Svar till Maria von Beetzen om försvarspolitiken

Den moderata riksdagskvinnan Maria von Beetzen presenterade igår sina åsikter i försvarsfrågan och efterfrågade att dessa skulle bemötas. Tyvärr hade jag inte möjlighet att uppfylla hennes önskan igår men försöker ta igen det idag. Flera andra debattörer har svarat på Twitter, men 140 tecken räcker inte riktigt till. Därför kommer här ett eget inlägg som svar.

von Beetzen börjar med att lyfta fram att regeringen, i skuggan av ett alltmer hotfullt Ryssland, har aviserat satsningar på fler JAS39 (E/F), fler ubåtar och nya luftvärnssystem. Att de aviserat fler JAS39 är inte helt med sanningen överensstämmande, beslutet innebär att vi går från 100 till 60 JAS39, förvisso i en uppgraderad version. Sedan har de även propagerat för ytterligare tio som dock inte är beslutade. Oavsett vilket är det de facto en minskning av antalet stridsflygplan, inte den satsning som nymoderata företrädare vanligen framhåller.

Helt riktigt kommer det att ta tid innan dessa investeringar börjar leverera effekt i insatsorganisationen. Hur den säkerhetspolitiska situationen ser ut då, när detta sker, kan man bara spekulera i. Att den inte ser ut som idag kan vi vara tämligen säkra på. Därför måste vi ta höjd för sämsta tänkbara utveckling. Det verkar de nya moderaterna ännu inte riktigt förstått.

Vidare menar hon att Försvarsmakten omedelbart behöver ”mer folk och mer krut” i form av personal till flygbaserna, besättningar till Flottans korvetter och artilleri till armén samt att Gotland behöver förstärkas. Hon anser också att Sverige bör gå med i NATO.

Att hon lyfter fram FM vassa delförmågor och myndighetens skickliga personal som något att bygga på är knappast något jag kan anmärka på. Vissa förmågor är världsklass och myndigheten bemannas av många eldsjälar, vilket i kanske än högre grad gäller frivilligorganisationerna. Utan tillräckligt med ekonomi och materiel riskerar dock denna resurs att förslösas till ingen nytta.

Det kanske viktigaste i von Beetzens inlägg handlar om förtroendeklyftan mellan politiken och de försvarsanställda. Anställda i Försvarsmakten har länge varit frustrerade på grund av den diskrepans mellan upplevd verklighet och hur den beskrivs av politiska företrädare. Att politikerna aviserar rationaliseringar i syfte att spara pengar är naturligt, men som von Beetzen skriver måste anslaget bottna i realism. Där har samtliga riksdagspartier en hel del att jobba på.

Det von Beetzen för fram är i sak positivt, men jag har två övergripande invändningar. För det första är de ”satsningar” som presenterats alldeles otillräckliga. För lite och för sent. För det andra är det inte utan att förslagen klingar något ihåligt. Alliansen haft åtta år på sig att bygga upp ett fungerande försvar efter Fb-00 och Fb-04, vilket många moderata väljare hoppats på. Tvärt om har reduceringarna fortsatt i en skrämmande hög takt.

Förutom fortsatta neddragningar inom Försvarsmakten har Alliansen hanterat de säkerhetspolitiska utmaningarna och förändringarna på ett sällsynt dåligt sätt. Tvärt emot alla varningar och expertutlåtanden har de hemfallit åt önsketänkande om utvecklingen i Ryssland och de många negativa tecknen har ignorerats.

Nej, de nya moderaterna har, framförallt för att de inte vågar driva frågan om NATO-medlemskap, lämnat walk-over inom säkerhetspolitiken och deras försvarspolitiska agerande verkar närmast vara ett försök att straffa ut sig. En total genomklappning som statsministern inte verkar kännas vid. Önsketänkande och tomma ord är inte en solid grund för en sund säkerhetspolitik.

Jag uppskattar mycket att Maria von Beetzen, Annicka Engblom med flera, nu inför valet för fram försvarsvänliga förslag. Men man kan ifrågasätta vilket genomslag de får inom partiet när Anders Borg och Fredrik Reinfeldt börjar mumla om ”krona-för-krona” nästa gång. Jag hoppas dock att de orkar kämpa på inom partiet så att den negativa utvecklingen kan vändas.

De nya moderaterna skulle nog må bäst av att stå i skamvrån nästa mandatperiod och förhoppningsvis komma tillbaka som de riktiga moderaterna i nästa val. Sverige behöver ett försvarsvänligt parti som tar försvars- och säkerhetspolitik på allvar. Kanske kan von Beetzen och hennes medkämpar återskapa de gamla kärnväljarnas förtroende.

Det är svårt, för att inte säga närmast omöjligt, att som försvarsvän återigen ge de nya moderaterna förtroende på valdagen. Därför är mitt råd: ta smällen, retirera och omgruppera och återkom med full kraft i nästa val – ni behövs!

/ Commander