Svar till Maria von Beetzen om försvarspolitiken

Den moderata riksdagskvinnan Maria von Beetzen presenterade igår sina åsikter i försvarsfrågan och efterfrågade att dessa skulle bemötas. Tyvärr hade jag inte möjlighet att uppfylla hennes önskan igår men försöker ta igen det idag. Flera andra debattörer har svarat på Twitter, men 140 tecken räcker inte riktigt till. Därför kommer här ett eget inlägg som svar.

von Beetzen börjar med att lyfta fram att regeringen, i skuggan av ett alltmer hotfullt Ryssland, har aviserat satsningar på fler JAS39 (E/F), fler ubåtar och nya luftvärnssystem. Att de aviserat fler JAS39 är inte helt med sanningen överensstämmande, beslutet innebär att vi går från 100 till 60 JAS39, förvisso i en uppgraderad version. Sedan har de även propagerat för ytterligare tio som dock inte är beslutade. Oavsett vilket är det de facto en minskning av antalet stridsflygplan, inte den satsning som nymoderata företrädare vanligen framhåller.

Helt riktigt kommer det att ta tid innan dessa investeringar börjar leverera effekt i insatsorganisationen. Hur den säkerhetspolitiska situationen ser ut då, när detta sker, kan man bara spekulera i. Att den inte ser ut som idag kan vi vara tämligen säkra på. Därför måste vi ta höjd för sämsta tänkbara utveckling. Det verkar de nya moderaterna ännu inte riktigt förstått.

Vidare menar hon att Försvarsmakten omedelbart behöver ”mer folk och mer krut” i form av personal till flygbaserna, besättningar till Flottans korvetter och artilleri till armén samt att Gotland behöver förstärkas. Hon anser också att Sverige bör gå med i NATO.

Att hon lyfter fram FM vassa delförmågor och myndighetens skickliga personal som något att bygga på är knappast något jag kan anmärka på. Vissa förmågor är världsklass och myndigheten bemannas av många eldsjälar, vilket i kanske än högre grad gäller frivilligorganisationerna. Utan tillräckligt med ekonomi och materiel riskerar dock denna resurs att förslösas till ingen nytta.

Det kanske viktigaste i von Beetzens inlägg handlar om förtroendeklyftan mellan politiken och de försvarsanställda. Anställda i Försvarsmakten har länge varit frustrerade på grund av den diskrepans mellan upplevd verklighet och hur den beskrivs av politiska företrädare. Att politikerna aviserar rationaliseringar i syfte att spara pengar är naturligt, men som von Beetzen skriver måste anslaget bottna i realism. Där har samtliga riksdagspartier en hel del att jobba på.

Det von Beetzen för fram är i sak positivt, men jag har två övergripande invändningar. För det första är de ”satsningar” som presenterats alldeles otillräckliga. För lite och för sent. För det andra är det inte utan att förslagen klingar något ihåligt. Alliansen haft åtta år på sig att bygga upp ett fungerande försvar efter Fb-00 och Fb-04, vilket många moderata väljare hoppats på. Tvärt om har reduceringarna fortsatt i en skrämmande hög takt.

Förutom fortsatta neddragningar inom Försvarsmakten har Alliansen hanterat de säkerhetspolitiska utmaningarna och förändringarna på ett sällsynt dåligt sätt. Tvärt emot alla varningar och expertutlåtanden har de hemfallit åt önsketänkande om utvecklingen i Ryssland och de många negativa tecknen har ignorerats.

Nej, de nya moderaterna har, framförallt för att de inte vågar driva frågan om NATO-medlemskap, lämnat walk-over inom säkerhetspolitiken och deras försvarspolitiska agerande verkar närmast vara ett försök att straffa ut sig. En total genomklappning som statsministern inte verkar kännas vid. Önsketänkande och tomma ord är inte en solid grund för en sund säkerhetspolitik.

Jag uppskattar mycket att Maria von Beetzen, Annicka Engblom med flera, nu inför valet för fram försvarsvänliga förslag. Men man kan ifrågasätta vilket genomslag de får inom partiet när Anders Borg och Fredrik Reinfeldt börjar mumla om ”krona-för-krona” nästa gång. Jag hoppas dock att de orkar kämpa på inom partiet så att den negativa utvecklingen kan vändas.

De nya moderaterna skulle nog må bäst av att stå i skamvrån nästa mandatperiod och förhoppningsvis komma tillbaka som de riktiga moderaterna i nästa val. Sverige behöver ett försvarsvänligt parti som tar försvars- och säkerhetspolitik på allvar. Kanske kan von Beetzen och hennes medkämpar återskapa de gamla kärnväljarnas förtroende.

Det är svårt, för att inte säga närmast omöjligt, att som försvarsvän återigen ge de nya moderaterna förtroende på valdagen. Därför är mitt råd: ta smällen, retirera och omgruppera och återkom med full kraft i nästa val – ni behövs!

/ Commander

Skipper visar flagg!

Bloggkollegan Skipper har valt att starta AIS-transpondern och uppträda under eget namn, något som knappast någon som följer den säkerhetspolitiska debatten kan ha missat. Fram ur skuggorna seglar örlogskapten Niklas Wiklund, Fartygschef ombord HMS Stockholm ur 3.sjöstridsflottiljen. Niklas är en uppskattad och mycket duglig kollega som har en lång och gedigen erfarenhet till sjöss, främst inom ytstridssystemet. Han har under pseudonym även visat sig ha djup kunskap inom försvars- och säkerhetspolitik och en mycket god förmåga att förmedla sina synpunkter.

Skipper började sitt bloggande i princip samtidigt som de första noteringarna gjordes i Commander's Log och ungefär av samma anledning. Jag saknade det marina perspektivet i den dåvarande försvarspolitiska debatten vilket också verkat vara ett av Skippers motiv. Där slutar dock likheterna mellan våra bloggar. När Commander's Log efter något år tappade farten, verkar Skipper ha startat upp mitten och ökat. Med ett aldrig sinande flöde har han producerat initierade, genomarbetade debattinlägg år efter år.

Även om det finns många fördelar med att skriva under pseudonym, öppnas ändå fler dörrar om man skriver under eget namn, åtminstone efter att man förtjänat sina åhörare som anonym. När Ofog, med sin missledande logik, avslöjade major Carl Bergqvist som mannen bakom Wiseman's Wisdoms, gjorde de honom till en erkänd och etablerad försvars- och säkerhetspolitisk debattör. Jag kommenterade vid detta tillfälle:

Synd att han inte själv fick välja när och hur han skulle gå ut med sin identitet, men jag tror ändå att avslöjandet kommer att ha positiva effekter för debatten. Wiseman har förtjänat sina vingar genom hårt och talangfullt arbete och är numera en auktoritet inom försvars- och säkerhetspolitiken. Hans anonymitet har därmed spelat ut sin roll. Skulle säga att detsamma gäller dig, Skipper, men jag hoppas du själv får välja tillfälle att avslöja din verkliga identitet - when you are God damn good and ready!

Även Skippers anonymitet verkar ha gått från att vara en tillgång till att bli något av en begränsning och han har nu valt att träda fram under eget namn, något som är lika välförtjänt som välkommet! Jag ser fram emot att få ta del av hans insiktsfulla inlägg och kommentarer i det fortsatta samtalet om statens kärnintresse, det vill säga försvars- och säkerhetspolitiken.

Sedan han informerade mig om att han skulle träda fram har jag varit nyfiken på hur hans avslöjande skulle emottas av cheferna på olika nivåer i Försvarsmakten. Vilka effekter det får i det längre perspektivet återstår att se men hittills verkar de marina cheferna, med Marinchefen i spetsen, vara positiva.

Men, hur ska Marinen dra nytta av det faktum att en av de tyngst vägande försvarsdebattörerna finns inom organisationen? Räcker det med att säga "Bra jobbat, BZ!"  och sedan fortsätta som vanligt? Nej, jag tycker inte det. En nominering till Kungliga Örlogssällskapet hoppas jag redan ligger i posten och varför inte en stående inbjudan att tala vid Marinstridsdagarna? En permanent stol vid Marinens ledningsgrupp (MLG) kanske bör övervägas?

Hur Skipper vill fortsätta sitt bloggande är naturligtvis upp till honom men jag hoppas han orkar och får tid att fortsätta i minst samma omfattning. Hans röst behövs, nu kanske mer än någonsin.

/ Commander