Riksdagsmannen och sjöofficeren Peter Jeppsson (s) ställde härom dagen en fråga till Försvarsminister Karin Enström om vilka åtgärder regeringen avser vidta för att säkerställa att personalen kan behållas samt att beredskapen kan garanteras, med anledning av det förhalade beslutet om ombyggnad av korvetterna HMS Göteborg och HMS Kalmar. Fartygen ligger sedan länge och rostar i Örlogshamnen i väntan på att byggas om till vedettbåtar som ersättning för sex Bevakningsbåtar och HMS Jägaren.
"Svaret" som presenterades var ett icke-svar av typen "Goddag, yxskaft!" vilket väckt såväl irritation bland berörda som löje över Försvarsministern. Det vittnar om bristande respekt mot såväl frågeställaren som mot uppdraget som Försvarsminister. Och mot Försvarsmaktens personal. Jeppsson ifrågasätter i tisdagens BLT om ministern egentligen förstått frågan, en fullt förståelig undran.
Idag ställde Peter Jeppsson ytterligare en fråga i ett lika angeläget ärende. Det handlar om modifiering av korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall, ett beslut som har förhalats av regeringen i över ett år. HMS Gävle har legat avrustad vid kaj sedan hösten 2012 i väntan på beslut.
Frågan som ställdes var:
När avser regeringen att fatta beslut avseende modifiering av korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall så att riksdagens beslut om sju korvetter kan innehållas?
Vi är många som är nyfikna på svaret, men jag skulle bli mycket överraskad om det blir något annat än "någon gång i framtiden".
Hur länge kan den borgerliga regeringen ducka för relevanta och angelägna frågor och hur länge kan de förhala för marinen livsviktiga beslut? Knappast längre än hösten 2014...
/ Commander
I sammanhanget är det ju också intressant med utfallet på M-stämman, att de röstade ned förslaget om att lämna öppet för en ökning av försvarsorganisationen beroende på omvärldshändelser. Det betyder alltså att inställningen är att omvärlden statiskt befinner sig på en nivå som inte är, och inte kan bli, en hotbild mot Sverige. Rätt kaxigt. Vi lade försvaret i malpåse med början på 90-talet med argumentet Rysslands minskande förmåga, och förklaringen att en ökad förmåga i omvärlden skulle ge skäl till återtagande.
SvaraRaderaSå den övergripande frågan som jag är nyfiken på blir: Vilken förändring i omvärlden kommer att krävas för att den rådande politiska attityden och retoriken ska förändras?
Nåja. FöMin säger sig ha en god uppfattning om omvärld och hotbild och att det inte finns några skäl till oro.
Förresten, vad betyder det där blinkande röda ljuset, och vill någon vara vänlig och stänga av den där ringande klockjäveln?!
/NFöKan
Ja, hur det förslaget kunde röstas ned är för mig obegripligt, liksom många andra beslut och icke-beslut i den nymoderata försvars- och säkerhetspolitiken.
SvaraRaderaDu slår huvudet på spiken med din fråga. Om inte en massiv upprustning hos en aggressiv stormakt under ledning av en begränsat demokratisk regim ens påverkar retoriken? Vad krävs då för att få larmet att gå? Invasion av Baltikum? Gotland? Eller Mälardalen?
/ Commander
Typiskt att frågor som ställs av opposition bemöts på det här sättet.
SvaraRaderaHmm...det är svårt att ducka när man redan ligger platt på marken;--)
SvaraRaderaTeaterdirektören.
Den kommentaren gjorde min fredag :-) Trevlig helg!
Radera