(S)kamligt (s)vek

Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin uttalade i Sveriges Radios "Studio ETT" sina synpunkter om den svenska insatsen i Libyen. Han försvarade där det socialdemokratiska kravet på att svenska stridskrafter inte skall få insätta vapen mot mål på marken. På frågan om vad de svenska piloterna skall göra om de ser Khadaffis stridskrafter attackera civila menar han att de skall rapportera händelsen och kalla in andra flygplan att göra insatsen (12.30 in i inslaget).

Hur detta skulle göra saken bättre är svårt att se. Dessa plan, vilka det nu är, skulle komma sent till situationen utan att ha följt händelseförloppet och skulle därmed ha mycket svårare för att göra en rätt avvägd insats. Risken för misstag och skador eller förluster hos tredje man skulle vara överhängande. Wiseman har beskrivit problemet på ett nyanserat sätt.

Det är inte lätt att följa logiken i socialdemokraternas resonemang. Det verkar vara ett klassiskt socialdemokratiskt beslut att fega ur när det gäller. Vad hände med begreppet solidaritet? Det gäller tydligen endast på Sergels Torg under första maj-firande, inte i den verkliga världen där en galen diktator mördar sina egna medborgare.

Att skicka stridsflygplan med de föreslagna restriktionerna kan liknas vid att skicka läkare till Haiti med förbehållet att "ni får endast behandla lätt skadade patienter och människor med ofarliga sjukdomar och endast lämna ut receptfria mediciner. Om ni ser någon som håller på att förblöda skall ni skriva remiss till en utländsk läkare. Vi litar inte på ert medicinska kunnande och vill inte bli anklagade för felbehandling." Ett fegt och närmast perverst agerande.

Det kan också liknas vid styrningar till polisen. "Ni får endast ingripa mot fortkörning och felparkeringar. Om ni ser en galning som verkar hota små barn med en blodig yxa får ni inte använda era vapen. Det kan ju röra sig om en oskyldig skogshuggare som har drabbats av näsblod. Det kan vara svårt att avgöra när man står flera meter ifrån händelsen."

De svenska stridskrafterna får endast delta i uppgiften att upprätthålla flygförbudszonen och endast ingripa mot luftmål. Khadaffis flygvapen är sedan cirka en vecka utslaget och inga flygoperationer har genomförts av de Khadaffi-trogna de senaste dagarna. Vad de svenska piloterna skall göra, när de väl är på plats, är därför minst sagt oklart.

De svenska piloterna är välutbildade, professionella yrkesmän med vilja och förmåga att göra skillnad för de utsatta civila - inte titta åt andra hållet när krigsförbrytelser begås. Men Sverige skall tydligen, sin socialdemokratiska vana trogen, stå vid sidan om och titta på när världen bekämpar en diktators brott mot mänskligheten.

Det handlar om att uppfylla FNs säkerhetsresolution UNSCR 1973: "Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures [...] to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya..."

Det är svenska politikers uppgift att se till att det svenska bidraget får möjlighet att lösa av FN ställd uppgift. Det är dags att ta det ansvaret nu, eller att återta erbjudandet om svenskt deltagande.

Se även Chefsingenjören.

En av piloterna som är utpekad att delta i insatsen beskriver problematiken på ett bra sätt hos Wiseman.

DN
SvD
Aftonbladet
Expressen och Expressen
Sinuhe
Sverige och världen

/ Commander