I en kommentar till ett tidigare inlägg rörande Högvakt med stående sjöstridsförband säger Anonym 09:59 ”Man kanske borde ställa skonerterna för att frigöra personal och resurser… - Att slakta den heliga kon.” Denna åtgärd frigör inte några nämnvärda resurser då bemanningen ombord är minimal och kostnaden för driften av fartygen är begränsad. Behovet av fartygen har inte heller minskat. Tvärt om är det större än någonsin.
Från december 2010 är samtliga strids- och stödfartyg bemannade med anställda besättningar. Alla befattningar ombord är insatsbefattningar med målet att ha stående tillgängliga insatsförband, helt i linje med inriktningen från riksdag och regering.
De elevbefattningar som tidigare fanns ombord i våra äldre stridsfartyg finns inte längre och det finns ingen möjlighet att bereda plats för elever ombord. Nytillträdd personal måste i stället vara grundutbildad på individnivå för att kunna verka ombord.
HKV har beslutat att Grundläggande Militär Utbildning (GMU) skall vara kinesiskt lika inom Försvarsmakten utan möjlighet till några arenaspecifika anpassningar. Detta innebär att GMU är en ren soldatutbildning och med nuvarande utformning av GMU krävs omfattande kompletterande utbildning för att göra de provanställda sjömännen mönstringsbara ombord.
Rekryterna som kommer ut från GMU kan inte tjänstgöra ombord då de inte genomgått nödvändig utbildning t.ex. grundläggande sjösäkerhetsutbildning, rökdykarutbildning, SERE A ”Flotten” etc. De är heller inte prövade till sjöss och det är därmed okänt om de har förutsättningar för att tjänstgöra på något av våra insatsförband.
Kompletteringsutbildningen, omfattande grundläggande sjömansutbildning samt yrkesutbildning, innebär såväl teoretisk som praktisk utbildning på Sjöstridsskolan men kommer även att kräva praktisk sjötjänstgöring. De enda lämpliga plattformar där denna del av utbildningen kan bedrivas är våra skonerter. Övriga fartyg är insatta i nationella eller internationella insatser eller står i hög beredskap för detta. Detta är en verksamhet som kommer att behöva genomföras mer eller mindre kontinuerligt då strids- och stödfartyg behöver en jämn ström av personal för att hantera avgångar bland GSS orsakat av exempelvis uppsägningar, långtidssjukskrivningar och antagning till officers- och specialistofficersutbildningar etc.
Behovet av HMS Gladan och HMS Falken som utbildningsplattformar för att göra GMU-soldater till örlogssjömän är alltså större än någonsin. Alternativet är att med jämna mellanrum dra ur korvetter, minröjningsfartyg och stödfartyg ur pågående insatser för att bedriva grundläggande sjömansutbildning – ett alternativ som är ohållbart ur såväl ett ekonomiskt som ett operativt perspektiv om vi skall ha ett insatt insatsförsvar.
/ Commander
Från december 2010 är samtliga strids- och stödfartyg bemannade med anställda besättningar. Alla befattningar ombord är insatsbefattningar med målet att ha stående tillgängliga insatsförband, helt i linje med inriktningen från riksdag och regering.
De elevbefattningar som tidigare fanns ombord i våra äldre stridsfartyg finns inte längre och det finns ingen möjlighet att bereda plats för elever ombord. Nytillträdd personal måste i stället vara grundutbildad på individnivå för att kunna verka ombord.
HKV har beslutat att Grundläggande Militär Utbildning (GMU) skall vara kinesiskt lika inom Försvarsmakten utan möjlighet till några arenaspecifika anpassningar. Detta innebär att GMU är en ren soldatutbildning och med nuvarande utformning av GMU krävs omfattande kompletterande utbildning för att göra de provanställda sjömännen mönstringsbara ombord.
Rekryterna som kommer ut från GMU kan inte tjänstgöra ombord då de inte genomgått nödvändig utbildning t.ex. grundläggande sjösäkerhetsutbildning, rökdykarutbildning, SERE A ”Flotten” etc. De är heller inte prövade till sjöss och det är därmed okänt om de har förutsättningar för att tjänstgöra på något av våra insatsförband.
Kompletteringsutbildningen, omfattande grundläggande sjömansutbildning samt yrkesutbildning, innebär såväl teoretisk som praktisk utbildning på Sjöstridsskolan men kommer även att kräva praktisk sjötjänstgöring. De enda lämpliga plattformar där denna del av utbildningen kan bedrivas är våra skonerter. Övriga fartyg är insatta i nationella eller internationella insatser eller står i hög beredskap för detta. Detta är en verksamhet som kommer att behöva genomföras mer eller mindre kontinuerligt då strids- och stödfartyg behöver en jämn ström av personal för att hantera avgångar bland GSS orsakat av exempelvis uppsägningar, långtidssjukskrivningar och antagning till officers- och specialistofficersutbildningar etc.
Behovet av HMS Gladan och HMS Falken som utbildningsplattformar för att göra GMU-soldater till örlogssjömän är alltså större än någonsin. Alternativet är att med jämna mellanrum dra ur korvetter, minröjningsfartyg och stödfartyg ur pågående insatser för att bedriva grundläggande sjömansutbildning – ett alternativ som är ohållbart ur såväl ett ekonomiskt som ett operativt perspektiv om vi skall ha ett insatt insatsförsvar.
/ Commander
Amiralerna på HKV måste haft otur när man tänkte om de tror det räcker med GMU/skog, några övningsveckor på ett segelfartyg från 40-talet samt några dagar i simulatoranläggningarna för att bemanna marinens moderna fartyg.
SvaraRaderaI riktig marin verksamhet(handelsflottan) krävs åratal av teoriutbildning på gymnasie och högskolenivå samt år av praktik innan man anses duglig för anställning/ansvar. /EK
Bra skrivet!
SvaraRaderaLäs gärna min replik i frågan
http://navyskipper.blogspot.com/
En övrig och i detta fall bortglömd resurs är de 5 nya skolbåtarna som omöjligen kommer utnyttjas för kadettutbildning året runt. Att bygga ett koncept med påbyggnadsutbildning för sjömän efter GMU på dessa fartyg borde väl vara görligt? /3egast
SvaraRaderaCommander har givetvis helt rätt. Startsträckan från inryckning till användbarhet ombord görs allt längre för varje ny utbildningsreform, samtidigt som våra blivande specialistofficerare och officerare kommer direkt hemifrån far och mor in på skolor, till skillnad från våra värnpliktiga som gick i befattningar på våra stridsfartyg innan det var dags för skolan.
SvaraRaderaFörr var det skola med skonertsegling, långresa och navigerings- och manövreringsutbildning vid skoldivisionen. Nu är den utmärkta och, får jag nog säga, fostrande utbildningen ombord på långresefartyg borta. Arbete, utbildning och vakttjänst, med inlagda pass av sjömanskap och båttjänst samt vid tillfälle lite sömn då och då, var en bra förberedelse för övergång till våra stridsfartyg i någon form av ansvarsbefattning. Själv önskar jag långresorna tillbaka, men det blir nog ingenting med det.
Tar vi sedan bort skonertseglingarna också, så har vi tagit bort den praktiska sjömansskap som, hur modernt allt än är, grundar för ett framgångsrikt liv på havet. Havet har inte moderniserats och skall man befara detsamma bör man någonstans ifrån ha fått en känsla för de krafter som verkar där.
Hur många reglementen och sjösäkerhetsdokument vi än ger ut, så är det i alla fall ett gott sjömansskap som måste ligga som grund. Gott sjömansskap är en känsla, som grundar sig på ren erfarenhet. Den erfarenheten bibringas man bl.a. på skonerterna, 40-tal eller ej
Som man brukar säga: Förr var det järngubbar i träbåtar, nu är det tvärt om.
@ anonym 0836
SvaraRaderaTanken är god men skolfartygen har nog mer än fullt upp. Är det inte kadetter så är det olika typer av kurser för befintlig personal. Sen måste som vanligt personalen få sin kompledighet och semester, Materielunderhåll ska också skötas.
Men jag tror att dom redan har viss del av GMU eller aspiranter ombord några veckor.
@anonym 0953
SvaraRaderaLåter på dig som om personalen på skoldiv har en mer betungande tillvaro än andra sjögående när de inte är till sjöss? Vilka fartyg har inte internutbildning, materielunderhåll etc? Vad jag kan se när jag passerar dom på kajen så är sällan alla fartyg till sjöss. Antalet kadetter i varje omgång kan inte vara så stort tydligen. Om fem fartyg är levererade så tycker jag att fem fartyg bör utnyttjas. För att inte belasta personalen arbetstidsmässigt så ser jag mycket väl att man kan köra dagsturer där man hinner utbilda i däckstjänst, materielunderhåll, sjömanskap etc. Sjömännen kan ju vara inkvarterade på det idag tomt ekande Bat af Trolle. De kan sedan varvas i olika grupper olika dagar etc. Ser man bara möjligheter så...
/3egast
@ 3egast
SvaraRaderaTror att problemet med att samtliga Skolftg inte är till sjöss beror på personalbrist. Det finns framförallt inte maskinister att tillgå för att kunna använda samtliga skrov.
Detta är ju ett välkänt problem inom Flottan och drabbar tyvärr inte bara skolverksamheten utan även andra ftg.
@ Anonym 0600
SvaraRaderaFörlåt okunskapen hos en utomstående. Men hur kommer sig denna maskinarbrist? Vill minnas att när jag gjorde min värnplikt för ett par sedan var tillgången god på maskinister och man snarare hade vakanser på däckssidan. Detta var dock på 1:a Ubåtsflottiljen och det kanske skiljer sig mellan förbanden..
GMU är tre månader. Om vi antar att soldaterna ska vara anställda ett par år tror jag inte att tre månaders soldatutbildning är den trånga sektorn.
SvaraRaderaDet finns många orimligheter i Flottans personalsnurra varav en viktig beståndsdel stavas civila krav. För att uttrycka sig jordnära är det ett antal sjöofficerare som var väldigt kåta på att erhålla civila utbildningscertifikat och som framgångsrikt lobbade för att införa dessa inom sjögående förband som har mycket skuld i flottans personalkris. Det fanns inget reellt behov att kräva sjökaptensexamen för att tjänstgöra som FC på korvett. Men nu läser samtliga flottankadetter på OP (Officersprogrammet) navigation på sjöbefälsskolan i Kalmar i sådan omfattningatt de hinner inte med många timmar befattningsutbildning ombord under tre år. Därefter måste de utbildas som avlönade fänrikar utbildas i grundläggande stridstjänst. Det är omkring fyra och ett halvt års utbildning för att få ut en fänrik på linan. Det duger inte heler längre med egen båtutbildning för att framföra snaabgående livräddningsbåtar, nu måste personalen ha FAST RESCUE BOAT CERTIFICATE, som utbildas civilt. Som inte många har så nu ligger fartygen och väntar på "rätt" kompetens på besättningen.
Sedan diskuteras ofta segelfartygen. det är en utmärkt grundläggande sjömanskapsutbildning men tydligen inte så viktig att särskilt många officerare i de sjögående förbanden kan tänka sig att tjänstgöra ombord en säsong eller två.
Jag är av uppfattningen att fartygen mycket väl kan kajförtöjas då och då för att besättningen ska kunna genomföra sjömansutbildning, om det operativa kraven förändras är det inte svårt att sammankalla besättningen och lägga ut. Däremot är det nog mera så att man inte vill/har lust att ta hand om nya sjömän, det ska någon annan sköta.
Tyvärr har flottan bäddat sin egen säng och sent vaknat, konstaterandes att det inte håller. Och nej det gör det inte, men skyll inte på GMU eller någon annan, för självförvållat sa Bill...
@ Thomas:
SvaraRaderaBara för att man gjort fel inom ett område betyder inte att man måste göra fel inom andra. Att utbilda soldater till våra örlogsfartyg är helt meningslöst och kräver omskolning till sjömän EFTER att de anställts. Knappast acceptabelt.
Mycket kan sägas om den nya officersutbildningen, den förtjänar ett helt eget inlägg. Det är inte alls säkert att de officerare som nu examineras är bättre än de som utbildades enligt det gamla systemet, i det korta loppet är det troligen tvärt om.
Att det civila inslaget i utbildningen medfört en bättre kvalitetssäkring är dock helt klart. En civil examina ger dessutom officeren en ökad möjlighet att karriärväxla vilket främjar flödet av personal. På samma sätt gör formella behörighetskrav det lättare att rekrytera in civilt utbildad personal som kan ges en kortare militär utbildning. De långsiktiga effekterna av detta utbildningsexperiment torde dock bli tydliga först om tio år.
Generellt när det gäller certifierande utbildning har Flottan varit lite väl snabb att anamma kraven och lämnat väl lite utrymme för omdöme och sunt förnuft. Kraven på certifierande utbildning bör i större utsträckning än nu anges som bör-krav med möjlighet för Fartygschef eller Flottiljchef att göra avsteg. Det är inte rimligt att ett fartyg blir liggande till kaj för att ett papper saknas - det är skillnad på formell och reell kompetens.
/ Commander
Soldater anställs efter tre månader, innan dess är de under frivilligstatus, så egentligen ska start räknas från tre månader + 1 dag. Och från den dagen kan utbildningen helt anpassas till blivande befattning. Man kan se det från ett annat perspektiv. Att vara militär innebär att deu förväntas kunna göra honnör, skjuta med en automatkarbin (eller motsvarande) och kunna en hel del av de koder som sjömän och officerare innanför grindarna tar för självklart.
SvaraRaderaHela det paketet är klart när soldaterna kommer för första tjänstgöringsdag till divisionen. Därmed kan allt krut läggas på sjömanskap, befattningsutbildning sjösäkerhetsutbildning mm. För alternativet hade faktiskt varit att dra igång rekrytkompanier för GMU utbildning utan tillgång till kadetter som troppchefer och då skulle flottan få börja ställa fartyg.
Vi är helt överens avseende de civila kravens bör kontra skall perspektiv men vad jag likt du är förvånad över är att ingen protesterar högt att det tar över 4 år att utbilda en fänrik till att kunna tjänstgöra på just fänriksbefattning ombord. Är det acceptabelt?
Och när det civila meritvärdet ställer operativa begränsningar då är jag inte helt säker på meritvärdets tyngd kontra förmåga att verka som förband.
Och kvalitetssäkring, jag är inte heller helt övertygad. Skillnaden i praktiken är ett civilt certifikat på en utbildning som i många fall inte är bättre än den sjöstridsskolan kan erbjuda. Så du får en allmänutbildad sjöman istället för en sjögående officer. Jag är som skogshuggaren säger, klyven.
Hela idén om insatsförsvar är så korkad så bara en militär kan ha kommit på den.
SvaraRaderaVi har knappt 40 miljarder som används till att tja vadå? Kan det försvara mitt land? nej, kan det försvara landet efter flera år av upprustning? svar nej.
vad ska vi då ha det till, jo ha 1-2 bataljoner utomlands och ett par fartyg.
Flyget får inte sättas in utomlands då det är för känsligt för politikerna.
Kommer Ryssen tja då får nån annan slåss för de svenska soldaterna och officerarna är inte utbildade för det.
Lite väl snabb slutsats grundad på att alla stridsfartyg alltid är ute i insatser. Sannolikt ser vi framför oss en cykel om ett par år med exempelvis översyn, utbildning, övning, insats som delar i cykeln. Så fungerar många andra flottor.
SvaraRaderaSkonerterna är knappast de enda tillgängliga fartygen och defintivt inte de som är mest lämpliga, anser jag. GMU-sjömännen kan gärna segla skonert en stund, men måste segla på ett stridsfartyg som ligger i ett utbildningsskede innan de är klara att anställas.
@ Anonym 16.39:
SvaraRaderaNej, det var inte en förhastad slutsats. Det beror på hur man definierar ordet "insats". Ett örlogsfartyg till sjöss leds av INSS MTS med uppgiften att havsövervaka, beredd ingripa enligt IKFN. Detta oavsett om det för tillfället genomför navigeringsövning, stöd till FMV eller FOI eller signalspaningsoperation. Detta har också tydliggjorts i nyligen utgivna MTCH inriktning.
Om man däremot definierar "insats" som något man gör utomlands inom Utlandsstyrkans ram så har du rätt. Nu är ju US snart ett minne blott och det kommer i framtiden inte att skilja något mellan havsövervakning i Östersjön, Medelhavet eller Indiska oceanen - förutom möjligtvis syfte, hotnivå och temperatur.
Du har dock rätt i att det kommer att utvecklas en cykel med översyner, övning, utbildning mm. Denna kommer dock vara individuell för varje fartyg och kommer innebära att fartygen alltid kommer att vara klara för insats av olika svårighetsgrad - havsövervakning på Mysingen eller full strid i Persiska viken.
/ Commander