Kontakt

Kontakta Commander: commanderslog [at] hotmail.se

onsdag 10 november 2010

Har Arméinspektören kontakt med verkligheten?‏

I senaste numret av Officerstidningen (Nr 8 - 2010) argumenterar Armeinspektören, generalmajor Berndt Grundevik, under rubriken "Vad vill Officersförbundet?".

Först en eloge till armeinspektören för att han över huvudtaget deltar i debatten. Att personal i Försvarsmaktens högsta ledning för fram några åsikter hör tyvärr till ovanligheterna, med undantag för informationsdirektörens leverans av floskler i TV och tidningar.

Armeinspektören kritiserar förbundsledningen för att de inte i debatten för fram det faktum att 95 % av officerskåren "tackat ja" till att omreglera sina anställningsvillkor, utan att de endast fokuserar på de 5 % som inte skrivit på. Det är naturligt att ett fackförbund fokuserar på de som drabbas av detta olyckliga beslut och som förlorar sin anställning. Ett beslut som innebär att personalen med hot om avsked tvingas skriva under nya anställningskontrakt utan att förutsättningarna i form av avtal och övrigt regelverk är klara. Någon liknade det vid att tvinga folk att skriva på ett lån utan att känna till räntesats, amorteringstakt eller bindningstid. Självklart skulle ingen skriva på ett sådant lån, säkert inte heller armeinspektören.

Att beslutet inte bara är olyckligt utan dessutom onödigt verkar ha passerat obemärkt förbi.

Vidare hävdar armeinspektören att "den här typen av felaktig fokusering gör FM till ett åtlöje bland skattebetalarna". Där måste jag ge honom rätt - denna fråga har gjort FM till ett åtlöje bland såväl skattebetalare som anställda. Orsaken till detta är dock inte Officersförbundets utan Försvarsmaktsledningens "felaktiga fokusering".

Kanske bör Officersförbundet uppfylla armeinspektörens önskan om att fokusera på de 95 % som "tackat ja". Officersförbundet skulle kunna göra en medlemsundersökning och ställa frågorna:
- hur många tror du skrev på för att de inte bara är löntagare utan också låntagare?
- omreglerade du dina anställningsvillkor grundat på övertygelse eller av rädsla för att förlora din anställning?
- kommer du att åka på internationell insats år efter år eller kommer du att säga upp dig när saken väl ställs på sin spets?
- tycker du att Försvarsmaktsledningen har hanterat frågan om internationell tjänstgöringsskyldighet på ett bra sätt?
- har ditt förtroende för FM ledning ökat eller minskat på grund av hanteringen av frågan om internationell tjänstgöringsskyldighet?
- tror du att FM ledning kommer att hantera frågan om omgalonering bättre eller sämre än frågan om internationell tjänstgöringsskyldighet?

Det vore intressant att få officerskårens svar på de frågorna.

I TFG 970006 med riktlinjer för vitsord för officerare exemplifieras vad som uppfattas som gott ledarskap bland annat med:
- Förmåga att tillvinna sig förtroende som chef samt att upprätthålla en god anda.
- Omsorg om de underlydande och otvungen kontakt med dem.
- Förmåga att tillvarata de underlydandes kunskaper och erfarenheter samt att skapa en känsla av gemenskap inför förelagda uppgifter.

Det är osannolikt att försvarsmaktsledningen skulle kunna värderas till annat än E (dvs. underkänt) i detta sammanhang.  Skärpning!

Slutligen uppmanar armeinspektören Förbundsledningen att "balansera era skriverier med verkligheten". Bäste armeinspektör - detta är verkligheten!

/ Commander

15 kommentarer:

  1. Snart FD Officer10 november 2010 10:19

    Min syn exakt.
    Det som händer nu är ju att majoriteten av dessa låntagare sitter och filar på sina CV:n.
    Man har tackat ja, men man har gjort det för att man på kort sikt inte haft något alternativ till försörjning. Folk gör nu om sina strategiska inriktningar i livet och tar bort FM som ett långsiktigt alternativ. Folk kommer att börja droppa av nu, och det kommer att i stor utsträckning vara dom som hotas av obligatoriet mest, dvs dom som har högst sannolikhet att kommenderas iväg. Det är ju just dessa som FM behöver allra mest just nu men som man driver iväg.

    Själv tog jag en paus från mitt eget CV-skrivande för att läsa lite i din utmärkta blogg, och jag lär ha lämnat in min ansökan om tjänstledighet inom en månad.

    SvaraRadera
  2. Pensionerad officer: Vad är det arme inspektören skriver.Det är som han vill säga "Håll käften ställ in er i ledet" och hans uppfattning om ATO:s roll i förhållandet till arbetsgivaren verka vara något oklar. Är det måhända att hans uppfattning om MBL innebär att man bara behöver tuta innan man kör över arbetstagarorganisationerna

    SvaraRadera
  3. En medlemsundersökning med nedanstående ställda frågor tror jag får följande svar:

    - hur många tror du skrev på……….
    Svar: Uppskattningsvis 15% pga lån och andra orsaker. Dessa har nog även problem med vilken skarp insats som helst.

    - omreglerade du dina anställningsvillkor…….
    Svar: ÖVERTYGELSE

    - kommer du att åka på internationell insats år efter år…………….
    Svar: Tjänstgöring utomlands vart 3:e eller 4:e år som idag passar bra ett tag till, men med PLIKTLAGEN hade vi ju inget val läs Niklas Ekdahls recension om Agrells nya bok.

    - tycker du att Försvarsmaktsledningen har hanterat frågan……..
    Svar: Nja FML är nog inte ensamt skyldiga utan snarare RegC, HKV och även OF vilka alla kunde varit tydligare tidigare. Men vi visste ju alla att kravet skulle komma.

    - har ditt förtroende för FM ledning ökat eller minskat?..........
    Svar: samma som tidigare – inte alltid positivt men HKV består ju till största delen av våra egna medlemmar....

    - tror du att FM ledning kommer att hantera frågan om omgalonering……..
    Svar: HKV/FML har att välja mellan pest och kolera. Jag tror det är bättre att galonera om på en gång och lösa de problem det innebär än att ha ”3” officerskategorier i många år.

    Jag tycker har en point i sitt inlägg. Värre var väl kommentarerna i tidningen. Jag ser att denna typ av debatt inte leder någonvart utan viktigare är att säkerställa stridsförmåga och skydd för truppen i Affe.

    SvaraRadera
  4. Herr Grundevik går alltmer från att vara armeinspektör till att bli den arme inspektören.

    Hela insändaren och medföljande frågor verkar vara ett rop på hjälp i en fort snurrande vilsenhet.
    Han känner inte igen sig i officersförbundets, och dess medlemmars verklighet.
    Han känner att han inte vet vart vi är på väg o.s.v.
    Han ställer en mängd frågor som han borde rikta till sin arbetsgivare och inte till ett av fackförbunden.
    "Vad gör FM för att uppfattas som en god arbetsgivare?" är en enligt honom en bra fråga.
    Tyvärr söker han svaren hos officersförbundet. Han, om någon, borde väl sitta inne med en uppfattning om svaren?
    Han antyder att specialistofficersfrågan skall lösas på liknande sätt som frågan om internationell arbetsskyldighet.
    Han tycker sig ha fått de signalerna från det politiska systemet!
    Han verkar inte ha hört några som helst invändningar om hur frågan har skötts.

    Att "balansera skriverierna med verkligheten" betyder nog tyvärr att man inte skriver något annat än det som står på FM.se. Den åsikten säger betydligt mer om herr Grundeviks inställning, visioner och verklighet än något annat.

    Sedan måste man förstå att en man som hela tiden ser stora "klartecken i guld" runt omkring sig, blir frusterad och misstänksam när han läser en del av artiklarna i tidningen.
    I hans lilla värld finns inga kompetensbrister, vakanser, förmågeglapp, eller materielbrister, ända ner till de mest grundläggande materielslagen.

    Tyvärr verkar hans lösning på problemen vara någon slags order som kan ställa allt tillrätta så att det blir som han önskedrömmer i sin insändare. Det hade kanske också ökat hans chanser att komma med på nomineringslistan för nästa ÖB.
    (Detta kan väl inte vara orsaken till herr Grundeviks debattvilja??)

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  5. Ett klockrent inlägg, håller med om varje ord!! Det är beklämmmande och tragiskt att FML har kunnat bli så verklighetsfrånvänd.
    Precis som så många sagt så förs det livliga diskussioner i fikarum och på kontor. Och det finns nog en del rakryggade individer som gärna hade tagit frågeställningarna och kritiken vidare. Men till vem???
    Närmaste chefen? Vad ska han/hon göra??
    Förbandschef?? De lär knappast vilja föra såna saker vidare uppåt, inget bra för karriären alls!
    FML?? Nej, just det....enligt dom är ju allt bara bra!
    Hujedamej!!!!!

    SvaraRadera
  6. @ Anonym 13.21:
    Alla har rätt till en åsikt, men jag delar inte din bedömning att 15 % skrev på för att behålla jobbet. Min bedömning är att det snarare var 50 % och att dessa inte har några som helst problem med en skarp insats, däremot att skriva på in blanco-kontrakt.

    Det är inte bestämt hur ofta en anställd skall kunna kommenderas till insats utomlands, jag tror de flesta anställda skulle acceptera en gång var 3.e eller 4.e år men knappast en mission om året. Skulle du? Detta, med flera frågor, borde ha reglerats innan de anställda avkrävdes sitt ställningstagande.

    Det framgår inte av din kommentar vem du anser har en point med sitt inlägg.

    Om inte denna typ av debatt leder någonvart - vilken typ av debatt gör det? Om Försvarsmaktsledningen inte förhandlar med ATO är det svårt att föra debatt över huvudtaget.

    Jag anser också att stridsförmågan och skyddet för våra soldater och sjömän i utlandet och här hemma måste säkerställas. Hur tror du att den bristande ledningen och verklighetsförankringen inom FM högsta ledning bidrar till att säkerställa detta?

    / Commander

    SvaraRadera
  7. Efter att chefen för insatsledningen och chefen för ledningsstaben i tur och ordning bränt sina respektive trovärdighetsskepp genom att i riksmedia exponera sina tillkortakommanden avseende intellektuell rörlighet har – i frånvaron av den alltjämt hukande överbefälhavaren - lotten att föra försvarsmaktens talan i offentliga sammanhang nu uppenbarligen fallit på den dynamiske arméinspektören.

    Möjligen borde han reflekterat lite djupare över innebörden i följande uttalande av Abraham Lincoln:
    “It is better to remain silent and be thought a fool than to open one's mouth and remove all doubt.”

    Den famöse informationsdirektören, herr Lagersten, får väl ånyo rycka ut ur skokartongen och praktisera lite ”Damage Control” under rubriken; Försvarsmakten dementerar.

    SvaraRadera
  8. Jag är civilanställd och har självklart svarat ja!
    Skälet till detta är att vinna tid för att hitta ett nytt jobb. Jag är inte ensam om att resonera på detta sätt, en majoritet av kollegorna har gjort likadant.

    F ö tycker jag att det är kul med en marint inriktad blogg!

    M v h
    Anon Sjöinfobat

    SvaraRadera
  9. @Commander 19:18
    De 15% är min uppskattning liksom Dina är 50%. Gör OF en enkät får vi bättre svar. Den point jag menade var Ditt argument. Du har ju rätt i att den situation vi hamnat i, inte är bra vare sig för oss eller FM, men det är inte varken Lagerstens eller Grundeviks fel. Jag tycker de gör ett bra jobb. Möjligen skall kritiken riktas mot FML eller TOLGFORS. Men HALLÅ vilka krav ställer vi på arbetsgivaren? Färdiga i detalj reglerade avtal FÖRE Regeringen fattat beslut?

    Varför skriver Du att FML inte förhandlat med ATO?? FM har förhandlat med ATO. Samverkan började redan för ett år sedan men avstannade i december för att sedan börja igen (genom ATO:s försorg) sent april/maj. Alla förhandlingar slutar dock inte i enighet. Arbetsgivaren bestämmer.

    Jag anser jag har ett avtal för utlandstjänst, jag vet vad jag får betalt och vad det innebär. Jag har (liksom troligen Du) ett bra försäkringsskydd. Jag vet när jag skall åka ut om några år. Passar det hinner jag med en sväng innan. Skulle arbetsgivaren börja skicka ut officerare och soldater varje år som Ditt skräckscenario är, så kommer FM varken få några nya soldater eller officerare, skadefrekvensen (PTSD) ökar, och någon form av mindre massflykt från FM blir troligen resultatet.

    Detta hände i Danmark. Haeren skrotade reservofficerarna. Skickade ut officerarna i utlandstjänst(KANDAHAR)vartannat år (ibland oftare). Officerarna klarade som regel den militära belastningen (7 missioner) men till priset av havererade äktenskap vilken fick dem att sluta i antal som Haeren inte klarade av. Nu är det längre tid mellan utlandskommenderingar och reservofficerarna är tillbaks.

    Jag tror det är dags att inse att Officersförbundet gjorde en stor förhandlingsmiss och hamnade i efterhand. Detta går säkert att reparera till del.

    Jag ser hellre en debatt om de negativa konsekvenser EU:s militära neddragningar får för vår trupps säkerhet utomlands än att tjata om obligatoriet. Gå vidare.

    SvaraRadera
  10. @ Anonym 09.14:
    Tack för en bra debatt. Vi är helt klart inte överens, men det är glädjande att du är trygg i det val du gjort. Tyvärr tror jag inte majoriteten känner detsamma. Att jag "tjatar om obligatoriet" är främst pga att vi nu börjar se effekterna av det olyckliga och onödiga beslutet att tvinga personalen skriva om anställningsavtalen.

    Inlägget föranleddes av armeinspektörens insändare i Officerstidningen, ett inlägg som jag anser vittnar om bristande kontakt med verkligheten, även om du verkar leva i samma verklighet som armeinspektören.

    Kommentarerna på detta inlägg och andra bloggar vittnar om att inte alla delar armeinspektörens uppfattning om om sakernas tillstånd.

    Jag kommer att "gå vidare" när jag anser att frågan är utagerad och när effekterna av beslutet klarnat, inte förr.

    Som sagt, alla har rätt till en åsikt, tack för att du framfört din.

    / Commander

    SvaraRadera
  11. @ Anonym 09.14 (Cont:d)
    Regeringen HAR fattat beslut att "Lag (199:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten" upphör att gälla 2011-01-01. Det är den lagen som ditt avtal om utlandstjänst är upphängd på.

    Vilket avtal har vi när lagen upphör? Det är den frågan som borde varit avgjord innan ett eventuellt beslut om att omreglera personalens anställningsvillkor fattades.

    Tyvärr befarar jag att det danska exemplet kommer att upprepas i Sverige, åtminstone för vissa kategorier av personal. Dock inte för de som nu sägs upp varav flertalet ändå inte är aktuella för utlandstjänst.

    / Commander

    SvaraRadera
  12. Klockrent inlägg som jag tror många delar! Hoppas du skickar in det som replik till nästa nummer av Officerstidningen också!

    Tror att ÖB och hans underpåvar försöker slå in kilar mellan oss och facket för att få till ett "inbördeskrig." Tycker mig se detta även bland Förbandscheferna och deras agerande mot lokala facket!

    SvaraRadera
  13. Det förefaller inte helt otroligt att det kommer att bli insändarstorm till nästa nummer av Officerstidningen.

    SvaraRadera
  14. Vad ni än bestämmer er för att göra så kom ihåg det här; Era söner kommer att få ärva era beslut och era våndor inför beslutet om ni väljer att baila out! Jag vet att ni i någon mening också tänker att "skriver jag inte på så lämnar jag samtidigt många i sticket". Det är ett lika svårt beslut att lämna FM innan man ens har gjort en vända i Afghanistan, som det är att tjänstgöra i Afghanistan. Min far skulle bli J29-pilot (Tunnan) i flygvapnet i början av 60-talet, men han beslutade sig för att straffa ut sig efter att fem plan hade kraschat på mycket kort tid vid hans flottilj. Min far var inte feg, men hans beslut har fått konsekvenser för honom själv antar jag (han dog 98), men inte minst så har hans beslut från 60-talet medfört konsekvenser för mig än idag! Jag hävdar att det är bättre för er och era söner ifall ni beslutar er för att tjänstgöra i Afghanistan alla oklarheter om arbetsförhållanden till trots! Om ni kommer hem som hjältar så kommer era barn att bli desto stoltare, och de behöver inte ärva ett beslut som, även om det inte är av feghet eller rädsla, KOMMER att hamna på deras axlar. Era barn kommer att få göra upp med ert förflutna!

    Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

    SvaraRadera
  15. Roger,

    Tack för dina personliga reflektioner. Att någon lämnar ett yrke efter ett antal dödsfall är inte att förundras över eller förakta. Att vilja leva för att kunna vara far till sina barn är en fullt mänsklig och förståelig önskan som inte har något med feghet att göra, kanske tvärt om. Det krävs mod för att ta det steget.

    För de flesta handlar inte debatten om huruvida vi skall åka på internationella insatser, utan mer om hur ofta och under vilka förutsättningar. En annan reaktion är ilska över att personalen avkrävs beslut på oklara grunder med hot om uppsägning.

    Mvh

    / Commander

    SvaraRadera