Riksdagsledamoten Annicka Engblom höll för en tid sedan sitt inledningsanförande till KÖMS, vilket tidigare kommenterats av Skipper.
Skipper har tagit på sig rollen som "djävulens advokat" och ifrågasätter på vilket sätt korvett typ Visby "vässat den marina förmågan". Han/hon pekar på områdena ytattack och ubåtsjakt och menar att vi med kv typ Vby inte till närmelsevis vässat dessa förmågor. Åtminstone inte på ett bra tag framöver.
Där anser jag att Skipper har fel. Det är utan tvekan en del arbete att göra för att utveckla Visby från version 4 till version 5, installation av sjömålsrobot är ett område. Detta hindrar inte att fördelarna med kv Visby version 4 jämfört med våra äldre korvetter ändå framstår tydligt, inom samtliga dimensioner. Detta har visat sig vid de övningar de hittills deltagit i, fråga bara NRF efter genomförd Brilliant Mariner.
Plattformarna, med sin storlek och sjövärdighet, kombinerat med effektiva sensorer och den inbyggda smygtekniken gör dem synnerligen lämpliga för ytstrid i kustnära farvatten. Att själva roboten ännu ej är installerad ombord förtar inte effekten av dessa fördelar.
Detsamma gäller undervattensstriden. Utan att gå in på detaljer kan det poängteras att kv typ Visby har uppnått helt andra akustiska signaturer än sina föregångare. Detta gör att nya taktiska möjligheter öppnar sig.
I övrigt delar jag Skippers analys av anförandet.
Engblom pekar, helt riktigt, på de utmaningar som FM står inför när det gäller sjöstridskrafternas utveckling där de två viktigaste är antal och storlek på enheterna och tillgången på personal.
Ökning av enheternas antal och storlek är en utveckling som måste till för att FM skall kunna lösa de uppgifter som regering och riksdag ställer på den, kopplat till sjövärdighet och uthållighet. Fartygen måste ha ett fartområde som medger förflyttning till och från aktuella operationsområden och de måste kunna ligga längre tid till sjöss oavsett väder. Sjöoperativ, ombordbaserad helikopter är en integrerad och självklar del av alla marina operationstyper, avsaknaden av densamma är förhoppningsvis en olycklig parentes i den svenska marina historien. För att realisera detta krävs tydliga prioriteringar inom FM, såväl avseende ekonomiska medel som inriktning av verksamheten. När får vi se dessa prioriteringar?
Avseende tillgången på personal är det en stor fråga som berör många områden, där inte alla har några självklara lösningar. Ett område där lösningen framstår tydligt är personalramarna. Om förbanden i sina ramar endast har en officer eller sjöman per befattning innebär det att fartygen endast kan utnyttjas en begränsad del av tiden eftersom det , oavsett arbetstidsavtal, endast finns ett visst antal timmar arbetstid per år. Dessutom tar ramarna inte hänsyn till sjukskrivna, föräldralediga eller personal tjänstlediga för förtroendeuppdrag. Varje sådan frånvaro lämnar en befattning tom ombord eller i nödvändiga stöd- och ledningsfunktioner. Detsamma gäller för de bemanningsuppdrag som förbanden åläggs - varje bemanningsuppdrag lämnar en lucka i förbandet.
I stället för att begränsa personalramarna och därmed omöjliggöra ett rationellt utnyttjande av de stora investeringar som våra fartyg de facto innebär, måste personalramarna utökas till medge mer än 100% bemanning av våra enheter, såsom exempelvis HMS Orion är bemannad. Då kan enheterna utnyttjas på ett ekonomiskt sätt som ett säkerhetspolitiskt verktyg, hemma och långt borta. Det första steget är att utöka personalramarna, det andra att fylla raderna i PRIO med individer med rätt kompetens. Detta kommer inte att bli lätt men det är definitivt omöjligt om inte ramarna först ökas.
/ Commander
Intressant med olika synsätt.
SvaraRaderaMen jag tror dock inte riktigt du läste och förstod innebörden av mitt inlägg.
Jag pratar om här och nu, och fram till dessa att Visbykorvetterna är helt klara och fullt ut operativa med alla system såsom ledningssytem, vapen och sensorer.
Engblom skriver sitt inlägg också om nutid, i begrepp som om att Visbykorvetterna redan nu "utan tvivel ytterligare vässat den marina förmågan".
Det är just detta jag vänder mig emot, då jag anser att här och nu, och ett antal år framåt i tiden, så har vi snarare tagit ett antal steg bakåt jämfört med tidigare förmåga. Det är inte så konstigt om vi tittar på hur många fungerande plattformar och system vi avvecklat.
Det har många insett, men inte gärna vill erkänna för sig själva.
Att Visby har en fördelaktig signatur hjälper föga om man inte kan leverera effekt utåt.
Det går som bekant inte att "leda ihjäl" fiender. Varken på eller under ytan. Det går heller inte att "gömma sig" och tro att de ska försvinna. Det krävs istället fullständigt operativa system, både samband, sensorer och vapen.
Att en helt färdig Visbykorvett, när den nu blir det, med alla system, kommer att bli bra. Det har jag däremot aldrig opponerat mig emot.
För övrigt, tack för intressanta inlägg!
Måste bara kommentera ytterligare en annan sak. Att ett land som Sverige får mycket beröm av andra nationer vid internationella insatser och övningar är inget konstigt alls.
SvaraRaderaDet har vi alltid fått, ända sen vi deltog i den första Baltops-övningen på 90-talet.
Det fick även de Baltiska länderna i början när de kom med en båt med en enda radioapparat och oftast var på fel ställe.
Smicker kommer man långt med, men man ska inte ta allt som sanningar.
(Med detta inte alls sagt att Visbykorvetterna inte skulle gjort bra ifrån sig)
Visbykorvetternas faktiska förmåga, speciellt inom uv-dimensionen, men även till del luft & ytstrid samt, är långt under vad göteborgskorvetterna levererar idag, och långt under vad vi behöver. Detta oberoende version 4 eller kommande version 5 eller vid 2014. Att påstå något annat är bara att lura oss själva, sorry.
SvaraRadera@ Anonym 11.41: delar inte din uppfattning, men jag kanske inte är lika insatt som du verkar vara?
SvaraRadera/ Commander
Det största problemet FM har är att vi inte erkänner för oss själva för hur illa situationen är, både personellt och materiellt. Här är Visby mycket talande för hur det skapats ett "groupthink" som istället för att se sanningen i vitögat och ser hur lite fartygen de facto klarar av bortser från detta och lyfter fram några få fördelar med fartygen. T ex, radarsignaturen är lägre, men till vilken kostnad och hur har det påverkat andra signaturer på fartyget? Manöverbarhet? Etc.
SvaraRaderaEtt annat problem FM har är att vi gärna sätter hemligstämpel på våra svagheter. I vissa sammanhang är det befogat, men alltför ofta har det skett till priset att rätt personer fått reda på svagheterna så att dessa kunnat åtgärdas eller komma runt dem med taktikanpassning eller andra metoder.
För att inte ramla ned i sekretessträsket är det kanske bäst att stanna här.
Problemet för försvaret är den vansinniga omställningen år 2000.
SvaraRaderaHur mycket kraft och pengar har inte gått till att riva ned en fungerande mobiliseringsorganisation där förbanden fanns (om än dåligt övade) Där en fungerande personalförsörjning, krigsplanering, mtrl anskaffning fungerande. Att man sedan förköpte sig är ett faktum, men det var minst lika mycket politikernas ansvar.
Det stora felet med Visby är inte fartyget utan att medel inte tillförs från skattebetalarna så att sjömålsrobot och Lv robot kan installeras så snabbt det går.
idag har vi en organisation som inte fungerar i krig, varken armén eller flygvapnet skulle kunna bidra med ett skit om det smällde. marinen är väl i det hänseendet det bäst rustade om än blygsamt.
Felet på 70 talet var att man sparade in på mtrl till fördel för volym/antal förband.
På 8o talet började man modernisera om än för långsamt.
Felet på 90 talet var att man sparade in på övningar till förmån för mtrl.
Felet med 00 talet? man glömmer huvuduppgiften till förmån för kortsiktiga insatser och man vill leka stormakt fast man är ett litet land.
Väldigt intressant utbyte av kommentarer. Sanningen ligger väl någonstans mittemellan det ni båda anför. Tänkvärda åsikter som är värdefulla för en försvarspolitiker.
SvaraRaderaFöljer nu era bloggar regelbundet.
Mvh Annicka
@ Annicka: smickrande med en så prominent läsare, skall försöka leva upp till förtroendet.
SvaraRaderaSanningen tror jag är att jag och Skipper är överens i stort, det som åsikterna går isär om grundar sig i hur vi definierar förmåga. Gör till exempel avsaknaden av en sjömålsrobot att fartyget inte har någon som helst ytstridsförmåga, eller är det bara en liten del av förmågan som tillfälligt saknas?
@ Skipper: det var inte smicker, jag tror inte NRF uttalat sig alls om Visbykorvetternas deltagande i Brilliant Mariner. De sitter nog fortfarande och kliar sig under baskrarna och undrar vad som hände...
/ Commander
@Commander
SvaraRaderaJodå, jag känner till detaljerna, men det bör vi nog inte diskutera här.
Men jag vidmakthåller fortfarande att jag aldrig kommer att kunna medge att en Visbykorvett är riktigt bra innan man kan verka operativt med marinens huvudvapensystem RBS-15, och även innan andra viktiga delar blir helt klara.
Jag kommer aldrig kunna säga att en Visbykorvett är "top of the line" förrän man fått ett fullgott LV-skydd, både för egen del, men även för att skydda andra objekt (Läs LV-robot).
I övrigt är vi nog överrens om det mesta som sagt!
Commander, med smicker kommer man långt var det någon som skrev.... ;-)
SvaraRaderaJ.K Nilsson