I en artikel i måndagens Blekinge Läns Tidning rapporteras om hur Kustbevakningens nya fartyg hade 871 felpunkter efter leverans från Damen Shipyards i Galati i Rumänien. Att det efter en nybyggnation av ett fartyg finns ett antal restpunkter efter leverans är inget ovanligt, vilket också KBV representant framhåller. Restpunkter finns efter varje varvsvistelse och företaget har också varit beredvilliga att åtgärda de felaktigheter som KBV noterat.
Något som är mer anmärkningsvärt är det vite för förseningarna som varvet tvingats utbetala.
"Kustbevakningen har fått 82 miljoner kronor i vitesersättning för att de tre nya kombinationsfartygen levererats senare än avtalat från varvet i Rumänien."
Förseningar är något som marinen ofta drabbas av vid varvsvistelser, det är mer regel än undantag, oavsett varv och fartygstyp. Något vite har Försvarsmakten dock inte fått utbetalt, åtminstone har inget sådant nått förbanden.
Hur kommer det sig att det inte utbetalas något vite vid förseningar vid de svenska varv marinen utnyttjar? Beror det på brister i upphandlingen av tjänsten eller är det en form av förtäckt varvsstöd att inte utkräva ersättning? Eller är det så att Försvarsmakten inte har förmåga att beräkna kostnaderna för en leveransförsening till sina insatsförband?
Det är enkelt för den oinsatte att komma till slutsatsen att det inte kostar något om fartyget levereras lite senare än avtalat, Försvarsmakten är ju inte intäktsfinansierad. Myndigheten tilldelas ett visst anslag oavsett om fartygen är operativa eller inte. Försenad leverans gör att fartyget får lite mindre gångtid och då kan man förledas att tro att Försvarmakten "sparar" in driftskostnaderna för den perioden.
Om man kommer till den slutsatsen har man inte tänkt färdigt. Besättning, hamnanläggningar, utbildnings- och underhållssystem, ledning, administration etc. kostar ju pengar vare sig fartyget är till sjöss eller på varv, för att inte tala om värdet av uteblivna insatser och därmed ökade kostnader för övriga enheter. Dessa kostnader försvinner inte bara för att fartyget ligger längre tid på varv.
Därför är det inte mer än rätt att de som orsakat förseningarna även står för en del av kostnaderna under den tid förseningen varar. Det är något att ta med i kalkylerna till nästa upphandling av marint underhåll. Man kan bara spekulera i hur Kockums AB och övriga varv hade överlevt som de skulle betala vite varje gång leveranserna försenas. Eller i hur fort en årsöversyn hade gått om ett vite hade varit en del av avtalet...
Att hålla varvsindustrin under armarna är inte vad försvarsbudgeten är avsedd för. Våra fåtaliga strids- och stödfartyg skall vara till sjöss, inte ligga på varv en dag längre än nödvändigt!
/ Commander
Commander, ditt bästa inlägg. Ett all-time-high.
SvaraRaderaSjälv har jag ställt mig samma fråga under många år. För ett civilt rederi är detta inget konstigt. Nybygget skall gå in i charter ett visst datum. Passagerarfartyget skall gå in i tidtabell en fastställd tid ett visst fastställt datum o.s.v. Demurrage kostar och någon får ta förlusten och följdriktigt är det den som orsakat förseningen som står för fiolerna. Logiskt, en logik som vi valt att sätta ur spel.
Förr brukade det skämtas om att det sista som hände ett varv var en nybyggnadsorder från Stena Line.
Vem sköter upphandlingar till KBV? Är det samma materielverk som vi (FM) har?
SvaraRaderaIntressant inlägg.
SvaraRaderaTill att börja med så kan jag berätta att vite visst utbetalats för projekt mot FM. Vilka projekt det handlar om kan jag inte gå in på här.
Dock är det vid nybyggnadsprojekt, som i fallet beskrivet ovan inte FM som utkräver och erhåller vite, utan FMV som är den myndighet som är kund hos varven. Således får FM aldrig "ta del av" något vitesbelopp.
Att FM inte utkräver vite vid varvsvistelser (årsöversymer mm.) beror mycket på att man själv ofta har en hel del tilläggsbeställningar och ändringar under arbetets gång. Det handlar ofta om "give and take".
Om man jämför med civil handelssjöfart som Sumatra gör, så är det ofta så att man där är betydligt duktigare från beställarens sida (rederiet) att specificera de exakta åtgärderna som skall göras. Dessutom så vet man om att ändringar i en beställning inte är aktuella att göra om man vill att fartyget skall kunna lasta på utsatt datum.
Sammanfattningsvis så handlar det nog om att:
- Vi generellt är för dåliga på att kravställa/specificera
- Vi ändrar själv mycket under arbetets gång
I "civila" branscher så kan vitet bestå i en gratis mjukvaruuppgradering eller underhåll. Som kompensation för förseningar.
SvaraRaderaVet dock inte hur tillåtet det är mot myndigheter..
/Tinhead
@Anonym 28 mars 2011 22:33
SvaraRaderaJomen det kan jag berätta. Det är, om upphandlingen gjorts i konkurrens (vilket den ju skall göras normal enligt LOU) absolut förbjudet att göra så (dvs att ta betalt i vite i form av extra åtgärder, utökade åtaganden etc).
Varför är det så?? Det är väldigt enlkelt, coh självklart när man tänker på det en stund. Skälet är helt enkelt att det med fog kan anses som att man i efterhand ändrar åtagandet (dvs endera eller bägge av specifikation och åtagandeomfattning). Så får/kan man inte göra, efetsrom det faktiskt kan vara så att en annan offererande då hde kunnat lämna ett lägre pris än den som vann upphandlingen.
Däremot är det OK att ha med en vitesklausul i den det ursrungliga kontraktet, eftersom alla ser den från början. Ganska enkelt, och rätt så självklart.
Jösses vad jag stavar taskigt så här på kvällskvisten. Ursäkta. Skäms på mig.
SvaraRaderaNu är ju större delen av Thyssen Krupp Sveriges affärer m vår försvarsmakt resultatet av riktade upphandlingar och då är vare sig LOU eller förseningsviten aktuella...
SvaraRadera