Kirov - en sittande fågel eller säkerhetspolitisk maktfaktor?

Såväl Gyllenhaal och Försvar och Säkerhet har kommenterat uppgifterna från Rianovosti att tre atomdrivna ryska robotkryssare skall rustas upp. Detta medför som alla förstår en ansenlig ökning av den ryska marina förmågan.

Även Observationsplatsen har en artikel om händelsen och det är som vanligt en bra och överskådlig sammanställning. Av kommentarerna att döma behövs dock ett förtydligande om vad detta har för betydelse för Sverige.

Svaret på det är, skulle jag vilja hävda, i princip ingen alls.

En Kirov-kryssare är främst avsedd för blue water operations, vilket också är anledningen att de kommer att baseras i Norra respektive Stilla havs-marinen men inte i Östersjön. Som de senaste årens ryska övningar visar är det dock fullt möjligt att flytta omfattande tonnage från Norra marinen till Östersjön, men man bör ställa sig frågan vad syftet skulle vara med det?

Kirov är ursprungligen byggd för att jaga amerikanska hangarfartygsstyrkor på det öppna havet, inte för operationer i innanhav som Östersjön. Skulle hon i en krissituation operera i Östersjön skulle hon utsättas för risker som vida överstiger eventuella fördelar.

Så länge det finns en U212 eller Gotlandsubåt till sjöss är det endast en tidsfråga innan kryssaren gör ubåten sällskap i djupet. Ubåtsjakt är svårt i vanliga fall, i Östersjön extremt svårt. Att skydda ett värdefullt mål som Kirov i trånga och grunda farvatten kräver mycket stora resurser och även om dessa skulle vara tillgängliga ger de inte någon som helst garanti för fartygets säkerhet. Se bara hur HMS Gotland opererade kring de amerikanska hangarfartygsgrupperna härom året - och det var i Stilla havet, vilket knappast kan kallas grunda och trånga farvatten.

De flesta nationer har huggit upp sina slagskepp och det är endast ett fåtal som fortfarande har kryssare i drift. Varför upprustar Ryssland då dessa till synes utdöda dinosaurier? Därom kan man endast spekulera, naturligtvis utgör Kirov en maktfaktor vartsomhelst hon seglar i världen. Se bara hur den svenska debatten beskriver utplaceringen av långräckviddigt luftvärn i Kaliningrad. Samma robot finns ombord Kirov och dess effekt kan därmed projiceras på vilket kustområde som helst kring jorden. Till detta skall läggas övriga robottyper som hon kan komma att utrustas med.

Ryssland får därmed en ökad möjlighet att utöva Sea Power runt om klotet - i fred, kris och krig. Men det kan också finnas andra orsaker till att fartygen upprustas. Åtgärden är en säkerhetspolitisk markering i sig själv, då Ryssland genom denna satsning säger till omvärlden att de är redo och villiga att ta en större roll i den globala säkerhetspolitiken.

Vidare är ett fartyg som Kirov en symbol för Ryssland och visar att Ryssland är en nation med makt och styrka. Därmed fyller fartyget i princip samma funktion som regalskeppen under 1600-talet, som inte endast var till för att slåss i sjöslag utan även fyllde en viktig roll som symbol för stormakten.

Jag skulle vilja hävda att det endast är inom detta område som upprustningen av kryssarna har betydelse för Sverige. Det är en signal om att den ryska upprustningen fortsätter och att Ryssland har ökande säkerhetspolitiska ambitioner. Fartygen är knappas något hot mot Sverige som nation, eller vår förmåga att försvara Gotland. Det finns gott om andra stridskrafter som skulle kunna utgöra ett sådant hot, om den säkerhetspolitiska utvecklingen tog en sådan vändning…

/ Commander

Kalla ut Ubåtsjaktstyrkan!

Enligt Försvarsmaktens hemsida pågår för tillfället en analys av främmande undervattensverksamhet, föranlett av en inkommen rapport om en iakttagelse som kan vara främmande undervattensverksamhet väster om Göteborgs hamn. Uppgifterna kommer från en trovärdig uppgiftslämnare.

– Vi analyserar nu rapporten. Bland annat har vi ett antal fartyg i det aktuella området som stöd för analysarbetet. Området är också starkt trafikerat och därför är det viktigt att vi också går ut och informerar om vad vi gör, säger marininspektör Jan Thörnqvist.

Det framgår inte av den officiella rapporteringen när observationen skall ha gjorts, men det är rimligt att anta att det skett alldeles nyligen. Detta eftersom en dylik observation i allra högsta grad är en färskvara, redan efter några timmar upphör den att vara underlag för ett taktiskt bedömande och blir till historisk und som det hette förr i världen. Det är fortfarande värdefullt att försöka utröna vad det egentligen var som observerades för att skapa en bild av eventuell pågående verksamhet och för att utveckla vår undersöknings- och värderingsförmåga.

Sannolikt har observationen en naturlig förklaring, de flesta observationer har det. Men - den sammanfaller med den nu pågående övningen Danex / Northern Coasts som genomförs i farvattnen mellan västra Östersjön och Skagerak. Det kan alltså röra sig om underrättelseverksamhet riktad mot de i övningen ingående enheterna, något som är relativt vanligt förekommande. Mindre vanligt är de som genomför underrättelseinhämtningen kränker annat lands territorialvattengräns. Även om risken för upptäckt är mycket liten är den politiska kostnaden alltför stor.

Det torde vara en tillfällighet att det finns enheter med ubåtsjaktkapacitet i området, även om denna är starkt begränsad. Ett fåtal korvetter eller bevakningsbåtar med sonarer förslår inte långt i dessa sammanhang. Tänk om vi hade haft sjöoperativa helikoptrar, ubåtsjaktflygplan, ubåtar och ett stort antal välövade ytstridsenheter med aktiva och passiva sonarer att skicka dit? Det hade inte garanterat framgång, men sannolikheten hade trots allt varit betydligt högre. Decennier av misshushållning har gjort att vi nu saknar det som vi betalade så dyrt för att bygga upp.

En liten kuriositet i sammanhanget - nu genomför våra marina enheter en nationell INSATS samtidigt som en internationell ÖVNING. Nationellt eller internationellt? Insats eller produktion? Eller kanske både och...?

Oavsett nuvarande begränsningar - ingående enheter tillönskas GOD JAKT!

GT, Expressen, SvD, DN, Aftonbladet, BLT, Skipper, Tokmoderaten.

/ Commander

Marinbloggen har kastat loss!

Äntligen har Marinbloggen sett dagens ljus! Den har tidigare efterfrågats, bland annat via denna kanal, och välkomnas varmt av många marint intresserade.

Marininspektören hade, i sin tidigare tjänst som chef 4.sjöstridsflottiljen, som vana att skriva veckobrev till personalen, såväl hemma som borta. I veckobreven informerade han om verksamheten vid flottiljen och aktuella frågor, något som var mycket uppskattat. Det är mycket glädjande att se att han fortsätter denna fina tradition i sitt nya ämbete.

Marinbloggen finns på FM Bloggportal tillsammans med ett stort antal andra bloggar med Försvarsmaktsanknytning. I och med skapandet av en bloggportal tar FM ett stort steg mot ökad öppenhet och dialog som i längden främjar verksamheten vid förband, skolor och centra. Att personalen får mer information om, och ökad förståelse för, de problem som den marina ledningen har att hantera bör minska frustrationen på gräsrotsnivå. Samtidigt kommer möjligheten att kommentera och ställa frågor direkt till de marina cheferna att ge underställda möjlighet att sprida information och förslag uppåt i hierarkin utan att de måste passera ett antal filter på vägen.

Man kan ställa sig frågan varför FM egentligen skapar bloggportalen? Om man är lite konspiratorisk kan man tänka sig att det är för att förekomma och neutralisera övriga försvarsmaktsbloggar som tidigare har fått härja fritt i cyberrymden. Är man mindre paranoid kan man se det som ett naturligt steg i informationssamhällets utveckling.

Något annat som slår en i denna utveckling är att det först skapades en Flygvapenblogg som snart följdes av en Arméblogg och nu en Marinblogg. Varför inte en gemensam Försvarsmaktsblogg? Vi är väl EN Försvarsmakt där alla är identiskt lika och känner sammanhållning? Är det en spirande återgång till Försvarsgrensindelning vi ser? Eller tvingas vi snart ta del av Logistikbloggen, Ledningsbloggen, Undsäk-bloggen med flera?

Oavsett detta - Marinbloggen är varmt välkommen! Äntligen något som beskriver VÅR verklighet!

/ Commander

Förnuftet har sina gränser - endast dumheten är gränslös...

Förbanden har i dagarna återigen kommenterat och konsekvensbeskrivit den senaste versionen av Basorg13-debaclet. Som tidigare gäller att beslut om den nya organisationen kommer att fattas i slutet av november och den skall intas den 1 januari 2013.

Om jag är korrekt underrättad är det meningen att Basorg 13 tillsammans med IO 14 kommer att utgöra FMORG 14, vilket alltså är den organisation som skall värna vårt lands säkerhet i framtiden och samtidigt utgöra det säkerhetspolitiska instrument som statsmakterna har behov av.

Utformningen av Basorg 13 kännetecknas hittills av slutenhet, oförmåga att ta ansvar och resultatet är allt annat än positivt - tvärt emot intentionen med ÖRA (öppenhet, resultat, ansvar). Dumheterna finns på så många nivåer när det gäller arbetet med Basorg 13, flera av dem har jag beskrivit i tidigare inlägg om Sjöstridsförbanden och Basorg 13.

Till att börja med startar man arbetet i helt fel ända. I stället för att först bedöma vilket hot som finns eller kan komma att uppstå mot Sverige och vilken roll vi vill spela inom utrikespolitiken, för att därefter utforma organisationen för att möta detta, gör man tvärt om. Vi bedömer hur många löner vi har råd att betala och försöker sedan tänja ut resurserna till allt vi behöver. Det är som att säga att jag har råd att betala 100 kronor i försäkringspremier och sedan försöka försäkra bilen, huset, barnen och båten för de pengarna. Det blir inte mycket försäkring för någonting med en sådan metod, utan resultatet blir att man fortfarande får betala 100 kronor utan att vara försäkrad alls.

Det blir värre! I utformningen av FMorg 14 har (relativt) mycket resurser lagts på Insatsorganisationen, vilket är helt rätt. Det är den som "gör skillnad" ute i verkligheten, under förutsättning att den får det stöd den behöver för att kunna verka. Liksom så mycket annat är dock Insatsorganisationens olika målsättningsdokument under översyn och på väg att skrivas om. Som grund för utformningen av stödorganisationen ligger alltså insatsorganisationens behov, en organisation som i dagsläget saknar målsättning och vars behov därmed inte kan anges. Det är dessa behov som Basorg 13 är tänkt att tillgodose...

På förbandsnivå är det ingen som har blivit delgiven helhetsbilden över hur det ser ut i hela Försvarsmakten, men tittar man på hur det ser ut bland de marina förbanden är det kritiskt. Förslaget kommer, om det genomförs enligt i nu liggande version, att innebära ett dråpslag mot de sjögående förbanden.

Problemet är att stödorganisationen för de marina insatsförbanden inte bemannas så att den kan stå på egna ben, utan insatsorganisationen förväntas avdela en stor mängd personal för att få stödorganisationen att fungera. Detta är personal som inte finns inom sjöstridskrafterna, varken som rader i PRIO eller som människor av kött och blod i verkligheten. Resultatet blir en stödorganisation som är helt beroende av stöd från den som den skall stödja. I slutändan har vi antingen en insatsorganisation som saknar stöd och därmed inte kan verka, eller en väl fungerande stödorganisation som stödjer förband som inte kan verka på grund av att de saknar besättningar.

Det är svårt att inte bli frustrerad och uppgiven när man återigen tvingas konsekvensbeskriva ett verklighetsfrämmande Excel-ark med fantasisiffror. Vem som helst kan se att det inte hänger ihop! Det är dock inte vi handläggare som skall vara frustrerade. Hur organisationen utformas är inte vårt ansvar - vårt jobb är att tydliggöra konsekvenserna av förslagen och när beslutet väl är fattat hantera desamma efter bästa förmåga. Det finns gott om direktörer och generaler i Högkvarteret som har att ta ansvar för organisationens utformning.

Någon som vågar gissa oddsen för att någon general eller direktör om några år ställer sig upp och säger "misslyckandet med Basorg 13 var mitt fel och jag tar härmed konsekvenserna och begär avsked!"

Kanske är det som i Triss-reklamen – ”plötsligt händer det!” - men tillåt mig tvivla…

/ Commander