BS som i Bull Shit

Opassande. Olämpligt. Osmakligt. Ovärdigt. Omänskligt. 

Nuförtiden är det sällan som jag blir upprörd över något som har med svensk försvars- och säkerhetspolitik att göra, vilket kanske framgått av inläggsfrekvensen på denna blogg. Jag har helt enkelt resignerat inför övermakten - antalet väderkvarnar är alltför stort och verkar växa hela tiden. Skenet av det oavbrutna fyrverkeriet av dumheter överglänser helt det skimrande stjärnljuset av hopp långt där bortanför.

Ibland dyker det dock upp något som är så särdeles korkat och osmakligt att man bara blir heligt förbannad! Denna gång är det en tidigare folkvald som är orsaken till vreden.

Birger Schlaug har i ett inlägg om olyckorna inom militär flygverksamhet försökt att göra en politisk poäng på de 600 dödsfall som omkom i flygtjänst under åren 1945-1991. Inlägget dryper av insinuationer.

Även en miljöpartistisk politiker borde förstå att det är farligare att utprova nya flygplan, genomföra skarpa vapeninsatser eller lyfta på incidentuppdrag i mörker och dåligt väder, än att sitta i mysbyxor och odla biodynamiska groddar och gnälla över avgaser. Att då förlöjliga de som givit sina liv för att skydda Sverige och dess medborgare är bara skamligt! Hur de efterlevande känner det kan man bara föreställa sig.

Skämmes, ta mig fan!

Undrar vilka arbetsplatsolyckor med dödlig utgång han ska raljera över nästa gång?

I och med att den nymoderata försvars- och säkerhetspolitiken har havererat är vi nog många som söker efter andra alternativ inför valet 2014. SD går bort, liksom socialisterna. Stödpartierna (KD, FP, C) innebär bara en röst på Stridshingsten och överste Hästsvans. Det är ont om alternativ.

Efter att Annika Nordgren Christensen, tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet, gått från klarhet till klarhet med inlägg och kommentarer i den säkerhetspolitiska debatten, seglade Mp upp som ett parti att överväga för oss som tycker försvars- och säkerhetspolitik väger tyngre än några hundralappar mer eller mindre i plånboken. 

Birger Schlaugs inlägg har effektivt förändrat den inställningen. Jag lovar - jag kommer aldrig rösta på ett parti som haft honom som ordförande (förlåt, "språkrör"). ALDRIG. 

Birger Schlaug - du är ett kräk!

För er som vill läsa ett mer nyanserat inlägg rekommenderar jag Wiseman. 

Skipper är en klokare och mer mogen människa än jag, han lämnar Birger på den sophög där han hör hemma, och fokuserar på en annan intressant fråga.

Om det är någon som tycker att jag i detta inlägg inte visar erforderlig respekt för några av våra nuvarande eller före detta folkvalda, vill jag bara påminna om att respekt inte är något man kan kräva utan något man förtjänar.

Respekt till alla Er som utsätter er för risker till skydd av Sverige och dess medborgare! Tack för Er insats.

EDIT 040723B6: Informationsdirektör Erik Lagersten belyser frågan på ett mycket tydligt sätt. Bra där!

/ Commander

Brist på förtroende...

 

Regeringen har vid ett flertal tillfällen fattat beslut och gjort uttalanden som varit regelrätta misstroendeförklaringar mot Försvarsmakten och dess personal. Misstroendet är på intet sätt enkelriktat. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av reaktioner på bloggar, i mässar och gunrum när diskussioner om neddragningar, nymoderata "satsningar" och #mycketlågnivå dyker upp.

 

Något som har hållit en #mycketlågnivå den senaste tiden är denna blogg. Den hopplöshet som regeringens oförmåga att hantera försvars- och säkerhetspolitiken skapar, och det misstroende som denna oförmåga resulterar i, har lagt en tung blöt filt över motivationen att delta i försvarsdebatten.

 

Det finns dock ett antal kämpar där ute som fortfarande fäktas för att få en nödvändig förändring till stånd - Wiseman och Skipper är självklara hjältar i detta avseende.

 

En annan är kd Andreas Braw som i ett inlägg i Frivärld sätter ord på hopplösheten och misstroendet mot regeringen. En mycket läsvärd artikel som rekommenderas starkt!

 

I förlängningen kan man ställa frågan vad denna brist på förtroende för den politiska ledningen gör för demokratin och Försvarsmaktens roll i densamma...

 

/ Commander

Permanent genomförandegrupp?

Tänkte skriva ett inlägg om den utredning som tillsattes idag om hur regeringen ska kunna bestämma vilken materiel som behöver köpas in på lång sikt, istället för Försvarsmakten. Men - jag orkar inte skriva något seriöst... Länkar till inslaget i SR istället, kompletterat med nedanstående kommentarer.

Om jag förstår saken rätt innebär detta en motsvarighet till en permanent Genomförandegrupp där politiker styr i detalj vilka materielsystem som ska köpas in eller inte. Med tanke på hur tokigt och fel det blev förra gången är detta ett synnerligen underligt steg. För att få en långsiktighet i materielprocessen bör styrningen av den läggas ut på de som har just helhetsgrepp - nämligen Försvarsgrenscheferna. 

Självklart måste avvägningar göras, för oavsett nivån på försvarsanslaget kommer det inte att räcka till allt. Men ju längre från den operativa verksamheten dessa beslut fattas, desto mindre överblick har beslutsfattarna. Att göra avvägningar innebär att välja bort hela eller delar av system eller funktioner för att skapa så slagkraftiga förband som möjligt med tillgängliga ekonomiska medel. 

Att regeringen, eller någon annan på politisk nivå, skulle ha möjlighet att i detalj sätta sig in i vilka långsiktiga följdeffekter en sådan avvägning får för varje enskilt system, är att kraftfullt överskatta förmågan hos våra politiker!

Tvärt om är det våra politikers petande i detaljer som omöjliggör en långsiktig materielprocess.

Trött var ordet!

/ Commander

För mer detaljerade och initierade kommentarer kring utredningen hänvisas till Skipper och väpnaren.

Beredskap på riktigt

Enligt Rianovosti besöker det ryska landstigningsfartyget Azov staden Haifa i Israel den 1-3 maj. Det som gör besöket anmärkningsvärt är att det är första gången sedan staten Israel bildades som ett ryskt örlogsbesök genomförs i landet. Besöket sammanfaller med firandet av att det var 68 år sedan segern över Tyskland i Andra världskriget. Enligt uppgift skall det genomföras "open ship" för allmänheten och bjudas på uppträdande av Svartahavsflottans orkester. 

Besöket uppges vara föranlett av ett initiativ från israeliska veteranorganisationer, vilket möjligtvis kan vara fallet, men det är inte hela sanningen. Inte heller är det ryska flottan som har beslutat om att de ska förtöja i Haifa. Örlogsbesök är ett medel för att skicka signaler till andra länder, och dessa beslutas av den högsta politiska ledningen. Det är ett sätt att utnyttja sjöstridskrafter som ett verktyg i den säkerhetspolitiska verktygslådan - Sea Power.

Som en parentes kan man dra en parallell till den svenska incidentverksamheten som debatterats i media de senaste veckorna. Att skicka säkerhetspolitiska signaler är inte, och ska inte vara, en uppgift för Försvarsmakten. Att skicka säkerhetspolitiska signaler är en uppgift för den politiska ledningen, Försvarsmakten är ett av många medel för att skicka dem. 

Därför kan man också ifrågasätta försvarsministerns uttalande om att hon förutsätter att Försvarsmakten anpassar beredskapen till omvärldsläget. Det är helt riktigt och det har Försvarsmakten också gjort - det finns inget direkt hot mot landet i dagsläget och därför har vi den beredskap vi har. Beslutet att inte skicka upp incidentroten att möta de ryska bombplanen skickar dock en politisk signal till Ryssland om vår bristande vilja och förmåga att hävda vårt territorium. Det är den politiska ledningens ansvar att avgöra vilka säkerhetspolitiska signaler som skall skickas och därmed att tillse att så sker, exempelvis genom att ha erforderlig incidentberedskap. Det är inte upp till tjänstemän i Försvarsmakten att bedriva säkerhetspolitik och därför kan försvarsministern inte skylla ifrån sig på dem. Det är hög tid att ta ansvar!

Nog om det. Den ryska sjöstyrkan i Medelhavet planerar för en övning utanför Syriens kust, datum för övningen är dock inte fastställt. Styrkan består för tillfället av sex fartyg, ytterligare sex fartyg från Stillahavsflottan ansluter under maj månad och man förbereder sig på att evakuera ryska medborgare från det krigsdrabbade landet. 12 fartyg med stödresurser är en ansenlig styrka, vilket lär behövas om de ska genomföra en Non-combatant Evacuation Operation (NEO) av ryska medborgare i Syrien, även om antalet individer går starkt isär. 

Att operera och öva på internationellt vatten står alla stater fritt att göra, det krävs inga FN-resolutioner eller överenskommelser. Att öva på annan nations territorialhav kräver naturligtvis tillstånd från det aktuella landet, men även det är vanligt förekommande - som en säkerhetspolitisk åtgärd eller som ett led i förberedelser för en operation. Som exempel har svenska Flottan genomfört övningar på cypriotiskt territorialhav inför deltagandet i UNIFIL och på djiboutiskt territorialhav inför Operation Atalanta.

Att förlägga övningsverksamhet till ett visst område är också ett sätt att skicka signaler om att "vi har intresse i detta område, vi observerar vad som händer och vi är beredda att agera om det blir nödvändigt". Den ryska sjöstyrkans verksamhet kan också ses i det ljuset. 

Sammanfattningsvis - den ryska styrkan skickar politiska signaler om intresse i regionen, knyter band mellan Ryssland och Israel och är beredd att rädda ryska medborgare undan kriget i Syrien. Allt genom att bedriva normal fredstida verksamhet med sjöstridskrafter och utan några omfattande kostnader eller politiska åtaganden. 

Det är poängen med Sea Power!

Ovanstående handlar främst om hur att använda stridskrafter som säkerhetspolitiska verktyg, men också mycket om att skicka signaler, medvetet eller omedvetet. För att rätt kunna tolka dessa krävs djupare kunskap om inblandade nationer än vad undertecknad besitter. Därför vore det intressant att få ta del av läsarnas synpunkter om varför är ryska flottan i området och hur närvaron tolkas i Israel, Syrien, Ryssland, EU etc. Välkommen med ditt bidrag i kommentarsfältet!

/ Commander

ÖB fortsatt sjukskriven

Försvarsmakten meddelar idag att Överbefälhavarens sjukskrivning förlängs till mitten av mars. Det är knappast att förvånas över - att komma tillbaka efter en sjukskrivning orsakad av överansträngning är inget man gör i en handvändning. Det tar tid - lång tid.

Man kan anta att officerare, soldater och sjömän har en något högre tröskel än gemene man innan överansträngningen blir så stor att den resulterar i sjukskrivning. Militär personal är trots allt utbildade och övade för att kunna fungera under stark fysisk och mental press. Detta faktum kan emellertid förstärka problemet, det finns en överhängande risk att man låter det gå för långt innan man drar i nödbromsen. Därför är det extra viktigt att alla i ett arbetslag är observanta på varandra och vid behov tar upp en diskussion om hur de mår. På allvar.

Hur långt det gått i Överbefälhavarens fall vet nog ingen, kanske inte ens han själv. Det kan vara svårt att ställa en korrekt diagnos när man är mitt i situationen. Man kan dock misstänka att en Överbefälhavare, som högste chef och i en mycket offentlig position, har en ännu högre tröskel än oss övriga. Det skulle förvåna föga om Överbefälhavarens sjukskrivning förlängs ytterligare. Jag hoppas jag har fel - Försvarsmakten behöver en chef som talar klarspråk och står upp för myndigheten när det blåser snålt.

Överbefälhavaren har skrivit ett brev till Försvarsmaktens personal där han beskriver situationen och tackar för allt stöd han fått. Facebook-gruppen "Krya på dig ÖB" har idag över 7000 medlemmar som visar sitt stöd för Överbefälhavaren. Tyvärr, måste jag säga, har den utvecklats från att vara ett stöd för Överbefälhavaren till att bli ett forum för allmän försvarsdebatt. En rätt låg sådan också. Lite ovärdigt.

KRYA PÅ DIG ÖB! Varje chef har en ställföreträdare som kliver in och håller skutan flytande tills chefen har återställt stridsvärdet och åter kan träda in med full kraft. Låt det ta den tid det tar.

Det svårt misshandlade uttrycket "personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs" bevisas nu av myndighetens personal själv - värmen och omsorgen som visas vår högste chef och kollega går inte att ta miste på. Det är vid dylika tillfällen jag känner att jag fortfarande - trots allt - är stolt över att tjänstgöra i Försvarsmakten!

Det är ju ändå bara ett särintresse bland många andra. Som biodling eller fågelskådning.

/ Commander

Särintresse, ointresse eller ren dumhet?

Nej, nu blir jag förbannad på allvar! Särintresse!? Gör sig statsministern till eller är han dum på riktigt?!

Frustrationen har varit stark hos många säkerhetspolitiskt intresserade det senaste dygnet, efter statsministerns uppmärksammade uttalande, där han avfärdar Överbefälhavaren och Försvarsmakten som "särintressen". Visst blir man upprörd och heligt förbannad – problemet är att det sällan lönar sig. Särskilt inte inom politikens område.

Jag är övertygad om att statsministern inte på allvar menar att försvaret av Sverige är ett särintresse, det är ändå nationens överlevnad vi talar om, och inför den är alla andra intressen underordnade.  Till och med nästa jobbskatteavdrag, och det inser statsministern likaväl som alla andra. Han uppvisar däremot en besvärande kortsiktighet i sitt resonemang och en frapperande brist på insikt i försvarspolitiska frågor.

Det olyckliga uttalandet är säkerligen ett försök att hantera en politiskt svår situation. De nya moderaterna är pressade i försvarsfrågan, därom råder knappast något tvivel. Partiledningen verkar överraskad av den senaste månadens försvarspolitiska debatt och reagerar med en ryggmärgsreflex när de försöker avfärda ÖB som en myndighetschef bland många som skriker efter mer resurser. Försvaret är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett ”särintresse”.

Alliansen, med de nya moderaterna vid styråran, är inte ensamt skyldiga. De har i allsköns ro fortsatt i samma gamla trygga säkerhetspolitiska hjulspår som tidigare regeringar, hjulspår som de senaste decennierna inneburit en stegvis nedmontering av vår försvarsförmåga i allt snabbare takt. Detta har skett i stilla samförstånd med övriga partier i riksdagen. Enda undantaget är SD, men dem är det ingen som tar på allvar, inte i denna fråga heller. Försvaret har inte varit någon sexig fråga som vinner val. Försvaret har setts som ett nödvändigt ont, som en utgiftspost som kan användas som budgetregulator, regionalpolitiskt verktyg eller industristöd. I övrigt har vår försvarsförmåga inte haft något värde och därmed har det omgärdats av ett närmast kompakt ointresse från våra politiker.

Alliansregeringen hade förhoppningsvis de bästa avsikter när de ville stoppa den ensidiga nedrustning som svensk försvarspolitik traditionellt inneburit och skapa ett försvar som är användbart som säkerhetspolitiskt verktyg. ”HMS Försvarsmakten” har under en mycket lång tid seglat åt fel håll, men när de försökte vända fartyget till rätt kurs föll de sista resterna av vårt försvar i bitar. Det har en längre tid stått klart att kejsaren är naken, det krävdes dock att någon påtalade detta för att det inte längre skall gå att förneka.

Statsministern försöker dock förneka så gott han kan. Hans offentliga uttalanden innebär fortsatt förnekelse av att vår försvarsförmåga nått farligt låg nivå. Han har inte mycket val om han inte vill underkänna sin regerings försvarspolitik, inte efter att såväl den förre som den nuvarande försvarsministern med en dåres envishet upprepat att försvaret är starkt och att förmågan ligger på en rimlig nivå.

Som argument för att försvarsförmågan är väl balanserad hävdar Statsministern att han inte kan se att någon i dagsläget skulle vilja rikta ett isolerat militärt angrepp mot Sverige. Här kan man ställa sig frågan: är det bara politisk taktik, eller är det ren dumhet?

För det första är det inte ”dagsläget” som diskuteras – det försvar vi bygger idag är det vi kanske kommer att behöva om tio-femton år. Att bygga upp försvarsförmåga är något som tar tid, vilket är självklart för de flesta. Vi kan jämföra med vår ubåtsjaktförmåga som tog mer än tio år att återställa till en rimlig nivå efter att bristerna blivit tydliga i och med U137, och det gjordes under stora uppoffringar och till stora kostnader. Då skall vi komma ihåg att det då bara var en liten del av Försvarsmakten som behövde åtgärdas, inte som nu hela vår försvarsförmåga.

För det andra är det inte heller ett ”isolerat” angrepp mot Sverige som majoriteten ser att vi behöver kunna försvara oss emot. Ingen har hävdat att de ser en överhängande risk att Sverige ensamt blir attackerat utan att andra länder påverkas. En kris i ett land påverkar kringliggande länder i betydligt större utsträckning idag än vad det gjorde tidigare, det är därför politikerna framhåller att ”vi bygger säkerhet tillsammans med andra”.

Problemet är att vi inte gör det heller. Om vi menade allvar med att ”vi bygger säkerhet tillsammans med andra” skulle vi ha ansökt om NATO-medlemskap. Det är dock en fråga som flertalet svenska politiker fortfarande skyr som pesten. Många med argumentet att en majoritet av svenska folket är emot ett medlemskap. Det må så vara – i dagsläget – men är det inte politikernas uppgift att leda, eller är de bara vindflöjlar som visar åt vilket håll opinionens vindar blåser för tillfället? När politikerna insett att vi är beroende av våra grannar för vårt försvar, vilket de flesta verkar ha gjort, borde de argumentera för ett medlemskap och inte gömma sig bakom opinionsundersökningar.

De politiska motståndarna, liksom de mindre stödpartierna, vädrar morgonluft av moderaternas trångmål. De försöker ta enkla politiska poäng men ingen verkar villig att på allvar ta konsekvenserna av decennier av underfinansiering. Det räcker inte att diskutera en begränsad höjning av försvarsanslaget – det handlar om betydligt mer kraftfulla åtgärder som skall till. En dubbling av anslaget torde vara en bra utgångspunkt för diskussionen, under förutsättning att vi blir medlemmar i NATO, annars talar vi om ännu större tillskott för att återställa en rimlig förmåga att försvara oss själva.

Att förmågan att hävda eget territorium är en skyldighet för en suverän stat, och en grundförutsättning för Sveriges existens, med alla dess invånare och våra grundläggande värderingar, verkar inte ha fallit någon in. Inte i så stor utsträckning att de är villiga att betala för det i alla fall. Önsketänkande verkar vara den överordnade idén i svensk försvarspolitik.

Problemet för Reinfeldt är att något har träffat fläkten och det luktar inte kaprifol. Om hans ”väl balanserade” försvar möter verkligheten inom det närmaste decenniet kommer dålig lukt inte att vara hans största bekymmer. Inte vårt heller.

/ Commander


EDIT 311949A7: Kompletterar med en länk till ett betydligt mer välskrivet inlägg på Newsmill. Tack för det!

http://www.newsmill.se/artikel/2013/01/31/f-r-de-d-da-och-skadades-skull-b-r-reinfeldt-be-om-urs-kt

/ C

Lögner och propaganda i Sjöfartslexikon

Återigen ett inlägg som är något off-topic, men denna gång handlar det om vad som är sant och vad man kan lita på när det kommer till det skrivna ordet, en nog så viktig fråga i detta mediala tidevarv. Boken som avses är inte vilken skrift som helst utan något som borde vara ett vetenskapligt uppslagsverk med tydliga referenser till varifrån informationen är hämtad, nämligen Sjöfartslexikon av sjökapten Gösta Bågenholm. Det är i alla sammanhang viktigt att använda tydliga och väl definierade uttryck och benämningar, så ett lexikon om sjöfart är välkommet av oss som är intresserade av havet och sjöfartsnäringen. 

Boken har undertiteln "ordbok, nya ord och begrepp, reglementen, lasthantering och nöd" följt av "-de viktigaste moderna begreppen och förkortningarna - inom IMO- och EU-lagstiftning, nya fartygstyper, befraktning och satellitteknik". En omfattande ansats, minst sagt. Eftersom författaren gör anspråk på att ha skrivit ett lexikon borde man kunna förvänta sig en "skrift som (mer l. mindre fullständigt) meddelar [...] ett yrkes o. d. ordförråd, i allm. ordnat i alfabetisk följd o. vanl. åtföljt av förklaringar l. definitioner" att döma av Svenska Akademins ordbok. 

Eftersom boken ramlade ned i brevlådan häromdagen har jag inte hunnit att lusläsa den från pärm till pärm, men den verkar vid en första anblick heltäckande och ger ett vederhäftigt intryck, eller gör den det? Döm om min förvåning när jag av en händelse slår upp ordet "sjörövare" och där får läsa följande: 

"Vapnet väger ca. 45 kg och är framexperimenterat av USAs krigsmakt mot fattiga, dåligt utrustade, irakiska värnpliktiga pojkar i USAs blodiga anfallskriget [sic!] mot Irak."

Citatet ovan avser utrustningen LRAD, som står för Long Range Acoustic Device, vilket är en sorts kraftfull högtalare som kan skicka riktade meddelanden och varningar över långa avstånd vid exempelvis operationer mot piratverksamhet. Den svenska stykan ME01 hade bland annat sådan utrustning för att skicka varningar till misstänkta piratbåtar och LRAD har också bidragit till att framgångsrikt avvärja piratangrepp mot kryssningsfartyg. Den kan också skicka riktade ljudtoner som upplevs som smärtsamma på flera hundra meters avstånd och är därmed ett användbart icke-dödligt vapen. LRAD utvecklades i USA i början av 2000-talet som ett svar på attacken mot USS Cole. 

Ovanstående är hämtat från öppna källor på Internet. Ingenstans står det ett ord om att LRAD blev "framexperimenterat" mot fattiga pojkar i Irak. Man kan undra var kapten Bågenholm hittar dessa "fakta"? Eller är det kanske bara författarens fördomar som lyser igenom? 

Det minsta man kan begära av ett lexikon är att det som skrivs på något sätt kan beläggas och verifieras. Ett lexikon får inte, om det skall ha någon som helst trovärdighet, innehålla tyckanden, lögner och propaganda. Den största delen av ansvaret åvilar naturligtvis författaren, men även förläggaren har en del att svara upp mot. Kanske någon från förlaget Båtdokgruppen AB, finansiärerna Signe och Olof Wallenius stiftelse eller Stiftelsen Sveriges Sjömanshus har någon kommentar till uppgifterna om LRAD?

Om notisen om sjörövare innehåller lögner och propaganda, hur mycket av övriga delar är då sant? Kanske allt, eller inget? Det finns ett skriande behov av bra litteratur på svenska om havet och sjöfarten. Tyvärr har inte Sjöfartslexikon bidragit till att fylla det behovet. Jag är ledsen för att jag härmed har givit oförtjänt uppmärksamhet åt ett "lexikon" som på grund av obelagda "fakta" inte går att lita på och som därför gör sig bäst i pappersåtervinningen. 

/ Commander

Ryska flottan utanför Syrien

Intressant artikel angående en stor rysk marinövning som förbereds utanför Syrien och påstått ryskt militärt stöd till Assad. Läsvärt.

Att förlägga en storövning till ett säkerhetspolitiskt intressant område är också en aspekt av Sea Power.

/ Commander

Aschberg svamlar om sjöräddning

Jag hyser den största respekt för de som engagerar sig i Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne (SSRS) och alla de som genom donationer och ideellt arbete möjliggör deras verksamhet. Statistik över sällskapets verksamhet står att finna på deras hemsida:

859 gånger. Så ofta ryckte de frivilliga sjöräddarna ut på sjöräddningslarm förra året. Men räknar man det totala antalet gånger Sjöräddningssällskapets frivilliga var ute på uppdrag blir den nästan tio gånger så ofta; totalt utfördes 7084 uppdrag 2011. Förutom sjöräddningslarmen var de frivilliga sjöräddarna ute på 602 sjöambulanstransporter, 1944 förebyggande utryckningar och över 3600 övningar och allmännyttiga uppdrag. – Sjöräddningssällskapet utför 70% av all sjöräddning i Sverige. Utan bidrag från staten, det kan inte sägas nog ofta, fortsätter Rolf Westerström.

En imponerande statistik över en, i ordets rätta bemärkelse, livsviktig funktion. Tack SSRS för ert engagemang och era insatser - utan er frivilliga hade havet varit en betydligt farligare plats att vistas och verka på.

Tydligen delar jag min uppskattning av SSRS med Robert Aschberg. Men där slutar likheterna...

Aschberg har skrivit en kolumn om sjöräddning i dagens Aftonbladet, med den föga passande rubriken "Försvaret kan sänka svensk sjöräddning". Bakgrunden är ett riksmöte med Sjöräddningssällskapet som Aschberg enligt uppgift skall ha deltagit i. Han hävdar att de närvarande representanterna var milt sagt skeptiska till vissa av de förändringar som nu föreslagits i en statlig utredning.

Utredningen som åsyftas är Maritimutredningen (SOU 2012:48) som nyligen levererade ett betänkande syftande till att stärka och utveckla de sjöverkande myndigheternas samverkan med målet att uppnå ökad effektivitet, flexibilitet och operativ effekt på det maritima området. I rapporten föreslås bland annat att sjöverkande myndigheters operativa resurser och infrastruktur merutnyttjas i större utsträckning, att de sjöverkande myndigheterna utvecklar samverkan avseende kompetensförsörjning och investeringar med mera. Vidare föreslås regeringen, på sikt, överväga förändrat huvudmannaskap för sjö- och flygräddningen, inklusive förändringar i organisation och ansvar för räddningshelikoptrar. Orden "på sikt" verkar Aschberg ha missat eller avsiktligt utelämnat.

Aschberg hävdar att utredningen är usel och ett beställningsjobb från Försvarsdepartementet. Att den är usel får stå för honom - jag har inte gjort någon komparativ analys av rapporten mot andra utredningar och kan därför inte uttala mig. Att utredningen är beställd av Försvarsdepartementet framgår med önskvärd tydlighet på sidan tre, om man bemödar sig att faktiskt läsa rapporten.

Den stora faran med rapporten, hävdar Aschberg, är att utredaren vill militarisera den civila sjöräddningen. Han påstår att det därmed skulle bli svårare att motivera de frivilliga sjöräddarna i SSRS och påverka viljan att bidra med medlemsavgifter, gåvor och insamlingar.

Varför då? SSRS är inte en myndighet och behandlas därför inte alls i rapporten, utan omnämns endast såsom varande en synnerligen viktig aktör inom svensk sjöräddning. Utredningen handlar om myndighetssamordning där sjöräddning är ett område bland flera. Att hävda att frågan om vilken myndighet som skall ha huvudmannaskap för sjöräddningsfunktionen påverkar de frivilligas motivation är en förolämpning mot SSRS personal. De gör inte det de gör för att de tycker så mycket om Sjöfartsverket utan för att de vill göra nytta och rädda liv!

Vidare påstår Aschberg att sjöfarare i nöd skulle, i vissa självförvållade situationer (till exempel fortkörning, tjuvfiske, alkohol), troligen dra sig för att larma i tid om ansvarig myndighet sorterar under Försvarsdepartementet.

Allvarligt, Aschberg, tror du på det själv? Är det någon som i en nödsituation, med fara för eget liv, drar sig för att ringa 112 på grund av att de inte vill att polisen ska komma? Nej, tvärt om torde det vara självklart att de som verkligen är i livsfara med glädje tar emot hjälp från vem det än vara månde. Jag tvivlar starkt på att de överlevande efter Estonia hade något emot att helikoptrarna som plockade upp dem ur det iskalla, stormande havet tillhörde Försvarsmakten.

Aschberg avslutar sin kolumn med frågan: varför skulle riksdagen bry sig om ett förslag som skulle riskera liv, och kosta mera pengar? Han har i texten försökt hävda att det finns en allvarlig fara med att flytta huvudmannaskapet för sjöräddningen, utan att producera några andra argument för detta än "det säger sig självt". Lite mer seriös argumentation kan man förvänta sig av en så tung aktör inom svensk media. Att det skulle kosta mer pengar framgår inte, vare sig av Aschbergs text eller i rapporten. Men, det kanske också "säger sig självt"?

Det är beundransvärt att Robert Aschberg använder sitt kändisskap och sin plats i mediavärlden för att lyfta fram Sjöräddningssällskapet och dess verksamhet, synd bara att han använder tid och utrymme för osakligt svammel i ett ämne som han tydligen inte förstår. Om man ska använda uttrycket "usel" så är det inte i första hand rapporten Maritim samverkan jag tänker på.

Nej, Aschberg, gör om och gör rätt. Häng me'!

/ Commander

...den något insomnade...

Flaggar återigen för ett inlägg hos Skipper. I inlägget diskuteras varför det inte hörs något om sjöminkrigföring bland svenska försvarsbloggar, det torde finnas mycket att behandla.

Helt rätt. Kanske kan det bero på att vi fortfarande ser minröjningsförband som något som vi har för att hålla våra nationella hamnar öppna i händelse av krig, och med tanke på hur hotbilden sett ut de senaste åren (aldrig mera krig) är det inte underligt att intresset för minröjning ligger på en låg nivå.

Att minröjningsförband kan göra nytta även i dagsaktuella operationer torde för den något insatte stå helt klart. Se bara tyskarna utanför Libanon eller holländarna utanför Libyen. Varför diskuteras inte deltagande av våra minröjare i dylika operationer? Nu när vi har ett minröjningsfartyg i Medelhavet kanske vi skulle dröja lite med att skicka hem det igen? Vem vet när det kan göra nytta på riktigt?

Hur som helst, alla minörer är varmt välkomna att diskutera högt som lågt av det som upptar era tankar!

Slutligen: gästinlägget hos Skipper hävdar också att Commander's Log är "...den något insomnade..." Utan tvekan har debattören rätt, det har varit glest mellan inläggen den senaste tiden. Engagemanget har helt enkelt inte räckt till. Jag har landat in i "tur att man har månadslön"-träsket. Oavsett vad man tycker och skriver drivs FM ändå i helt fel riktning.

Kanske kommer motivationen åter, vem vet?

/ Commander

Värderingar från medeltiden

Kollegan Skipper har skrivit ett mycket intressant inlägg rörande Abdirizak Waberi som jag vill flagga för. Det kan synas något off-topic men det är en så viktig fråga att läsarna får ursäkta. Läs artikeln och följ länkarna! Där ges en utförlig beskrivning av vilka åsikter Waberi tidigare har givit uttryck för, åsikter som knappast stämmer överens med demokratiska värderingar och grundläggande mänskliga rättigheter.

Försvarsmakten har arbetat länge med att utveckla en sund och gemensam värdegrund, vilket är bra och nödvändigt. På FM hemsida kan man läsa:

Överensstämmelse mellan Försvarsmaktens värdegrund och vad vi ger uttryck för i tal, skrift och agerande är viktig för effektivitet och trovärdighet. [...] Försvarsmakten värdegrund slår vakt om alla människors lika värde, rättvisa och jämlikhet och främjar de demokratiska principerna samt de mänskliga rättigheterna. Alla, oavsett anställningsform, kön, ålder, etnisk ursprung, religiös övertygelse, sexuell läggning, politisk åskådning eller funktionshinder ska respekteras och behandlas likvärdigt.

Jämlikhet, lika värde och lika rättigheter måste gälla för alla oavsett religion eller familjetillhörighet. Frågan är hur det påverkar Försvarsmaktens effektivitet och trovärdighet när en politiker som arbetar med Försvarsmaktens utbildningsfrågor helt tydligt inte delar dessa värderingar?

Avslutar med att lyfta fram en kommentar från Skippers inlägg:

Kul att någon drar upp detta till ytan igen, är fortfarande besviken på moderaternas flathet i denna fråga och har varit sedan "Slaget om muslimerna sändes". Fast vem vet om någon kan få fram uppgifter på att han fusket med tv-licens så kanske han kan få avgå..

Att fuska med TV-licens eller köpa Toblerone på fel kontokort är självklart inte bra för din trovärdighet som riksdagsledamot, men att föra fram åsikter hämtade från medeltiden är tydligen helt okay?

/ Commander

Naval Strike Missile - träff i målet

Norska flottan genomförde i onsdags provskjutning med NSM (Naval Strike Missile) som de uppger är världens mest avancerade sjömålsrobot. Robotbåten KNM GLIMT var första örlogsfartyg att avfyra roboten, vilket videon nedan visar.

I söndags var det fregatten KNM ROALD AMUNDSENs tur som framgår av norska försvarets hemsida. Där finns också en video som visar skottet. En snabb glimt av målet visar att det kan vara en utrangerad patrullbåt som får sin sista vila på havets botten. Någon av läsarna som har mer information?

Norska marinchefen är naturligtvis nöjd med organisationens nya tillskott:

"Sjøforsvaret har mottatt topp moderne Skjold-klasse korvetter og Nansen-klasse fregatter. Kombinert med et godt trent mannskap og verdens mest avanserte missil gir dette Norges sjøforsvar en betydelig offensiv kapasitet som vi aldri har hatt tidligere, og som har en betydelig avskrekkende effekt", säger generalinspektören för Sjøforsvaret, konteramiral Bernt Grimstvedt.

"Vi har nå vist og demonstrert, med nok et treff, at sjømålsmissilet NSM virker som det skal. Vi har i dag også bevist at NSM er integrert og fungerer sammen med det amerikanske kommando og kontrollsystemet AEGIS på fregattene og det norsk/franske SENIT systemet på korvettene."

Roboten är också under utveckling till en Joint Strike Missile (JSM) som är en multi-role-version med möjlighet till markattackförmåga och tvåvägskommunikation, så att roboten kan kommunicera med ledningscentraler och andra robotar i luften. JSM kommer att kunna bäras av Lockheed Martin F-35 Lightning II Joint Strike Fighter. Flygplanet kommer att kunna bära två JSM på de interna vapenpositionerna och ytterligare robotar på de yttre balkarna.

Med den ytstridsförmåga som Norge har skaffat sig med robotbåtar av Skold-klass, tillsammans med de nya fregatterna beväpnade med en modern sjömålsrobot innebär ett svåröverstigligt hinder för vilken angripare som helst. När F-35 blir operativ med den nya roboten blir en motståndares möjlighet att utnyttja havet för sina egna syften ännu mindre.

Att ställa upp några lastbilar med robotar på Gotland, som vissa debattörer föreslagit, får inte riktigt samma effekt... Inte ens om de skyddas av några förrådsställda stridsvagnar.

Nä, jag är inte bitter! Grattis, Norge!

/ Commander

Obligatoriet i AD

Arbetsdomstolen har avgivit dom i ett mål rörande en yrkesofficer som inte accepterat att omreglera sina anställningsvillkor till att omfatta internationell arbetsskyldighet och som därmed har sagts upp på grund av arbetsbrist. Tvisten gäller frågan om uppsägningen har varit sakligt grundad.

Tyvärr avslogs Officersförbundets talan med följande sammanfattning:

"Arbetsdomstolen har i det föregående kommit fram till att det vid tidpunkten för uppsägningen av A.E. funnits arbetsbrist hos Försvarsmakten och att omplaceringsskyldigheten inte har åsidosatts. Vidare har domstolen funnit att Försvarsmaktens agerande att genomdriva villkorsändringen inte har stått i strid med god sed på arbetsmarknaden och att kollektivavtalet inte inneburit något hinder mot uppsägningen. Arbetsdomstolen finner därför att uppsägningen av A.E. har varit sakligt grundad. Förbundets talan ska alltså avslås."

Domen i sin helhet hittar du här.

Ledamöter i AD var: Carina Gunnarsson, Lars Dirke, Christer Måhl, Kerstin Brodowsky, Staffan Löwenborg, Birgitta Widén och Agneta Lindblom Hulthén (skiljaktig). Sekreterare: Charlotte Svanström.

Heder till Agneta Lindblom Hulthén som bland annat framför följande avvikande mening:

"När omorganisationen, innebärande obligatorisk utlandstjänstgöring för merparten av de anställda, aviserades av Försvarsmakten ställde A.E. frågor om villkoren, framför allt periodiciteten. Anledningen var att såväl A.E. som hans sambo vid tillfället vara anställda vid försvaret och hade gemensamt minderårigt barn.

Frågan är rimlig med tanke på att vissa arbetssituationer omöjliggör ett gemensamt familjeliv: då båda föräldrarna samtidigt tjänstgör i utlandet, då en av dem i flera på varandra följande perioder tjänstgör utomlands eller om deras utlandstjänstgöringar växelvis avlöser varandra. Lagen gör inget undantag för Försvarsmakten när det gäller arbetsgivarens skyldighet att underlätta för anställda att förena yrkesliv och föräldraskap. [...]

Arbetsgivaren har inte genomfört någon omplaceringsutredning. Arbetsgivaren har muntligt redogjort för omständigheter som enligt arbetsgivarens åsikt gör en omplacering omöjlig. Detta kan inte anses uppfylla kraven på en omplaceringsutredning utan har snarast karaktären av en ensidig deklaration. Arbetsgivaren har också vid hanteringen av omorganisationen hänvisat till de krav som regering och riksdag ställt. Noterbart är att Försvarsmakten har till år 2019 på sig att genomföra kraven och inte är i tidsnöd när det gäller att genomföra omplaceringsutredningar. [...]

Detta innebär att A.E. erbjuds att tacka ja till sitt nuvarande arbete inklusive utlandstjänst vars villkor inte preciseras. Alternativet är att han riskerar uppsägning. Eftersom den anställde i det här fallet inte ges någon valmöjlighet utan hänvisas till arbetsgivarens ursprungliga, inte förhandlingsbara beslut, bygger erbjudandet på ett cirkelresonemang, ett moment 22. Detta är enligt mitt förmenande inte förenligt med god sed på arbetsmarknaden.

Eftersom ingen omplaceringsutredning vidtagits och A.E. inte kan anses ha fått något reellt omplaceringserbjudande finns ingen saklig grund för uppsägning av A.E."

Tragiskt... Vad blir nästa "offer you can't refuse"?

Se också SvD och Chefsingenjören.

/ Commander

Carlskrona åter i elden!

Regeringen har beslutat att åter skicka HMS Carlskrona till Somalia. Bra beslut. Stående förband skall användas, inte stå i beredskap!

Dags att vila ut ordentligt under semestern, till hösten blir det full fart igen!

/ Commander

Glädjande i piratkriget

När det gäller kampen mot pirater har det funnits få saker att glädja sig åt de senaste åren. Verksamheten ökar i såväl omfattning som utbredning. Nu kommer två nyheter som innebär en liten ljusning i kriget mot den organiserade brottsligheten som sjöröveriet utgör. De innebär inga stora framsteg, men är ändå två steg i rätt riktning.

För det första har EU-styrkor under tisdagen genomfört den första attacken mot piraternas baser iland.

För det andra ligger, enligt uppgift i Rikdag och Departement, för tillfället ett förslag om att tillåta rederierna att anställa beväpnad personal från privata säkerhetsföretag för att skydda fartyg, last, passagerare och besättning. Men för att det ska ske krävs ett tillstånd från Rikspolisstyrelsen. Tillståndet ska vara begränsat över en viss tid eller till en viss resa, enlig den nya lagen som enligt planerna ska träda i kraft den 1 januari 2013.

Båda dessa beslut är något som tidigare förespråkats på denna blogg och det är glädjande att det nu blir verklighet. I diskussionerna kring beväpnad personal ombord har det framförts många farhågor kring rättssäkerhet och regler för våldsanvändning. Jag delar de farhågorna och hade hellre sett att det är militär personal ombord som skyddar svensk sjöfart.

När så inte blev fallet är civila bevakningsföretag det näst bästa alternativet och förhoppningsvis innebär kravet på tillstånd från Rikspolisstyrelsen en viss säkerhet i sammanhanget.

EUNAVFOR
Klart Skepp!

/ Commander