I ett gästinlägg på Wiseman’s Wisdoms diskuterar Karl Ydén om Försvarsmaktens kompetensförsörjning. Det är ett mycket intressant inlägg som Ydén avslutar med att ställa frågor om svenska officerare bör studera på universitet och om alla måste läsa samma ämnen, om militär grad skall vara kopplad till befattning snarare än person och om militär personal bör utbildas utomlands. Jag delar till fullo Ydéns uppfattning att kompetensförsörjningssystemet måste förändras och skulle här dels vilja ge frågan ett marint perspektiv och dels peka på tänkbara förändringar.
När det gäller om graden skall vara kopplad till befattningen eller till person säger erfarenheten från sjöstridskrafterna att personal med lägre grad mycket väl kan ha ledande befattningar över folk med högre grad. Detta har prövats med gott resultat! Fänrikar har varit tjänstegrenschef över löjtnanter och kaptener, örlogskaptener har varit underställda kaptener och löjtnanter. Ombord är det huvudsakligen kompetensen som styr vilken befattning en individ innehar - inte graden.
Det är olyckligt om grad skall sättas efter vilken befattning individen innehar, av flera anledningar. Dels är graden en indikation på vilka utbildningar en individ genomgått och visar därmed till del vilka erfarenheter han/hon har även om graden inte tillnärmelsevis upplyser om dennes fulla erfarenhet. Därutöver är graden en markant del av individens yrkesmässiga identitet. Det är troligen därför frågan om omgalonering är en så het potatis. I stället för att ge grad efter befattning bör man tillsätta befattningar efter kompetens, graden är i detta sammanhang underordnad.
Det är vitalt att officerskåren genomgår akademisk utbildning. Dels är det viktigt för att injicera ett vetenskapligt förhållningssätt och främja kritiskt tänkande. Dessutom kan det vara en del i den så omtalade ”folkförankringen” när nu värnpliktssystemet avskaffas. Det är dock förödande om den akademiska utbildningen är likriktad och alla läser samma inriktning - generellt gäller: ju större spridning desto bättre, även om ämnena bör ha någon anknytning till FM verksamhet. Detta talar för det system som finns i många västerländska försvarsmakter, där akademisk examen avläggs vid civila universitet, för att därefter kompletteras med en kortare militär utbildning och vidare tjänstgöring. Den militära kompletteringsutbildningen måste, för att undvika orimligt lång utbildningstid, vara inriktad mot avsedd arena och truppslag. Om den civila universitetsutbildningen genomförs vid något utländskt universitet är det närmast en extra merit.
FM bör sträva efter att rekrytera redan utbildade akademiker till officerskåren för att därefter ge dem för arenan och truppslaget ANPASSAD militär utbildning. Det finns ingen anledning att utbilda någon som skall bli stridsledningsofficer korvett eller Fartygschef på ubåt i ”plutons strid" - han/hon kommer aldrig att se en pluton i strid. Det är kvalificerat resursslöseri att utbilda alla kinesiskt lika.
Hur skall man då attrahera akademiker till tjänstgöring i FM? Ett sätt är att skriva kontrakt på exempelvis 10 år med erbjudandet att FM betalar 1/10 av personens studielån per år under tjänstgöringstiden. Detta borde bli betydligt billigare än att utbilda alla enligt samma mall i ämnen som de inte har nytta av.
"Försvarsmaktsgemensam" har aldrig varit en framgångsfaktor. Individuell anpassning är det som ger mest uteffekt i en krympande, konkurrensutsatt Försvarsmakt.
UPPDATERAD
I en kommentar till Wiseman pekar Anonym på ett grepp som polisen tagit för att rekrytera chefer till "strategisk nivå" - kanske något för FM att överväga?
Se även Chefsingenjören i samma ämne.
/ Commander
Bra inlägg Commander. Jag delar din syn till 100%, fast lite till. :-)
SvaraRaderaDet räcker dock inte med ett nytt kompetensförsörjningssystem utan det måste även till ett nytt förhållningssätt avseende personal helt och hållet. Idag kan inte FM ta emot en kompetens utifrån eftersom "alla ska starta längst ner i hierarkin" och där gör sig inte en nyrekryterad 30-plusare med gedigen erfarenhet.
Nja, nu gäller att rikta kritiken så att den träffar rätt. Givetvis skall vi inte göra en skyttesoldat av en blivande försvarsmaktsingenjör om denne redan har ingenjörsexamen och kanske till och med gjort lumpen tidigare. Snarare ser jag att det krävs rudimentära kunskaper för att bli officer och vissa kunskaper som krävs i det förband man planeras att ingå i.
SvaraRaderaEn Närkskyddssoldat skall inte vara klargöra flygplan, en flygmekaniker skall inte skjuta kulspruta, granatgevär eller åka räddningsbil för att rädda en haverist. En räddningssoldat skall inte idka stridspatrullering och jaga ingående spår med hund. Men likt förbaskat så finns det ett lägsta krav och det är att kunna ta hand om sig själv en kortare tid.
J.K Nilsson