att Sverige står först i kön för att hyra dem?

Nu finns det ända en hel del fartyg i närheten av Libyen, eller på väg dit, dock inga svenska. Enligt Information Dissemination är följande fartyg i området:

HMS Cumberland (F 85)
HMS York (D98)
HNLMS Tromp (F 803)
ITS Francesco Mimbelli (D 561)
ITS San Marco (L 9893)
ITS San Georgio (L 9892)
FS Tourville (D610)
HS Psara (F 454)
FGS Brandenburg (F215)
FGS Rheinland-Pfalz (F209)
FGS Berlin (A1411)
TCG Salihreis (F-246)
TCG Gemlik (F-492)
TCG Yarbay Kudret Güngör (A-595)
PLAN Xuzhou (530)
ROKN Choi Young (DDH-981)

På väg dit är ytterligare fartyg:

HMCS Charlottetown (FFH 339)
INS Jalashwa (L41)
INS Mysore (D60)
INS Aditya (A59)
USS Ponce (LPD 15)
USS Kearsage (LHD 3) (med 700 marinsoldater från 26:e MEU)

Därutöver stävar USS Mount Whitney i Medelhavet, USS Enterprise i Röda havet och det finns med all säkerhet ubåtar i närheten.

Övningen Noble Mariner 2011 genomförs i västra Medelhavet och några av ovan nämnda fartyg har dragits ut ur övningen för att genomföra insats utanför Libyen. Även FS Mistral och fregatten FS George Leygues passerar genom området, beredda att delta i insatsen, på väg mot en övning i Indiska Oceanen. Åter igen ett exempel på att sjöstridskrafterna genomför "insats" och "produktion" samtidigt.

Även efter att oroligheterna stillats men innan de revolutionära regimerna i Libyen, Tunisien och Egypten har fått sina sjöben kommer NATOs och EUs sjöstridskrafter ha viktiga uppgifter att lösa i området för att hantera konsekvenerna av upproren.

Här i Sverige har de marina förbanden, tyvärr, helt andra frågor att brottas med. I nästa vecka träffas representanter för de marina förbanden nere i Karlskrona för att realiserbarhetspröva Basorg 13 i förhoppning om att kunna motivera varför vi överhuvudtaget skall ha besättningar till de få fartyg vi fortfarande har. Ur led är tiden...

Mina tidigare inlägg om Basorg 13 hittar du här och här.

UPPDATERAD 022218A5:
Tp84:an fick inte landningstillstånd i Tripoli och har återgått bas på Malta. Planering pågår för ett eventuellt nytt uppdrag.

UPPDATERAD 070741A9:
Flygvapnets Tp 84 Hercules har i torsdags genomfört den första evakueringen av utländska medborgare från Libyen. Med flygplanet evakuerades 11 personer; sex svenskar, fyra rumäner och en kanadensare.

Flygplanet har nu ställts till UNHCR förfogande för fortsatta operationer. Uppdraget innebär sannolikt att Försvarsmakten kommer att genomföra en evakueringsflygning om dagen från Tunisien till Egypten i tio dagar.

Den marina uppbyggnaden inför en NEO fortsätter. Många länder har fartyg på väg mot eller i området. En bra sammanställning över de marina aspekterna finns hos Combat Fleets of the World.

/ Commander

Temperaturen stiger i Korea

2011-02-28T11:13:00.000+01:00

USA och Sydkorea påbörjade idag den försvarsgrensgemensamma övningen Key Resolve/Foal Eagle. Övningen Key Resolve pågår i elva dagar och är fokuserad på datorstödda simulationer. Den följs av Foal Eagle som omfattar övningar i fält fram till 30 april. Övningarna engagerar uppåt 12 800 soldater och sjömän från USA och cirka 200 000 sydkoreanska trupper. Scenariot i övningarna är inriktat mot krishantering, gemensam ledning av förbanden i syfte att "enhance readiness, defend the ROK (South Korea) and respond to any potential situation."

Observatörer ur Neutral Nations Supervisory Commission kommer att övervaka övningen för att garantera dess defensiva inriktning.

Nordkorea (DPKR) har reagerat mot övningen med sin vanliga våldsamma retorik:

"As already planned, the huge armed forces of the U.S. imperialist aggressor army and the south Korean puppet army went into combat readiness against the DPRK. Nuclear aircraft carrier and other groups for naval operations were deployed in the waters around south Korea. Flying corps for attack including strategic bombers are on a standby to go into action according to their aggression war method mainly based on air warfare."

De hotar med att svara på övningen med en allomfattande offensiv för att häva "the U.S. imperialists' military occupation of south Korea", eftersom de tolkar övningens målsättning vara riktad mot att slå ut det politiska systemet i DPRK.

Sydkorea har tidigare skickat flygblad över gränsen för att informera befolkningen i DPRK om upproren i Libyen, Tunisien och Egypten, uppenbarligen i förhoppning om en motsvarande händelseutveckling i Nordkorea.

DPRK har kallat detta psykologisk krigföring och hotat med att genomföra direkta anfall mot anläggningar i gränszonen. "North Korea on Sunday threatened to fire aimed shots at South Korean facilities involved in "psychological warfare" in a self-defense action, unless the South suspends its propaganda campaign."

Som sagt - temperaturen stiger...

/ Commander

Svenskar strandsatta i Libyen?

2011-02-25T14:06:00.003+01:00

Utrikesminister Carl Bildt hoppas få ut de svenska och europeiska som sitter fast i Libyen. De har enligt uppgift blivit uppmanade att söka sig till flygplatsen för att kanske kunna flyga ut med Alitalia.

"Utrikesdepartementet uppmanar svenskar som vill lämna Libyen att omedelbart ta sig till flygplatsen i Tripoli." enligt Göteborgs-Posten. UD gör vad de kan med sina resurser men det är inte på långa vägar tillräckligt. Andra EU-länder gör mer för att ta hem sina medborgare.

Österrike var först ut med sina C-130 att flyga ut sina medborgare. C-130 är det flygplan som vi benämner Tp84 Hercules. Andra EU-länder följde efter genom att anordna flygtransport, bla. Frankrike, Tyskland, Italien, Irland, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien.

Italien, Nederländerna och Storbritannien skickar dessutom örlogsfartyg vilka kan ta hem betydligt fler människor än flygtransporterna, och dessutom skydda dem hela vägen. De fartyg ur EU som hittills är på plats eller på väg är:

HMS Cumberland (F 85) som förtöjt i Libyen just nu.
HNLMS Tromp (F 803) som vände på sin väg mot Operation Ocean Shield i Indiska oceanen.
INS Francesco Mimbelli (D 561)
INS San Marco (L 9893)
INS San Georgio (L 9892)

Alla kan dock lära av Turkiet som skickade först tre fartyg, sedan två fartyg till som tillsammans har kapacitet att frakta hem 4800 medborgare. Deras problem är dock större än de flestas då de har ca 25 000 medborgare strandsatta i Libyen.

Vad kan vi då lära av detta?

Jo, först att agera snabbt när det händer något allvarligt i omvärlden som hotar svenska medborgare runt om i världen. Detta borde vara en lärdom från tsunamin om inte annat.

Dessutom att skaffa örlogsfartyg som kan framgrupperas till ett krisområde för att vara beredda att undsätta svenska och europeiska medborgare när saker träffar fläkten. Att anskaffa tre stridsstödfartyg, och bemanna dem så att de nyttjas på effektivast möjliga sätt, gör att vi alltid kan vara till sjöss i potentiellt hotfulla regioner. Detta borde stå högst upp i FM materielplan.

"Det tar för lång tid att skicka fartyg från Sverige" kanske någon läsare tänker nu. Så är inte alls fallet - vi har haft flera veckor på oss att skicka fartyg, hade vi haft några lämpliga att tillgå. Internationell lag gör det dessutom möjligt att ha fartyg stationerade i Medelhavet kontinuerligt, skulle vi så önska.

Ett stridsstödsfartyg med helikoptrar ombord, 20 km utanför Tripoli med kurs sydvart, hade säkert smakat fågel för UD att ha som option i detta läge. För att inte tala om vad europeerna i Libyen hade tyckt...

Detta är också en del av Sea Power.

UPPDATERAD
Även asiatiska länder skickar fartyg till Libyen för att undsätta sina medborgare, däribland Kina, Sydkorea och Indien.

/ Commander

Frivillig omgalonering

2011-02-24T16:35:00.001+01:00

Enligt uppgifter från HKV är ÖB och ATO överens om ett viktigt villkor i samband med övergång till ett tvåbefälssystem.

Omgaloneringen kommer att vara frivillig.

"Det känns skönt att kunna lämna besked i en fråga som skapat osäkerhet i organisationen och att dessutom kunna göra det i samsyn med arbetstagarorganisationerna", säger ÖB Sverker Göranson.

ÖB träffade i dag Officersförbundet, SACO och SEKO. De ska nu tillsammans med Försvarsförbundet fortsätta arbetet med att ta fram detaljerna i övergångsbestämmelserna. Dessa ska efter vecka 11 ut till förbanden på remiss för att hämta in synpunkter och förankra arbetet. Beslutet fattas av ÖB i april.

Etableringen av tvåbefälssystemet innebär att många officerare placeras på befattningar som specialistofficerare. Frågan om omgalonering i samband med detta har varit föremål för mycket diskussioner under en längre tid. Oron för att tvingas omgalonera har varit tydlig.

"Specialistofficerarna är en viktig förutsättning för Försvarsmaktens verksamhet framöver. Att bytet av tjänstegrad sker frivilligt ökar de positiva dragkrafterna för att ta ansvar för sin fortsatta yrkesutveckling", menar ÖB.

Detta är ett viktigt steg på vägen mot den nya Försvarsmakten, en tvingande omgalonering hade riskerat att skapa massflykt eller i bästa fall starkt missnöje som det hade tagit FM många år att återhämta sig ifrån.

Förhoppningsvis finns det inte någon tidsgräns för frivilligheten utan att det får ta den tid det tar. Att folk i samma befattning har olika grader är ett närmast obefintligt problem. Så har det varit länge och det är närmast vardag inom sjöstridskrafterna.

Nästa steg är att skyndsamt få ordning på specialistofficerarnas karriärvägar och löneutveckling så att de också ser en framtid när nyhetens behag har svalnat. Det är direkt avgörande för FM förmåga att behålla dessa kompetenser under längre tid.

/ Commander

Syfte med iranska fartyg i Medelhavet?

2011-02-24T09:04:00.000+01:00

Kollegan Försvar och Säkerhet har diskuterat de iranska fartygens ombasering till Medelhavet och eventuella åtgärder från USA. I kommentarerna har det diskuterats en tänkbar koppling till händelseutvecklingen i Libyen.

Som jag ser det har Iran troligen 4 alternativa syften med att skicka fartygen till Medelhavet:

1. Göra en säkerhetspolitisk markering mot väst och Israel om sitt ökande inflytande i regionen, genom att utnyttja rätten till fri seglation liksom de flesta andra stater gör,
2. Markera en säkerhetspolitisk samhörighet med Syrien, vilket är en vanlig orsak till örlogsbesök,
3. Frakta vapen eller sprängämnen till Hisbollah via Syrien,
4. Förbereda och genomföra en eskort av "Ship to Gaza II"

Av alternativen ovan bedömer jag 1 och 2 vara troligast och 3 och 4 farligast. Alternativ 4 kan definitivt ställa till det för Israel. I ett längre perspektiv, om de skickar fartyg fler gånger, tror jag alternativ 3 är både troligt och farligt.

Det finns säkert fler alternativa syften med ombaseringen, dock är jag tveksam till kopplingen till Libyen. Utan att känna till relationerna mellan Iran och Khadaffi har jag svårt att se vilken roll fartygen skulle spela i den situationen. Iran uppges dock vara beredda att genom Röda Halvmånen skicka nödhjälp till offren för upproret i Libyen. Detta skulle vara ett sätt att genom soft power ytterligare flytta fram Irans positioner i regionen.

Amiral Habibollah Sayyari, Irans marinchef, säger att besöket i Syrien “is a peaceful message to all nations” och att fartygen är i Syrien för att bedriva övningar. Enligt IRNA, Irans nyhetsbyrå, uppges han också ha sagt: "The Zionist regime might create worries for itself and view the issue from a certain point, but we will accomplish our mission heedless of that regime and in full harmony with friend countries in the region."

Att Israel följer fartygen är ingen överraskning. "Israel knows where the vessels are and is conducting situation assessments with senior American officials," uppger den israeliska nyhetsbyrån Arutz Sheva.

När det gäller ett eventuellt ingripande från Israel ser jag det som osannolikt, detsamma gäller USA. Inte för att de skulle ha en svag administration utan för att de lite att vinna och mycket att förlora med att använda tvångsmedel mot Irans fartyg i detta läge. Ett amerikanskt ingripande mot de iranska fartygen skulle troligen leda till krig, något som USA säkert varken har råd med eller intresse av i dagsläget. Ett ingripande mot örlogsfartyg på internationellt vatten utan anledning strider mot internationell rätt.

Är USA då helt passivt i ärendet? Nej, knappast, även om frånvaron av amerikanska ytfartyg i området kunde tyda på detta. De behöver inte följa fartygen med ytfartyg för att hålla koll på deras förehavanden, en ubåt eller spaningsflyg löser samma uppgift på avstånd. Inte heller för att kunna agera mot dem behövs ytfartyg i närheten, det räcker med att kunna sätta in specialtrupper eller attackflyg från någon närbelägen bas, kanske på måldata från den ubåt som eventuellt följer fartygen. Att USS ENTERPRISE Carrier Strike Group inte följde fartygen betyder inte att USA ignorerar dem, de har andra medel för att hantera dessa.

Vi följer händelseutvecklingen med förhoppning om en fredlig utgång.

/ Commander

ÖB träder fram

2011-02-22T13:19:00.000+01:00

Dagens tittartips: ÖB gästar "Sverker rakt på" i SVT2 kl. 2000. Kan bli intressant,..

Genom Suez på måndag (?)

2011-02-20T12:20:00.000+01:00

Många motsägande uppgifter har cirkulerat kring de båda iranska örlogsfartyg som enligt uppgift är på väg mot Medelhavet. Det senaste från iranska statstelevisionen är uppgiften att de redan passerat Suez men det är uppenbart en osanning.

Enligt Reuters skall fartygen passera kanalen på måndag. De angör kanalens södra inlopp på söndag kväll, seglar i en nordgående konvoj och passerar ut ur kanalen på måndag kväll.

Syftet med ombaseringen är fortsatt höljt i dunkel... Israels premiärminister Netanyahu anklagar Iran för att utnyttja oroligheterna i Mellanöstern för att öka sitt inflytande i regionen och menar att förflyttningen av fartygen är en del i denna strategi.

Israeliska flottan följer naturligtvis de iranska fartygen noga.

/ Commander

På väg mot Suez

2011-02-19T22:10:00.003+01:00

Det två fartygen ALVAND och KHARG som varit på väg mot Suez verkar nu få tillstånd att passera kanalen. Detta är något som hundratals fartyg gör varje dygn, det är inget konstigt med det.

Även örlogsfartyg passerar regelbundet, svenska HMS CARLSKRONA har gjort det många gånger, för bara några dagar sedan passerade USS ENTERPRISE Carrier Strike Group på väg mot sin station i arabiska havet där de skall stödja Maritime Security Operations och genomföra flygoperationer mot Afghanistan.

Att iranska fartyg passerar är mer ovanligt, det har inte skett sedan 1979, så det är lite mer anmärkningsvärt. Frågan är OM och VARFÖR de skall passera kanalen? Är det bara för att göra en markering mot Israel? Har de med sig vapen, sprängmedel eller något ännu värre till Syrien för vidarebefordran till Hisbollah? Eller är de endast på en fredlig utbildningsexpedition? Många står frågande, och inte lite oroade. En transport av en stor mängd vapen till Hisbollah skulle återigen kunna tända elden i området.

Det har framkommit olika uppgifter det senaste dygnet - fartygen verkar för tillfället inte ha tillstånd att passera kanalen. Det är dock osannolikt att de inte skall få det. Det finns inget juridiskt skäl till att inte släppa igenom dem.

En mycket oroande tanke är om fartygen har med sig ett, låt vara primitivt, iranskt kärnvapen till Hisbollah. Tänk på det en stund... Varför göra provsprängningar i Iran när man kan göra dem i Tel Aviv? Skulle det inte vara alla självmordsbombares moder? Närmast garanterad en plats vid Muhammeds sida?

Mellanöstern brinner från ost till väst genom folkliga resningar och Israel torde stå beredd i alla riktningar. Varifrån kommer nästa angrepp? Kanske inifrån en lastbil i centrala Israel?

/ Commander

SITREP Korea

2011-02-18T19:24:00.001+01:00

Mycket händer på den koreanska halvön. Yonhap News är en bra källa till information om vad som dagligen pågår i området. Man bör dock inta ett källkritiskt synsätt när man tar till sig informationen, det är endast deras bild av verkligheten. Min bedömning är dock att den är betydligt mer sann än den som Nordkorea för fram. En varning är dock på sin plats.

Enligt uppgift är Sydkorea öppna för dialog med DPRK, under förutsättning att DPRK erkänner och ber om ursäkt för anfall under 2010. President Lee Myung-bak bekräftade på fredagen vid att årligt försvarssymposium att hans administration skall fortsätta arbeta för en bestående fred och gemensam utveckling på den koreanska halvön.

Sydkoreas premiärminister Kim Hwang-sik varnade på fredagen att Nordkorea kan komma att återuppta provokationerna med tanke på deras diplomatiska isolering och ekonomiska problem.
"North Korea is not showing a responsible attitude yet," sade Kim, vid nämnda försvarsymposium. Han fortsatte: "Seeing the situations in North Korea, there is a chance of its military provocation again. So, (the military) should be fully prepared."

Militära företrädare för de båda sidorna, som de facto är i krig sedan 1950, träffades förra veckan i ett två dagars möte som slutade i oenighet när DPRK vägrade erkänna förra årets provokationer.Nordkorea hade efterfrågat mötet i förhoppning om att som resultat erhålla nödhjälp i form av mat och gödningsmedel. Samtidigt visar satellitfoton att DPKR har färdigställt en avancerad robotavfyrningsramp.

Kinas utrikesminister planerar ett besök i Soul nästa vecka för samtal med sin motsvarighet Kim Sung-hwan.
De förväntas diskutera hur att stärka de två ländernas "strategic cooperative partnership" och utbyta synpunkter på situationen på den koreanska halvön.

Samtidigt firade DPRK en av dess viktigaste nationella helgdagar - Kim Jong-ils födelsedag. Firandet inbegrep en uppvisning i konstsim, utställningar med blommor uppkallade efter Kim, konståkningsfestival och filmvisningar.

Under torsdagen fortsatte DPRK byggandet av personkulten kring Kim Jong-il genom att hävda att ett fenomen uppträtt på hans födelseplats. Detta enligt den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap News som citerar Nordkoreas motsvarighet Korean Central News Agency (KCNA).

"A gust as strong as 25 meters per second suddenly blew all around while ice cracked open loudly, rattling the earth, sky and the lake of Mount Baekdu under clear skies in the early morning hours of the 16th."

Alla har vi vår bild av verkligheten...

Informationen i detta inlägg är hämtat från den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap News, så utspelen får tas med ett visst mått av salt. Den som vill läsa andra sidans uttalanden kan gå in på KCNA.

/ Commander

Iranska fartyg stannar syd Suez?

2011-02-18T15:36:00.001+01:00

Enligt en uppgift i Los Angeles Times skall de båda iranska fartygen som tidigare rapporterats vara på väg mot Syrien ha tagit tillbaka sin anmälan att passera Suez-kanalen. De hänvisar till uppgifter från en anonym tjänsteman vid den myndighet som administrerar kanalen.

Det rör sig om korvetten ALVAND och stödfartyget KHARG som befarades kunna vara destinerade till Syrien med vapen för vidare befordran till Hisbollah, även om ett antal andra teorier kring syftet med ombaseringen cirkulerar.

Enligt det egyptiska utrikesministeriets talesman Hossam Zaki har ingen begäran att få passera Suez inkommit till egyptiska myndigheter. Uppgiften bekräftas, enligt egyptiska nyhetsbyrån MENA, som citerar en tjänsteman vid den administrativa myndigheten för kanalen.

Den anonyme uppgiftslämnaren hävdar att fartygen igår befann sig utanför den saudiska hamnstaden Jeddah.

Israel har tidigare kallat ombaseringen en "provokation" men kommenterar inte de nya uppgifterna.

"It would be inappropriate to speculate about the future movements of another country's ships," säger Chris Perrine, talesman för Pentagon enligt Al Jazeera. "I recommend you contact the government of Iran."

Frågorna är många och utvecklingen följs på många håll i världen.

/ Commander

Iranska fartyg i Medelhavet

2011-02-17T17:05:00.004+01:00

Bloggkollegan Gyllenhaal har tidigare rapporterat om iranska uppgifter att de skall skicka örlogsfartyg till Medelhavet. Min kommentar till detta var:

"[...] Jag har svårt att se anledningen till att de skulle vilja skicka enheter till Medelhavet, annat än som en politisk markering mot Israel. Den markeringen kan bli dyrköpt. Skulle det komma till konflikt mellan Israel och Iran är två enheter i Medelhavet sittande fåglar som lär sänkas kort efter utbrottet."

Då gällde diskussionen en basering av iranska fartyg i Medelhavet. Jag har fortfarande uppfattningen att det kan bli en kostsam markering, skulle det uppstå väpnad konflikt i regionen.

Nu är fartygen på väg mot Suez-kanalen och då väcks nya farhågor. Ett av de aktuella fartygen är korvetten och flaggskeppet ALVAND om 1500 ton, bestyckad med fyra C-802 sjömålsrobotar, en 4,5 inch artilleripjäs, torpeder och mindre vapen. Detta fartyg utgör inget reellt hot mot någon i området.

Det andra fartyget är stödfartyget KHARG om 33 000 ton som tidigare ryktas ha transporterat iranska vapen till bl.a. Sudan och Eritrea. Som örlogsfartyg kommer inte fartyget att kunna genomsökas utan kan ohindrad lossa sin last i Syrien för vidarebefordran till Hisbollah i Libanon. Det är en ansenlig mängd vapen och sprängmedel som kan levereras på detta sätt. Denna misstanke oroar naturligtvis Israel.

Vi inväntar spänt reaktionen från Israel. Vad den blir är svårt att säga men de tycks inte ha så många verktyg i verktygslådan för att hantera situationen. Antingen låta fartygen passera och kanske leverera en stor mängd vapen till Syrien för vidarebefordran till Hisbollah, eller anfalla och borda fartygen, vilket är en klar krigshandling. Ett dolt ingrepp med ubåt eller specialförband som de efteråt kan hävda att de inte har kännedom om är ett annat alternativ.

USS ENTERPRISE Carrier Strike Group har just passerat Suez-kanalen, så länge allt är lugnt kan de inte göra något åt situationen. Även de är nog hänvisade åt att "vänta och se".

En aspekt på de iranska fartygens förflyttning till Medelhavet är dess inverkan på USAs ekonomi. När nyheten om fartygens ombasering och de följande israeliska protesterna nådde marknaden i USA gick priset på olja upp 1,8 % (skillnaden innebär enligt uppgift 14 milljoner dollar per dag). En liten och rätt tandlös korvett och ett stödfartyg på andra sidan jordklotet påverkar energimarknaden på en av världens största ekonomier. Det är också en effekt av Sea Power.

UPPDATERAD 172222A6:
Ytterligare tankar kring marin diplomati och dess påverkan på oljepriset finns hos Information Dissemination.

/ Commander

Danska flottan och RN slår till mot moderskepp - rop om hårdare tag - Uppdaterad

2011-02-16T18:55:00.001+01:00

Danska flottans fartyg HDMS ESBERN SNARE sänkte fredagen 11 februari ett fartyg som användes som moderskepp av somaliska pirater. Under en patrull utanför Somalias ostkust upptäckte helikoptern från HDMS ESBERN SNARE ett mindre fartyg som såg misstänkt ut. HDMS ESBERN SNARE beslutade sig därför att undersöka fartyget närmare. Helikoptern avgav varningseld varefter moderskeppet stoppade.

Helikoptern övervakade fartyget medan insatsstyrkan från HDMS ESBERN SNARE undersökte moderskeppet. Styrkan fann automatvapen, ammunition, äntringsstegar, stora mängder bensin och två snabbgående båtar sk. skiffs som används av pirater för att genomföra anfallen.

Ombord fanns 18 personer, 16 somalier och två från Jemen. De två sistnämnda kom från en jemenitisk fiskebåt som blev kapad av pirater för nästan ett år sedan och fiskebåten blev enligt uppgift senare förstörd. Dessa två individer hölls av piraterna som gisslan, de överfördes några dagar efter fritagningen till jemenitiska flottans fartyg.

Moderfartyget sänktes av HDMS ESBERN SNARE medan de omhändertagna misstänkta piraterna sattes iland i Somalia då det inte uppfattades finnas laglig grund för att lagföra dem.

Att de misstänkta inte lagförs kan ses som ett misslyckande för den internationella styrkan men det är inte hot om fängelse som stoppar piratverksamheten. För att slutligen få bukt med piratverksamheten krävs en (eller flera) fungerande stater i Somalia. Dit är det en lång väg att gå.

Ingripandet innebär ändå ett hårt slag mot den aktuella piratgruppen som inte i närtid kan fortsätta sina piratdåd och farvattnen i Indiska oceanen är något säkrare för den livsnödvändiga internationella sjöfarten.

Fler röster höjs för att ta till med hårdhandskarna mot piraterna. Mest extrem är en norsk redare. I tisdagens utgåva av Dagens Näringsliv framför skeppsredaren Jacob Stolt-Nielsen åsikten att pirater bör avrättas på stället.

"Pirater tatt i internasjonalt farvann har alltid vært straffet med døden, oftest utført på stedet," säger Stolt-Nielsen och poängterar att den brutala praxisen bör återinföras.

För tillfället sitter över 700 sjömän som gisslan på fler än 30 kapade fartyg och skeppsredaren inser att strategin med att avrätta piraterna på kort sikt kommer att kosta många människoliv bland internationellt sjöfolk.

"Dette er krig, og det koster liv å føre krig", skriver Stolt-Nielsen i sitt inlägg.

Detta är som alla förstår ett kontroversiellt förslag som, förutom att det är omänskligt och direkt oansvarigt med tanke på de oskyldiga som sitter som gisslan, inte är förenligt med rättsstatstänkandet. Det kan knappast vara rätt väg att gå. Även pirater måste vara oskyldiga tills motsatsen bevisats i domstol.

För att kunna slå hårdare mot den organiserade brottsligheten som piratverksamheten utgör krävs dock utökade mandat för de internationella sjöstyrkorna. Detta kan inte innebära att avrätta misstänkta pirater så fort de infångas.

UPPDATERAD 161831A0:
Även Royal Navy (RN) har slagit till mot ett moderskepp. Det var HMS CORNWALL som, den 10 februari, efter ett nödanrop från ett sydkoreanskt handelsfartyg, anföll och tog tillbaka en jemenitisk fiskebåt som används som moderskepp för pirater.

Det var vakthavande officer ombord HMS CORNWALL som upptäckte en dhow som uppträdde på ett misstänkt sätt samtidigt som han mottog nödanrop från det sydkoreanska handelsfartyget YONG JIN.

Fiskebåten hade blivit kapad 11 november 2010 och de fem ursprungliga jemenitiska besättningsmännen, som suttit som gisslan sedan dess, befriades vid återtagandet. De 17 ombordvarande misstänkta piraterna omhändertogs. HMS CORNWALLs uppdykande avbröt angreppet och hennes bordningsstyrka genomsökte och säkrade den jemenitiska fiskebåten, understödd av fartygets Lynx-helikopter.

Utöver de 17 misstänkta och de fem ur gisslan fann bordningsstyrkan tre skiffs, utombordsmotorer, stegar och annan utrustning som används vid piratangrepp.

FC CORNWALL, kommendörkapten David Wilkinson, säger:

“Our presence in the area has had a hugely significant effect on the lives of five Yemeni fishermen, who have been freed from over three months of pirate captivity and can now return to their families.
In addition we have restored a merchant vessel to legitimate use on the high seas and my highly trained team have conducted a very slick boarding operation which has ensured that this pirate vessel is no longer able to operate.“
HMS CORNWALL står för tillfället under befäl av, och är flaggskepp för Combined Task Force CTF-151, som i samverkan med EUNAVFOR och andra nationer och koalitioner bekämpar piratverksamhet i Indiska oceanen.

Insatsen är ytterligare ett, i förhållande till den omfattande piratverksamheten relativt litet, men lyckat ingripande för att säkra världens Sea Lanes Of Communication (SLOC). Detta är, och har alltid varit, huvuduppgiften för världens sjöstridskrafter - dock oftast mot mer kvalificerat motstånd.

/ Commander

Uppsagda via email - UK

2011-02-15T19:15:00.000+01:00

Defence News rapporterar om att 38 brittiska soldater blivit uppsagda via e-mail, en av dem under aktiv tjänstgöring i Afghanistan.

"The men, all warrant officers - the highest non-commissioned rank - were told their contracts would be terminated in 12 months' time due to army cutbacks, as the government tries to clear a huge budget deficit. The group, who all have more than 20 years' service, were told to "start planning your resettlement," in an impersonal e-mail, instead of being told face to face."

Likheterna med Chefsingenjörens uppsägning via SMS är slående. Brittiska premiärministern David Cameron anser förfarandet vara fullständigt oacceptabelt och försvarsminister Liam Fox skall vara "furious".

"The prime minister is very, very clear that the way this has been handled is completely unacceptable," skall Camerons talesman meddelat pressen.

När får vi se ett uttalande från Fredrik Reinfelt eller Tolgfors i ärendet Chefsingenjören?

Incidenten skylls på ett administrativt misstag. Camerons regering avser minska försvarsutgifterna med 8 procent under fyra år vilket kräver en minskning av 42 000 befattningar inom brittiska försvaret.

Senast igår rapporterades om att 100 flygförarelever (25 procent av det totala antalet flygförarelever) kommer att sägas upp, trots de kostnader som redan lagts ned på deras utbildning.

Parallellerna med anställningsstopp och inställda utbildningar som skett i Sverige de senaste åren är enkla att dra.

Man har det inte bättre bara för att någon annan har det lika illa, i detta fallet är det snarare tvärt om.

Dessa händelser, tillsammans med skrotandet av ett stort antal system och förmågor i brittiska försvaret, indikerar en organisation i full panik. Det är bl.a. den organisationen vi hoppas komma till vår hjälp i händelse av konflikt i vår region. Vi kan nog som mest hoppas på ett stödjande e-mail...

/ Commander

Sydkoreansk bas attackerad - av afghanska vakter?

2011-02-11T18:52:00.001+01:00

Enligt en artikel på Defense News skall den sydkoreanska basen med hjälparbetare och trupper i provinsen Parwan attackerats med raketer i veckan. Enligt sydkoreanska tjänstemän skall attacken ha genomförts av afghanska vakter som tidigare vaktat basen, men som nu ersatts av annan personal.

"The suspected culprits were former Afghan security personnel who had their jobs guarding the base given to other guards" uppges vice försvarsminister Chang Kwang-Il ha sagt. "Afghan authorities believe the former security personnel were responsible," fortsätter han.

Anfallet omfattade fem raketer varav två landade inom basens område, som tur är skadades ingen personal. Attacken sammanföll med ett besök av försvarsminister Kim Kwan-Jin.

Hundratals hjälparbetare, skyddade av sydkoreanska trupper påbörjade sitt uppdrag i juli förra året med målet att förse invånarna i Parwan med sjukvård och annan service. Enligt sydkorea är truppernas uppgift inte att strida, annat än för att skydda hjälparbetarna.

Även Yonhap News rapporterar om attacken, källan är dock även här en anonym sydkoreansk tjänsteman.

Någon som har mer information om händelsen?

/ Commander

Kräftgång på koreanska halvön

2011-02-10T16:20:00.000+01:00

Jag skrev häromdagen ett inlägg om att hoppet tänts på koreanska halvön genom att beredskapen sänkts på båda sidor om 38 breddgraden och att man planerade för samtal på överstenivå. Syftet med samtalen var att bereda vägen för kommande högnivåsamtal mellan de båda kontrahenterna, kanske till och med ministernivå.

Samtalen inleddes 8 februari. Två dagar senare kan vi konstatera att dialogen "crashed and burned" genom att Nordkorea avbröt samtalen 9 februari. Sydkorea har, som en förutsättning för fortsatta samtal, krävt att Nordkorea skulle ta på sig ansvaret och be om ursäkt för sänkningen av den sydkoreanska korvetten i mars 2010 och attacken mot Yeonpyeong i november.

Nordkorea å sin sida hävdar att samtalen bör fokusera på att få stopp på militära aktioner som kan uppfattas provocerande för den andra sidan. De förnekar blankt all inblandning i sänkningen av det sydkoreanska örlogsfartyget och menar att attacken på Yeonpyeong var ett svar på Sydkoreas skarpskjutning där några granater slog ned i Nordkoreas vatten. Detta hävdar Sydkorea är "nonsens" och därmed är dialogen avslutad för denna gång.

"Our military and people cherish peace more than anyone but will never beg for it," skall Nordkorea ha sagt i ett uttalande. "It is the traditional response of our military and people to meet dialogue with dialogue and confrontation with confrontation."

Analytiker hävdar att det är sannolikt att de båda sidorna återupptar samtalen inom kort.

Yang Moo-jin, professor vid University of North Korean Studies i Seoul, skall ha sagt att "There is still room for dialogue. The North appears to be lacking sincerity in its approach while the South lacks flexibility."

Låt oss hoppas att de har rätt, alternativet är ett fortsatt spänt läge med militära konfrontationer som riskerar att utvecklas till en katastrof.

/ Commander

Massiva förluster till havs

2011-02-09T20:04:00.001+01:00

EUNAVFOR hemsida rapporterar om aktuella händelser inom operationens ansvarsområde. För de som är intresserade kan jag rekommendera att prenumerera på EUNAVFOR Press release.

De senste två dagarna har piraterna kapat två fartyg, först den italienska tankern MV SAVINA CAYLYN om 104 255 ton, uppskattningsvis 670 nM (1240 km) öster om ön Socotra vid Afrikas horn. Fartyget var på väg från Pasir Gudang i Malaysia till Bashayer i Sudan och hade en besättning om fem italienska medborgare och 17 indier.

Den andra kapningen skedde idag den 9 februari. Det var den grekiska tankern MV IRENE SL om 319 247 ton som kapades cirka 350 nM (648 km) sydost om Muscat i Arabiska sjön. Hon var påväg till Suez från Fujairah i Förenade Arabemiraten och hade en besättning om 25 man från Grekland, Georgien och Filipinerna.

I och med de två attackerna sitter ytterligare 47 oskyldiga sjömän i piraternas våld och de riskerar att stanna där en lång tid. EUNAVFOR har inte varit i kontakt med något av fartygen efter attackerna, men förhoppningsvis har ingen ur besättningarna dödats.

EU har alltså, på mindre än två dygn, förlorat 423 502 ton handelstonnage! Det är en förlustsiffra som vida överstiger vad de allierades atlantkonvojer utsattes för under motsvarande tid under andra världskriget, även om de mänskliga förlusterna ännu inte är i närheten av att vara lika allvarliga. I detta fall finns dessutom möjligheten att, genom att betala stora lösensummor, få tillbaka fartygen.

En lägesöversikt uppdaterad 7 februari, alltså innan de här beskrivna attackerna, står att finna på EUNAVFOR hemsida.

Som jag tidigare påtalat, och många med mig, visar detta att det krävs en taktikutveckling mot piraterna. En förutsättning för den föreslagna utvecklingen är utökat mandat från EU.

Vi vinner inte - än...

/ Commander

Sjöstridsförbanden och Basorg 13 - fortsättning

2011-02-09T08:27:00.000+01:00

Av några kommentarer till mitt förra inlägg "Sjöstridsförbanden och Basorg 13" att döma har jag varit otydlig, för detta ber jag om ursäkt. Det var inte min avsikt att "hugga på arméns bemanning" eller att "värja vår bur mot fågeln i buren bredvid". Jag erkänner villigt att jag har bristande kunskap om hur armé- och flygförband är organiserade idag och har inga som helst idéer om hur de bör utformas i framtiden. Jag antar att det finns många officerare med goda idéer om detta i armén eller Flygvapnet och jag hoppas de får genomslag för dessa, för Försvarsmaktens och Sveriges bästa.

Det jag vänder mig emot är modellen med en Basorg som inte står på egna ben utan som förutsätter stöd från Insatsorganisationen (IO). Basorg är en stödorganisation utformad för att möjliggöra för IO att verka, men med föreliggande förslag innehåller stödorganisationen så stora brister att detta inte är möjligt. Bristerna föreslås fyllas av IO.

En stödorganisation som skall stödja IO men som kräver stöd av IO vilket medför att IO inte är operativ... Rundgång och Moment 22 i samma mening!

Utgångspunkten måste vara att IO skall vara bemannad fullt ut. Till detta skall nödvändigt stöd kopplas, för sjöstridsförband omfattar detta bland annat materielförsörjning, avancerad teknisk tjänst, rekrytering, utbildning, skydd och bevakning, sjukvård, miljö med mera. Stödorganisationen måste vara anpassad för att medge för IO att lösa sina uppgifter utan att kräva personalförstärkning från densamma. En väl fungerande organisation förutsätter personalrörlighet mellan IO och stödorganisationen för att förse den senare med aktuella kompetenser och den förra med befattningar för erfaren personal som av någon anledning inte kan eller önskar ingå i IO. Detta är inte detsamma som att IO skall utarmas för att fylla upp stödorganisationen med nödvändiga kompetenser. Det är helt fel väg att gå.

När det gäller bemanning av våra stridsfartyg hävdar jag att flera besättningar per fartyg är det enda sättet för att kunna driva fartygen effektivt och att modellen för att personalförsörja ett civilt rederi bör vara utgångspunkten för diskussionen. Jag inser naturligtvis att detta är en dröm i fyrfärg för att inte säga rent verklighetsfrämmande i nuvarande situation. Det är dock vår skyldighet som yrkesmän att diskutera i dessa termer. Att stillatigande acceptera bemanningsprinciper som de facto omöjliggör ett effektivt nyttjande av våra strids- och stödfartyg är kanske bra för karriären men knappast värdigt en professionell officerskår.

Som skattebetalare vänder jag mig emot den bristande hushållning med statens resurser som ett sådant förfarande innebär. Örlogsfartyg utgör stora investeringar och dessa måste utnyttjas optimalt, i närområdet eller utanför detsamma, i fred, kris och krig.

/ Commander

Sjöstridsförbanden och Basorg 13

2011-02-08T08:58:00.000+01:00

Härom veckan skickade de marina förbanden in sina svar på HKVs förslag till utformning av Basorganisation 13, den organisation som skall stödja Insatsorganisationen (IO) och som utgör ett steg på vägen mot FM Org 14.

Förslaget har till del debatterats i media och uttryck som "katastrof" och "systemkollaps" har använts. Debattörerna har rätt - förslaget innebär sådana begränsningar för sjöstridskrafterna att våra stridsfartyg blir liggande till kaj medan besättningarna löser stöduppgifter vilka de varken är anställda eller utbildade för.

Problemet är, som vanligt skulle jag vilja säga, att en försvarsmaktsgemensam lösning skall smetas ut över hela organisationen utan hänsyn till de olika stridskrafternas särart. Modellen är, om jag förstår det hela rätt, en tvåbataljonslösning där en bataljon är aktiv medan den andra har lägre beredskap. Detta gör att personal i bataljonen med lägre beredskap kan besätta tjänster i exempelvis regementsledningen i basorganisationen. Det finns en risk att jag misstolkat modellens uppbyggnad eftersom de marina förbanden inte fått ta del av övriga försvarsgrenars eller försvarsmaktsgemensamma förbands sammansättning. Oavsett detta är lösningen olämplig för marinen.

Denna lösning fungerar inte applicerad på ett sjögående förband. Våra strids- och stödfartyg innebär omfattande investeringar. Genom att spara in på bemanningen i både insats- och stödorganisationerna, vilket tvingar personalen i insatsförbanden att lösa stöduppgifter, ligger dessa investeringar till kaj utan att vara operativa. Kostnaderna för underhåll och övrigt vidmakthållande kvarstår dock, de riskerar till och med att öka då det underhåll som besättningarna normalt genomför inte blir gjort för att sjömännen och officerarna utgör IBSS eller bemannar skolor och högre staber.

I stället för att tvinga på sjöstridsförbanden en försvarsmaktsgemensam organisationslösning, som med närmast naturkraft är anpassad för markstridskrafterna, bör man titta på en lösning som liknar den för ett större rederi. Dessa har produktivitetskrav som innebär att fartygen skall vara till sjöss så mycket det bara går för det är endast till sjöss som de gör nytta. Rederierna uppfyller kraven genom att anställa tillräckligt många sjömän och sjöbefäl för att lösa uppgiften samtidigt som de bygger upp en nödvändig stödorganisation för att hålla fartygen till sjöss.

Det handlar om att anställa mer än en besättning per fartyg, en lösning som är lika enkel som självklar för att uppnå hög produktivitet. Den investering som fartygen utgör måste utnyttjas i högsta möjliga grad och då räcker det inte med en individ per befattning ombord. Hoppas hinna återkomma i närtid med ett längre inlägg om lämplig bemanning av våra fartyg.

Örlogsfartyg är insatta så fort de är till sjöss, bland annat genom att bidra till den nationella sjölägesbilden och genom att ständigt vara beredda att hävda svensk territorialvattengräns och svenska intressen, i närområdet eller utanför detsamma.

Sjöstridskrafter är ett verktyg som står till statens förfogande att utnyttja som ett säkerhetspolitiskt instrument i alla konfliktnivåer - från djupaste fred till fullt krig. Då duger det inte att de ligger och förstörs till kaj utan besättning ombord.

/ Commander

Pseudonymens förtjänster

2011-02-07T12:45:00.000+01:00

Bloggkollegan Väpnaren har i ett intressant inlägg kommenterat ett gästinlägg på Wiseman's Wisdoms skrivet av informationsdirektören Erik Lagersten. Kärnfrågan är fördelen eller nackdelen med den anonyma diskussionen på bloggar och andra forum på nätet.

Informationsdirektören hävdar att debatten är viktig för att "positionera Försvarsmakten som en naturlig del i samhället och skapa jordmån för att känna och visa stolthet som anställda i Försvarsmakten. [...] Ju fler som deltar i samtalet eller som vill beskriva sin vardag med glädjeämnen och brister desto bättre. Våra nya medarbetare törstar efter information och den bästa företrädaren för yrket är de som arbetar eller är frivilliga inom Försvarsmakten och deras berättelser."

INFODIR fortsätter med "Är anonymiteten ett problem? Nej, inte i sig. Relevanta texter påverkas inte om det är anonymt. Däremot skulle jag gärna se att fler uttalade sig under eget namn, både för att jag tycker att det ger en bättre argumentation och för att de skäl som framförs för att göra det anonymt är besvärande för myndigheten. Påståenden som risk för repressalier, hot om efterverkningar etc. Sådant är inte förenligt med Försvarsmaktens demokratiska uppdrag och något som jag med kraft kommer att ingripa mot." Vi är nog många som är tveksamma till INFODIRs möjlighet att påverka vitsordssättningen på P7 eller lönesättningen på SSS.

Ett antal kommetatorer på de olika försvarsbloggarna hävdar att de skriver anonymt av rädsla för repressalier vid löne- och vitsordssättning. Jag kan inte intyga att denna rädsla är välgrundad, men antalet kommentarer i den andan indikerar att det är ett problem på vissa håll i organisationen. Detta gör anonymiteten än mer betydelsefull.

Väpnaren å sin sida har en annan uppfattning och han sammanfattar den med: "Vi kan alltså dra minst tre slutsatser.
1) Anonym diskussion är inte ett problem, det är en fördel.
2) Anonym diskussion är modus operandi i internetbaserade diskussioner.
3) Försvarsmakten har en uppförsbacke när det gäller de anställdas förtroende."

Jag delar till fullo Väpnarens syn på anonymitetens förtjänster. En pseudonym gör att texten står på egna ben, utan att tolkas av förutfattade meningar grundade på uppfattningar om författarens person, befattning eller grad.

Den förre Försvarsmaktskollegan Staffan Dopping har kommenterat på Wiseman:
""Ett till synes klokt inlägg" skriver en av de anonyma. En misstro grundlagd i många år skiner igenom i de flesta av kommentarerna. [...]"Vem läser vad en löjtnant på ubåtsflottiljen skriver", undras det. Det är bedrövligt att läsa. Varenda kotte i Försvarsmakten har ett ansvar för att en sådan attityd förpassas till skräphögen. Det är inte bara en plikt på generals- och direktörsnivå - den värdegrundskampen måste alla ta. Även ni som kommenterar på den här bloggen. Om jag jobbade kvar i Försvarsmakten skulle jag inte vilja stanna kvar med hjälp av strategin "inte stå öppet för mina åsikter". Hur går det då med självrespekten?"

Vilken attityd är det Dopping hänvisar till? Är det medarbetarna eller deras upplevda verklighet det är fel på? Många är de erfarna och kunniga officerarna som inte fått gehör för en åsikt med motivet att någon med högre grad hade en annan uppfattning.

Det handlar inte om att "inte stå öppet för mina åsikter" som Dopping skriver, utan om att få genomslag. Vilken möjlighet hade Wiseman haft att få debattera med Försvarsministern, citeras av "gammalmedia" och publiceras på Newsmill om det framgick att han var civil lärare på MSS, major på F17 eller förrådsman på FM LOG? Det är säkert att säga att den chansen hade varit i det närmaste obefintlig.

Det faktum att Wiseman med flera skapar ett namn i bloggosfären genom att skriva läsvärda inlägg om angelägna frågor gör att de blir en faktor att räkna med i debatten. Vad de skriver läses av många i beslutsfattande ställning, det är synnerligen tveksamt om det varit fallet om de skrivit under sina "riktiga" namn. Det är mer troligt att de hade blivit avfärdade med "vad vet han/hon, han/hon är ju endast löjtnant/ flygvapenofficer/maskinare..."

Det är anonymiteten som gör att var och en har möjlighet att få genomslag i debatten. Skrivna under författarens eget namn riskerar värdefulla inlägg och idéer att kastas på sophögen på grund av läsarnas förutfattade meningar om författaren som person.

Detta gör anonymiteten på försvarsbloggarna till ett viktigt inslag i den demokratiska dialogen och som möjliggör det som INFODIR önskar - att vi får "fler som deltar i samtalet eller som vill beskriva sin vardag med glädjeämnen och brister" och framförallt, fler som lyssnar.

/ Commander

Hopp på koreanska halvön?

2011-02-04T12:37:00.001+01:00

Den uppmärksamme läsaren har säkert observerat att inläggen om konflikten på den koreanska halvön på denna blogg har lyst med sin frånvaro. Orsaken till detta är främst att rapporter om dramatiska händelser har uteblivet. Det är dock säkert att anta att en intensiv diplomatisk aktivitet fortgått - konflikten är fortsatt spänd. Några ljusglimtar i mörkret börjar emellertid visa sig.

Nordkorea har, enligt en rapport den 7 januari, sänkt sin militära beredskap till normal nivå. De höjde beredskapen i samband med de sydkoreanska övningarna i november. Även Sydkorea och USA har återgått till normal beredskapsnivå.

Den 1 februari meddelade den sydkoreanska nyhetbyrån Yonhap News att de båda koreanska staterna enats om att genomföra samtal mellan militära företrädare. Samtalen skall inledas den 8 februari och är det första tillfället till direkt dialog sedan Nordkoreas artillerianfall 23 november.

"Both sides also agreed that the working-level military talks will involve colonel-level officers from the two sides," enligt en tjänsteman på sydkoreanska försvarsdepartementet.

Målsättningen med de preliminära samtalen är att slå fast datum, plats och agenda för nästa möte som skall genomföras på en högre nivå, kanske på försvarsministernivå.

En förutsättning för samtalen är, enligt sydkoreas försvarsdepartement, att Nordkorea ber om ursäkt och tar på sig ansvaret för de två attackerna 2010. "For North Korea, now is a good opportunity to show that it is willing to change. I have high expectations, as North Korea is facing the time for a change," säger Sydkoreas president Lee Myung-bak. Han refererar till säkerhetssituationen i regionen i efterdyningarna efter förra månadens toppmöte mellan Barack Obama och hans kinesiska motsvarighet Hu Jintao.

Även Kina välkomnar samtalen:

"China has always been advocating and actively urging the parties (on the Korean Peninsula) to resolve their differences and conflict through dialogue and consultation, and seek reconciliation and cooperation," säger Hong Lei, talesman för Kinas utrikesministerium.

Nordkorea vill, enligt Yonhap News, utöka samtalen till att även omfatta kontakter mellan parlamentariska företrädare. Enligt nyhetsbyrån skall ett brev med det innehållet skickats från Nordkorea den 2 februari.

En intressant artikel om USAs relation med och strategi mot Nordkorea kom strax innan jul. Där propagerar Morton Abramowitz mot att hemfalla till clichéer i kontakten med Nordkorea.

Dealing with North Korea is manifestly and immensely difficult. Whether the United States can ever produce an effective and politically sustainable North Korean policy with a close working relationship with South Korea is uncertain. But we are probably more likely to get there if we can avoid being mesmerized by our clichés and work with China to establish common objectives in dealing with the North and its nuclear weapons and missile programs, and determine how to realistically move ahead on those objectives.

En cliché är enligt Abramowitz att Kina skall lösa problemet med Nordkorea. Kinas möjlighet att påverka Nordkorea är ett ämne för diskussion. Vilken förhandlingskraft har Kina vis-a-vis DPRK? Vilka intressen har de att styra sin granne i syd? Har de något att vinna på att kratsa de sydkoreanska och amerikanska kastanjerna ur elden?

Amiral Mike Mullen har uppfattningen att Kina är starkt engagerade i att desarmera konflikten på koreanska halvön.

“There really is a commitment, from my perspective, on the part of the leaders to contain this thing and to get to a point where serious deterrents, both actions and options, are there.” Enligt Mullen är Kina “the only country that I have seen influence North Korea.”

Dialogen återupptas på den koreanska halvön vilket måste ses som ett positivt steg. Man bör nog vara försiktig i sina förhoppningar.

Hur relationerna mellan parterna utvecklas är svårt att förutse, de största påverkande faktorerna torde vara framtiden för regimen i DPRK och Kinas motiv till inblandning. Att det kommer till nya direkta konflikter är, historiskt sett, mycket sannolikt. Med samtal och dialog minskar dock risken för ett fullskaligt krig.

Med försiktiga förhoppningar,

/ Commander

Pirater som vinner kräver ny taktik

2011-02-02T09:55:00.002+01:00

Piratverksamheten utanför Somalia sträcker sig längre och längre ut i Indiska Oceanen. Detta som en reaktion mot de internationella sjöstyrkornas framgångsrika verksamhet i Adenviken och andra farvatten nära Somalia. När det blir för svårt att begå sjöröveri i dessa vatten söker sig piraterna till nya jaktmarker.

De senaste månaderna har handelssjöfart attackerats upp till 1000 nM (ca 180 landmil) från piraternas basområde i Somalia. För att lyckas med denna expansion använder piraterna moderskepp som de kapat, från vilka de utgår med sina skiff för att anfalla handelsfartyg. EUNAVFORs och dess allierades operationsområde växer med kvadraten på avståndet från Somalia. Att täcka upp detta gigantiska område med tillgängliga fartyg är naturligtvis mycket svårt. Någon har jämfört det med att 6-8 polisbilar skall patrullera ett området stort som Nordamerika. En orimlig uppgift naturligtvis. Flygstridskrafter är ett effektivt och nödvändigt inslag i operationen, men det är inte tillräckligt. Antalet kapade fartyg och personer som hålls som gisslan växer alltjämt. Vi vinner - för tillfället - inte kampen mot de somaliska piraterna...

Nu höjs röster för att ändra taktik mot piraterna och att angripa dem där vi vet att de finns, det vill säga iland i Somalia. Senast var det viceamiral Mark Fox, chef för U.S. Navy's Central Command Fleet, som i en artikel i Associated Press hävdade att de internationella sjöstyrkorna måste sätta mer tryck på piraterna i land.

"The U.S. and its allies should put more pressure on Somali pirates on shore, before they reach commercial ships off the Somali coast."

Amiralen hävdar att piraternas utnyttjande av moderskepp är en "game-changer" som kräver ändrat fokus från de insatta sjöstyrkorna. Han är också orolig för piraternas bindningar till det terroriststämplade al-Shabab. Fox rekommenderar att fler ansträngningar görs för att slå mot piraternas underhållslinjer och att spåra deras ekonomiska överföringar. Han efterlyser samma intensitet i jakten på pirater som används i jakten på terrorister.

Vid Marinstridsdagarna i Karlskrona härom veckan lyfte den förre stabschefen i det franskledda FHQ, kommendör Anders Olofsson, samma frågor. Han efterlyser utökat mandat för EUNAVFOR att slå mot lägren längs den somaliska kusten. Dessa läger bör kunna slås ut utan större kraftansträngning. Det medför en större risktagning för personalen i EUNAVFOR men den är hanterbar. Ett nattligt anfall från havet, i vilket piraterna i lägret och deras utrustning slås ut av marktrupp som därefter åter retirerar ut till sjöss, blir mycket svårt för piraterna att värja sig mot. Att slå mot piraterna i den förträngning av operationsområdet som deras baser utgör, är betydligt enklare än att hitta dem när de väl är till havs.

För att kunna genomföra denna taktikanpassning krävs politiska beslut från EUs ledning. Tills dessa har fattats jobbar sjöofficerarna och sjömännen i EUNAVFOR i stark motvind medan säkerheten för oskyddade civila sjömän riskeras.

Som sagt, vi vinner inte... än.

/ Commander

Återtagna fartyg och vapeninsats mot moderskepp

2011-01-24T15:52:00.000+01:00

Tre intressanta händelser utspelade sig förra veckan i Indiska oceanen, händelser som alla visar på behovet av helikopter i marina operationer. Dessutom pekar insatserna på något som kan vara ett trendbrott i världssamfundets agerande mot piratplågan.

I torsdags genomförde specialtrupper från malaysiska flottans stödfartyg Bunga Mas 5 en operation där de stormade och återtog en malaysisk kemtanker och räddade den 23 man starka besättningen.

Tankern MT Bunga Laurel var på påväg till Singapore när hon attackerades av pirater ca 300 nM ost om Oman. Attacken kom bara två timmar efter att Bunga Mas 5 hade avslutat eskorten av MT Bunga Laurel och MT Seri Balhaf.

Operationen resulterade i sju fångna pirater av vilka tre skadades i eldstriden. Inga ur bordningsstyrkan sårades eller stupade. En sjöoperativ helikopter lämnade stöd till bordningsoperationen med spaning och kulspruteeld.

“Several shots on target from the helicopter kept the pirate’s mother ship at bay. This preventive measure saved the tanker from serious damage and minimised the risk on its crew."

Vid förhör med de misstänkta piraterna bekräftades att de använt ett tidigare kapat fartyg som moderskepp.

En annan liknande operation genomfördes dagen efter. Det som främst verkar skilja tillslagen åt är att den malaysiska operationen genomfördes mot ett fartyg som var under attack, medan den sydkoreanska styrkan fritog ett fartyg som togs flera dagar tidigare.

I en gryningsattack av sydkoreanska specialtrupper återtogs i fredags fartyget Samho Jewelry om 11500 ton som en vecka tidigare tagits av pirater då hon var påväg från Förenade Arabemiraten till Sri Lanka. I anfallet dödades 8 misstänkta pirater medan fem greps.

"As dawn broke, South Korean commandos steered their boats to a hijacked freighter in the Arabian Sea. Under covering fire from a destroyer and a Lynx helicopter, they scrambled up ladders onto the ship, where Somali pirates were armed with assault rifles and anti-tank missiles", uppger Information Dissemination.

Operationen var över på fem timmar och hela den 21 man starka besättningen på handelsfartyget fritogs. Den enda i besättningen som skadades var befälhavaren, Seok Hae-gyun, 58, som sköts i magen av piraterna. Han flögs av en amerikansk helikopter till land för behandling. Hans skador var, enligt uppgift inte livshotande.

Sydkoreas president Lee Myung-bak skall ha kallat det en "perfect operation". Utan tvekan en lycklig utgång på en mycket riskfylld insats.

Den nederländska fregatten HNLMS De Ruyter öppnade i fredags eld mot ett piratskepp, uppger holländska försvarsdepartementet. Det var sent på eftermiddagen som en helikopter upptäckte ett misstänkt moderskepp ca 20 nM från fartyget. Moderskeppet svarade inte på radioanrop och stoppade inte efter att varningseld avgivits.

Eftersom det holländska fartyget inte kunde vara säker på att inte gisslan från tidigare piratattacker fanns ombord fick vapeninsatsen begränsas. En prickskytt förstörde en skiff på moderskeppets däck. Skiff är en mindre båt som utgår från ett moderskepp och genomför attacker mot sårbara handelsfartyg. Utan tillgång till en skiff är det svårt att genomföra fortsatta attacker.

HNLMS De Ruyter ingår i NATOs Operation Ocean Shield och patrullerar vattnen utanför Östafrika.

Dessa händelser pekar tydligt på värdet av sjöoperativ helikopter. Utan denna resurs är det tveksamt att moderskeppet skulle kunna ha identifierats som ett sådant. Detsamma gäller bordningarna - de hade utan tvekan blivit än mer riskfyllda utan tillgång till helikopter och det är osäkert om de alls hade kunnat genomföras.

Likaså framgår hur användbar en prickskytt är för att slå hårda slag mot piraterna med klinisk precision.

För tillfället hålls 30 fartyg och 723 människor som gisslan av piraterna utanför Somalia. Antalet stiger alltjämt...

/ Commander

The absolute best

2011-01-21T09:34:00.002+01:00

BAE Systems har fått kontraktet att tillverka det primära artillerisystemet till de Littoral Combat Ships (LCS) som byggs av Lockheed Martin.

"We're very happy to be part of the LCS program," säger Gary Slack, president för BAE Systems U.S. Combat Systems. "We look forward to furnishing these dynamic new ships with the absolute best in naval gun technology."

Vapensystemet kommer att bestå av Bofors 57 mm Mk3 / Mk 110 57 mm utrustad med 3P-ammunition, dvs samma pjäs som Visby är bestyckad med.

Systemet finns också i flottor runt om i världen, bla. Finland, Mexico och US Coast Guard. Enligt uppgift skall även nästa amerikanska jagare utrustas med systemet.

Detta om något är ett erkännande av kvaliteten på svensk vapenteknologi och artillerisystemet ombord Visby.

Produktionen kommer att ske vid BAE Systems anläggningar i Louisville, Kentucky; Minneapolis, Minnesota; och i Karlskoga, Sverige och kommer att pågå till och med 2017.

/ Commander

Halvt rätt och helt fel - uppdaterad

2011-01-20T08:16:00.002+01:00

Försvarsminister Sten Tolgfors kommenterar på sin blogg ÖBs uttalande om Försvarsmaktens behov av ökade ekonomiska ramar efter 2014. Försvarsministern hävdar, helt riktigt, att försvarets uppgift ska styra dess utgift. Uppgift och utgift måste mötas. Innan ekonomin beslutas skall en strukturerad analys genomföras.

En omvärldsbeskrivning och en säkerhetspolitisk analys, där inte minst närområdet och utvecklingen i Ryssland är centrala delar, görs först. Utifrån denna analys dras slutsatser kring försvarets inriktning och dimensionering. Andra aspekter kring materiel kan likaledes analyseras. I det arbetet kommer synen på försvarsanslagens storlek efter 2014 att falla ut.

Så långt allt väl. Det är sedan det går fel.

Ministern hävdar, grundat på bedömningen att ekonomin 2010 har varit i god balans, att "uppgift möter [...] utgift tämligen väl". Helt fel. Att ekonomin är i relativt god balans är inte ett tecken på att uppgift möter utgift utan ett tecken på att Försvarsmakten har löst sin "huvuduppgift" - att hålla budgeten!

Förbanden och HKV håller just på med en räkneövning kallad "Basorg 13" i vilken insatsförbanden utarmas till den grad att de blir oanvändbara, endast för att spara in några kronor på personalkostnader.

Tar man en titt på nu liggande materielplan ser man att den är kraftfullt underfinansierad kopplat till identifierade behov. Om man till detta lägger kommande större materielprojekt vilka krävs för att ersätta system som inom kort når åldersgränsen, blir situationen än värre. Listan kan göras lång.

Uppgift möter alltså inte utgift. Istället anpassas uppgiften till ekonomisk ram, medan de reella behoven är underordnade.

Tolgfors bygger ett luftslott, medan han skjuter rems och rök framför riksdagen och svenska folket.

Se även Skipper i ämnet.

/ Commander

Ett ekonomiskt understatement

2011-01-18T16:57:00.000+01:00

ÖB Sverker Göranson säger, under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, att han vill få igång en diskussion om Försvarsmaktens långsiktiga ekonomi.

Ett insatsberett försvar kräver fortlöpande investeringar och dagens ekonomiska förutsättningar bedöms inte att räcka till för åren efter 2014.

Flera äldre materielsystem måste efter 2014 moderniseras eller ersättas med nya om Sveriges försvar ska behålla operativ förmåga i paritet med omvärlden.

– Internationella studier visar att kostnader för försvarsmateriel stiger betydligt med än de index som ligger till grund för nuvarande priskompensation. Även kostnader för personal och kontinuerlig träning påverkar ekonomin, sa ÖB Sverker Göranson i sitt anförande.

ÖBs uttalande får sägas vara årets ekonomiska understatement.

Ingen med någon insyn i FM verksamhet kan annat än att hålla med honom. Vi har inte råd att bemanna organisationen utan förutsätts skära inom insatsförbanden till den grad att de inte är insatsklara, vi har inte råd med materiel i tillräcklig omfattning och kvalitet, vi har inte råd att betala rimliga löner för soldater och sjömän som anställs. Listan kan göras lång.

Sedan måste vi också, som jag tidigare framfört, bättre se över vad vi använder anslagen till. Men det är en annan fråga - decennier av underfinansiering gör att ekonomin inte går ihop, oavsett hur väl vi hushåller med tilldelade resurser.

/ Commander

Den ofrivilliga NATO-nationen

2011-01-17T14:48:00.001+01:00

Sverige har en lång tradition av alliansfrihet syftande till neutralitet i krig. Denna har, framförallt sedan Warzawa-paktens fall, urholkats alltmer. I en mycket intressant debattartikel i DN hävdar Mike Winnerstig, fil dr i statsvetenskap, att den svenska alliansfriheten är irrelevant och närmast kontraproduktiv. Han hävdar också att de svenska politiska låsningarna framstår som absurda och att den nuvarande regeringen har gett socialdemokratin vetorätt i Nato-frågan. Man kan inte annat än att hålla med.

Solidaritetsförklaringen är en bra policyförändring, även om det finns otydligheter vad gäller den praktiska tillämpningen. Försvarsmakten har alltså fått en ny uppgift: att kunna försvara Sveriges territorium militärt tillsammans med andra länder – och att försvara deras territorier – mot en väpnad attack utifrån. Såvitt bekant är detta dock ingenting som försvarsmakten har övat eller ens planerat för, och så länge detta inte sker kommer sannolikt hela solidaritetsförklaringen mest att se ut som ord på ett papper i våra grannländers ögon. Till detta kommer osäkerheter kring vilken förmåga den svenska försvarsmakten kommer att ha i framtiden. Att vi inte kommer att kunna försvara oss helt själva i ett väsentligt försämrat säkerhetsläge har dock stått klart sedan länge.

[...]

Det fundamentala problemet med den svenska säkerhetspolitiken är emellertid större än allt detta. Vad det handlar om är att Sveriges utanförskap avseende den centrala euroatlantiska solidaritetsorganisationen på det militära planet numera är direkt negativt för vår egen säkerhet. Runt 80 procent av våra trupper i internationell tjänst ingår i Nato-ledda operationer, trots att vi inte sitter med vid de bord där de avgörande besluten om dessa operationer tas. Vårt utanförskap i dessa sammanhang hindrar både vår insyn och vårt inflytande över operationer, vars inriktning kan betyda liv eller död för svenska soldater.
På hemmaplan förhindras ett djupare nordiskt försvarssamarbete med våra norska, danska och isländska vänner, eftersom vårt utanförskap gör det omöjligt för dem att till exempel delge oss relevanta hemliga uppgifter om Natos försvarsplanering. Slutligen försvåras allvarligt försvaret av Sverige i ett framtida krisläge av det gamla alliansfrihetstänkandets residuala effekter – vi tycks inte fullt ut våga ta de utrikespolitiska konsekvenserna av vår egen försvarsomläggning.

Sveriges relation till NATO är som den mellan en potentiell medlem och en förening. Vi betalar medlemsavgift i form av deltagande i NATO-operationer och långtgående anpassning av materiel, metodik och doktriner utan att få del av medlemsförmånerna i form av främst försvarsgarantier.

Varför är NATO-medlemskap en så kontroversiell fråga?

Vilket parti vågar lyfta på locket och föreslå ett svenskt NATO-medlemskap? Det torde vinna röster hos de som bryr sig om försvars- och säkerhetspolitik och Sveriges och Europas trygghet.

Se även Gyllenhaals lästips!

/ Commander

Äpplen och päron och farliga slutsatser

2011-01-12T13:26:00.001+01:00

Bloggen Försvar och Säkerhet publicerade i dagarna ett inlägg skrivet av Helge Löfstedt, pensionerad överingenjör från FOI och ledamot av KKrVA, som innehåller utdrag ur en artikel i Kungliga Krigsvetenskapsakademins Handlingar och Tidskrift nr 1 2010.

Inledningsvis vill jag framföra min uppskattning till Löfstedt för att han bidrar till den marina debatten. Det är intressant, lärorikt och tankeväckande att ta del av synpunkter från debattörer som inte direkt utgör de ”närmast sörjande” när det gäller marinen och maritim verksamhet.

I artikeln redovisas storheter och analyser i en produktivitetsjämförelse mellan svenska marinen och danska och finska flottorna. Om man skall kritisera artikeln finns det ett antal sakfel, exempelvis har vi inte tagit korvett typ STOCKHOLM ur drift och inte heller två fartyg av GÖTEBORG-klass, utan de senare har modifierats och benämns korvett typ GÄVLE. Det är dock inte detta som är poängen här.

Siffrorna rörande kostnader är bland annat hämtade från Wiendokument som utgör ett informationsinslag i konventionell rustningskontroll, kompletterat med uppgifter från FN, vilket torde borga för kvalitet. Det är dock svårt att som läsare värdera uppgifterna då det inte framgår vad som ingår i exempelvis ”Utgifter Marina stridskrafter” eller ”Utgifter materielanskaffning”. Jag ställer mig mycket tveksam till att värdena som redovisas i artikeln är helt rättvisande länderna emellan, vilket Löfstedt också framför.

Att världen förändrats sedan underlaget till artikeln togs fram (2008) kan knappast författaren lastas för, men det är intressant att se reduktionen av såväl antal kölar som deplacement i den danska flottan. På SOK hemsida framgår att danska flottan idag endast består av två støtteskibe av ABSALON-klass som direkt kvalar in i denna jämförelse – huruvida THETIS och KNUD RASMUSSEN kan räknas som ”fartyg med kvalificerad ytstridsförmåga” kan diskuteras. Poängen är att beroende på vid vilket tillfälle jämförelsen görs kan resultatet variera kraftfullt.

En värdering av den typ som presenteras i artikeln, med så osäkra ingångsvärden, blir till del som att jämföra äpplen och päron vilket innebär en risk att man drar felaktiga slutsatser.

Ovanstående till trots, artikeln utgör mycket intressant läsning och tydliggör att Försvarsmakten med tillhörande stödmyndigheter måste bli effektivare när det gäller anskaffning av materiel till marinstridskrafterna och nyttjande och vidmakthållande av de marina förbanden.

Löfstedt drar slutsatsen att ”volymen på de svenska förbandsutgifterna borde medge att flera fartyg hölls i drift i svenska flottan om man jämför med verksamheten i grannländerna. Alternativt att utgifterna för förbandsverksamhet borde minskas” och att det är angeläget att minska personalen. Det är lätt att dra en sådan slutsats – personalkostnaderna är en stor utgiftspost vid drift av ett sjöstridsförband.

Annicka Engblom har i tidigare inlägg hävdat att personalsituationen i marinen är kritisk. Jag skulle vilja hävda att hon underskattar problemet. Situationen är mycket ansträngd i nuläget och med i ”Basorg 2013” aviserade ytterligare neddragningar kommer den bli katastrofal.

Att då, som Löfstedt gör, dra slutsatsen att man måste minska på personalen för att komma tillrätta med produktivitetsproblemet är en direkt felaktig och farlig slutsats att dra. Det finns enligt min uppfattning två sätt att öka produktiviteten – sänka kostnaderna eller öka nyttjandegraden, där det senare är rätt väg att gå.

Med nuvarande bemanning kan ett örlogsfartyg nyttjas till sjöss ungefär 60-70 dygn per år beroende på tillgänglig arbetstid hos besättningarna. Detta gäller oavsett arbetstidsavtal – arbetsrättslig lagstiftning och vanlig anständighet gör att man kan ta ut ungefär 2000 timmar per år av en anställd. Eftersom det endast är till sjöss ett örlogsfartyg ger effekt är det mot mängden tid till sjöss som samtliga kostnader för anskaffning och drift skall ställas.

För att öka produktiviteten bör man därför öka mängden personal ombord våra stridsfartyg. Nyttjandegraden är direkt kopplad till mängden personal där dubbla besättningar ger cirka 120-140 dygn till sjöss, vilket är fullt möjligt ur ett tekniskt perspektiv. Med ökningen av personal skulle vi därmed få ut dubbelt så hög effekt ur våra plattformar.

Avancerade stridsfartyg kostar mycket pengar att anskaffa och underhålla. Jag tror ingen har gjort någon exakt sammanställning över alla kostnader för att anskaffa och underhålla en korvett i ett livscykelperspektiv, men det rör sig om miljardbelopp. Att då minska personalen för att öka produktiviteten är att sila mygg och svälja kameler.

Problemet här är inte att vi haft ”svårt att minska personalen i takt med att fartyg och tonnage i drift har minskat” utan tvärt om att vi inte får rekrytera tillräckligt antal officerare och sjömän att driva fartygen på ett effektivt sätt.

Det är verkansmedel i form av stridsfartyg till sjöss som är Flottans existensberättigande, allt annat är att se som over-head. Kostnaderna för denna over-head måste alltså ses i relation till antalet timmar till sjöss för stridsfartygen. Det är därför som vi, genom att öka mängden personal i sjöstridskrafterna, uppnår högre produktivitet – inte tvärt om.

Det är så marinen på bästa sätt uppfyller statsmaktens krav på "hushållning med utgifter och effektivitet".

Inlägget har även kommenterats av Skipper.

/ Commander

Brinkmanship mellan de båda Korea

2010-12-31T14:20:00.000+01:00

Kollegan Sumatra har tidigare kommenterat konflikten på den koreanska halvön och menat att det är ett klassiskt fall av brinkmanship. Jag har hittills inte tagit mig tid att sätta mig in i vad han menade.

Men häromdagen dök det upp en artikel på "38 North" som utvecklade skillnaden mellan chicken-race och brinkmanship. I artikeln kommenterar Erich Weingartner en fråga ställd av Pekingbaserade Globe & Mail-korrespondenten Mark Mackinnon. Frågan han ställde, efter att Sydkorea den 20 december avslutat en "provokativ" skjutövning på Yeonpyeong utan att Nordkorea agerade, var:

“Did Seoul just win a terrifying game of chicken?”

Weingartner hävdar att Soul inte vann ett chicken-race utan snarare förlorade ett brinkmanship.

The “winner” in a game of chicken is the player demonstrating the most reckless, suicidal disregard for outcomes; Or the player confident enough to guess when the opponent is bluffing.
---
Brinkmanship is a willingness to expose oneself to major risk in order to achieve some purposeful outcome. Used by governments, this is not a game, but a political tactic. If there is a “winner” in brinkmanship, it is not the most reckless player, but the one who has achieved a specific goal. The point of brinkmanship, however, is to illustrate that a “win” by either side is impossible. Taking a conflict over the brink will result in unacceptable losses by both sides.

Weingartner avslutar med att slå fast att det inte fanns någon anledning för Nordkorea att reagera på den senaste skjutövningen eftersom de redan visat sin beslutsamhet vid förra tillfället. Deras brinkmanship hade redan uppfyllt sitt syfte genom att förmå USA att återta fokus på den koreanska halvön och blottlägga Sydkoreas brist på handlingsalternativ. Om den enda handlingsvägen som Sydkorea och USA kan svara med är att eskalera den militära aktiviteten framkommer deras politiska svaghet. Enligt författaren spelar Sydkorea endast chicken-race med sig själv, vilket han kan ha en poäng i, om man ser det som han visat ovan.

/ Commander

Taktikutveckling mot piraterna

2010-12-30T23:21:00.004+01:00

Chris Rawley skriver ett intressant inlägg på Information Dissemination. Han föreslår ett antal åtgärder för att störa piratverksamheten:

"1) Hit the camps – After several seasons of observation, the pirates’ patterns of life and TTPs are rather well understood by the coalition. Like any significant military operation, pirates rely on a logistics chain consisting of boats, fuel and other commodities that must be assembled before deployment. These assembly areas can be targeted kinetically with no collateral damage and minimal loss of life, while producing significant disruptive effects to the pirate’s operations.

2) Target key facilitators – There are literally tens of thousands of potential recruits with rusty Kalashnikovs in Somalia who can hold hundreds of hostages aboard dozens of ships for months on end. There are fewer, but still many, ex-fishermen/mariners who can navigate a skiff hundreds of miles over the horizon and capture an unprotected merchant. But there are a relatively small number of personalities in Somalia who are fluent in multiple languages, can facilitate hostage negotiations, and coordinate the movement and laundering of large sums of cash internationally. Kill them.

3) Dissuasive Information Operations - Reinforce the effectiveness of 1 and 2 and deter future piratical activity in Somalia and elsewhere."

HMS Stockholms och HMS Malmös kustnära rekognosering kompletterat med HMS Carlskronas och DUSTYs dito borde ha givit gott beslutsunderlag för punktinsatser mot piraternas baser. Andra nationer har också säkert gott underlag.

Hur att komma åt finansieringskedjan och andra grundläggande förutsättningar för piratverksamheten finns det säkert många som kan ge svar på. Att döda dem kanske inte är det bästa sättet.

Trots allt är det så att det inte är operationerna till sjöss som löser problemet i det långa loppet. Det är till lands som piratplågan kvävs och som miljoner människors liv räddas.

Vem är villig att åta sig det? Kanske ett jobb för EU battlegroups? Något skall ju de göra...

Oavsett detta - God jakt till EU NAVFOR och dess allierade 2011!

/ Commander

Fler piratdåd

2010-12-30T15:37:00.001+01:00

Morgonen den 25 december rapporterades den taiwanesiska fiskebåten FV SHIUH FU NO 1 vara under piratattack uppskattningsvis 120 nM från Madagaskars nordöstra udde i Indiska oceanen. Ingen ytterligare kontakt har förevarit med fiskebåten som har 26 besättningsmän ombord från Taiwan, Kina och Vietnam.

Tidigt den 27 december togs det Antigua/Barbuda-flaggade, tyskägda handelsfartyget MV EMS RIVER om 5200 ton av pirater cirka 175 nM nordost om Salalah i Oman. Ombord fanns en besättning om 1 rysk och 7 filipinska sjömän. Det tidigare tagna fartyget MT MOTIVATOR var i närheten av EMS RIVER när hon togs, vilket ytterligare stärker uppfattningarna om piraternas modus operandi att använda moderfartyg.

För tillfället är 26 fartyg i piraternas våld tillsammans med 609 personer som hålls som gisslan i Somalia.

/ Commander

Fortsatt spänt och amerikansk styrkeuppbyggnad

2010-12-28T11:40:00.001+01:00

Websidan China Daily rapporterar om nya övningar längs 38 breddgraden. De hävdar också att USA skickar ytterligare en hangarfartygsgrupp till västra Stilla havet. Om detta stämmer blir USS Ronald Reagan den tredje amerikanska hangarfartygsgruppen som skickas till området.

"Three aircraft carriers in the same region are going to be interpreted as a signal of preparing for war," säger generalmajor Luo Yuan, vid PLA Academy of Military Sciences till China Daily.

Luo sa också att den amerikanska deployeringen är en "demonstration to not only the DPRK, but also to the forces of peace", särskilt mot Kina och Ryssland som har försökt främja dialog i konflikten i Korea.

Enligt Luo kan den nuvarande situationen vara farlig då Washingtons agerande kan uppmuntra Sydkorea att fortsätta irritera Pyongyang tills Nordkorea reagerar på ett radikalt sätt.

"Then the US can perform a surgical strike on the DPRK," sade Luo.

Måhända ett uttalande som kan tolkas som väl konspiratoriskt. Det är dock inte omöjligt att händelseförloppet han skissar blir verklighet.

China Daily rapporterar också om ett inslag i statstelevisionen i Nordkorea där soldater, stolta över att ha deltagit i artillerianfallet mot sydkoreanska ön Yeonpyeong 23 november, skall ha uttalat sig.

"Our eyes were full of fire right after we saw the enemy's shells being fired into our sacred waters," skall soldaten Kim Moon-chol ha sagt medan han med knuten näve stod skuldra vid skuldra med tre kollegor.

TV-rapporteringen verkar vara något annorlunda i Nordkorea och resten av världen...

/ Commander

Nya piratdåd utanför Somalia

2010-12-26T12:47:00.000+01:00

Tidigt på juldagens morgon togs MV THOR NEXUS av pirater uppskattningsvis 450 nM nordost om ön Socotra i Indiska oceanen. Fartyget var bemannat av 27 thailändska sjömän.

För tillfället är 25 fartyg kapade och 601 personer hålls som gisslan i Somalia där de utsätts för svält, sjukdomar, misshandel och skenavrättningar med mera av sina drogade fångvaktare. Det är inte ett julfirande man skulle önska sin värsta fiende.

Operation ATALANTA gick den 8 december in på sitt tredje år med beslutet att den skall fortsätta till december 2012. Tyvärr är det inte troligt att det är det sista året som operationen genomförs. Det är som alla vet på land i Somalia som piratfrågan löses. Tills dess måste skyddet av hjälpsändningar och övrig livsnödvändig sjöfart fortsätta.

Skänk gärna gisslan i Somalia en extra tanke i jul och även sjömännen, officerarna och soldaterna i EU NAVFOR.

/ Commander

En vädjan från Eva Neklyaeva - här också

2010-12-23T22:56:00.001+01:00

Nedanstående publicerades på enrarcyniker, väl värt att uppmärksamma och sprida vidare. Kom ihåg - Vitryssland ligger inte långt från vårt vackra Sveriges sydöstra hörn.

Vad är det som händer?

Följande text är skriven av Eva Neklyaeva nu i kväll. En vädjan om hjälp.

Belarus: What you can do

It is maddening, that all the official statements by international community, calls to release the political prisoners, calls to stop violence against belarusian people, letters by celebrities – it has not, so far, helped situation one bit. this is a fascist regime that does just not care. so how an average person can help? here are some ideas:
1. spead information. we live in the world where so much is happening that event the most horrible events very quickly lose news value. but what is happening in Belraus, is happening RIGHT NOW, it’s not something that happened on Sunday and then everything became ok again. Right now more innocent people are being thrown to prison, right now lawyers cannot get access to their clients who are somewhere in KGB jail. Right now the authorities are staging cases against political leaders, activists, journalists and average people, like me and you, who just wanted to show that they exist. Please, don’t let it become ”yesterday news”.
- spread information using web 2.0 platforms: FB, Twitter, blogs, so on
- write letters of support, opinion letters and so on to your national and local newspapers and news channels
2. Demand from your governments actions against illegitimate regime in Belarus. It is not enough that they ”express their concern”. International community has to act now, before innocent people will be thrown to prison for years.
- write letters to your goverments, and to your country’s representatives in EU parliament.
3. Help hundreds of repressed people in Belarus. Right now, there are about 700 people who have been sentenced in Belarus for not liking Lukashenka. Most of them are in jail, some got monetary fines, some are still detained and waiting for official charges. They need warm clothes, medicines, food, they need to pay lawyers. You can send them money by paypal (all bank-to-bank transfers from abroad are closely monitored in belarus). You can donate money with a credit card to a paypal account. Here are instructions how to send money (write ”donation” as the type of transfer):
http://zhelezko.livejournal.com/47591.html
will be updated

/ Commander

Korea andas ut... Uppdaterad

2010-12-21T10:50:00.002+01:00

Helgens uppmärksammade militära övning har avlöpt utan större incidenter. Befolkningen på halvön kan tillfälligt andas ut. Nordkorea höll sig lugna, vilket kanske inte är att förundras över - ett anfall mot stridsberedda sydkoreanska och amerikanska styrkor har liten utsikt till att lyckas.

Det är dock snart dags att börja andas in igen - konflikten är inte löst och spänningarna är fortsatt starka.

Den stora frågan är: när smäller det?

Att det kommer att bli fler konfrontationer är säkert, förr eller senare. En gissning är att Nordkorea kommer att slå till om några månader när stridsberedskapen sänkts hos sydkoreaner och amerikaner och Nordkorea därmed kan slåss på egna villkor. En annan gissning är att det sker relativt snart för att "visa handlingskraft". Det beror helt på vilket mål Nordkorea har med sin strategi. Detta är något som kräver en egen analys. Förhoppningsvis återkommer jag med en sådan längre fram.

UPPDATERAD 221203A0:
En tänkbar målsättning med Nordkoreas agerande förs fram på Information Dissemination:

North Korea says pi-hae-kwa. We translate that as denuclearization. But they are explicit about what they mean. To them, it means being recognized as a nuclear power first, getting a peace treaty and all their issues solved and way down the road we will have a mutual disarmament discussion as an equal.

/ Commander