Kontakt

Kontakta Commander: commanderslog [at] hotmail.se

torsdag 31 januari 2013

ÖB fortsatt sjukskriven

Försvarsmakten meddelar idag att Överbefälhavarens sjukskrivning förlängs till mitten av mars. Det är knappast att förvånas över - att komma tillbaka efter en sjukskrivning orsakad av överansträngning är inget man gör i en handvändning. Det tar tid - lång tid.

Man kan anta att officerare, soldater och sjömän har en något högre tröskel än gemene man innan överansträngningen blir så stor att den resulterar i sjukskrivning. Militär personal är trots allt utbildade och övade för att kunna fungera under stark fysisk och mental press. Detta faktum kan emellertid förstärka problemet, det finns en överhängande risk att man låter det gå för långt innan man drar i nödbromsen. Därför är det extra viktigt att alla i ett arbetslag är observanta på varandra och vid behov tar upp en diskussion om hur de mår. På allvar.

Hur långt det gått i Överbefälhavarens fall vet nog ingen, kanske inte ens han själv. Det kan vara svårt att ställa en korrekt diagnos när man är mitt i situationen. Man kan dock misstänka att en Överbefälhavare, som högste chef och i en mycket offentlig position, har en ännu högre tröskel än oss övriga. Det skulle förvåna föga om Överbefälhavarens sjukskrivning förlängs ytterligare. Jag hoppas jag har fel - Försvarsmakten behöver en chef som talar klarspråk och står upp för myndigheten när det blåser snålt.

Överbefälhavaren har skrivit ett brev till Försvarsmaktens personal där han beskriver situationen och tackar för allt stöd han fått. Facebook-gruppen "Krya på dig ÖB" har idag över 7000 medlemmar som visar sitt stöd för Överbefälhavaren. Tyvärr, måste jag säga, har den utvecklats från att vara ett stöd för Överbefälhavaren till att bli ett forum för allmän försvarsdebatt. En rätt låg sådan också. Lite ovärdigt.

KRYA PÅ DIG ÖB! Varje chef har en ställföreträdare som kliver in och håller skutan flytande tills chefen har återställt stridsvärdet och åter kan träda in med full kraft. Låt det ta den tid det tar.

Det svårt misshandlade uttrycket "personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs" bevisas nu av myndighetens personal själv - värmen och omsorgen som visas vår högste chef och kollega går inte att ta miste på. Det är vid dylika tillfällen jag känner att jag fortfarande - trots allt - är stolt över att tjänstgöra i Försvarsmakten!

Det är ju ändå bara ett särintresse bland många andra. Som biodling eller fågelskådning.

/ Commander

onsdag 30 januari 2013

Särintresse, ointresse eller ren dumhet?

Nej, nu blir jag förbannad på allvar! Särintresse!? Gör sig statsministern till eller är han dum på riktigt?!

Frustrationen har varit stark hos många säkerhetspolitiskt intresserade det senaste dygnet, efter statsministerns uppmärksammade uttalande, där han avfärdar Överbefälhavaren och Försvarsmakten som "särintressen". Visst blir man upprörd och heligt förbannad – problemet är att det sällan lönar sig. Särskilt inte inom politikens område.

Jag är övertygad om att statsministern inte på allvar menar att försvaret av Sverige är ett särintresse, det är ändå nationens överlevnad vi talar om, och inför den är alla andra intressen underordnade.  Till och med nästa jobbskatteavdrag, och det inser statsministern likaväl som alla andra. Han uppvisar däremot en besvärande kortsiktighet i sitt resonemang och en frapperande brist på insikt i försvarspolitiska frågor.

Det olyckliga uttalandet är säkerligen ett försök att hantera en politiskt svår situation. De nya moderaterna är pressade i försvarsfrågan, därom råder knappast något tvivel. Partiledningen verkar överraskad av den senaste månadens försvarspolitiska debatt och reagerar med en ryggmärgsreflex när de försöker avfärda ÖB som en myndighetschef bland många som skriker efter mer resurser. Försvaret är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett ”särintresse”.

Alliansen, med de nya moderaterna vid styråran, är inte ensamt skyldiga. De har i allsköns ro fortsatt i samma gamla trygga säkerhetspolitiska hjulspår som tidigare regeringar, hjulspår som de senaste decennierna inneburit en stegvis nedmontering av vår försvarsförmåga i allt snabbare takt. Detta har skett i stilla samförstånd med övriga partier i riksdagen. Enda undantaget är SD, men dem är det ingen som tar på allvar, inte i denna fråga heller. Försvaret har inte varit någon sexig fråga som vinner val. Försvaret har setts som ett nödvändigt ont, som en utgiftspost som kan användas som budgetregulator, regionalpolitiskt verktyg eller industristöd. I övrigt har vår försvarsförmåga inte haft något värde och därmed har det omgärdats av ett närmast kompakt ointresse från våra politiker.

Alliansregeringen hade förhoppningsvis de bästa avsikter när de ville stoppa den ensidiga nedrustning som svensk försvarspolitik traditionellt inneburit och skapa ett försvar som är användbart som säkerhetspolitiskt verktyg. ”HMS Försvarsmakten” har under en mycket lång tid seglat åt fel håll, men när de försökte vända fartyget till rätt kurs föll de sista resterna av vårt försvar i bitar. Det har en längre tid stått klart att kejsaren är naken, det krävdes dock att någon påtalade detta för att det inte längre skall gå att förneka.

Statsministern försöker dock förneka så gott han kan. Hans offentliga uttalanden innebär fortsatt förnekelse av att vår försvarsförmåga nått farligt låg nivå. Han har inte mycket val om han inte vill underkänna sin regerings försvarspolitik, inte efter att såväl den förre som den nuvarande försvarsministern med en dåres envishet upprepat att försvaret är starkt och att förmågan ligger på en rimlig nivå.

Som argument för att försvarsförmågan är väl balanserad hävdar Statsministern att han inte kan se att någon i dagsläget skulle vilja rikta ett isolerat militärt angrepp mot Sverige. Här kan man ställa sig frågan: är det bara politisk taktik, eller är det ren dumhet?

För det första är det inte ”dagsläget” som diskuteras – det försvar vi bygger idag är det vi kanske kommer att behöva om tio-femton år. Att bygga upp försvarsförmåga är något som tar tid, vilket är självklart för de flesta. Vi kan jämföra med vår ubåtsjaktförmåga som tog mer än tio år att återställa till en rimlig nivå efter att bristerna blivit tydliga i och med U137, och det gjordes under stora uppoffringar och till stora kostnader. Då skall vi komma ihåg att det då bara var en liten del av Försvarsmakten som behövde åtgärdas, inte som nu hela vår försvarsförmåga.

För det andra är det inte heller ett ”isolerat” angrepp mot Sverige som majoriteten ser att vi behöver kunna försvara oss emot. Ingen har hävdat att de ser en överhängande risk att Sverige ensamt blir attackerat utan att andra länder påverkas. En kris i ett land påverkar kringliggande länder i betydligt större utsträckning idag än vad det gjorde tidigare, det är därför politikerna framhåller att ”vi bygger säkerhet tillsammans med andra”.

Problemet är att vi inte gör det heller. Om vi menade allvar med att ”vi bygger säkerhet tillsammans med andra” skulle vi ha ansökt om NATO-medlemskap. Det är dock en fråga som flertalet svenska politiker fortfarande skyr som pesten. Många med argumentet att en majoritet av svenska folket är emot ett medlemskap. Det må så vara – i dagsläget – men är det inte politikernas uppgift att leda, eller är de bara vindflöjlar som visar åt vilket håll opinionens vindar blåser för tillfället? När politikerna insett att vi är beroende av våra grannar för vårt försvar, vilket de flesta verkar ha gjort, borde de argumentera för ett medlemskap och inte gömma sig bakom opinionsundersökningar.

De politiska motståndarna, liksom de mindre stödpartierna, vädrar morgonluft av moderaternas trångmål. De försöker ta enkla politiska poäng men ingen verkar villig att på allvar ta konsekvenserna av decennier av underfinansiering. Det räcker inte att diskutera en begränsad höjning av försvarsanslaget – det handlar om betydligt mer kraftfulla åtgärder som skall till. En dubbling av anslaget torde vara en bra utgångspunkt för diskussionen, under förutsättning att vi blir medlemmar i NATO, annars talar vi om ännu större tillskott för att återställa en rimlig förmåga att försvara oss själva.

Att förmågan att hävda eget territorium är en skyldighet för en suverän stat, och en grundförutsättning för Sveriges existens, med alla dess invånare och våra grundläggande värderingar, verkar inte ha fallit någon in. Inte i så stor utsträckning att de är villiga att betala för det i alla fall. Önsketänkande verkar vara den överordnade idén i svensk försvarspolitik.

Problemet för Reinfeldt är att något har träffat fläkten och det luktar inte kaprifol. Om hans ”väl balanserade” försvar möter verkligheten inom det närmaste decenniet kommer dålig lukt inte att vara hans största bekymmer. Inte vårt heller.

/ Commander


EDIT 311949A7: Kompletterar med en länk till ett betydligt mer välskrivet inlägg på Newsmill. Tack för det!

http://www.newsmill.se/artikel/2013/01/31/f-r-de-d-da-och-skadades-skull-b-r-reinfeldt-be-om-urs-kt

/ C

måndag 28 januari 2013

Lögner och propaganda i Sjöfartslexikon

Återigen ett inlägg som är något off-topic, men denna gång handlar det om vad som är sant och vad man kan lita på när det kommer till det skrivna ordet, en nog så viktig fråga i detta mediala tidevarv. Boken som avses är inte vilken skrift som helst utan något som borde vara ett vetenskapligt uppslagsverk med tydliga referenser till varifrån informationen är hämtad, nämligen Sjöfartslexikon av sjökapten Gösta Bågenholm. Det är i alla sammanhang viktigt att använda tydliga och väl definierade uttryck och benämningar, så ett lexikon om sjöfart är välkommet av oss som är intresserade av havet och sjöfartsnäringen. 

Boken har undertiteln "ordbok, nya ord och begrepp, reglementen, lasthantering och nöd" följt av "-de viktigaste moderna begreppen och förkortningarna - inom IMO- och EU-lagstiftning, nya fartygstyper, befraktning och satellitteknik". En omfattande ansats, minst sagt. Eftersom författaren gör anspråk på att ha skrivit ett lexikon borde man kunna förvänta sig en "skrift som (mer l. mindre fullständigt) meddelar [...] ett yrkes o. d. ordförråd, i allm. ordnat i alfabetisk följd o. vanl. åtföljt av förklaringar l. definitioner" att döma av Svenska Akademins ordbok. 

Eftersom boken ramlade ned i brevlådan häromdagen har jag inte hunnit att lusläsa den från pärm till pärm, men den verkar vid en första anblick heltäckande och ger ett vederhäftigt intryck, eller gör den det? Döm om min förvåning när jag av en händelse slår upp ordet "sjörövare" och där får läsa följande: 

"Vapnet väger ca. 45 kg och är framexperimenterat av USAs krigsmakt mot fattiga, dåligt utrustade, irakiska värnpliktiga pojkar i USAs blodiga anfallskriget [sic!] mot Irak."

Citatet ovan avser utrustningen LRAD, som står för Long Range Acoustic Device, vilket är en sorts kraftfull högtalare som kan skicka riktade meddelanden och varningar över långa avstånd vid exempelvis operationer mot piratverksamhet. Den svenska stykan ME01 hade bland annat sådan utrustning för att skicka varningar till misstänkta piratbåtar och LRAD har också bidragit till att framgångsrikt avvärja piratangrepp mot kryssningsfartyg. Den kan också skicka riktade ljudtoner som upplevs som smärtsamma på flera hundra meters avstånd och är därmed ett användbart icke-dödligt vapen. LRAD utvecklades i USA i början av 2000-talet som ett svar på attacken mot USS Cole. 

Ovanstående är hämtat från öppna källor på Internet. Ingenstans står det ett ord om att LRAD blev "framexperimenterat" mot fattiga pojkar i Irak. Man kan undra var kapten Bågenholm hittar dessa "fakta"? Eller är det kanske bara författarens fördomar som lyser igenom? 

Det minsta man kan begära av ett lexikon är att det som skrivs på något sätt kan beläggas och verifieras. Ett lexikon får inte, om det skall ha någon som helst trovärdighet, innehålla tyckanden, lögner och propaganda. Den största delen av ansvaret åvilar naturligtvis författaren, men även förläggaren har en del att svara upp mot. Kanske någon från förlaget Båtdokgruppen AB, finansiärerna Signe och Olof Wallenius stiftelse eller Stiftelsen Sveriges Sjömanshus har någon kommentar till uppgifterna om LRAD?

Om notisen om sjörövare innehåller lögner och propaganda, hur mycket av övriga delar är då sant? Kanske allt, eller inget? Det finns ett skriande behov av bra litteratur på svenska om havet och sjöfarten. Tyvärr har inte Sjöfartslexikon bidragit till att fylla det behovet. Jag är ledsen för att jag härmed har givit oförtjänt uppmärksamhet åt ett "lexikon" som på grund av obelagda "fakta" inte går att lita på och som därför gör sig bäst i pappersåtervinningen. 

/ Commander

fredag 18 januari 2013

Ryska flottan utanför Syrien

Intressant artikel angående en stor rysk marinövning som förbereds utanför Syrien och påstått ryskt militärt stöd till Assad. Läsvärt.

Att förlägga en storövning till ett säkerhetspolitiskt intressant område är också en aspekt av Sea Power.

/ Commander