Kollegan Sumatra har tidigare kommenterat konflikten på den koreanska halvön och menat att det är ett klassiskt fall av brinkmanship. Jag har hittills inte tagit mig tid att sätta mig in i vad han menade.
Men häromdagen dök det upp en artikel på "38 North" som utvecklade skillnaden mellan chicken-race och brinkmanship. I artikeln kommenterar Erich Weingartner en fråga ställd av Pekingbaserade Globe & Mail-korrespondenten Mark Mackinnon. Frågan han ställde, efter att Sydkorea den 20 december avslutat en "provokativ" skjutövning på Yeonpyeong utan att Nordkorea agerade, var:
“Did Seoul just win a terrifying game of chicken?”
Weingartner hävdar att Soul inte vann ett chicken-race utan snarare förlorade ett brinkmanship.
The “winner” in a game of chicken is the player demonstrating the most reckless, suicidal disregard for outcomes; Or the player confident enough to guess when the opponent is bluffing.
---
Brinkmanship is a willingness to expose oneself to major risk in order to achieve some purposeful outcome. Used by governments, this is not a game, but a political tactic. If there is a “winner” in brinkmanship, it is not the most reckless player, but the one who has achieved a specific goal. The point of brinkmanship, however, is to illustrate that a “win” by either side is impossible. Taking a conflict over the brink will result in unacceptable losses by both sides.
Weingartner avslutar med att slå fast att det inte fanns någon anledning för Nordkorea att reagera på den senaste skjutövningen eftersom de redan visat sin beslutsamhet vid förra tillfället. Deras brinkmanship hade redan uppfyllt sitt syfte genom att förmå USA att återta fokus på den koreanska halvön och blottlägga Sydkoreas brist på handlingsalternativ. Om den enda handlingsvägen som Sydkorea och USA kan svara med är att eskalera den militära aktiviteten framkommer deras politiska svaghet. Enligt författaren spelar Sydkorea endast chicken-race med sig själv, vilket han kan ha en poäng i, om man ser det som han visat ovan.
/ Commander
Ja du Commander, det är ett svårbedömt läge. Vi militärer vet att beredskap kostar och frågan är hur länge Sydkorea har råd med hög beredskap, med många övningar, och ett civilt samhälle som genomför civilförsvarsövningar, utan att detta får ekonomiska konsekvenser för det utvecklade samhälle som Sydkorea är. Frågan är vidare hur länge USA har råd att spela detta spel, med två eller tre hangarfartygsgrupper upplåsta för en obestämd framtid.
SvaraRaderaVi har sett hur utvecklingen börjar leva ett eget liv förut. Det första världskrigets mobiliseringar, med planer ner till tågtabellsnivån, blev helt självgående. Det tyska anfallet på Polen som, oväntat för den tyska ledningen, drog in Storbritannien i ett fem år långt världskrig.
Vem som vinner det pågående Brinkmanship på Koreahalvön återstår att se. Vem blinkar först? Mycket tyder på att det var Sydkorea som blinkade.
”In an unexpected diplomatic overture that could lead to the resumption of negotiations with North Korea, the president of South Korea said Wednesday that he would endorse restarting the six-nation talks aimed at dismantling the North’s nuclear weapons program”.
http://www.nytimes.com/2010/12/30/world/asia/30korea.html?_r=1
Lite vid sedan om, men ändå med bäring på ämnet är hangarfartygsgruppernas framtid. En eller flera hangarfartygsgrupper ändrar den regionala maktbalansen var som helst på jorden, det har vi vant oss vid. Send in the Marines eller skicka en hangarfartygsgrupp brukar räcka, men hur ser det ut på motmedelssidan? Ballistiska missiler mot hangarfartyg kan bli framtidens duellsituation.:
“China's military is deploying a new anti-ship ballistic missile that can sink U.S. aircraft carriers, a weapon that specialists say gives Beijing new power-projection capabilities that will affect U.S. support for its Pacific allies”.
http://www.washingtontimes.com/news/2010/dec/27/china-deploying-carrier-sinking-ballistic-missile/
Kanske får vi se hangarfartygen gå samma öde till mötes som slagskeppen redan gjort. Då är det slut med västvärldens globala, militära påverkansmöjligheter.
Tillbaka till ämnet. “Why We're Always Fooled by North Korea” frågar sig WSJ. Det kan vara intressant att ta del av, som en tillbakablick och bakgrund till den pågående konflikten.
http://online.wsj.com/article/SB10001424052748704369304575632470933720174.html
Du gör ett bra jobb med den, av någon anledning, ignorerade koeakonflikten. Det är med stort intresse jag tar del av det du skriver.
GOTT NYTT ÅR. Blogg on.
@ Sumatra:
SvaraRaderaMin ödmjuka bedömning är att Sydkorea "blinkade" först genom att "slå på stort" efter 23/11, men att de ändå har trumf på hand. Så länge de har defensiv förmåga mot eventuella nordkoreanska robotar (vilket de har med några amerikanska örlogsfartyg i området) eller andra överaskningsanfall, kan de bara vänta på att regimen i Pyongyang gräver ner sig i kvicksanden, de har inte förmåga att överleva själva. Särskilt inte om stödet från Kina och Ryssland uteblir.
När det gäller hangarfartygsgrupperna vilar jag lugn. Som gammal luftförsvarare har jag inga farhågor att de inte skulle kunna hantera ballistiska robotar. När de kommer på höjd är det enkelt, så länge man har fler robotar än motståndaren. Det är när de kommer på låg höjd som det blir korta stridsavstånd och tillhörande koordineringsproblem mellan enhterna. Så länge man har fler robotar än motståndaren är det relativt lugnt.
Problemet skulle väl vara om robotarna var laddade med kärnvapen som detonerar innan man når dem, men även en kommunistisk diktatur har en tröskel att kliva över innan de insätter vapen som tar kål på mänskligheten.
Skulle det hända är det inte många platser där jag skulle känna mig tryggare på än en USN hangarfartygsgrupp (skulle vara en ubåt då, men där kan man aldrig vara riktigt trygg...)
Tack för uppmuntran!
/ Commander
Commander, jag tror att vi som sitter på stort avstånd har svårt att ta åt oss den militära styrka som Nordkorea har.
SvaraRaderaSug på den här:
"North Korea has 2 artillery corps and 30 artillery brigades equipped with 120mm self-propelled guns, 152mm self-propelled mortars, 170mm guns with a range of 50 km, 240 mm multiple rocket launchers with a range of 45 km, and other heavy guns. North Korea has about 18,000 heavy guns. North Korea's 170mm Goksan gun and 240mm multiple-tube rocket launchers are the most powerful guns of the world. These guns can lob shells as far south as Suwon miles beyond Seoul. The big guns are hidden in caves. Many of them are mounted on rails and can fire in all directions. They can rain 500,000 conventional and biochemical shells per hour on US troops near the DMZ. The US army bases at Yijong-bu, Paju, Yon-chun, Munsan, Ding-gu-chun, and Pochun will be obliterated in a matter of hours.
The US army in Korea is equipped with Paladin anti-artillery guns that can trace enemy shells back to the guns and fire shells at the enemy guns with pin-point accuracy. However, it takes for the Paladins about 10 min to locate the enemy guns, during which time the Paladins would be targeted by the enemy guns Gen. Thomas A Schwartz, a former US army commander in Korea, stated that the US army in Korea would be destroyed in less than three hours".
http://www.informationclearinghouse.info/article3099.htm
Är det någon nation som kan ge USA en match med konventionella stridskrafter, så är det Nordkorea: "North Korea has the largest special forces, 120,000 troops, in the world".
Vi skall komma ihåg att Sydkorea är sårbart, med huvudstaden inom porté för långräckviddiga vapensystem. I ”stor-Seoul” finns nästan 25 miljoner människor på liten yta.
JAG UPPMANAR ALLA att ta del av bedömningarna som återfinns i länken ovan, för en bättre bedömning av det faktiska läget på Koreahalvön.
Nordkorea är en diktatur av högsta potens, där civilbefolkningens väl och ve inte alltid ges högsta prioritet. Den sista meningen bör göra mig till en stark kandidat till priset Understatement of the Year 2011.