Försvarsminister Sten Tolgfors skriver om piratverksamheten på sin blogg. Han ger en bra beskrivning av läget och pekar på hur piratplågan bedöms påverka övriga länder i regionen. Dessa länder är fattiga och kan knappast sägas vara stabila demokratier. Hur nedgången i BNP, orsakad av uteblivna turist- och exportinkomster, påverkar den politiska situationen i länderna i regionen är inte klart. Att det innebär påfrestningar på de samhällen som berörs är dock uppenbart.
"Länder som Mocambique, Madagaskar, Tanzania, Kenya, Seychellerna, Komorerna, Yemen, Oman, Djibouti, Eritrea berörs direkt av sjöröveriets effekter. Andra afrikanska länder berörs indirekt."
Ministern framhåller betydelsen av att bekämpa sjöröveriet till havs, men också att problemets lösning ligger på land i Somalia. Han för fram den utbildning som EU bedriver för den somaliska övergångsregeringens säkerhetsstyrkor i Uganda, och en eventuell uppbyggnad av en kustbevakningsfunktion i regionen. Resultatet av detta arbete återstår att se, det har funnits signaler att utbildad säkerhetspersonal går över till motståndarsidan när de väl är tillbaka i Somalia eftersom dessa betalar betydligt bättre. Dylika insatser bör därför genomföras med försiktighet. Oavsett detta, varken säkerhetsstyrkor eller kustbevakning kommer att i rimlig tid hantera problemet med piratverksamhet, vilket ministern också poängterar.
Som komplement till ovanstående påtalar Tolgfors behovet av avtal med länder i regionen för att möjliggöra överlämning av gripna pirater för åtal och fängelse. Många pirater släpps i dagsläget direkt efter att de omhändertagits. Det är inte bara som ministern säger på grund av att det inte finns ett fungerande domstolsväsende att överlämna dem till utan också för att det ofta inte finns ett tillräckligt bra bevisläge. Hellre än att lägga mycket kraft och resurser på att klarlägga exakt vem som gjort vad vid en attack med en eventuell förhoppning om en fällande dom, väljer sjöstridskrafterna att förstöra materielen och sätta iland piraterna i Somalia. Rätt eller fel? Försvarsministern efterlyser också ökad underrättelseverksamhet mot piratnätverkens ledning, resursflöden och internationella kontakter.
Detta räcker dock inte till. De internationella sjöstyrkorna vinner inte striden mot den organiserade brottsligheten som piratverksamheten utgör. Varken en somalisk säkerhetsstyrka eller kustbevakning kommer att råda bot på detta i närtid. Inte heller hot om fängelse.
För att vända på tidvattnet krävs flera mer långtgående åtgärder:
1. Kartlägg och skär av resurs- och informationsflödet till och från piratnätverken,
2. Kartlägg och eliminera nyckelpersonal i nätverken,
3. Utöka sjöstyrkornas mandat för att ge dem möjlighet att slå mot piraterna där vi vet att de finns - i land i Somalia,
4. Kraftsamla sjöstyrkorna kring den förträngning av operationsområdet som den somaliska kusten utgör och slå till innan de kastar loss,
5. Fortsätt med informationsutbyte med och samordning mellan de internationella styrkorna i området,
6. Säkerställ att de svenska fartyg som trafikerar området får möjlighet till skydd av beväpnad personal, dessa bör vara militär personal under militärt befäl.
7. Fortsätt med att skapa och utveckla Best Management Practice - BMP,
8. Fortsätt - med försiktighet - uppbyggnaden av en säkerhetsstruktur i Somalia för att långsiktigt hantera problemet.
Försvarsministern lyfter fram riskerna med ökad våldsanvändning och dess påverkan på piraternas modus operandi och situationen för gisslan. Där har han helt rätt, det medför en ökad risk för egen personal, civil sjöfart och gisslan, men om man vill åtgärda problemet måste man slå mot piraterna så det känns.
För att vinna måste man VÅGA vinna - det handlar om att hantera risker.
Ministern avslutar med att slå fast:
"I grunden behövs dock den marina EU-insatsen Atalanta, för att hindra piraternas verksamhet till sjöss och skydda den civila sjöfarten och FNs matleveranser."
Där har ministern helt rätt och marinen avvaktar en anmodan att planera för nästa insats för den för Sverige livsnödvändiga internationella sjöfarten och de miljoner nödlidande i Somalia. Stående förband skall användas, inte stå i beredskap...
/ Commander
Om militär personal finns som skydd ombord på fartyget, hur ser befälskedjan ut om de ska stå under militärt befäl och inte under skeppets befälhavare? Eller avses det att det militära befälet står under fartygschefen?
SvaraRaderaVad innebär en eskalering av våldstrappan? På vilket sätt hanterar man risken när man ökar insatserna? Positivt? Kanske, eller hamnar det i området "residual risk"? En risk som vi inte känner till...? Vad blir utgången av något vi inför som vi inte kan överblicka konsekvensen av? Om utslaget på sista frågan blir en "chanstagning" eller en förhöjd risk bör man ställa sig frågan om partsinlagan inte är något annat än ett rop på att låta marinen få känna sig behövd.
I denna fråga finns det som nämnts rådgivande dokument som fungerar så länge de följs. Försvarsministerns, EU och de största internationella maritima samarbetsorganens ståndpunkt angående beväpnade vakter är ur riskhänseende både rationellt och förnuftigt.
Skrivande ställer sig dock positiv till eskorterande uppdrag vilket skulle kunna utgöras och utföras av statliga legitima aktörer. Även det internationella militära samarbetet och kunskapsutbytet nationerna emellan ger i sig självt positiva följdverkningar.
Avslutningsvis är det en politikens vägval som avgör det historiska ödet och kapitlet "Somalia"...men undvik beväpnade vakter ombord på fartygen.
Mvh
Johan
@ Johan:
SvaraRaderaSom du påpekar finns det ett flertal frågor som behöver hanteras utöver att "sätta ombord militär personal". Hur ledningen av styrkan skall ske är en sådan fråga. Jag kan tänka mig, eftersom det skulle vara en nationell insats, att ledningen sker direkt från MTS. Ledning handlar i detta fall om att ge mandat, handlingsregler och stöd till aktuell chef på plats, inte att fördela skjutsektorer till enskild soldat.
Helt klart är det ingen som helt kan överblicka konsekvenserna av alla åtgärder som sker för att bekämpa piratplågan. Att se till att skydda egna enheter och egen personal genom att skaffa sig bättre förmåga att möta hotet måste väl ändå ses som en rimlig åtgärd? Om motståndaren sedan ytterligare ökar sin förmåga får man hantera det hotet när det uppstår, eller ännu hellre, innan det händer.
För övrigt har jag endast talat om MILITÄR personal (dvs soldater), inte nödvändigtvis från marinen. De marina förbanden har inget behov av att "känna sig behövda", de gör dagligen insatser till sjöss. Däremot bör skattebetalarnas pengar nyttjas till något som ger effekt, inte till förband som bara står i beredskap.
Avseende huruvida de rådgivande dokumenten fungerar är en fråga som kan diskuteras. Tydligen anser inte redarföreningen att de är tillfyllest för att skydda deras personal.
Som tur är kommer politikerna, och inte du eller jag, att stå till svars när historien om piratplågan summeras. Hoppas de väljer rätt.
/ Commander
@ Johan.
SvaraRaderaDina frågor är alldeles för sent väckta. Det finns redan vakter ombord. De "gör skillnad" i en allt större omfattning. Se senaste resultat 1/3-6/3. Elva kapningsförsök, inget lyckades, i fem fall öppnade vaktstyrkor eld och i ett fall återtog man fartyget från piraterna och tog dessa till fånga. Det framgår inte i de övriga fallen om de hade vakter eller ej. Jag misstänker dock att det i varje fall tre av dem fanns "säkerhetsfolk" inblandade.
Det juridiska hanteras väldigt olika av de olika aktörerna. Där behövs nog en större styrning, men jag kan inte se vem som skall stå för den?
Frågan som diskuteras är huruvida vi skall kunna disponera svensk militär personal ombord som skydd. En väldigt liten politisk detalj i sammanhanget då priset för dessa nog inte skulle kunna hävda sig på marknaden.
De svenska rederierna som trafikerar området löser nog sin bevakning ombord oaktat om den får disponera svensk militär eller ej. Stena Bulk t.ex. har meddelat att man numera använder sig av säkerhetsvakter ombord.
Egentligen är det inget konstigare än alla dessa transporter m.m. som skyddas av säkerhetsbolag runt om i världen på land.
Tusentals transporter eskorterade av dessa bolag rör sig på våra svenska vägar varje vecka. De bevakar ju till och med vårt svenska militära högkvarter!
Frågan man kan ställa är om man hade haft den politiska viljan att satsa medel och resurser på land istället för i vattnet utanför kusten. Vad hade man uppnått då? Vad vill vi som betalar kalaset?
Teaterdirektören.
Den svenskflaggade oceangående flottan är ju så liten att det inte skulle behövas särskilt många soldater för att skydda den.
SvaraRaderaDet är ett väldigt diskuterande om man skall ha beväpnade vakter ombord eller ej. Det kan vara värt att komma ihåg att det knappast är gratis. Yemens kustbevakning hyr privat ut sin personal, och tre dagars passage av Adenviken kostar 55000 USD.
Nu är inte Adenviken och Indiska Oceanen heller den krigzon som beskrivs i media, mindre än 1% fartygstrafiken blir attackerad. Men om man skall börja beväpna fartyg kan man ju hellre lära upp sjömännen att använda vapen än att ta ombord externa vakter.
@ Teaterdirektören
SvaraRaderaJag välkomnar den svenska debatten eftersom de svenska rederierna inte tagit höjd för frågan på samma sätt tidigare.
Intresset för de bevakningsföretag du syftar till har ökat explosionsartat sedan amerikanska myndigheter godkänt användandet av dessa "contractors" för bevakning av amerikanska fartyg. Att dessa företag inte är sena att hävda sin egna förträfflighet är inte särskilt konstigt, det är ju business.
Det jag vänder mig mot är att dessa företag ser beväpnade vakter med internationellt juridiska mått mätt, oklara ROE, som en professionell lösning. Störtlöjligt!
Ur ett riskperspektiv kan dessa eskalerande motåtgärder inte genomförts av professionella yrkesmän med bred kunskap om riskhantering och säkerhet. Snarare utgjorts av ex militära lekmän huggen ur amerikansk vapenkultur utan större förståelse för frågeställningens vidd.
Att rederierna ser detta som en godtagbar lösning kan inte bygga på något annat än okunskap och att man valt att lyssna på "dåren". Jag ställer mig också frågande till varför rederierna inte lyssnar på de internationella samarbetsorganisationernas råd avseende frågan. Bakom dessa råd ligger expertis som i mångt och mycket överstiger kompetensen hos de bevakningsföretag som finns på marknaden.
Det finns ingen statistik mig veterligen på något fartyg som applicerat tekniskt skydd som någonsin blivit kapat, vilket gör argumentet med beväpnad personal ombord mindre legitimt. (Om man utgår från att man i första hand borde utnyttja metoder och medel som ligger lägre ner på våldstrappan.)
De priser vi pratar om när bevakningsföretag kontrakteras har en kostnadsratio gentemot elektroniska/mekaniskt applicerade skydd, som försvinner iväg i tangentens riktning.
Jag ställer jag mig mycket tveksam till de "rådgivare" som svenska rederiföreningen lyssnar till. Vilka de än nu må vara.
Men om jag är tvungen att välja så ser jag ju allra helst att bevakningen med beväpnade vakter på fartyg i denna fråga hellre sköts av regler/lagar/ROE som sammanfattats av internationellt legitima, okontroversiella aktörer.
Må förnuft och rationalitet ledsaga oss fortsättningsvis och att arbetet med att återupprätta ett fungerande samhälle åt somalierna skyndas på, för så här kan det ju inte fortsätta om vi ska känna heder...
Mvh
Johan
@ Johan
SvaraRaderaDet har behövts mer contractors i Irak än soldater.
Det finns fler contractors i Afg än soldater. Det dör fler contractors i Afg än soldater.
Dessa contractors används av stater,länder,EU, FN, Nato, företag, privatpersoner m.fl. över hela världen. Delar av försvarsmakter och vapensystem ägs eller opereras av contractors och/eller privata firmor.
Ytterst är det du och jag som skattebetalare/konsumenter som via olika kanaler betalar för dessa säkerhetsföretag.
Vem har du tänkt skall stå för "att återupprätta ett fungerande samhälle åt somalierna" för att undvika en ytterligare explosionsartad ökning av "säkerhetsföretagen"?
Vi måste ha inhyrda beväpnade vakter för att fylla på en bankomat i Sverige.
Vi får ett billigare/bättre skydd av vår försvarsmakt om vi hyr in vakter från den civila marknaden än om vi själva utför tjänsten.
O.s.v....
Det handlar inte om juridik, dåliga rådgivare, dålig förståelse, udda vapenkultur, dåligt förnuft, brist på rationalitet, okunskap eller dårar. Det kallas för anpassning till marknaden, business och handlar om pengar och deras värde i förhållande till något annat.
Utifrån den verkligheten är frågan om vi ska bemanna de få svenska fartyg som trafikerar de farliga farvattnen med svenska soldater en till litenhet gränsande ickefråga.
Man bör nog hänföra den till ett mycket litet politiskt utspel i marginalen.
Med syfte att ...??
Teaterdirektören.
@ Teaterdirektöen
SvaraRaderaMin inlaga har bara varit menad kring "contractors" i maritim miljö runt Aden-området.
Frågan om "contractors" betydelse, vara eller icke vara, i sin helhet ifrågasätter jag inte här och nu. Det är utanför ramverket för vad jag hade tänkt ta upp i min inlaga. Vidare har jag inte för avsikt att heller debattera "contractors" legitimitet för hur politiker skall få Somalia till ett fungerande statsskick.
Det är dock utom allt tvivel att lösningen på Somalias piratverksamhet är just politisk.
Min inlaga i debatten är att sakligt försöka framföra att nyttjandet av beväpnade vakter är dåligt ur flera hänseenden. Främst ur ett riskhanteringspersspektiv där jag än så länge inte har stött på ett sakligt hållbart argument varför införandet av beväpnade vakter skulle vara mindre riskbenäget än de "best practices" som getts ut.
Utifrån mitt perspektiv, i motsats till vad du skriver, så handlar det just om juridik, ansvarsförhållanden, kostnad/uteffekt och vad som ffa är grunden; säkerheten för sjömännen och skydda värden.
Anpassning till marknaden är inte ett sakargument som visar att det är "säkrare" att medföra vapen som en skyddsåtgärd. Visst, kan man ha åsikten att det är en icke-debatt men från mitt perspektiv handlar det om vilka råd som ges av aktörer ute på "marknaden" och vilka oförutsedda konsekvenser detta kan leda till när en kund köper en bevakningstjänst. Enligt min mening kan själva goda viljan istället bli tvärtom mot vad som avsetts.
Med undantaget av ett fåtal är det få stater, mellanstatliga samarbetsorganisationer, professionella rådgivningsaktörer som förespråkar beväpnade vakter ombord på fartyg.
Hur kommer det sig, tro?
mvh
Johan
@ Johan
SvaraRaderaSå länge man inte behöver ta kostnaderna eller några andra konsekvenser av sina beslut och åsikter är det alltid lätt att tycka och tro.
Ställer man istället frågan till de som på något sätt är drabbade får man nog en annan typ av råd där du kanske skulle hitta några argument?
Man kanske skulle göra en enkätundersökning hos de cirka sjuhundra som sitter fångna hos piraterna?
Deras anhöriga?
Eller vad säger de sjömän som har blivit utsatta för kapningsförsök?
Mitt perspektiv är alltid verkligheten oavsett vilka råd som givits eller vem som ger dem. Det är de som är satta att sköta verkligheten som fattar besluten och tar följderna som formar sina och våra liv.
Så länge politiker och andra bara springer efter och försöker laga och lappa den framrusande verklighetens symtom hjälper inga råd eller rekommendationer.
Lösningen på problemet har varit politisk i snart tjugo år!
Piratverksamheten har svällt till en verksamhet som omsätter miljardbelopp i dollar varje år. Det är svårt att hitta en verksamhet som kan mäta sig i tillväxt på den Afrikanska kontinenten.
Kan det vara så att det finns stater, organisationer, aktörer, rådgivare och andra som tjänar en slant på tingens ordning och ser vakterna som ett marknadsmässigt hot??
Ord och handling inom politiken är ibland två helt olika saker.
Teaterdirektören.
Så har äntligen Försvarsministerns blogg lyft sig från floskelstadiet. Kanske beroende på att någon initierad skrivit texten, för skillnaden mot tidigare inlägg är markant.
SvaraRaderaDock väljer någon - vem det nu är - att passa när det gäller den svårare frågan om det de facto-läge att svenska handelsfartyg medför beväpnade vakter vid passage av riskområdet.
En total handlingsförlamning verkar ha drabbat regeringen i frågan. Regeringen regerar och Tolgfors är deras profet i försvarsfrågor. Varför inte lägga en prop på riksdagens bord, som reglerar användningen av vapenmakt i självförsvar på svenska handelsfartyg och som styr upp ansvarsförhållanden i samband med detta.
Är detta en fråga för närings- eller försvarsdepartementet? Vem bryr sig, så länge som handlingsförlamningen varar.
Omkring 20 danska rederier har enats om att beväpna fartygen efter ett möte mellan sjöfartsmyndigheterna, försvaret och justitiedepartementet. Även fackföreningarna deltog på mötet.
Typisk danskt och handlingsförlamningen och villrådigheten är typiskt svenskt.
Aldrig så välformulerade blogginlägg från regeringsrepresentanter, innehållande välkända basfakta, löser problemen i den verkliga realiteten.