Jag hyser den största respekt för de som engagerar sig i Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne (SSRS) och alla de som genom donationer och ideellt arbete möjliggör deras verksamhet. Statistik över sällskapets verksamhet står att finna på deras hemsida:
859 gånger. Så ofta ryckte de frivilliga sjöräddarna ut på sjöräddningslarm förra året. Men räknar man det totala antalet gånger Sjöräddningssällskapets frivilliga var ute på uppdrag blir den nästan tio gånger så ofta; totalt utfördes 7084 uppdrag 2011. Förutom sjöräddningslarmen var de frivilliga sjöräddarna ute på 602 sjöambulanstransporter, 1944 förebyggande utryckningar och över 3600 övningar och allmännyttiga uppdrag. – Sjöräddningssällskapet utför 70% av all sjöräddning i Sverige. Utan bidrag från staten, det kan inte sägas nog ofta, fortsätter Rolf Westerström.
En imponerande statistik över en, i ordets rätta bemärkelse, livsviktig funktion. Tack SSRS för ert engagemang och era insatser - utan er frivilliga hade havet varit en betydligt farligare plats att vistas och verka på.
Tydligen delar jag min uppskattning av SSRS med Robert Aschberg. Men där slutar likheterna...
Aschberg har skrivit en kolumn om sjöräddning i dagens Aftonbladet, med den föga passande rubriken "Försvaret kan sänka svensk sjöräddning". Bakgrunden är ett riksmöte med Sjöräddningssällskapet som Aschberg enligt uppgift skall ha deltagit i. Han hävdar att de närvarande representanterna var milt sagt skeptiska till vissa av de förändringar som nu föreslagits i en statlig utredning.
Utredningen som åsyftas är Maritimutredningen (SOU 2012:48) som nyligen levererade ett betänkande syftande till att stärka och utveckla de sjöverkande myndigheternas samverkan med målet att uppnå ökad effektivitet, flexibilitet och operativ effekt på det maritima området. I rapporten föreslås bland annat att sjöverkande myndigheters operativa resurser och infrastruktur merutnyttjas i större utsträckning, att de sjöverkande myndigheterna utvecklar samverkan avseende kompetensförsörjning och investeringar med mera. Vidare föreslås regeringen, på sikt, överväga förändrat huvudmannaskap för sjö- och flygräddningen, inklusive förändringar i organisation och ansvar för räddningshelikoptrar. Orden "på sikt" verkar Aschberg ha missat eller avsiktligt utelämnat.
Aschberg hävdar att utredningen är usel och ett beställningsjobb från Försvarsdepartementet. Att den är usel får stå för honom - jag har inte gjort någon komparativ analys av rapporten mot andra utredningar och kan därför inte uttala mig. Att utredningen är beställd av Försvarsdepartementet framgår med önskvärd tydlighet på sidan tre, om man bemödar sig att faktiskt läsa rapporten.
Den stora faran med rapporten, hävdar Aschberg, är att utredaren vill militarisera den civila sjöräddningen. Han påstår att det därmed skulle bli svårare att motivera de frivilliga sjöräddarna i SSRS och påverka viljan att bidra med medlemsavgifter, gåvor och insamlingar.
Varför då? SSRS är inte en myndighet och behandlas därför inte alls i rapporten, utan omnämns endast såsom varande en synnerligen viktig aktör inom svensk sjöräddning. Utredningen handlar om myndighetssamordning där sjöräddning är ett område bland flera. Att hävda att frågan om vilken myndighet som skall ha huvudmannaskap för sjöräddningsfunktionen påverkar de frivilligas motivation är en förolämpning mot SSRS personal. De gör inte det de gör för att de tycker så mycket om Sjöfartsverket utan för att de vill göra nytta och rädda liv!
Vidare påstår Aschberg att sjöfarare i nöd skulle, i vissa självförvållade situationer (till exempel fortkörning, tjuvfiske, alkohol), troligen dra sig för att larma i tid om ansvarig myndighet sorterar under Försvarsdepartementet.
Allvarligt, Aschberg, tror du på det själv? Är det någon som i en nödsituation, med fara för eget liv, drar sig för att ringa 112 på grund av att de inte vill att polisen ska komma? Nej, tvärt om torde det vara självklart att de som verkligen är i livsfara med glädje tar emot hjälp från vem det än vara månde. Jag tvivlar starkt på att de överlevande efter Estonia hade något emot att helikoptrarna som plockade upp dem ur det iskalla, stormande havet tillhörde Försvarsmakten.
Allvarligt, Aschberg, tror du på det själv? Är det någon som i en nödsituation, med fara för eget liv, drar sig för att ringa 112 på grund av att de inte vill att polisen ska komma? Nej, tvärt om torde det vara självklart att de som verkligen är i livsfara med glädje tar emot hjälp från vem det än vara månde. Jag tvivlar starkt på att de överlevande efter Estonia hade något emot att helikoptrarna som plockade upp dem ur det iskalla, stormande havet tillhörde Försvarsmakten.
Aschberg avslutar sin kolumn med frågan: varför skulle riksdagen bry sig om ett förslag som skulle riskera liv, och kosta mera pengar? Han har i texten försökt hävda att det finns en allvarlig fara med att flytta huvudmannaskapet för sjöräddningen, utan att producera några andra argument för detta än "det säger sig självt". Lite mer seriös argumentation kan man förvänta sig av en så tung aktör inom svensk media. Att det skulle kosta mer pengar framgår inte, vare sig av Aschbergs text eller i rapporten. Men, det kanske också "säger sig självt"?
Det är beundransvärt att Robert Aschberg använder sitt kändisskap och sin plats i mediavärlden för att lyfta fram Sjöräddningssällskapet och dess verksamhet, synd bara att han använder tid och utrymme för osakligt svammel i ett ämne som han tydligen inte förstår. Om man ska använda uttrycket "usel" så är det inte i första hand rapporten Maritim samverkan jag tänker på.
Nej, Aschberg, gör om och gör rätt. Häng me'!
/ Commander
