Förbanden har i dagarna återigen kommenterat och konsekvensbeskrivit den senaste versionen av Basorg13-debaclet. Som tidigare gäller att beslut om den nya organisationen kommer att fattas i slutet av november och den skall intas den 1 januari 2013.
Om jag är korrekt underrättad är det meningen att Basorg 13 tillsammans med IO 14 kommer att utgöra FMORG 14, vilket alltså är den organisation som skall värna vårt lands säkerhet i framtiden och samtidigt utgöra det säkerhetspolitiska instrument som statsmakterna har behov av.
Utformningen av Basorg 13 kännetecknas hittills av slutenhet, oförmåga att ta ansvar och resultatet är allt annat än positivt - tvärt emot intentionen med ÖRA (öppenhet, resultat, ansvar). Dumheterna finns på så många nivåer när det gäller arbetet med Basorg 13, flera av dem har jag beskrivit i tidigare inlägg om
Sjöstridsförbanden och Basorg 13.
Till att börja med startar man arbetet i helt fel ända. I stället för att först bedöma vilket hot som finns eller kan komma att uppstå mot Sverige och vilken roll vi vill spela inom utrikespolitiken, för att därefter utforma organisationen för att möta detta, gör man tvärt om. Vi bedömer hur många löner vi har råd att betala och försöker sedan tänja ut resurserna till allt vi behöver. Det är som att säga att jag har råd att betala 100 kronor i försäkringspremier och sedan försöka försäkra bilen, huset, barnen och båten för de pengarna. Det blir inte mycket försäkring för någonting med en sådan metod, utan resultatet blir att man fortfarande får betala 100 kronor utan att vara försäkrad alls.
Det blir värre! I utformningen av FMorg 14 har (relativt) mycket resurser lagts på Insatsorganisationen, vilket är helt rätt. Det är den som "gör skillnad" ute i verkligheten, under förutsättning att den får det stöd den behöver för att kunna verka. Liksom så mycket annat är dock Insatsorganisationens olika målsättningsdokument under översyn och på väg att skrivas om. Som grund för utformningen av stödorganisationen ligger alltså insatsorganisationens behov, en organisation som i dagsläget saknar målsättning och vars behov därmed inte kan anges. Det är dessa behov som Basorg 13 är tänkt att tillgodose...
På förbandsnivå är det ingen som har blivit delgiven helhetsbilden över hur det ser ut i hela Försvarsmakten, men tittar man på hur det ser ut bland de marina förbanden är det kritiskt. Förslaget kommer, om det genomförs enligt i nu liggande version, att innebära ett dråpslag mot de sjögående förbanden.
Problemet är att stödorganisationen för de marina insatsförbanden inte bemannas så att den kan stå på egna ben, utan insatsorganisationen förväntas avdela en stor mängd personal för att få stödorganisationen att fungera. Detta är personal som inte finns inom sjöstridskrafterna, varken som rader i PRIO eller som människor av kött och blod i verkligheten. Resultatet blir en stödorganisation som är helt beroende av stöd från den som den skall stödja. I slutändan har vi antingen en insatsorganisation som saknar stöd och därmed inte kan verka, eller en väl fungerande stödorganisation som stödjer förband som inte kan verka på grund av att de saknar besättningar.
Det är svårt att inte bli frustrerad och uppgiven när man återigen tvingas konsekvensbeskriva ett verklighetsfrämmande Excel-ark med fantasisiffror. Vem som helst kan se att det inte hänger ihop! Det är dock inte vi handläggare som skall vara frustrerade. Hur organisationen utformas är inte vårt ansvar - vårt jobb är att tydliggöra konsekvenserna av förslagen och när beslutet väl är fattat hantera desamma efter bästa förmåga. Det finns gott om direktörer och generaler i Högkvarteret som har att ta ansvar för organisationens utformning.
Någon som vågar gissa oddsen för att någon general eller direktör om några år ställer sig upp och säger "misslyckandet med Basorg 13 var mitt fel och jag tar härmed konsekvenserna och begär avsked!"
Kanske är det som i Triss-reklamen – ”plötsligt händer det!” - men tillåt mig tvivla…
/ Commander
