DIME - maktmedel i Ukrainakriget

I ett tidigare inlägg berörde jag som hastigast de maktmedel som står till statens förfogande, och behovet av en nationell strategi för att samordna dessa, för att säkra dess grundläggande nationella intressen. I ljuset av konflikten i Ukraina kan det vara intressant att fortsätta tankegången. 

Begreppet DIME - Diplomatic, Informational, Military or Economic elements of Power - är ett sätt att beskriva och kategorisera de maktmedel som står till en stats förfogande för att säkra dess nationella intressen.

I en konflikt som den i Ukraina kan man se hur diplomatiska, ekonomiska och militära maktmedel växelverkar i en malström av information där båda sidor använder dessa för att nå sina mål. Nedan följer några exempel på maktmedel som använts hittills.

Diplomati: Den diplomatiska aktiviteten har sedan den ryska invasionen av Ukraina, och även innan dess, varit omfattande. Mycket av den pågår bakom lyckta dörrar där omfattningen inte alltid framgår för utomstående.

Att Obama, Cameron, Merkel med flera har talat i långa telefonsamtal med Putin har rapporterats om i media. Många länder har kallat upp Rysslands ambassadör i landet för samtal och vissa länder har kallat hem sin ambassadör från Ryssland för överläggningar.

Här är kanske inte det viktigaste vad man säger utan att man säger det, att kalla hem sin ambassadör är en tydlig signal som skickas till mottagaren. Sammanträden inom NATO och FN har genomförts. EU's utrikesministrar möttes under måndagen och direkt efteråt framträdde Carl Bildt i TV och talade om fördömanden och eventuella kommande sanktioner.

Ryssland uppges i sin tur ha haft samtal med Kina där de i huvudsak ska ha varit överens. Hur det är med den saken kan diskuteras, men den kinesiska tystnaden talar också sitt diplomatiska språk - enligt vissa bedömare vill de genom detta skapa egen handlingsfrihet i framtida konflikter i Sydostasien. Samtidigt har Kina länge motsatt sig utomstående inblandning i andra staters interna angelägenheter.

Diplomatiska maktmedel används för att bygga förtroende, skapa koalitioner och samtidigt slå sönder motståndarnas allianser för att försvaga dem. Den diplomatiska dragkampen pågår för fullt. 

Information: Det sägs att det första som dör i krig är sanningen, och sällan har väl det varit så tydligt som nu. Den stormeld av lögner och tveksamma uttalanden som sprutar ut från de ryska nyhetsbyråerna visar på vilken betydelse detta maktmedel har. Ryssland satsar enligt uppgift årligen $300 miljoner och har 2500 anställda på Russia Today för att sprida information om “Russian Federation's state policy and public life in Russia.”

När man lyssnar på intervjuer med Medel-Ivan i Ryssland ser man också hur effektivt propagandan är. Den bild som de verkar ha av situationen är inte i närheten att stämma med den bild vi har i Väst.

Information och propaganda används naturligtvis även av motparten, men de verkar inte ha samma resurser till förfogande. En alternativ tolkning skulle kunna vara att de lyckats bättre för att vi i Väst  är mer mottagliga för deras budskap genom att vi vill tro dem.

Informations- och propagandakriget förs med full kraft och det är närmast omöjligt att med säkerhet veta vad som är sant och falskt i stormfloden av uppgifter som sprids i media. Statsministerns uttalande där han uttrycker "förståelse" för det ryska agerandet kan vara ett tecken på att propagandan kan nå vårt undermedvetna och få oss att försöka balansera en icke-balanserad situation.

Militär: efter att Janukovytj störtades tog konflikten fart på allvar i och med att Ryssland började använda militära styrkor i och kring Ukraina. Hittills har inga militära våldshandlingar genomförts, men det militära maktmedlet har definitivt spelat en roll.

Bara genom att röra sig eller uppehålla sig inom ett visst område har styrkorna haft effekt. Hur det går i fortsättningen och hur styrkorna kan komma att användas kan man bara spekulera i, förhoppningsvis dras de tillbaka innan det kommer till direkta stridshandlingar. Risken är dock naturligtvis att ett misstag eller överilad handling startar en kedjereaktion som kan vara svårt att hejda. 

USA har enligt uppgift låtit en hangarfartygsgrupp passera in i Medelhavet vilket är ett sätt att skicka säkerhetspolitiska signaler, även om ingen tror att den kommer att sättas in över Ukraina. Det har också förekommit uppgifter att Polen har höjt beredskapen och framgrupperat trupper mot gränsen till Ukraina för att öka tryggheten för eget territorium.

Oavsett hur det är med den saken visar det på ett användningsområde för militära styrkor. Hur de används, respektive inte används, skickar en säkerhetspolitisk signal. Att inte höja beredskapen eller reagera på något annat sätt skickar en annan signal.  

Ekonomi: "Money talks, bullshit walks!" Pengar är makt och därmed är ekonomiska åtgärder ett mycket verksamt maktmedel. Det kan användas på många olika sätt och på olika nivåer. USA/EU/NATO's hot om ekonomiska sanktioner är ett sätt att använda ekonomiska maktmedel. 

Putins spel med priset på naturgas är ett annat. En bra beskrivning av gasvapnet och hur det använts hittar ni här. Ryssland ser sina energitillgångar som ett vitalt nationellt intresse, dels som inkomstkälla och dels som ett medel att påverka omvärlden. Att Västeuropa försöker minska sitt beroende av rysk gas är ett sätt att reducera sin sårbarhet för ryska ekonomiska maktmedel. Skulle inkomsterna från olja och naturgas minska skulle det direkt påverka Rysslands ekonomi negativt och därmed landets styrka och regimens makt.
EDIT: För mer info kring "gasvapnet" - se länk till Cornucopia?

Som synes pågår frenetisk aktivitet inom hela DIME-spektrat av politiska åtgärder från alla parter. Av konflikten i Ukraina kan vi återigen dra slutsatsen att det är ett misstag att tro att den historiska världsordningen ändrats i grunden, att stater övergivit användandet av maktmedel - även militära - för säkra sina egna intressen. Målet och medlen är desamma som tidigare men utvecklingen gör att de kan användas och samverka på nya sätt.

Men, vad kan vi då lära av denna analysmodell? Vilka möjligheter och begränsningar har Ryssland?

D – ryska diplomatin är i huvudsak defensiv för tillfället, de söker stöd hos Kina och för diskussioner inom FN, men det är inte inom detta område som deras fokus ligger. Frågan är hur känsliga de är för diplomatisk isolering i det långa loppet, Putins önskan är att återupprätta Ryssland som en maktfaktor i världen och att uteslutas från diplomatins finrum främjar inte det målet. Sedan kan man också ifrågasätta hur länge Väst kan och vill hålla Ryssland utanför, det finns en risk och en svårighet med att utestänga en stormakt från övriga staters samarbete. Väst behöver Rysslands diplomatiska medverkan inom andra områden, exempelvis i dialogen med Syrien och Iran, och Ryssland är – oavsett vad andra tycker – en viktig spelare som permanent medlem av FNs säkerhetsråd.

I – informationskrig och propaganda har länge varit en rysk paradgren och är ett viktigt ryskt maktmedel även i denna konflikt. Den ryska informationsinsatsen verkar främst vara riktad inåt vilket resulterat i att det ryska folket i huvudsak har en helt annan uppfattning om situationen än vi i väst. Därmed tycks Putin också ha stöd hos majoriteten av ryska befolkningen. Insatser görs även externt och även om vi med västliga ögon tycker oss se igenom propagandan, påverkar den oss sannolikt ändå. Därmed vinklas debatten i någon utsträckning och grunden för våra ledares beslut förändras.

M – här ligger Rysslands styrka i den aktuella konflikten. Ryska krigsmaktens styrka kan diskuteras, men den tycks vara större än många västliga debattörer hittills velat tro. Det faktum att de hade trupper på plats i Ukraina och att de gradvis förstärkt närvaron ställer Ukraina och Väst inför ett fait accompli. De är där för att stanna så länge Putin tycker de behövs, ingen har vilja eller förmåga att kasta ut dem.

E – den kanske svagaste faktorn för Ryssland i det långa loppet. Ekonomin är en viktig förutsättning för att den ryska utvecklingen mot att återupprätta landets forna storhet ska kunna fortsätta. Den är också av betydelse för stabiliteten i Ryssland, försämrad levnadstandard ökar de interna spänningarna och riskerar att försvaga ledningens position. Ekonomiska sanktioner kan också riktas mot enskilda makthavares privata tillgångar vilket inte lär vara populärt i kretsen kring Putin.

Om vi skulle försöka oss på att dra en slutsats om vilka handlingsmöjligheter USA/EU/NATO har att tillgå för lösa situationen? Nedan följer “Commander’s Estimate”:

D - diplomatiska insatser lär fortsätta i olika forum i syfte att skapa enighet inom Västvärlden för ytterligare åtgärder, främst i form av ekonomiska sanktioner. Att diplomatiska kanaler hålls öppna är också närmast en förutsättning för att övriga maktmedel ska vara effektiva. 
EDIT: ett resultat av diplomatiska maktmedel som innebär åtgärder med ekonomiska maktmedel från EU finner du här. 

I - även informationskriget kommer att fortsätta. Möjligheten för Väst torde vara att försöka syna den ryska propagandan och lyfta fram och sprida den egna rapporteringen för att stödja diplomatin samt bygga upp stöd för sanktioner hos den egna befolkningen. En fortsatt konflikt med sanktioner lär även påverka Västvärlden negativt och om rapporteringen från konflikten i Ukraina inte stöder åtgärderna kommer uppoffringarna knappast accepteras lättvindigt.
EDIT: ett exempel på detta visas här. 

M - militärt har Väst inte mycket att hämta i Ukraina. Ryssland är där och det skulle vara alltför kostsamt att kasta ut dem. Den västerländska opinionen kommer inte acceptera bråkdelen av de förluster som riskerar bli följden om man försökte ett militärt ingripande.

E - det är främst genom ekonomiska påtryckningar som USA/EU/NATO har möjlighet att påverka Ryssland i denna situation. Hittills har vi sett hot om sanktioner, det lär inte dröja länge innan de blir verklighet. I vilken omfattning och hur de riktas återstår att se, men det skulle vara mycket förvånande om inte USA och EU inom några dagar infört ekonomiska sanktioner mot Ryssland och individer i dess ledning.

Så vad säger läsarna, delar ni analysen?  Välkomna att bidra i kommentarsfältet med fler exempel på maktmedel som använts och förslag på lämpliga handlingsvägar för de olika parterna. Tillsammans blir vi klokare!

EDIT: Chatham House har vid ett seminarium med experter diskuterat Rysslands mål med interventionen i Ukraina och vilken respons Väst kan och bör vidta, med fokus på kort och medellång sikt. Tankarna ligger rätt väl i linje med det jag här presenterat, även om de självklart går djupare och längre. De lyfter bland annat behovet av att Väst håller militära resurser tillgängliga som påtryckningsmedel. En annan intressant punkt som jag förbisåg är representanter från Väst som privat för fram hur oacceptabelt Rysslands beteende är, samtidigt som de signalerar en vilja till ett djupare engagemang, ekonomiskt och när det gäller säkerhetssamarbete, under förutsättning att Ryssland byter inriktning. Spännande aspekt av diplomatin.

/ Commander