ASC 890 och ubåt till Somalia

Sverige har hittills deltagit i EUNAVFOR Operation Atalanta vid två tillfällen. Först 2009 med ME01 bestående av korvetterna HMS Stockholm och HMS Malmö samt underhållsfartyget HMS Trossö. Därefter deltog vi med ME02 bestående av bl.a. HMS Carlskrona under perioden 2010-04-15--11-15, med ombordbaserad Hkp15 under del av tiden. Vid båda dessa insatser har personal från Bordningsstyrkan vid Amfibieregementet deltagit, vilket är en förutsättning för att kunna lösa styrkans uppgifter.   

Problemet med piratattacker är inte löst utan hotet mot den internationella sjöfarten i allmänhet, och hjälpsändningarna till Somalia i synnerhet, har närmast ökat. Lösningen på problemet ligger självklart inte till sjöss. Det är bristen på fungerande statsmakt i Somalia med därtill hörande nöd och laglöshet som ligger till grund för organiserad brottslighet i form av lönande piratverksamhet. Inte förrän Somalia åter är en stabil stat (eller flera stabila stater) kommer piratplågan att kunna stoppas. Till dess behöver den livsnödvändiga internationella sjöfarten skydd av sjöstridskrafter och det är inte många som tror att EU kommer att avsluta Operation Atalanta i närtid. 

De svenska sjöstridskrafterna ligger i startgroparna för att börja arbetet med att ställa nästa styrka till EU förfogande, om riksdag och regering så beslutar. Tyvärr har marinen inte tillräckligt med ytstridsfartyg och besättningar för att över tiden kunna hålla en styrka i området. För att få kontinuitet krävs deltagande från andra typer av enheter. 

Vilka andra svenska förbandsbidrag kan vara aktuella? Nederländska flottan har deltagit med ubåten HNLMS Zeeleeuw i NATOs Operation Ocean Shield som har till uppgift att bekämpa sjöröveri i havsområdet utanför Somalias kust. Syftet med en ubåt i en operation av denna typ är inte att sänka de fartyg och båtar piraterna använder, utan de uppgifter de är mest lämpade för är underrättelseinhämtning. De kan under lång tid dolt övervaka en hamn eller en kustremsa. Underrättelseinhämtning är något svenska ubåtsvapnet har övat i decennier och det är ingen större skillnad mellan uppgiften att bevaka en sovjetisk utskeppningshamn och en somalisk piratbas annat än hotnivån. Detta är något våra ubåtar genomför skarpt i hemmavatten över tiden och deras deltagande i Operation Atalanta hade varit mycket värdefullt. Deltagandet får naturligtvis inte omöjliggöra deras skarpa verksamhet i närområdet, men det är något Ubåtsflottiljen har hanterat tidigare när HMS Gotland opererade utanför USAs västkust under en längre tid.

Franska flygvapnet ställde i dagarna en E-3F AWACS till EUNAVFOR förfogande för havsövervakningsuppgifter. Ett flertal länder har tidigare bidragit med flygande havövervakning, bland annat Japan, Luxemburg och Spanien. Sverige deltog en period under 2010 med flyg ur Kustbevakningen baserat på Seychellerna. EUNAVFOR operationsområde sträcker sig från Somalias kust till Maldiverna och från Persiska viken till Madagaskar. Flygande plattformar är naturligtvis en förutsättning för att detta enorma havsområde skall kunna övervakas. Det som krävs, utöver flygets inbyggda fart och räckvidd,  är främst elektrooptiska sensorer av hög kvalitet och ett flygplan med lång uthållighet. En spaningsradar med förmåga att detektera och följa små mål är också en fördel. Borde inte ASC 890 kunna bidra till denna övervakning eller har vi helt överlämnat förmågan till flygburen havsövervakning till Kustbevakningen? 

Detta är två exempel på förbandstyper som skulle kunna göra stor nytta i Operation Atalanta. Insatsen skulle uppskattas av många, inte minst av de som är beroende av en fungerande import och export vilket är flertalet av oss - för att inte tala om de miljoner nödställda och svältande människorna i Somalia. Utan skydd av sjöstridskrafter når inte hjälpsändningarna från World Food Programme fram, hjälpsändningar som är livsnödvändiga och förser uppskattningsvis 1.3 miljoner människor med mat varje dag. Här kan även andra förbandstyper göra viktiga insatser. 

/ Commander