Svenska soldater ombord svenska fartyg

Piratplågan i Indiska oceanen blir allt värre och operationsområdet för piraterna blir större för varje dag, det sträcker sig från Somalia till Indien, från Hormuz-sundet till Madagaskar. Ett fullkomligt enormt område som trafikeras av en stor del av den internationella sjöfarten.

Sedan 2001 har NATO med Task Force 150 verkat i området och från 2008 har även EU försökt skydda sjöfarten utan att lyckas. Huvuduppgiften för EUNAVFOR, att skydda hjälpsändningarna till Somalia, har lösts till fullo. EU har, även inom övriga områden, tillsammans med NATO, olika koalitioner och enskilda stater som gör insatser i området, rönt viss framgång när det gäller att skydda övrig sjöfart, men många attacker lyckas och verksamheten har på senare år utvecklats till en miljardindustri. Lite i skymundan sitter uppemot 700 oskyldiga sjömän gisslan under vidriga förhållanden med svält, sjukdomar, tortyr och skenavrättningar som dagliga upplevelser. Vilken reaktion hade denna gisslansituation resulterat i om den hade skett på land?

Sveriges redarförening har ställt krav på skydd av svenska soldater ombord de svenska fartyg som trafikerar de pirattäta vattnen. Hittills har man inte fått något svar. En förklaring verkar vara att de olika departementen bollar frågan mellan varandra. Näringsdepartementet har bett försvarsdepartementet om hjälp att utreda om det går att ha svensk militär ombord på fartygen.Men på försvarsdepartementet tonar man ner sin roll:

– Det finns ingen här som handhar detta, säger försvarsminister Sten Tolgfors pressekreterare Mikael Östlund.

Försvarsdepartementet anser inte att frågan om svensk militär personal på svenska civila fartyg ligger på deras bord utan har uppfattningen att det är upp till näringsdepartementet att hantera. Hur näringsdepartementet är tänkt att "hantera" en sådan fråga har jag svårt att se.

Under tiden som frågan om svensk militär kan bistå enskilda rederier prövas, verkar regeringen ha satt ned foten när det gäller planerna på att placera ut civila beväpnade vakter om skydd mot pirater.

– Regeringens grundinställning är att beväpnade civila vakter inte ska användas, i enlighet med rekommendationer som har lämnats av den internationella sjöfartsorganisationen IMO, men som även EU har ställt sig bakom.

Stena Bulk har redan hyrt in civila vaktbolag som med beväpnad personal skyddar rederiets fartyg. Så har även skett inom andra rederier, exempelvis norska Höegh Autoliners. Deras svenske VD, reservofficeren i flottan Carl-Johan Hagman, talade häromsistens i ämnet vid Marinstridsdagarna i Karlskrona. Han motiverar beslutet att sätta ombord beväpnade vakter med att rederiet har ett ansvar att skydda sin egna personal.

Kollegan Skipper har redogjort för Marinstridsdagarna och där lyfte Hagman fram dilemmat att som redare stå inför beslutet att tvingas anställa beväpnade legosoldater som skydd av fartyget och besättningen. Som redare tvingas han även att utfärda någon form av ROE för dessa legosoldater. Vilken VD har kompetens att göra detta?

Är det inte en uppgift för militär personal som är skolade inom området och som har politiskt mandat och juridiskt stöd bakom sig?

Sverige är helt beroende av sjöfart för sin export och import. Samhället skulle stå stilla inom något dygn efter att sjöfarten till våra hamnar avbrutits. Detta avbrott kan ske längs hela rutten som fartygen trafikerar, inte bara utanför Göteborg eller Brofjorden.

Sjöfartsskydd är en naturlig del av sjömilitär verksamhet, och en grundläggande uppgift för marina förband. Skulle Sverige hamna i krig är det en självklar uppgift för Flottans fartyg att skydda sjöfarten kring våra kuster. Så vad är skillnaden att skydda svenska fartyg i Indiska oceanen? Om de blir tagna där eller utanför Skagen spelar ingen roll - de levererar inte sin last i avsedd hamn. Att sedan ett antal oskyldiga sjömän kidnappas och tvingas utstå tortyr och skenavrättningar gör saken än värre. Det är statens uppgift att skydda sina medborgare, det skyddet gäller även anställda inom sjöfartsnäringen.

Naturligtvis skall militär personal skydda svenska fartyg på internationellt vatten, oavsett om de seglar ost Gotland eller i Adenviken. Med nuvarande hotbild räcker det med ett fåtal soldater ombord varje fartyg, vi talar kanske om 50 soldater allt som allt. Det är en liten kostnad för att skydda sina medborgare sysselsatta med för landet livsviktig verksamhet.

När det gäller de legala frågorna handlar det om att teckna avtal med de länder som fartygen anlöper på sin väg in i och ut ur området, alternativt att skicka över soldaterna mellan de behövande fartygen ute till sjöss. Det är en relativt liten fråga.

Sverige har en skyldighet att skydda personalen - det är dags att ta det ansvaret, Tolgfors.

UPPDATERAD 111457A9:
Marininspektör Jan Thörnqvist medverkar i Agenda i SVT2 kl. 21.15 på söndag om Somalia och piratverksamheten. Det skall bli mycket intressant! Amiral Thörnqvist har stor erfarenhet efter sin tid som Force Commander och har tidigare framfört sunda åsikter i frågan.

UPPDATERAD 140811A5:
Omkring 20 danska rederier har enats om att beväpna fartygen efter ett möte mellan sjöfartsmyndigheterna, försvaret och justitiedepartementet. Även fackföreningarna deltog på mötet. Detta innebär att pirater som försöker angripa danska fartyg kommer att mötas av beväpnad personal ombord. Det framgår inte av artikeln vilken typ av personal det är frågan om, men troligen rör det sig om civila bevakningsföretag av den mer avancerade typen.

Detta gör att danska rederier kommer att stå inför samma dilemma som Hagman beskrev - att tvingas utfärda Rules of Engagement (ROE) för personalen och att göra befälhavaren ansvarig för eventuella vapeninsatser. Det skulle onekligen vara enklare att hantera för en militär organisation...

/ Commander

Se även Wiseman's Wisdoms.