Militär oro i Nederländerna

Nederländerna lider, liksom de flesta västerländska länder, av en ansträngd ekonomi som leder till nerdragningar i deras respektive väpnade styrkor. Detta leder i sin tur till att några för fram sina protester, oftast i form av debattartiklar i tidningar och på olika bloggar, medan andra på sin höjd knyter handen i fickan.

Till skillnad mot flertalet övriga länder i Europa tar dock den holländska krigsmakten protesterna till en annan nivå. Fredagen 27 maj marscherade holländsk militär personal genom Haags gator för att ge uttryck för sitt missnöje utanför parlamentet.

Tusentals uniformerade officerare, soldater och sjömän buade ut den kristdemokratiske parlamentsledamoten André Bosman, själv en tidigare stabsofficer i flygvapnet, som mötte demonstranterna utanför parlamentsbyggnaden.

Getting a particularly poor reception was the statement by Bosman [...] that there should be no illusion a career in the military could be lifelong. 

Någon som känner igen uttalandet?

Small rightwing religious SGP party leader Kees van der Staaij applauded the protestors. “We must stop firing on our own army,” he said.

Militär personal i Nederländerna har enligt uppgift inte strejkrätt, därför hade många tagit ledigt för att delta i demonstrationerna.

Detta agerande är något som är mer eller mindre otänkbart för svensk militär personal. Att vi får se militära förband marschera genom Stockholm när nästa variant av Basorg 13 presenteras finner jag för mycket osannolikt. Tur är väl det?

/ Commander

Sjöbaserade helikoptrar till Libyen

DN citerar Le Figaro som rapporterar att franska försvarsmakten skickar attackhelikoptrar till Operation Unified Protector. Det rör sig enligt tidningen om tolv lätta helikoptrar som ger koalitionen "möjlighet att komma närmare marken".

Helikoptrarna skall vara baserade ombord FS TONNERRE, ett helikopterlandstigningsfartyg av MISTRAL-klass, baserat i Toulon. Att basera attackhelikoptrar ombord är i princip det enda sättet att kunna verka med dessa i operationen då UNSCR 1973 inte ger möjlighet att basera stridskrafter i Libyen och helikoptrarnas effektiva räckvidd inte medger basering på exempelvis Sicilien.

Att basera dem ombord ger också andra fördelar. Fartyget ger helikopterstyrkan allt nödvändigt logistiskt stöd och utgör också ledningsplattform för förbandet. Dessutom bidrar fartyget per automatik med ett mycket gott egenskydd för helikoptrarna.

Att ombordbasera helikoptrar medför även en annan viktig fördel som ofta förbises. I och med att basen är rörlig kan den flyttas till det mest lämpliga utgångsläget inför ett uppdrag. Helikopterbasen i form av fartyget kan alltså förflyttas till närheten av det aktuella målet och därmed minska tiden från start till insats, för att efter genomfört uppdrag flyttas till nästa del av operationsområdet. Mellan uppdragen kan fartyget dra sig undan för att ytterligare minska hotet mot helikoptrarna. Det säger sig självt att det inte behövs något foot-print iland.

Detta sammantaget ökar flexibiliteten och säkerheten vid genomförande av helikopteroperationer.

Helikopter och fartyg är alltså "mutual force multipliers" som förstärker varandras förmågor. Helikoptern ger i detta fall fartyget ökad möjlighet att påverka skeenden iland och ombordbasering ger helikoptern ökad räckvidd, bra skydd och logistiskt stöd.

Detta är något att ha i åtanke vid anskaffning av nästa generations stödfartyg - att kunna ombordbasera helikoptrar ger synergieffekter för båda systemen. En "win-win" kort sagt!

/ Commander

Marin insats inom tio dagar

Socialdemokraterna har i ett utspel om Libyen på DN Debatt bland annat öppnat för att Sverige skall delta med marina stridskrafter som ersättning för FL01, som insatsen med JAS39 Gripen kallas. Förslaget möter, naturligtvis, motstånd från Alliansen. Försvarsministern ifrågasätter "varför skulle det vara bättre att avbryta en pågående, efterfrågad och effektiv insats med Gripen – för att ersätta med någon annan, ännu inte lika efterfrågad förmåga och först om flera månader?" Även Allan Widman (FP) är kritisk och avfärdar en marin insats som dyr och tidskrävande.

Som vanligt, skulle jag vilja säga, har Försvarsministern både rätt och fel. Rätt i det avseendet att det är mycket olämpligt att avbryta en effektiv insats och ersätta den med något annat, fel när han hävdar att en marin insats inte skulle vara efterfrågad och ta flera månader att sätta upp. Att marina stridskrafter behövs för att upprätthålla embargot mot Khadaffi är närmast självklart och det bekräftas också av Fredrik Lindvall, säkerhetspolitisk analytiker vid FOI. De senaste veckornas händelser utanför Misrata visar tydligt att de marina stridskrafterna är nödvändiga för att få in nödhjälp till de utsatta i Libyen.

Marintaktiska staben på Högkvarteret (HKV) hävdar att det skulle ta lång tid att få en svensk marin insats på plats. ”Det tar tre månader att få ett par svenska korvetter på plats”, påpekade Magnus Lüning, chef på marinens tekniska [sic!] stab. Detta stämmer med de styrdokument som finns där beredskapen för internationella insatser är satt till R90. Det är också korrekt om man tittar på erfarenheterna från tidigare marina insatser som alla har tagit ungefär tre månader att sätta upp och få på plats.

När man anger tiden till tre månader lever man dock kvar i den gamla världen när vi hade en Utlandsstyrka och deltagandet i internationella operationer var frivilligt. Alla soldater och sjömän fick tidigare ta tjänstledigt från sin ordinarie tjänst i Försvarsmakten för att kunna tjänstgöra i en internationell insats. 

Riksdagen har nu upphävt lagen om utlandsstyrkan och all personal har nu skyldighet att delta i internationella operationer. I stället för en särskild utlandsstyrka skall deltagandet i internationella operationer ske med "nummersatta förband", det vill säga de stående insatsförbanden. Dessa har betydligt högre tillgänglighet än de tidigare förbanden i utlandsstyrkan. Tyvärr har tänkesättet inom Försvarsmakten och HKV inte riktigt följt med i denna utveckling.

Låt oss ta ett exempel. HMS Härnösand och HMS Helsingborg är för tillfället i Storbritannien och genomför Flag Officer Sea Training (FOST) som är en övning för att, med stöd av experter ur Royal Navy, finslipa organisation och metoder inom alla aspekter av strid med fartyg. Skulle Försvarsmakten så besluta, skulle fartygen omedelbart kunna avbryta FOST varefter HMS Helsingborg skulle kunna påbörja ombasering mot Sicilien inom några timmar, medan HMS Härnösand seglar mot hemmahamn för att förbereda besättningen för Operation Unified Protector.

Avståndet från Plymouth till Sicilien är cirka 2300 nautiska mil och med en medelfart av 15 knop tar resan drygt sex dygn och då ryms även ett hamnbesök för bunkring av drivmedel. På plats i Sicilien behöver HMS Helsingborg troligtvis komplettera en del förråd, exempelvis ammunition, och kanske viss annan utrustning. Ytterligare några dagar senare anländer HMS Härnösands besättning för att påbörja det första uppdraget utanför Misrata, eller där Force Commander beslutar. HMS Helsingborgs ordinarie besättning roterar hem för att två veckor senare lösa av HMS Härnösands besättning i området.

Fartyget HMS Helsingborg är alltså på plats i området och levererar effekt i Operation Unified Protector och de båda besättningarna löser av varandra med två veckors intervall. Detta innebär att insatsen kan pågå under en längre tid och dagen efter att regeringen fattar beslut om att avbryta insatsen kan fartyget vara på väg hem. Insatsen har i denna form en mycket stor flexibilitet, med andra ord.

Liknande förslag har tidigare presenterats av sjöstridsförbanden. Naturligtvis är förslaget mycket förenklat då det inte är lämpligt att beskriva alltför mycket detaljer i detta fora, varken av sekretess- eller utrymmesskäl. Poängen är att det är möjligt att genomföra insatser på detta sätt! Det handlar om att tänka nytt och ta konsekvenserna av de nya förutsättningarna.

En marin insats är alltså både efterfrågad och möjlig att genomföra utan att det tar tre månader att komma på plats. Den behöver dock inte ersätta nuvarande insats med stridsflygsförband utan kan tvärt om komplettera denna.

Hur blir det då med kostnaderna? Allan Widman hävdar att en marin insats skulle förorsaka mycket höga kostnader för försvarsanslaget. Nåja, det beror på hur man räknar. Fartyg och besättningar belastar redan idag försvarsanslaget med bl.a. löne-, bränsle- och materielunderhållskostnader. Skillnaden mellan deltagande i operationen och ordinarie verksamhet torde inte bli så stor som Widman befarar.

Ett ökat gångtidsuttag ger givetvis ökade kostnader, men det uppvägs av att det fartyg som stannar i hemmavatten får ett minskat gångtidsuttag. Lönekostnaderna torde också öka, bl.a. när det gäller "missionstillägg" eller motsvarande, och även kostnader för rotationsresor och andra transporter tillkommer. Detta är dock en i sammanhanget begränsad kostnad.

Även när det gäller ekonomin så behöver den givetvis granskas ytterligare, men poängen här är att vi redan har kostnader för fartyg och besättningar och att skillanden inte utgör "mycket höga kostnader för försvarsanslaget".

Stående insatsförband skall användas, inte stå i beredskap och kosta pengar i onödan.

Se även Wiseman och Klart Skepp!

/ Commander

Arktis under svensk ledning

Arktiska Rådets utrikesministermöte har just avslutats och därmed har Sverige tagit över ordförandeskapet de kommande två åren. Det är ett ordförandeskap som står inför ett inte obetydligt antal utmaningar då allt fler möjligheter öppnar sig i Arktis och många gamla olösta frågor väcks till liv.

USAs utrikesminister Hillary Rodham Clinton deltog i mötet och hon var därmed den första amerikanska utrikesministern att delta i Arkiska Rådet. Det visar att USA har accepterat att de nu har en 1000 miles lång kustlinje mot en tredje ocean. Arktis är nu av strategisk betydelse för USAs nationella säkerhet, den globala handeln, klimatfrågan och hur att möta världens framtida energibehov. Nuvarande samarbete mellan de närliggande länderna i regionen kan förhindra framtida konflikter rörande suveränitet, sjöfart, miljö, energi och säkerhetspolitik.

Forskare hävdar att inom två decennier kommer Norra Ishavet att ha öppet vatten under en hel månad varje år och med öppet vatten kan olösta gränstvister inte längre ignoreras. Till exempel är USA och Kanada inte överens om gränsdragningen mellan deras exklusiva ekonomiska zoner i området. Ju större exklusiv ekonomisk zon en nation har dessto större andel av de där liggande naturtillgångarna kan en stat göra anspråk på. Listan på olösta gränstvister kan göras lång, såväl Ryssland som Norge, Danmark och Kanada har dylika tvister.

Hur dessa tvister hanteras kan få säkerhetspolitisk betydelse i framtiden. U.S. Geological Survey uppskattar att 13 procent av världens oupptäckta olja och 23 procent av världens oupptäckta naturgasfyndigheter finns i området så det är mycket pengar och därmed stora nationella intressen som står på spel.

Också sjöfarten i området expanderar i hög takt, främst för att spara pengar i form av tid och bränsle men även för att hitta vägar runt piratproblemet kring Somalia. Sjöfarten längs rutten norr om Ryssland förutspås öka med 500 procent jämfört med förra året, förvisso från en mycket låg nivå.

Även andra länder visar intresse för regionen. Detta visar sig inte minst genom att Kina skickade en isbrytare norr om Alaska förra året och till området norr om Island i år för att kartlägga farleder och Sydkorea är också intresserat.

Det blir intressant att följa utvecklingen i området när USA är med i matchen och Sverige leder Arktiska Rådets arbete de närmaste åren.

UPPDATERAD 170846B6:
Det första beslutet som fattades i Arkiska Rådet var ett avtal om sjöräddning, rapporterar Regeringens hemsida.

- Om ett fartyg förolyckas är det allas ansvar att hjälpa i räddningsarbetet. Det ökar säkerheten i hela regionen, och är ett positivt steg för Arktiska rådet som aktör, sa utrikesminister Carl Bildt i samband med mötet. Avtalet ställer krav på länderna att kunna ställa upp med fartyg, flyg och besättningar som kan klara den upp till femtiogradiga kyla som kan råda under vintermånaderna kring Arktis.

Vilka fartyg Sverige skall skicka till området framgår inte. Om Sverige skall visa att vi tar avtalet på allvar utgör det en ny utmaning för Marinen, Kustbevakningen med flera maritima myndigheter.

Det svenska ordförandeskapet kommer bland annat att fokusera på den ekonomiska utvecklingen i regionen och på tillvaron för de boende men även på miljöfrågan.

- När det gäller klimatförändringarna är det viktigaste att klara målet att jordens temperaturökning blir högst två grader. På kort sikt är det särskilt viktigt att minska utsläppen av så kallade kortlivade klimatämnen, som exempelvis sot och metan, säger Andreas Carlgren.

Detta kan, vid en ytlig betraktelse, uppfattas gå stick i stäv med övriga nationers primära intresse - att hitta metoder att utvinna mer fossila bränslen ur den arktiska naturen.

Mer om Sveriges ordförandeskap i Arktiska Rådet.

Danmark höjer tonläget enligt Aftonbladet.

SvD

/ Commander

Marin utvecklingsplan?

Enligt Flygvapenbloggen är FVI på en road-trip i Flygvapnet för att introducera Flygvapnets utvecklingsplan (FVUP). Denna utgör en länk från Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP) till det mål- och visionsarbete som bedrivs på respektive förband.

Av detta kan man inledningsvis göra tre betraktelser:

1. Flygvapenbloggen fungerar bra som informations- och diskussionsforum. En sådan kanal bör skapas även för de marina förbanden.

2. Flygvapenförbanden har en gemensam utvecklingsplan som pekar ut riktningen för förbanden. Detta är något marinen har saknat i flera år. En marin vision och Marin utvecklingsplan (MUP) är efterlängtad i organisationen och är något som bör prioriteras högt året som kommer. Det målbildsarbete som förbanden nu genomför borde kunna utgöra en bra grund för det fortsatta arbetet.

3. Att FVI reser runt och informerar om och diskuterar innehållet i FVUP ger förutsättningar för att planen får acceptans och genomslag.

Trots flera lovvärda projekt de senaste åren lämnar Försvarsmaktens samlade styrdokument en del övrigt att önska, kanske särskilt för marinen. När styrningar och visioner skall smetas ut och bli Försvarsmakts-gemensamma tappar de fokus och tar inte hänsyn till de olika förbandens särart. Att skapa en Marin Utvecklingsplan blir därför än mer viktigt.

När - eller om - Marinens Utvecklingsplan tas fram bör det ske med brett deltagande från förbanden och den bör kunna ges ut som en öppen remiss, där alla medarbetares tankar har möjlighet att påverka innehållet. Det duger inte att bara ett fåtal officerare är inblandade i produktionen och att den endast dialogiseras på MLG och via skrivelser. Det handlar om att tänka både långt och brett och att tänka utanför boxen.

Marinen behöver en gemensam kurs att styra efter. Fartyget ligger i skarp gir och rorgängaren står redo och väntar på ordern "stötta, kom till kurs...".

Medarbetarna i organisationen ser fram emot när MI gör sin road-trip och tydligt pekar ut vart vi är på väg.

/ Commander

Marin informationsspridning

Fick en kommentar från en kollega angående senaste inlägget rörande Libyen, där han hävdar att minröjningsfartyg typ KOSTER är det bäst beväpnade minröjningsfartyget i världen. Det kan vara svårt att väga, mäta och jämföra men utan tvekan har KOSTER ett effektivt skydd mot såväl luft- som ythot.

Kollegan fortsätter:

Som du kanske läst erhöll 4.sjöstridsflottiljen en del kritik i veckan som gick på grund av att det fälldes sjunkbomber...

Bifogar flottiljchefens veckobrev - där står det att läsa att just nämnda mröjftg hittade en skarp WW2 mina i veckan som gick samt oskadliggjorde densamma - skulle ju vara fint om sådan nyhet nådde media istället för all kritik som vi jämt dras med....

Håller med helt och fullt! De marina förbanden har ett stort och växande behov av att förmedla såväl positiva som negativa nyheter till allmänheten. Särskilt som den marina verksamheten i huvudsak bedrivs utom synhåll för huvuddelen av såväl medborgare som journalister. De sjögående förbanden får inget eller mycket lite gratis när det gäller informationsspridning. Det krävs aktiva åtgärder för att informera om vad, hur och varför vi gör det vi gör.

En kanal som står till förfogande är respektive förbands hemsida på http://www.forsvarsmakten.se/. När man tittar på hur många inlägg och artiklar som publiceras där ser man att det är en kanal som inte används i tillräcklig omfattning. De tre sjögående flottiljerna har tillsammans FYRA inlägg hittills under "nyheter från förbandet" 2011. Inte ett ord om hittade minor där inte...

De veckobrev som chefen 4.sjöstridsflottiljen skriver är ett mycket bra sätt att informera om vad som händer vid förbandet. Där kan chefen ge sin syn på olika frågor och informera om och kommentera den kommande utvecklingen. Tyvärr sprids det inte till intresserade utanför förbandet och det berör endast en del av marinen. Därför finns det behov av en Marinblogg, motsvarande den som FVI startat för den flygande delen av Försvarsmakten.

Avslutar med ett citat från C4 veckobrev 6 maj om nyss nämnda minfynd:

Det har även kommit in rapport att HMS Koster har lokaliserat och oskadliggjort en skarp mina från andra världskriget. Detta är troligen en hittills försvunnen minlinje som nu ska undersökas. Bra jobbat. Att under pågående övning genomföra en insats visar ånyo att vi är ett förband som är omedelbart tillgängligt för insatser. I vår verklighet levererar vi ständigt effekt i form av bland annat havsövervakning, minröjningsinsatser och sjöfynds- och ammunitionsröjningsuppdrag.

Sådant hade varit bra att kunna informera allmänheten om...

/ Commander

Minröjare säkrar hjälptransporter till Misrata

Minröjningsfartyg från NATO röjer minor utanför Misrata, rapporterar NATOs hemsida. Khadaffis styrkor lyckades i fredags att minera inloppet till Misrata genom att fälla tre stycken minor från fyra små båtar. Detta var ett försök att skära av transporterna av humanitär hjälp till de nödställda i den rebellkontrollerade staden.

Minfällningen observerades av NATO-enheter som saknade möjligheter att hantera minorna. De är små och omöjliga att detektera utan specialutrustning och kompetens för uppgiften. Det krävs därför specialiserade minröjningsenheter för att säkra fri sjöfart genom en led. Minorna kan orsaka stora skador på alla typer av fartyg och en mina räcker normalt för att sänka ett av de handelsfartyg som transporterar nödhjälp till de lidande i Misrata.

Problemet med minkrigföring till sjöss är att man aldrig kan vara säker på att det endast är de minor man observerat fällas som är de enda som finns i området. Därför vågar man inte chansa och segla vid sidan av de fällda minornas position utan hela leden måste säkras. Detta är en operation som tar lång tid och ställer höga krav på kompetensen hos deltagande enheter.

Två av minorna var förankrade medan den tredje var en drivmina. NATO-enheterna arbetade under gårdagen med att lokalisera och oskadliggöra denna för att därefter fortsätta med att söka av området och säkra leden in till Misrata. Sedan helgen har två fartyg lämnat hamnen och ett fartyg med humanitär hjälp har anlöpt hamnen och kunde lossa sin last innan det åter gick till sjöss.

Enligt Klart Skepp är bland andra det nederländska minröjningsfartyget HR. MS. HAARLEM engagerade i uppgiften. Fartyget, som är av ALKMAAR-klass, har endast en 20 mm automatkanon som beväpning för egenskydd mot såväl luft som ytmål. Detta är, som alla förstår, långt ifrån tillräckligt mot något annat än mindre båtar och lätt beväpnade helikoptrar. Det är tveksamt om Khadaffi för tillfället kan hota fartyget med något annat än små båtar så i detta fall bedöms förmågan ändå vara tillräcklig.

Svenska flottan har bland världens modernaste minröjningsfartyg i form av minröjningsfartyg typ KOSTER som, utöver avancerad minröjningsutrustning, är utrustade med en relativt effektiv spaningsradar och eldledning samt en 40 mm automatkanon. Detta ger fartygen möjlighet att skydda sig mot såväl yt- som lufthot. Naturligtvis är har förmågan sina begränsningar, men för att vara ett minröjningsfartyg är egenskyddsförmågan påtaglig. Minröjningsfartyg typ KOSTER hade varit alldeles utmärkt för den viktiga uppgift som NATO nu löser. Detta särskilt som de svenska förbanden är världsledande när det gäller minröjning i grunda och kustnära farvatten.

Minröjningsfartyg måste, för att lösa sin uppgift, ha en låg akustisk signatur. Detta gör dem samtidigt långsamma. Att ombasera ett minröjningsfartyg från norra Europa till Medelhavet är en förflyttning som tar lång tid. De är inte en Quick Reaction Force, om de inte redan är i området. Detta verkar varit fallet med HR. MS. HAARLEM varför de var tillgängliga för att lösa uppgiften att säkra transporterna av nödhjälp till Misrata.

För att svenska fartyg skall kunna delta i denna typ av operation måste fartygen frambaseras i god tid. Detta är dock inte på något sätt omöjligt, eller ens särskilt kontroversiellt. Marinen planerar för att under 2012 genomföra en expedition till Medelhavet med två minröjningsfartyg. De bör få som beredduppgift att delta i säkrandet av transporter till och från hamnar i området, på samma sätt som de har den uppgiften i hemmavatten.

/ Commander