Kontakt

Kontakta Commander: commanderslog [at] hotmail.se

måndag 6 december 2010

Lojalitet in i döden

Den uppmärksamme läsaren av Loggboken har säkert märkt att det var någon vecka sedan det senaste inlägget publicerades. Orsaken till detta är ett styng av dåligt samvete. Är det rätt att offentligt lyfta fram, analysera och kommentera brister och missförhållanden i Försvarsmakten?

Den senaste tidens rapportering av Försvarsmaktens hantering av sin personal, som kulminerade (?) med Chefsingenjörens SMS-uppsägning, har väckt rättmätig vrede och frustration bland människor såväl inom som utom organisationen.

Av kommentarerna till blogg-inläggen kan man läsa att många äldre anställda uttrycker sitt missnöje och att ”det är dags att söka civilt jobb”, att många ”filar på sitt CV” et cetera. Detta är klagomål som man hört många gånger förut i mässar och gunrum utan att det blivit verklighet. Trots allt verkar de flesta försvarsanställda uppskatta sina uppgifter och sina kollegor för mycket för att göra slag i saken och söka sig ut i ”det civila mörkret”.

Det som oroar mest är kommentarerna från de yngre kollegorna på officers- och specialistofficersutbildningarna som säger att de avser sluta så fort de fått sin examen. Det fanns kadetter på min egen officersutbildning som hade liknande planer men det tycks vara mycket mer utbrett nu.

Oroande är även kommentatorerna som säger sig ha avrått intresserade ungdomar från att söka anställning i Försvarsmakten. Det borgar inte för att den framtida rekryteringen kommer att ha stor chans att lyckas.

Är det då rätt att på bloggar lyfta fram och kommentera brister hos FM som arbetsgivare? Officersyrket förutsätter en stark lojalitet hos personalen – trots allt är man anställd för att i strid slåss för svenska intressen i närområdet och långt borta och i värsta fall kanske för Sveriges existens. Man är utbildad för att fatta beslut om liv och död som kan medföra att andra människor, likväl som en själv, riskerar att skadas eller dödas. Hur rimmar denna lojalitet med det som lyfts fram på bloggarna?

Man kan vända frågan. Är inte bloggandet ett uttryck för personalens starka engagemang för Försvarsmakten och Sverige? När tjänstevägen inte räcker till och när ÖRA inte fungerar känner de anställda att något måste göras. När ingen lyssnar har bloggarna blivit en kanal där tillståndet i FM kan åskådliggöras och debatteras. Bloggarna läses av människor i beslutsfattande ställning och de gör skillnad.

Detta ställer dock de anonyma ansvariga inför ett stort ansvar, dels ur ett sekretesshänseende men även ur rekryteringssynpunkt. Vi måste inse att yngre kollegor och intresserade ungdomar läser det som skrivs. Därför måste vi noga överväga vad vi skriver och hur det tas emot – utan att för den skull mörka eller lägga tillrätta allvarliga brister i organisationen.

Åter i området,

/ Commander

13 kommentarer:

  1. "...trots allt är man anställd för att i strid slåss för svenska intressen i närområdet och långt borta och i värsta fall kanske för Sveriges existens."

    Word!

    SvaraRadera
  2. Så länge arbetsgivaren har svårt att visa lojalitet gentemot oss anställda har denne ingen rätt att kräva lojalitet av oss. Det är dags att sluta gömma sig bakom dimridåer att politikerna inte lämnar balans mellan uppgifter och resurser. Det första som stryker när HKV ar identifierat underskott är smörjmedlet mellan arbetet och arbetstagaren.

    Flygvapnet vill genomföra övningar nästa år och då har förbanden svarat med att visa hur mycket det kommer att kosta i övningsdygn. Flygvapeninspektören säger att det kommer att kosta för mycket och man vill spara in på antalet övningsdygn. Varför inte minska övningarnas omfattning i stället?

    Som sagt var, lojalitet och förtroende är ömsesidigt.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  3. Jag ser detta ur en civilists sikt, och visst finns det saker som slår mig. Hade detta varit ett företag så hade jag som chef, jupp, härute har jag haft lite att säga till om, blivit ganska irriterad om mina anställda bloggat om missförhållanden på företaget. För lojaliteten att hålla tyst om detaljer som kan skada företaget är kontraktsmässigt säkrad i anställningsavtalet. Den hänger inte ihop med arbetsgivarens mått av lojalitet. Lojalitet är i det fallet inte en känsla utan mätbara fakta. Absoluta mått.
    I ert fall (de bloggar av militärer som jag har läst) är alla balanserade, nyanserade och inte en enda gång har jag fått ett intryck av att fått veta för mycket. Och till syvende och sist är det sådana som jag som om fyra år går och röstar och i sluteffekten avgör rätt mycket om era arbetsförhållanden.

    En viktig sak angående kritiska bloggars betydelse för nyrekryteringen. Du får inte glömma att de hade upptäckt det själva så småningom. Unga människor är inte dummare än vad vi var, de vet att inget yrke, speciellt inte officerens, är en dans på rosor. De förväntar sig inte det i heller. Däremot så får de läsa om ert, ni som arbetar i yrket, stora engagemang, ert detaljkunnande och ganska spännande problem, såväl tekniska som storpolitiska. Det skulle förvåna mig om inte fler än jag grunnar på vad alla termerna kring den nya versionen på korvetten betyder, och att ni, i deras fall, istället lockar dem till officersyrket. Kollegorna är ofta den eller en av de viktigaste sakerna som avgör om man trivs på jobbet och vill stanna kvar.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Ett mycket intressant inlägg. Jag har själv funderat i samma termer som du, många gånger.

    Men jag har kommit fram till att så länge man är saklig och till och med har förlag på hur man kan förbättra olika delar, allt från materiel till de mjuka frågorna, så tror jag att det fria ordet gör nytta.

    Varför finns då en hel del frustration, och vilka är anledningarna till att många skriver och kommenterar i detta forum? Svaret är nog att alla vill så mycket mer än vad systemet egentligen medger.

    Jag tror alla vill göra bästa möjliga för att "slåss för svenska intressen i närområdet och långt borta och i värsta fall kanske för Sveriges existens." Men systemet sätter käppar i hjulet för de anställda på olika sätt.

    Rätt eller fel?

    SvaraRadera
  6. @ enrarcyniker:
    Hoppas du har rätt!

    Jag delar din bedömning att kollegorna är ofta är det som gör att man trivs på jobbet och vill stanna kvar. Det är antagligen därför det ändå är så få äldre officerare som tar avsked. Hoppas också att de yngre kollegorna stannar kvar länge nog för att bygga upp sådant kollegialt nätverk.

    @ Skipper:
    Håller med.

    / Commander

    SvaraRadera
  7. Återigen: "Världens bästa jobb, världens sämsta arbetsgivare!" Nå, det är kanske att ta i...FM har, i alla fall under min karriär, stått för goda arbetsvillkor. Ersättningar, ledigheter, FM FysS mm mm är delar som går att mäta. Det som inte går att mäta är kårandan d.v.s. den kamratskap och lojalitet vi känner gentemot varandra. Det är det som vi "äldre" omhuldar och älskar. Detta yrke har gett mig vänner jag svårligen skulle fått på ett civilt företag.

    Det som nu händer inom FM skakar om oss...vi är inte vana vid en arbetsgivare som beter sig så huvudlöst som FM gör just nu. Förhoppningsvis är det bara ett utslag av att "hjulen rullar för fort", vilket går att åtgärda genom att FML tar tag i personaltjänsten och visar att vi faktiskt är den viktigaste resursen! Frågan är bara om det är för sent. Är förtroendet helt urholkat som så många säger?

    De yngre måste rannsaka sig själv och fundera över vad det är som de vill uppnå. Wiseman skrev på Newsmill angående att yrket inte längre är ett kall (http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/22/att-bli-officer-r-inget-kall) så frågan är då: Vad är det då? Ser de yngre yrket endast som ett äventyr som man kan ge ett par år för att sedan ta klivet ut? Eller ser de en längre (inte livslång) karriär med möjligheter att utvecklas som individ och påverka omvärld och framtid? För min del är svaret: båda alternativen!
    /EXC

    SvaraRadera
  8. Den lojalitet personalen känner riktas åt något håll. Stridsparskollegan, plutonchefen, regementschefen, Försvarsmakten eller FML eller rent av mot uppdragsgivaren Svenska Folket.

    Är det lojalt att hantera personalen på det sätt som FM nu genomför sitt övergrepp på Chefsingenjören, eller är lojaliteten endast en One-Way-Street, nerifrån och upp?

    Bra och viktiga frågor du tar upp.

    SvaraRadera
  9. Synnerligen intressant detta, flera kloka inlägg här ovan.

    För egen del är jag numera civilist sedan flera år tillbaka. Men jag ser alltid tillbaka på min tid i FM som något positivt. Bra kåranda, bra utbildning, duktiga chefer. I min civila gärning har jag alltid argumenterat för FMs unika kvaliteter som jag har haft svårt att hitta någon annanstans.

    Det som nu händer är ingenting annat än ett förtroendeglapp. Ett enormt sådant. Och glappet beror - som jag ser det - på en i grunden felaktig analys av läget, ett bristfälligt genomförande och dålig krishantering. Fel i alla led helt enkelt.

    Om vi går tillbaka i tiden så borde hela sjösättningen av yrkesförsvaret ha föregåtts av en mer genomgripande analys. Var finns egentligen de dokument och handingsplaner som jobbar med alla de problem vi börjar se effekterna av. Arbetsrättsliga problem, på kort och lång sikt. Bostäder. Rekrytering. Villkor för utlandstjänstgörandes familjer. Listan kan göras lång. Beslut i stort måste följas upp med detaljerade order.

    En omedelbar effekt av den bristande analysen ser vi nu i genomförandedelen. Det är som USAs invasion av Irak. Det var enkelt att kuva motståndaren, men därefter började problemen. Jag är ytterligt besviken på min tidigare arbetsgivare.

    Frågan är då hur man bör lösa den uppkomna situationen. Ett verkligt problem ...

    SvaraRadera
  10. "Men jag ser alltid tillbaka på min tid i FM som något positivt. Bra kåranda, bra utbildning, duktiga chefer"

    Exactamente. Det gör vi som kommenterar på bloggarna också och som nu oroar oss för den nya FM vi ser växa fram. Den är något helt annat och väsenskilt från den bild vi har som minnesbild. Själv gör jag allt jag kan för att hålla dessa två bilder åtskilda.

    Däremot tror jag att du mer skulle känna igen dig nere på förbandsnivån.

    SvaraRadera
  11. @Anonym 19:10:

    Din jämförelse med USAs invasion av Irak är nog tyvärr skrämmande nära sanningen. Se New York Times artikel http://www.nytimes.com/2010/04/27/world/27powerpoint.html?_r=1&hp, från vilken jag citerar:

    "As recounted in the book “Fiasco” by Thomas E. Ricks (Penguin Press, 2006), Lt. Gen. David D. McKiernan, who led the allied ground forces in the 2003 invasion of Iraq, grew frustrated when he could not get Gen. Tommy R. Franks, the commander at the time of American forces in the Persian Gulf region, to issue orders that stated explicitly how he wanted the invasion conducted, and why. Instead, General Franks just passed on to General McKiernan the vague PowerPoint slides that he had already shown to Donald H. Rumsfeld, the defense secretary at the time."

    Powerpointfiler istället för order. Det låter som om FM kopierar USA även här.

    Angående lojaliteten: att påtala missförhållanden är att vara lojal! Lojal mot uppgiften, som i slutänden är hela organisationens existensberättigande. I en offentlig verksamhet har man också ett ansvar gentemot både de som betalar (via skatten) och dem man tjänar (FM angår hela folket, vare sig de vill eller begriper det eller inte). Förhoppningsvis tar även cheferna detta ansvar och kritiken kan hållas internt, vilket är att föredra. Men går det inte så går det inte.

    Naturligtvis kan man hänvisa till diverse avtal och kontrakt, men jag vill hävda att lojalitetet också är en känsla hos den enskilde, och den påverkas i högsta grad av ett givande och tagande.

    SvaraRadera
  12. "...och att ”det är dags att söka civilt jobb”, att många ”filar på sitt CV” etcetera. Detta är klagomål som man hört många gånger förut i mässar och gunrum utan att det blivit verklighet."

    Det finns en skillnad mot tidigare: den här gången har många gjort verklighet av tidigare tankar, kanske främst civilanställda med hög kompetens som kanske har lättare att få civila jobb.

    Lojalitet och förtroende är dubbelriktat, och FML (och politiker) har förbrukat sitt förtroende.

    Jag tvekar inte en sekund att greppa "bössa, mössa, mask" om Sverige är hotat, men jag vill heller inte tvingas skriva på ett kontrakt som jag inte vet något om och ingen kan ge svar på.

    GMY

    SvaraRadera
  13. Förutom ÖRA, ser jag inte heller mycket av debatten innan beslut fattas. Flera stora beslut förefaller inte särskilt välgrundade. Är det då inte officerens plikt att påtala den felaktiga riktningen innan det går fel?

    Vart tog det situationsanpassade ledarskapet vägen? Tron på demokratin och den fria debatten? Den makt som baseras på formell position istället för sakliga argument är bräcklig.

    Till vad skall lojaliteten riktas, till chefspositionen eller uppgiften? Vem är det egentligen som gör störst skada på Försvarsmaktens prestige och anseende?

    SvaraRadera