Beredskap på riktigt

Enligt Rianovosti besöker det ryska landstigningsfartyget Azov staden Haifa i Israel den 1-3 maj. Det som gör besöket anmärkningsvärt är att det är första gången sedan staten Israel bildades som ett ryskt örlogsbesök genomförs i landet. Besöket sammanfaller med firandet av att det var 68 år sedan segern över Tyskland i Andra världskriget. Enligt uppgift skall det genomföras "open ship" för allmänheten och bjudas på uppträdande av Svartahavsflottans orkester. 

Besöket uppges vara föranlett av ett initiativ från israeliska veteranorganisationer, vilket möjligtvis kan vara fallet, men det är inte hela sanningen. Inte heller är det ryska flottan som har beslutat om att de ska förtöja i Haifa. Örlogsbesök är ett medel för att skicka signaler till andra länder, och dessa beslutas av den högsta politiska ledningen. Det är ett sätt att utnyttja sjöstridskrafter som ett verktyg i den säkerhetspolitiska verktygslådan - Sea Power.

Som en parentes kan man dra en parallell till den svenska incidentverksamheten som debatterats i media de senaste veckorna. Att skicka säkerhetspolitiska signaler är inte, och ska inte vara, en uppgift för Försvarsmakten. Att skicka säkerhetspolitiska signaler är en uppgift för den politiska ledningen, Försvarsmakten är ett av många medel för att skicka dem. 

Därför kan man också ifrågasätta försvarsministerns uttalande om att hon förutsätter att Försvarsmakten anpassar beredskapen till omvärldsläget. Det är helt riktigt och det har Försvarsmakten också gjort - det finns inget direkt hot mot landet i dagsläget och därför har vi den beredskap vi har. Beslutet att inte skicka upp incidentroten att möta de ryska bombplanen skickar dock en politisk signal till Ryssland om vår bristande vilja och förmåga att hävda vårt territorium. Det är den politiska ledningens ansvar att avgöra vilka säkerhetspolitiska signaler som skall skickas och därmed att tillse att så sker, exempelvis genom att ha erforderlig incidentberedskap. Det är inte upp till tjänstemän i Försvarsmakten att bedriva säkerhetspolitik och därför kan försvarsministern inte skylla ifrån sig på dem. Det är hög tid att ta ansvar!

Nog om det. Den ryska sjöstyrkan i Medelhavet planerar för en övning utanför Syriens kust, datum för övningen är dock inte fastställt. Styrkan består för tillfället av sex fartyg, ytterligare sex fartyg från Stillahavsflottan ansluter under maj månad och man förbereder sig på att evakuera ryska medborgare från det krigsdrabbade landet. 12 fartyg med stödresurser är en ansenlig styrka, vilket lär behövas om de ska genomföra en Non-combatant Evacuation Operation (NEO) av ryska medborgare i Syrien, även om antalet individer går starkt isär. 

Att operera och öva på internationellt vatten står alla stater fritt att göra, det krävs inga FN-resolutioner eller överenskommelser. Att öva på annan nations territorialhav kräver naturligtvis tillstånd från det aktuella landet, men även det är vanligt förekommande - som en säkerhetspolitisk åtgärd eller som ett led i förberedelser för en operation. Som exempel har svenska Flottan genomfört övningar på cypriotiskt territorialhav inför deltagandet i UNIFIL och på djiboutiskt territorialhav inför Operation Atalanta.

Att förlägga övningsverksamhet till ett visst område är också ett sätt att skicka signaler om att "vi har intresse i detta område, vi observerar vad som händer och vi är beredda att agera om det blir nödvändigt". Den ryska sjöstyrkans verksamhet kan också ses i det ljuset. 

Sammanfattningsvis - den ryska styrkan skickar politiska signaler om intresse i regionen, knyter band mellan Ryssland och Israel och är beredd att rädda ryska medborgare undan kriget i Syrien. Allt genom att bedriva normal fredstida verksamhet med sjöstridskrafter och utan några omfattande kostnader eller politiska åtaganden. 

Det är poängen med Sea Power!

Ovanstående handlar främst om hur att använda stridskrafter som säkerhetspolitiska verktyg, men också mycket om att skicka signaler, medvetet eller omedvetet. För att rätt kunna tolka dessa krävs djupare kunskap om inblandade nationer än vad undertecknad besitter. Därför vore det intressant att få ta del av läsarnas synpunkter om varför är ryska flottan i området och hur närvaron tolkas i Israel, Syrien, Ryssland, EU etc. Välkommen med ditt bidrag i kommentarsfältet!

/ Commander