USA och Sydkorea påbörjade idag den försvarsgrensgemensamma övningen Key Resolve/Foal Eagle. Övningen Key Resolve pågår i elva dagar och är fokuserad på datorstödda simulationer. Den följs av Foal Eagle som omfattar övningar i fält fram till 30 april. Övningarna engagerar uppåt 12 800 soldater och sjömän från USA och cirka 200 000 sydkoreanska trupper. Scenariot i övningarna är inriktat mot krishantering, gemensam ledning av förbanden i syfte att "enhance readiness, defend the ROK (South Korea) and respond to any potential situation."
Observatörer ur Neutral Nations Supervisory Commission kommer att övervaka övningen för att garantera dess defensiva inriktning.
Nordkorea (DPKR) har reagerat mot övningen med sin vanliga våldsamma retorik:
"As already planned, the huge armed forces of the U.S. imperialist aggressor army and the south Korean puppet army went into combat readiness against the DPRK. Nuclear aircraft carrier and other groups for naval operations were deployed in the waters around south Korea. Flying corps for attack including strategic bombers are on a standby to go into action according to their aggression war method mainly based on air warfare."
De hotar med att svara på övningen med en allomfattande offensiv för att häva "the U.S. imperialists' military occupation of south Korea", eftersom de tolkar övningens målsättning vara riktad mot att slå ut det politiska systemet i DPRK.
Sydkorea har tidigare skickat flygblad över gränsen för att informera befolkningen i DPRK om upproren i Libyen, Tunisien och Egypten, uppenbarligen i förhoppning om en motsvarande händelseutveckling i Nordkorea.
DPRK har kallat detta psykologisk krigföring och hotat med att genomföra direkta anfall mot anläggningar i gränszonen. "North Korea on Sunday threatened to fire aimed shots at South Korean facilities involved in "psychological warfare" in a self-defense action, unless the South suspends its propaganda campaign."
Som sagt - temperaturen stiger...
/ Commander
måndag 28 februari 2011
fredag 25 februari 2011
Svenskar strandsatta i Libyen?
Utrikesminister Carl Bildt hoppas få ut de svenska och europeiska som sitter fast i Libyen. De har enligt uppgift blivit uppmanade att söka sig till flygplatsen för att kanske kunna flyga ut med Alitalia.
"Utrikesdepartementet uppmanar svenskar som vill lämna Libyen att omedelbart ta sig till flygplatsen i Tripoli." enligt Göteborgs-Posten. UD gör vad de kan med sina resurser men det är inte på långa vägar tillräckligt. Andra EU-länder gör mer för att ta hem sina medborgare.
Österrike var först ut med sina C-130 att flyga ut sina medborgare. C-130 är det flygplan som vi benämner Tp84 Hercules. Andra EU-länder följde efter genom att anordna flygtransport, bla. Frankrike, Tyskland, Italien, Irland, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien.
Italien, Nederländerna och Storbritannien skickar dessutom örlogsfartyg vilka kan ta hem betydligt fler människor än flygtransporterna, och dessutom skydda dem hela vägen. De fartyg ur EU som hittills är på plats eller på väg är:
HMS Cumberland (F 85) som förtöjt i Libyen just nu.
HNLMS Tromp (F 803) som vände på sin väg mot Operation Ocean Shield i Indiska oceanen.
INS Francesco Mimbelli (D 561)
INS San Marco (L 9893)
INS San Georgio (L 9892)
Alla kan dock lära av Turkiet som skickade först tre fartyg, sedan två fartyg till som tillsammans har kapacitet att frakta hem 4800 medborgare. Deras problem är dock större än de flestas då de har ca 25 000 medborgare strandsatta i Libyen.
Vad kan vi då lära av detta?
Jo, först att agera snabbt när det händer något allvarligt i omvärlden som hotar svenska medborgare runt om i världen. Detta borde vara en lärdom från tsunamin om inte annat.
Dessutom att skaffa örlogsfartyg som kan framgrupperas till ett krisområde för att vara beredda att undsätta svenska och europeiska medborgare när saker träffar fläkten. Att anskaffa tre stridsstödfartyg, och bemanna dem så att de nyttjas på effektivast möjliga sätt, gör att vi alltid kan vara till sjöss i potentiellt hotfulla regioner. Detta borde stå högst upp i FM materielplan.
"Det tar för lång tid att skicka fartyg från Sverige" kanske någon läsare tänker nu. Så är inte alls fallet - vi har haft flera veckor på oss att skicka fartyg, hade vi haft några lämpliga att tillgå. Internationell lag gör det dessutom möjligt att ha fartyg stationerade i Medelhavet kontinuerligt, skulle vi så önska.
Ett stridsstödsfartyg med helikoptrar ombord, 20 km utanför Tripoli med kurs sydvart, hade säkert smakat fågel för UD att ha som option i detta läge. För att inte tala om vad europeerna i Libyen hade tyckt...
Detta är också en del av Sea Power.
UPPDATERAD
Även asiatiska länder skickar fartyg till Libyen för att undsätta sina medborgare, däribland Kina, Sydkorea och Indien.
/ Commander
"Utrikesdepartementet uppmanar svenskar som vill lämna Libyen att omedelbart ta sig till flygplatsen i Tripoli." enligt Göteborgs-Posten. UD gör vad de kan med sina resurser men det är inte på långa vägar tillräckligt. Andra EU-länder gör mer för att ta hem sina medborgare.
Österrike var först ut med sina C-130 att flyga ut sina medborgare. C-130 är det flygplan som vi benämner Tp84 Hercules. Andra EU-länder följde efter genom att anordna flygtransport, bla. Frankrike, Tyskland, Italien, Irland, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien.
Italien, Nederländerna och Storbritannien skickar dessutom örlogsfartyg vilka kan ta hem betydligt fler människor än flygtransporterna, och dessutom skydda dem hela vägen. De fartyg ur EU som hittills är på plats eller på väg är:
HMS Cumberland (F 85) som förtöjt i Libyen just nu.
HNLMS Tromp (F 803) som vände på sin väg mot Operation Ocean Shield i Indiska oceanen.
INS Francesco Mimbelli (D 561)
INS San Marco (L 9893)
INS San Georgio (L 9892)
Alla kan dock lära av Turkiet som skickade först tre fartyg, sedan två fartyg till som tillsammans har kapacitet att frakta hem 4800 medborgare. Deras problem är dock större än de flestas då de har ca 25 000 medborgare strandsatta i Libyen.
Vad kan vi då lära av detta?
Jo, först att agera snabbt när det händer något allvarligt i omvärlden som hotar svenska medborgare runt om i världen. Detta borde vara en lärdom från tsunamin om inte annat.
Dessutom att skaffa örlogsfartyg som kan framgrupperas till ett krisområde för att vara beredda att undsätta svenska och europeiska medborgare när saker träffar fläkten. Att anskaffa tre stridsstödfartyg, och bemanna dem så att de nyttjas på effektivast möjliga sätt, gör att vi alltid kan vara till sjöss i potentiellt hotfulla regioner. Detta borde stå högst upp i FM materielplan.
"Det tar för lång tid att skicka fartyg från Sverige" kanske någon läsare tänker nu. Så är inte alls fallet - vi har haft flera veckor på oss att skicka fartyg, hade vi haft några lämpliga att tillgå. Internationell lag gör det dessutom möjligt att ha fartyg stationerade i Medelhavet kontinuerligt, skulle vi så önska.
Ett stridsstödsfartyg med helikoptrar ombord, 20 km utanför Tripoli med kurs sydvart, hade säkert smakat fågel för UD att ha som option i detta läge. För att inte tala om vad europeerna i Libyen hade tyckt...
Detta är också en del av Sea Power.
UPPDATERAD
Även asiatiska länder skickar fartyg till Libyen för att undsätta sina medborgare, däribland Kina, Sydkorea och Indien.
/ Commander
torsdag 24 februari 2011
Frivillig omgalonering
Enligt uppgifter från HKV är ÖB och ATO överens om ett viktigt villkor i samband med övergång till ett tvåbefälssystem.
Omgaloneringen kommer att vara frivillig.
"Det känns skönt att kunna lämna besked i en fråga som skapat osäkerhet i organisationen och att dessutom kunna göra det i samsyn med arbetstagarorganisationerna", säger ÖB Sverker Göranson.
ÖB träffade i dag Officersförbundet, SACO och SEKO. De ska nu tillsammans med Försvarsförbundet fortsätta arbetet med att ta fram detaljerna i övergångsbestämmelserna. Dessa ska efter vecka 11 ut till förbanden på remiss för att hämta in synpunkter och förankra arbetet. Beslutet fattas av ÖB i april.
Etableringen av tvåbefälssystemet innebär att många officerare placeras på befattningar som specialistofficerare. Frågan om omgalonering i samband med detta har varit föremål för mycket diskussioner under en längre tid. Oron för att tvingas omgalonera har varit tydlig.
"Specialistofficerarna är en viktig förutsättning för Försvarsmaktens verksamhet framöver. Att bytet av tjänstegrad sker frivilligt ökar de positiva dragkrafterna för att ta ansvar för sin fortsatta yrkesutveckling", menar ÖB.
Detta är ett viktigt steg på vägen mot den nya Försvarsmakten, en tvingande omgalonering hade riskerat att skapa massflykt eller i bästa fall starkt missnöje som det hade tagit FM många år att återhämta sig ifrån.
Förhoppningsvis finns det inte någon tidsgräns för frivilligheten utan att det får ta den tid det tar. Att folk i samma befattning har olika grader är ett närmast obefintligt problem. Så har det varit länge och det är närmast vardag inom sjöstridskrafterna.
Nästa steg är att skyndsamt få ordning på specialistofficerarnas karriärvägar och löneutveckling så att de också ser en framtid när nyhetens behag har svalnat. Det är direkt avgörande för FM förmåga att behålla dessa kompetenser under längre tid.
/ Commander
Omgaloneringen kommer att vara frivillig.
"Det känns skönt att kunna lämna besked i en fråga som skapat osäkerhet i organisationen och att dessutom kunna göra det i samsyn med arbetstagarorganisationerna", säger ÖB Sverker Göranson.
ÖB träffade i dag Officersförbundet, SACO och SEKO. De ska nu tillsammans med Försvarsförbundet fortsätta arbetet med att ta fram detaljerna i övergångsbestämmelserna. Dessa ska efter vecka 11 ut till förbanden på remiss för att hämta in synpunkter och förankra arbetet. Beslutet fattas av ÖB i april.
Etableringen av tvåbefälssystemet innebär att många officerare placeras på befattningar som specialistofficerare. Frågan om omgalonering i samband med detta har varit föremål för mycket diskussioner under en längre tid. Oron för att tvingas omgalonera har varit tydlig.
"Specialistofficerarna är en viktig förutsättning för Försvarsmaktens verksamhet framöver. Att bytet av tjänstegrad sker frivilligt ökar de positiva dragkrafterna för att ta ansvar för sin fortsatta yrkesutveckling", menar ÖB.
Detta är ett viktigt steg på vägen mot den nya Försvarsmakten, en tvingande omgalonering hade riskerat att skapa massflykt eller i bästa fall starkt missnöje som det hade tagit FM många år att återhämta sig ifrån.
Förhoppningsvis finns det inte någon tidsgräns för frivilligheten utan att det får ta den tid det tar. Att folk i samma befattning har olika grader är ett närmast obefintligt problem. Så har det varit länge och det är närmast vardag inom sjöstridskrafterna.
Nästa steg är att skyndsamt få ordning på specialistofficerarnas karriärvägar och löneutveckling så att de också ser en framtid när nyhetens behag har svalnat. Det är direkt avgörande för FM förmåga att behålla dessa kompetenser under längre tid.
/ Commander
Syfte med iranska fartyg i Medelhavet?
Kollegan Försvar och Säkerhet har diskuterat de iranska fartygens ombasering till Medelhavet och eventuella åtgärder från USA. I kommentarerna har det diskuterats en tänkbar koppling till händelseutvecklingen i Libyen.
Som jag ser det har Iran troligen 4 alternativa syften med att skicka fartygen till Medelhavet:
1. Göra en säkerhetspolitisk markering mot väst och Israel om sitt ökande inflytande i regionen, genom att utnyttja rätten till fri seglation liksom de flesta andra stater gör,
2. Markera en säkerhetspolitisk samhörighet med Syrien, vilket är en vanlig orsak till örlogsbesök,
3. Frakta vapen eller sprängämnen till Hisbollah via Syrien,
4. Förbereda och genomföra en eskort av "Ship to Gaza II"
Av alternativen ovan bedömer jag 1 och 2 vara troligast och 3 och 4 farligast. Alternativ 4 kan definitivt ställa till det för Israel. I ett längre perspektiv, om de skickar fartyg fler gånger, tror jag alternativ 3 är både troligt och farligt.
Det finns säkert fler alternativa syften med ombaseringen, dock är jag tveksam till kopplingen till Libyen. Utan att känna till relationerna mellan Iran och Khadaffi har jag svårt att se vilken roll fartygen skulle spela i den situationen. Iran uppges dock vara beredda att genom Röda Halvmånen skicka nödhjälp till offren för upproret i Libyen. Detta skulle vara ett sätt att genom soft power ytterligare flytta fram Irans positioner i regionen.
Amiral Habibollah Sayyari, Irans marinchef, säger att besöket i Syrien “is a peaceful message to all nations” och att fartygen är i Syrien för att bedriva övningar. Enligt IRNA, Irans nyhetsbyrå, uppges han också ha sagt: "The Zionist regime might create worries for itself and view the issue from a certain point, but we will accomplish our mission heedless of that regime and in full harmony with friend countries in the region."
Att Israel följer fartygen är ingen överraskning. "Israel knows where the vessels are and is conducting situation assessments with senior American officials," uppger den israeliska nyhetsbyrån Arutz Sheva.
När det gäller ett eventuellt ingripande från Israel ser jag det som osannolikt, detsamma gäller USA. Inte för att de skulle ha en svag administration utan för att de lite att vinna och mycket att förlora med att använda tvångsmedel mot Irans fartyg i detta läge. Ett amerikanskt ingripande mot de iranska fartygen skulle troligen leda till krig, något som USA säkert varken har råd med eller intresse av i dagsläget. Ett ingripande mot örlogsfartyg på internationellt vatten utan anledning strider mot internationell rätt.
Är USA då helt passivt i ärendet? Nej, knappast, även om frånvaron av amerikanska ytfartyg i området kunde tyda på detta. De behöver inte följa fartygen med ytfartyg för att hålla koll på deras förehavanden, en ubåt eller spaningsflyg löser samma uppgift på avstånd. Inte heller för att kunna agera mot dem behövs ytfartyg i närheten, det räcker med att kunna sätta in specialtrupper eller attackflyg från någon närbelägen bas, kanske på måldata från den ubåt som eventuellt följer fartygen. Att USS ENTERPRISE Carrier Strike Group inte följde fartygen betyder inte att USA ignorerar dem, de har andra medel för att hantera dessa.
Vi följer händelseutvecklingen med förhoppning om en fredlig utgång.
/ Commander
Som jag ser det har Iran troligen 4 alternativa syften med att skicka fartygen till Medelhavet:
1. Göra en säkerhetspolitisk markering mot väst och Israel om sitt ökande inflytande i regionen, genom att utnyttja rätten till fri seglation liksom de flesta andra stater gör,
2. Markera en säkerhetspolitisk samhörighet med Syrien, vilket är en vanlig orsak till örlogsbesök,
3. Frakta vapen eller sprängämnen till Hisbollah via Syrien,
4. Förbereda och genomföra en eskort av "Ship to Gaza II"
Av alternativen ovan bedömer jag 1 och 2 vara troligast och 3 och 4 farligast. Alternativ 4 kan definitivt ställa till det för Israel. I ett längre perspektiv, om de skickar fartyg fler gånger, tror jag alternativ 3 är både troligt och farligt.
Det finns säkert fler alternativa syften med ombaseringen, dock är jag tveksam till kopplingen till Libyen. Utan att känna till relationerna mellan Iran och Khadaffi har jag svårt att se vilken roll fartygen skulle spela i den situationen. Iran uppges dock vara beredda att genom Röda Halvmånen skicka nödhjälp till offren för upproret i Libyen. Detta skulle vara ett sätt att genom soft power ytterligare flytta fram Irans positioner i regionen.
Amiral Habibollah Sayyari, Irans marinchef, säger att besöket i Syrien “is a peaceful message to all nations” och att fartygen är i Syrien för att bedriva övningar. Enligt IRNA, Irans nyhetsbyrå, uppges han också ha sagt: "The Zionist regime might create worries for itself and view the issue from a certain point, but we will accomplish our mission heedless of that regime and in full harmony with friend countries in the region."
Att Israel följer fartygen är ingen överraskning. "Israel knows where the vessels are and is conducting situation assessments with senior American officials," uppger den israeliska nyhetsbyrån Arutz Sheva.
När det gäller ett eventuellt ingripande från Israel ser jag det som osannolikt, detsamma gäller USA. Inte för att de skulle ha en svag administration utan för att de lite att vinna och mycket att förlora med att använda tvångsmedel mot Irans fartyg i detta läge. Ett amerikanskt ingripande mot de iranska fartygen skulle troligen leda till krig, något som USA säkert varken har råd med eller intresse av i dagsläget. Ett ingripande mot örlogsfartyg på internationellt vatten utan anledning strider mot internationell rätt.
Är USA då helt passivt i ärendet? Nej, knappast, även om frånvaron av amerikanska ytfartyg i området kunde tyda på detta. De behöver inte följa fartygen med ytfartyg för att hålla koll på deras förehavanden, en ubåt eller spaningsflyg löser samma uppgift på avstånd. Inte heller för att kunna agera mot dem behövs ytfartyg i närheten, det räcker med att kunna sätta in specialtrupper eller attackflyg från någon närbelägen bas, kanske på måldata från den ubåt som eventuellt följer fartygen. Att USS ENTERPRISE Carrier Strike Group inte följde fartygen betyder inte att USA ignorerar dem, de har andra medel för att hantera dessa.
Vi följer händelseutvecklingen med förhoppning om en fredlig utgång.
/ Commander
tisdag 22 februari 2011
ÖB träder fram
Dagens tittartips: ÖB gästar "Sverker rakt på" i SVT2 kl. 2000. Kan bli intressant,..
söndag 20 februari 2011
Genom Suez på måndag (?)
Många motsägande uppgifter har cirkulerat kring de båda iranska örlogsfartyg som enligt uppgift är på väg mot Medelhavet. Det senaste från iranska statstelevisionen är uppgiften att de redan passerat Suez men det är uppenbart en osanning.
Enligt Reuters skall fartygen passera kanalen på måndag. De angör kanalens södra inlopp på söndag kväll, seglar i en nordgående konvoj och passerar ut ur kanalen på måndag kväll.
Syftet med ombaseringen är fortsatt höljt i dunkel... Israels premiärminister Netanyahu anklagar Iran för att utnyttja oroligheterna i Mellanöstern för att öka sitt inflytande i regionen och menar att förflyttningen av fartygen är en del i denna strategi.
Israeliska flottan följer naturligtvis de iranska fartygen noga.
/ Commander
Enligt Reuters skall fartygen passera kanalen på måndag. De angör kanalens södra inlopp på söndag kväll, seglar i en nordgående konvoj och passerar ut ur kanalen på måndag kväll.
Syftet med ombaseringen är fortsatt höljt i dunkel... Israels premiärminister Netanyahu anklagar Iran för att utnyttja oroligheterna i Mellanöstern för att öka sitt inflytande i regionen och menar att förflyttningen av fartygen är en del i denna strategi.
Israeliska flottan följer naturligtvis de iranska fartygen noga.
/ Commander
lördag 19 februari 2011
På väg mot Suez
Det två fartygen ALVAND och KHARG som varit på väg mot Suez verkar nu få tillstånd att passera kanalen. Detta är något som hundratals fartyg gör varje dygn, det är inget konstigt med det.
Även örlogsfartyg passerar regelbundet, svenska HMS CARLSKRONA har gjort det många gånger, för bara några dagar sedan passerade USS ENTERPRISE Carrier Strike Group på väg mot sin station i arabiska havet där de skall stödja Maritime Security Operations och genomföra flygoperationer mot Afghanistan.
Att iranska fartyg passerar är mer ovanligt, det har inte skett sedan 1979, så det är lite mer anmärkningsvärt. Frågan är OM och VARFÖR de skall passera kanalen? Är det bara för att göra en markering mot Israel? Har de med sig vapen, sprängmedel eller något ännu värre till Syrien för vidarebefordran till Hisbollah? Eller är de endast på en fredlig utbildningsexpedition? Många står frågande, och inte lite oroade. En transport av en stor mängd vapen till Hisbollah skulle återigen kunna tända elden i området.
Det har framkommit olika uppgifter det senaste dygnet - fartygen verkar för tillfället inte ha tillstånd att passera kanalen. Det är dock osannolikt att de inte skall få det. Det finns inget juridiskt skäl till att inte släppa igenom dem.
En mycket oroande tanke är om fartygen har med sig ett, låt vara primitivt, iranskt kärnvapen till Hisbollah. Tänk på det en stund... Varför göra provsprängningar i Iran när man kan göra dem i Tel Aviv? Skulle det inte vara alla självmordsbombares moder? Närmast garanterad en plats vid Muhammeds sida?
Mellanöstern brinner från ost till väst genom folkliga resningar och Israel torde stå beredd i alla riktningar. Varifrån kommer nästa angrepp? Kanske inifrån en lastbil i centrala Israel?
/ Commander
Även örlogsfartyg passerar regelbundet, svenska HMS CARLSKRONA har gjort det många gånger, för bara några dagar sedan passerade USS ENTERPRISE Carrier Strike Group på väg mot sin station i arabiska havet där de skall stödja Maritime Security Operations och genomföra flygoperationer mot Afghanistan.
Att iranska fartyg passerar är mer ovanligt, det har inte skett sedan 1979, så det är lite mer anmärkningsvärt. Frågan är OM och VARFÖR de skall passera kanalen? Är det bara för att göra en markering mot Israel? Har de med sig vapen, sprängmedel eller något ännu värre till Syrien för vidarebefordran till Hisbollah? Eller är de endast på en fredlig utbildningsexpedition? Många står frågande, och inte lite oroade. En transport av en stor mängd vapen till Hisbollah skulle återigen kunna tända elden i området.
Det har framkommit olika uppgifter det senaste dygnet - fartygen verkar för tillfället inte ha tillstånd att passera kanalen. Det är dock osannolikt att de inte skall få det. Det finns inget juridiskt skäl till att inte släppa igenom dem.
En mycket oroande tanke är om fartygen har med sig ett, låt vara primitivt, iranskt kärnvapen till Hisbollah. Tänk på det en stund... Varför göra provsprängningar i Iran när man kan göra dem i Tel Aviv? Skulle det inte vara alla självmordsbombares moder? Närmast garanterad en plats vid Muhammeds sida?
Mellanöstern brinner från ost till väst genom folkliga resningar och Israel torde stå beredd i alla riktningar. Varifrån kommer nästa angrepp? Kanske inifrån en lastbil i centrala Israel?
/ Commander
fredag 18 februari 2011
SITREP Korea
Mycket händer på den koreanska halvön. Yonhap News är en bra källa till information om vad som dagligen pågår i området. Man bör dock inta ett källkritiskt synsätt när man tar till sig informationen, det är endast deras bild av verkligheten. Min bedömning är dock att den är betydligt mer sann än den som Nordkorea för fram. En varning är dock på sin plats.
Enligt uppgift är Sydkorea öppna för dialog med DPRK, under förutsättning att DPRK erkänner och ber om ursäkt för anfall under 2010. President Lee Myung-bak bekräftade på fredagen vid att årligt försvarssymposium att hans administration skall fortsätta arbeta för en bestående fred och gemensam utveckling på den koreanska halvön.
Sydkoreas premiärminister Kim Hwang-sik varnade på fredagen att Nordkorea kan komma att återuppta provokationerna med tanke på deras diplomatiska isolering och ekonomiska problem.
"North Korea is not showing a responsible attitude yet," sade Kim, vid nämnda försvarsymposium. Han fortsatte: "Seeing the situations in North Korea, there is a chance of its military provocation again. So, (the military) should be fully prepared."
Militära företrädare för de båda sidorna, som de facto är i krig sedan 1950, träffades förra veckan i ett två dagars möte som slutade i oenighet när DPRK vägrade erkänna förra årets provokationer.Nordkorea hade efterfrågat mötet i förhoppning om att som resultat erhålla nödhjälp i form av mat och gödningsmedel. Samtidigt visar satellitfoton att DPKR har färdigställt en avancerad robotavfyrningsramp.
Kinas utrikesminister planerar ett besök i Soul nästa vecka för samtal med sin motsvarighet Kim Sung-hwan.
De förväntas diskutera hur att stärka de två ländernas "strategic cooperative partnership" och utbyta synpunkter på situationen på den koreanska halvön.
Samtidigt firade DPRK en av dess viktigaste nationella helgdagar - Kim Jong-ils födelsedag. Firandet inbegrep en uppvisning i konstsim, utställningar med blommor uppkallade efter Kim, konståkningsfestival och filmvisningar.
Under torsdagen fortsatte DPRK byggandet av personkulten kring Kim Jong-il genom att hävda att ett fenomen uppträtt på hans födelseplats. Detta enligt den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap News som citerar Nordkoreas motsvarighet Korean Central News Agency (KCNA).
"A gust as strong as 25 meters per second suddenly blew all around while ice cracked open loudly, rattling the earth, sky and the lake of Mount Baekdu under clear skies in the early morning hours of the 16th."
Alla har vi vår bild av verkligheten...
Informationen i detta inlägg är hämtat från den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap News, så utspelen får tas med ett visst mått av salt. Den som vill läsa andra sidans uttalanden kan gå in på KCNA.
/ Commander
Enligt uppgift är Sydkorea öppna för dialog med DPRK, under förutsättning att DPRK erkänner och ber om ursäkt för anfall under 2010. President Lee Myung-bak bekräftade på fredagen vid att årligt försvarssymposium att hans administration skall fortsätta arbeta för en bestående fred och gemensam utveckling på den koreanska halvön.
Sydkoreas premiärminister Kim Hwang-sik varnade på fredagen att Nordkorea kan komma att återuppta provokationerna med tanke på deras diplomatiska isolering och ekonomiska problem.
"North Korea is not showing a responsible attitude yet," sade Kim, vid nämnda försvarsymposium. Han fortsatte: "Seeing the situations in North Korea, there is a chance of its military provocation again. So, (the military) should be fully prepared."
Militära företrädare för de båda sidorna, som de facto är i krig sedan 1950, träffades förra veckan i ett två dagars möte som slutade i oenighet när DPRK vägrade erkänna förra årets provokationer.Nordkorea hade efterfrågat mötet i förhoppning om att som resultat erhålla nödhjälp i form av mat och gödningsmedel. Samtidigt visar satellitfoton att DPKR har färdigställt en avancerad robotavfyrningsramp.
Kinas utrikesminister planerar ett besök i Soul nästa vecka för samtal med sin motsvarighet Kim Sung-hwan.
De förväntas diskutera hur att stärka de två ländernas "strategic cooperative partnership" och utbyta synpunkter på situationen på den koreanska halvön.
Samtidigt firade DPRK en av dess viktigaste nationella helgdagar - Kim Jong-ils födelsedag. Firandet inbegrep en uppvisning i konstsim, utställningar med blommor uppkallade efter Kim, konståkningsfestival och filmvisningar.
Under torsdagen fortsatte DPRK byggandet av personkulten kring Kim Jong-il genom att hävda att ett fenomen uppträtt på hans födelseplats. Detta enligt den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap News som citerar Nordkoreas motsvarighet Korean Central News Agency (KCNA).
"A gust as strong as 25 meters per second suddenly blew all around while ice cracked open loudly, rattling the earth, sky and the lake of Mount Baekdu under clear skies in the early morning hours of the 16th."
Alla har vi vår bild av verkligheten...
Informationen i detta inlägg är hämtat från den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap News, så utspelen får tas med ett visst mått av salt. Den som vill läsa andra sidans uttalanden kan gå in på KCNA.
/ Commander
Iranska fartyg stannar syd Suez?
Enligt en uppgift i Los Angeles Times skall de båda iranska fartygen som tidigare rapporterats vara på väg mot Syrien ha tagit tillbaka sin anmälan att passera Suez-kanalen. De hänvisar till uppgifter från en anonym tjänsteman vid den myndighet som administrerar kanalen.
Det rör sig om korvetten ALVAND och stödfartyget KHARG som befarades kunna vara destinerade till Syrien med vapen för vidare befordran till Hisbollah, även om ett antal andra teorier kring syftet med ombaseringen cirkulerar.
Enligt det egyptiska utrikesministeriets talesman Hossam Zaki har ingen begäran att få passera Suez inkommit till egyptiska myndigheter. Uppgiften bekräftas, enligt egyptiska nyhetsbyrån MENA, som citerar en tjänsteman vid den administrativa myndigheten för kanalen.
Den anonyme uppgiftslämnaren hävdar att fartygen igår befann sig utanför den saudiska hamnstaden Jeddah.
Israel har tidigare kallat ombaseringen en "provokation" men kommenterar inte de nya uppgifterna.
"It would be inappropriate to speculate about the future movements of another country's ships," säger Chris Perrine, talesman för Pentagon enligt Al Jazeera. "I recommend you contact the government of Iran."
Frågorna är många och utvecklingen följs på många håll i världen.
/ Commander
Det rör sig om korvetten ALVAND och stödfartyget KHARG som befarades kunna vara destinerade till Syrien med vapen för vidare befordran till Hisbollah, även om ett antal andra teorier kring syftet med ombaseringen cirkulerar.
Enligt det egyptiska utrikesministeriets talesman Hossam Zaki har ingen begäran att få passera Suez inkommit till egyptiska myndigheter. Uppgiften bekräftas, enligt egyptiska nyhetsbyrån MENA, som citerar en tjänsteman vid den administrativa myndigheten för kanalen.
Den anonyme uppgiftslämnaren hävdar att fartygen igår befann sig utanför den saudiska hamnstaden Jeddah.
Israel har tidigare kallat ombaseringen en "provokation" men kommenterar inte de nya uppgifterna.
"It would be inappropriate to speculate about the future movements of another country's ships," säger Chris Perrine, talesman för Pentagon enligt Al Jazeera. "I recommend you contact the government of Iran."
Frågorna är många och utvecklingen följs på många håll i världen.
/ Commander
torsdag 17 februari 2011
Iranska fartyg i Medelhavet
Bloggkollegan Gyllenhaal har tidigare rapporterat om iranska uppgifter att de skall skicka örlogsfartyg till Medelhavet. Min kommentar till detta var:
"[...] Jag har svårt att se anledningen till att de skulle vilja skicka enheter till Medelhavet, annat än som en politisk markering mot Israel. Den markeringen kan bli dyrköpt. Skulle det komma till konflikt mellan Israel och Iran är två enheter i Medelhavet sittande fåglar som lär sänkas kort efter utbrottet."
Då gällde diskussionen en basering av iranska fartyg i Medelhavet. Jag har fortfarande uppfattningen att det kan bli en kostsam markering, skulle det uppstå väpnad konflikt i regionen.
Nu är fartygen på väg mot Suez-kanalen och då väcks nya farhågor. Ett av de aktuella fartygen är korvetten och flaggskeppet ALVAND om 1500 ton, bestyckad med fyra C-802 sjömålsrobotar, en 4,5 inch artilleripjäs, torpeder och mindre vapen. Detta fartyg utgör inget reellt hot mot någon i området.
Det andra fartyget är stödfartyget KHARG om 33 000 ton som tidigare ryktas ha transporterat iranska vapen till bl.a. Sudan och Eritrea. Som örlogsfartyg kommer inte fartyget att kunna genomsökas utan kan ohindrad lossa sin last i Syrien för vidarebefordran till Hisbollah i Libanon. Det är en ansenlig mängd vapen och sprängmedel som kan levereras på detta sätt. Denna misstanke oroar naturligtvis Israel.
Vi inväntar spänt reaktionen från Israel. Vad den blir är svårt att säga men de tycks inte ha så många verktyg i verktygslådan för att hantera situationen. Antingen låta fartygen passera och kanske leverera en stor mängd vapen till Syrien för vidarebefordran till Hisbollah, eller anfalla och borda fartygen, vilket är en klar krigshandling. Ett dolt ingrepp med ubåt eller specialförband som de efteråt kan hävda att de inte har kännedom om är ett annat alternativ.
USS ENTERPRISE Carrier Strike Group har just passerat Suez-kanalen, så länge allt är lugnt kan de inte göra något åt situationen. Även de är nog hänvisade åt att "vänta och se".
En aspekt på de iranska fartygens förflyttning till Medelhavet är dess inverkan på USAs ekonomi. När nyheten om fartygens ombasering och de följande israeliska protesterna nådde marknaden i USA gick priset på olja upp 1,8 % (skillnaden innebär enligt uppgift 14 milljoner dollar per dag). En liten och rätt tandlös korvett och ett stödfartyg på andra sidan jordklotet påverkar energimarknaden på en av världens största ekonomier. Det är också en effekt av Sea Power.
UPPDATERAD 172222A6:
Ytterligare tankar kring marin diplomati och dess påverkan på oljepriset finns hos Information Dissemination.
/ Commander
"[...] Jag har svårt att se anledningen till att de skulle vilja skicka enheter till Medelhavet, annat än som en politisk markering mot Israel. Den markeringen kan bli dyrköpt. Skulle det komma till konflikt mellan Israel och Iran är två enheter i Medelhavet sittande fåglar som lär sänkas kort efter utbrottet."
Då gällde diskussionen en basering av iranska fartyg i Medelhavet. Jag har fortfarande uppfattningen att det kan bli en kostsam markering, skulle det uppstå väpnad konflikt i regionen.
Nu är fartygen på väg mot Suez-kanalen och då väcks nya farhågor. Ett av de aktuella fartygen är korvetten och flaggskeppet ALVAND om 1500 ton, bestyckad med fyra C-802 sjömålsrobotar, en 4,5 inch artilleripjäs, torpeder och mindre vapen. Detta fartyg utgör inget reellt hot mot någon i området.
Det andra fartyget är stödfartyget KHARG om 33 000 ton som tidigare ryktas ha transporterat iranska vapen till bl.a. Sudan och Eritrea. Som örlogsfartyg kommer inte fartyget att kunna genomsökas utan kan ohindrad lossa sin last i Syrien för vidarebefordran till Hisbollah i Libanon. Det är en ansenlig mängd vapen och sprängmedel som kan levereras på detta sätt. Denna misstanke oroar naturligtvis Israel.
Vi inväntar spänt reaktionen från Israel. Vad den blir är svårt att säga men de tycks inte ha så många verktyg i verktygslådan för att hantera situationen. Antingen låta fartygen passera och kanske leverera en stor mängd vapen till Syrien för vidarebefordran till Hisbollah, eller anfalla och borda fartygen, vilket är en klar krigshandling. Ett dolt ingrepp med ubåt eller specialförband som de efteråt kan hävda att de inte har kännedom om är ett annat alternativ.
USS ENTERPRISE Carrier Strike Group har just passerat Suez-kanalen, så länge allt är lugnt kan de inte göra något åt situationen. Även de är nog hänvisade åt att "vänta och se".
En aspekt på de iranska fartygens förflyttning till Medelhavet är dess inverkan på USAs ekonomi. När nyheten om fartygens ombasering och de följande israeliska protesterna nådde marknaden i USA gick priset på olja upp 1,8 % (skillnaden innebär enligt uppgift 14 milljoner dollar per dag). En liten och rätt tandlös korvett och ett stödfartyg på andra sidan jordklotet påverkar energimarknaden på en av världens största ekonomier. Det är också en effekt av Sea Power.
UPPDATERAD 172222A6:
Ytterligare tankar kring marin diplomati och dess påverkan på oljepriset finns hos Information Dissemination.
/ Commander
onsdag 16 februari 2011
Danska flottan och RN slår till mot moderskepp - rop om hårdare tag - Uppdaterad
Danska flottans fartyg HDMS ESBERN SNARE sänkte fredagen 11 februari ett fartyg som användes som moderskepp av somaliska pirater. Under en patrull utanför Somalias ostkust upptäckte helikoptern från HDMS ESBERN SNARE ett mindre fartyg som såg misstänkt ut. HDMS ESBERN SNARE beslutade sig därför att undersöka fartyget närmare. Helikoptern avgav varningseld varefter moderskeppet stoppade.
Helikoptern övervakade fartyget medan insatsstyrkan från HDMS ESBERN SNARE undersökte moderskeppet. Styrkan fann automatvapen, ammunition, äntringsstegar, stora mängder bensin och två snabbgående båtar sk. skiffs som används av pirater för att genomföra anfallen.
Ombord fanns 18 personer, 16 somalier och två från Jemen. De två sistnämnda kom från en jemenitisk fiskebåt som blev kapad av pirater för nästan ett år sedan och fiskebåten blev enligt uppgift senare förstörd. Dessa två individer hölls av piraterna som gisslan, de överfördes några dagar efter fritagningen till jemenitiska flottans fartyg.
Moderfartyget sänktes av HDMS ESBERN SNARE medan de omhändertagna misstänkta piraterna sattes iland i Somalia då det inte uppfattades finnas laglig grund för att lagföra dem.
Att de misstänkta inte lagförs kan ses som ett misslyckande för den internationella styrkan men det är inte hot om fängelse som stoppar piratverksamheten. För att slutligen få bukt med piratverksamheten krävs en (eller flera) fungerande stater i Somalia. Dit är det en lång väg att gå.
Ingripandet innebär ändå ett hårt slag mot den aktuella piratgruppen som inte i närtid kan fortsätta sina piratdåd och farvattnen i Indiska oceanen är något säkrare för den livsnödvändiga internationella sjöfarten.
Fler röster höjs för att ta till med hårdhandskarna mot piraterna. Mest extrem är en norsk redare. I tisdagens utgåva av Dagens Näringsliv framför skeppsredaren Jacob Stolt-Nielsen åsikten att pirater bör avrättas på stället.
"Pirater tatt i internasjonalt farvann har alltid vært straffet med døden, oftest utført på stedet," säger Stolt-Nielsen och poängterar att den brutala praxisen bör återinföras.
För tillfället sitter över 700 sjömän som gisslan på fler än 30 kapade fartyg och skeppsredaren inser att strategin med att avrätta piraterna på kort sikt kommer att kosta många människoliv bland internationellt sjöfolk.
"Dette er krig, og det koster liv å føre krig", skriver Stolt-Nielsen i sitt inlägg.
Detta är som alla förstår ett kontroversiellt förslag som, förutom att det är omänskligt och direkt oansvarigt med tanke på de oskyldiga som sitter som gisslan, inte är förenligt med rättsstatstänkandet. Det kan knappast vara rätt väg att gå. Även pirater måste vara oskyldiga tills motsatsen bevisats i domstol.
För att kunna slå hårdare mot den organiserade brottsligheten som piratverksamheten utgör krävs dock utökade mandat för de internationella sjöstyrkorna. Detta kan inte innebära att avrätta misstänkta pirater så fort de infångas.
UPPDATERAD 161831A0:
Även Royal Navy (RN) har slagit till mot ett moderskepp. Det var HMS CORNWALL som, den 10 februari, efter ett nödanrop från ett sydkoreanskt handelsfartyg, anföll och tog tillbaka en jemenitisk fiskebåt som används som moderskepp för pirater.
Det var vakthavande officer ombord HMS CORNWALL som upptäckte en dhow som uppträdde på ett misstänkt sätt samtidigt som han mottog nödanrop från det sydkoreanska handelsfartyget YONG JIN.
Fiskebåten hade blivit kapad 11 november 2010 och de fem ursprungliga jemenitiska besättningsmännen, som suttit som gisslan sedan dess, befriades vid återtagandet. De 17 ombordvarande misstänkta piraterna omhändertogs. HMS CORNWALLs uppdykande avbröt angreppet och hennes bordningsstyrka genomsökte och säkrade den jemenitiska fiskebåten, understödd av fartygets Lynx-helikopter.
Utöver de 17 misstänkta och de fem ur gisslan fann bordningsstyrkan tre skiffs, utombordsmotorer, stegar och annan utrustning som används vid piratangrepp.
FC CORNWALL, kommendörkapten David Wilkinson, säger:
“Our presence in the area has had a hugely significant effect on the lives of five Yemeni fishermen, who have been freed from over three months of pirate captivity and can now return to their families.
In addition we have restored a merchant vessel to legitimate use on the high seas and my highly trained team have conducted a very slick boarding operation which has ensured that this pirate vessel is no longer able to operate.“
HMS CORNWALL står för tillfället under befäl av, och är flaggskepp för Combined Task Force CTF-151, som i samverkan med EUNAVFOR och andra nationer och koalitioner bekämpar piratverksamhet i Indiska oceanen.
Insatsen är ytterligare ett, i förhållande till den omfattande piratverksamheten relativt litet, men lyckat ingripande för att säkra världens Sea Lanes Of Communication (SLOC). Detta är, och har alltid varit, huvuduppgiften för världens sjöstridskrafter - dock oftast mot mer kvalificerat motstånd.
/ Commander
Helikoptern övervakade fartyget medan insatsstyrkan från HDMS ESBERN SNARE undersökte moderskeppet. Styrkan fann automatvapen, ammunition, äntringsstegar, stora mängder bensin och två snabbgående båtar sk. skiffs som används av pirater för att genomföra anfallen.
Ombord fanns 18 personer, 16 somalier och två från Jemen. De två sistnämnda kom från en jemenitisk fiskebåt som blev kapad av pirater för nästan ett år sedan och fiskebåten blev enligt uppgift senare förstörd. Dessa två individer hölls av piraterna som gisslan, de överfördes några dagar efter fritagningen till jemenitiska flottans fartyg.
Moderfartyget sänktes av HDMS ESBERN SNARE medan de omhändertagna misstänkta piraterna sattes iland i Somalia då det inte uppfattades finnas laglig grund för att lagföra dem.
Att de misstänkta inte lagförs kan ses som ett misslyckande för den internationella styrkan men det är inte hot om fängelse som stoppar piratverksamheten. För att slutligen få bukt med piratverksamheten krävs en (eller flera) fungerande stater i Somalia. Dit är det en lång väg att gå.
Ingripandet innebär ändå ett hårt slag mot den aktuella piratgruppen som inte i närtid kan fortsätta sina piratdåd och farvattnen i Indiska oceanen är något säkrare för den livsnödvändiga internationella sjöfarten.
Fler röster höjs för att ta till med hårdhandskarna mot piraterna. Mest extrem är en norsk redare. I tisdagens utgåva av Dagens Näringsliv framför skeppsredaren Jacob Stolt-Nielsen åsikten att pirater bör avrättas på stället.
"Pirater tatt i internasjonalt farvann har alltid vært straffet med døden, oftest utført på stedet," säger Stolt-Nielsen och poängterar att den brutala praxisen bör återinföras.
För tillfället sitter över 700 sjömän som gisslan på fler än 30 kapade fartyg och skeppsredaren inser att strategin med att avrätta piraterna på kort sikt kommer att kosta många människoliv bland internationellt sjöfolk.
"Dette er krig, og det koster liv å føre krig", skriver Stolt-Nielsen i sitt inlägg.
Detta är som alla förstår ett kontroversiellt förslag som, förutom att det är omänskligt och direkt oansvarigt med tanke på de oskyldiga som sitter som gisslan, inte är förenligt med rättsstatstänkandet. Det kan knappast vara rätt väg att gå. Även pirater måste vara oskyldiga tills motsatsen bevisats i domstol.
För att kunna slå hårdare mot den organiserade brottsligheten som piratverksamheten utgör krävs dock utökade mandat för de internationella sjöstyrkorna. Detta kan inte innebära att avrätta misstänkta pirater så fort de infångas.
UPPDATERAD 161831A0:
Även Royal Navy (RN) har slagit till mot ett moderskepp. Det var HMS CORNWALL som, den 10 februari, efter ett nödanrop från ett sydkoreanskt handelsfartyg, anföll och tog tillbaka en jemenitisk fiskebåt som används som moderskepp för pirater.
Det var vakthavande officer ombord HMS CORNWALL som upptäckte en dhow som uppträdde på ett misstänkt sätt samtidigt som han mottog nödanrop från det sydkoreanska handelsfartyget YONG JIN.
Fiskebåten hade blivit kapad 11 november 2010 och de fem ursprungliga jemenitiska besättningsmännen, som suttit som gisslan sedan dess, befriades vid återtagandet. De 17 ombordvarande misstänkta piraterna omhändertogs. HMS CORNWALLs uppdykande avbröt angreppet och hennes bordningsstyrka genomsökte och säkrade den jemenitiska fiskebåten, understödd av fartygets Lynx-helikopter.
Utöver de 17 misstänkta och de fem ur gisslan fann bordningsstyrkan tre skiffs, utombordsmotorer, stegar och annan utrustning som används vid piratangrepp.
FC CORNWALL, kommendörkapten David Wilkinson, säger:
“Our presence in the area has had a hugely significant effect on the lives of five Yemeni fishermen, who have been freed from over three months of pirate captivity and can now return to their families.
In addition we have restored a merchant vessel to legitimate use on the high seas and my highly trained team have conducted a very slick boarding operation which has ensured that this pirate vessel is no longer able to operate.“
HMS CORNWALL står för tillfället under befäl av, och är flaggskepp för Combined Task Force CTF-151, som i samverkan med EUNAVFOR och andra nationer och koalitioner bekämpar piratverksamhet i Indiska oceanen.
Insatsen är ytterligare ett, i förhållande till den omfattande piratverksamheten relativt litet, men lyckat ingripande för att säkra världens Sea Lanes Of Communication (SLOC). Detta är, och har alltid varit, huvuduppgiften för världens sjöstridskrafter - dock oftast mot mer kvalificerat motstånd.
/ Commander
tisdag 15 februari 2011
Uppsagda via email - UK
Defence News rapporterar om att 38 brittiska soldater blivit uppsagda via e-mail, en av dem under aktiv tjänstgöring i Afghanistan.
"The men, all warrant officers - the highest non-commissioned rank - were told their contracts would be terminated in 12 months' time due to army cutbacks, as the government tries to clear a huge budget deficit. The group, who all have more than 20 years' service, were told to "start planning your resettlement," in an impersonal e-mail, instead of being told face to face."
Likheterna med Chefsingenjörens uppsägning via SMS är slående. Brittiska premiärministern David Cameron anser förfarandet vara fullständigt oacceptabelt och försvarsminister Liam Fox skall vara "furious".
"The prime minister is very, very clear that the way this has been handled is completely unacceptable," skall Camerons talesman meddelat pressen.
När får vi se ett uttalande från Fredrik Reinfelt eller Tolgfors i ärendet Chefsingenjören?
Incidenten skylls på ett administrativt misstag. Camerons regering avser minska försvarsutgifterna med 8 procent under fyra år vilket kräver en minskning av 42 000 befattningar inom brittiska försvaret.
Senast igår rapporterades om att 100 flygförarelever (25 procent av det totala antalet flygförarelever) kommer att sägas upp, trots de kostnader som redan lagts ned på deras utbildning.
Parallellerna med anställningsstopp och inställda utbildningar som skett i Sverige de senaste åren är enkla att dra.
Man har det inte bättre bara för att någon annan har det lika illa, i detta fallet är det snarare tvärt om.
Dessa händelser, tillsammans med skrotandet av ett stort antal system och förmågor i brittiska försvaret, indikerar en organisation i full panik. Det är bl.a. den organisationen vi hoppas komma till vår hjälp i händelse av konflikt i vår region. Vi kan nog som mest hoppas på ett stödjande e-mail...
/ Commander
"The men, all warrant officers - the highest non-commissioned rank - were told their contracts would be terminated in 12 months' time due to army cutbacks, as the government tries to clear a huge budget deficit. The group, who all have more than 20 years' service, were told to "start planning your resettlement," in an impersonal e-mail, instead of being told face to face."
Likheterna med Chefsingenjörens uppsägning via SMS är slående. Brittiska premiärministern David Cameron anser förfarandet vara fullständigt oacceptabelt och försvarsminister Liam Fox skall vara "furious".
"The prime minister is very, very clear that the way this has been handled is completely unacceptable," skall Camerons talesman meddelat pressen.
När får vi se ett uttalande från Fredrik Reinfelt eller Tolgfors i ärendet Chefsingenjören?
Incidenten skylls på ett administrativt misstag. Camerons regering avser minska försvarsutgifterna med 8 procent under fyra år vilket kräver en minskning av 42 000 befattningar inom brittiska försvaret.
Senast igår rapporterades om att 100 flygförarelever (25 procent av det totala antalet flygförarelever) kommer att sägas upp, trots de kostnader som redan lagts ned på deras utbildning.
Parallellerna med anställningsstopp och inställda utbildningar som skett i Sverige de senaste åren är enkla att dra.
Man har det inte bättre bara för att någon annan har det lika illa, i detta fallet är det snarare tvärt om.
Dessa händelser, tillsammans med skrotandet av ett stort antal system och förmågor i brittiska försvaret, indikerar en organisation i full panik. Det är bl.a. den organisationen vi hoppas komma till vår hjälp i händelse av konflikt i vår region. Vi kan nog som mest hoppas på ett stödjande e-mail...
/ Commander
fredag 11 februari 2011
Sydkoreansk bas attackerad - av afghanska vakter?
Enligt en artikel på Defense News skall den sydkoreanska basen med hjälparbetare och trupper i provinsen Parwan attackerats med raketer i veckan. Enligt sydkoreanska tjänstemän skall attacken ha genomförts av afghanska vakter som tidigare vaktat basen, men som nu ersatts av annan personal.
"The suspected culprits were former Afghan security personnel who had their jobs guarding the base given to other guards" uppges vice försvarsminister Chang Kwang-Il ha sagt. "Afghan authorities believe the former security personnel were responsible," fortsätter han.
Anfallet omfattade fem raketer varav två landade inom basens område, som tur är skadades ingen personal. Attacken sammanföll med ett besök av försvarsminister Kim Kwan-Jin.
Hundratals hjälparbetare, skyddade av sydkoreanska trupper påbörjade sitt uppdrag i juli förra året med målet att förse invånarna i Parwan med sjukvård och annan service. Enligt sydkorea är truppernas uppgift inte att strida, annat än för att skydda hjälparbetarna.
Även Yonhap News rapporterar om attacken, källan är dock även här en anonym sydkoreansk tjänsteman.
Någon som har mer information om händelsen?
/ Commander
torsdag 10 februari 2011
Kräftgång på koreanska halvön
Jag skrev häromdagen ett inlägg om att hoppet tänts på koreanska halvön genom att beredskapen sänkts på båda sidor om 38 breddgraden och att man planerade för samtal på överstenivå. Syftet med samtalen var att bereda vägen för kommande högnivåsamtal mellan de båda kontrahenterna, kanske till och med ministernivå.
Samtalen inleddes 8 februari. Två dagar senare kan vi konstatera att dialogen "crashed and burned" genom att Nordkorea avbröt samtalen 9 februari. Sydkorea har, som en förutsättning för fortsatta samtal, krävt att Nordkorea skulle ta på sig ansvaret och be om ursäkt för sänkningen av den sydkoreanska korvetten i mars 2010 och attacken mot Yeonpyeong i november.
Nordkorea å sin sida hävdar att samtalen bör fokusera på att få stopp på militära aktioner som kan uppfattas provocerande för den andra sidan. De förnekar blankt all inblandning i sänkningen av det sydkoreanska örlogsfartyget och menar att attacken på Yeonpyeong var ett svar på Sydkoreas skarpskjutning där några granater slog ned i Nordkoreas vatten. Detta hävdar Sydkorea är "nonsens" och därmed är dialogen avslutad för denna gång.
"Our military and people cherish peace more than anyone but will never beg for it," skall Nordkorea ha sagt i ett uttalande. "It is the traditional response of our military and people to meet dialogue with dialogue and confrontation with confrontation."
Analytiker hävdar att det är sannolikt att de båda sidorna återupptar samtalen inom kort.
Yang Moo-jin, professor vid University of North Korean Studies i Seoul, skall ha sagt att "There is still room for dialogue. The North appears to be lacking sincerity in its approach while the South lacks flexibility."
Låt oss hoppas att de har rätt, alternativet är ett fortsatt spänt läge med militära konfrontationer som riskerar att utvecklas till en katastrof.
/ Commander
Samtalen inleddes 8 februari. Två dagar senare kan vi konstatera att dialogen "crashed and burned" genom att Nordkorea avbröt samtalen 9 februari. Sydkorea har, som en förutsättning för fortsatta samtal, krävt att Nordkorea skulle ta på sig ansvaret och be om ursäkt för sänkningen av den sydkoreanska korvetten i mars 2010 och attacken mot Yeonpyeong i november.
Nordkorea å sin sida hävdar att samtalen bör fokusera på att få stopp på militära aktioner som kan uppfattas provocerande för den andra sidan. De förnekar blankt all inblandning i sänkningen av det sydkoreanska örlogsfartyget och menar att attacken på Yeonpyeong var ett svar på Sydkoreas skarpskjutning där några granater slog ned i Nordkoreas vatten. Detta hävdar Sydkorea är "nonsens" och därmed är dialogen avslutad för denna gång.
"Our military and people cherish peace more than anyone but will never beg for it," skall Nordkorea ha sagt i ett uttalande. "It is the traditional response of our military and people to meet dialogue with dialogue and confrontation with confrontation."
Analytiker hävdar att det är sannolikt att de båda sidorna återupptar samtalen inom kort.
Yang Moo-jin, professor vid University of North Korean Studies i Seoul, skall ha sagt att "There is still room for dialogue. The North appears to be lacking sincerity in its approach while the South lacks flexibility."
Låt oss hoppas att de har rätt, alternativet är ett fortsatt spänt läge med militära konfrontationer som riskerar att utvecklas till en katastrof.
/ Commander
onsdag 9 februari 2011
Massiva förluster till havs
EUNAVFOR hemsida rapporterar om aktuella händelser inom operationens ansvarsområde. För de som är intresserade kan jag rekommendera att prenumerera på EUNAVFOR Press release.
De senste två dagarna har piraterna kapat två fartyg, först den italienska tankern MV SAVINA CAYLYN om 104 255 ton, uppskattningsvis 670 nM (1240 km) öster om ön Socotra vid Afrikas horn. Fartyget var på väg från Pasir Gudang i Malaysia till Bashayer i Sudan och hade en besättning om fem italienska medborgare och 17 indier.
Den andra kapningen skedde idag den 9 februari. Det var den grekiska tankern MV IRENE SL om 319 247 ton som kapades cirka 350 nM (648 km) sydost om Muscat i Arabiska sjön. Hon var påväg till Suez från Fujairah i Förenade Arabemiraten och hade en besättning om 25 man från Grekland, Georgien och Filipinerna.
I och med de två attackerna sitter ytterligare 47 oskyldiga sjömän i piraternas våld och de riskerar att stanna där en lång tid. EUNAVFOR har inte varit i kontakt med något av fartygen efter attackerna, men förhoppningsvis har ingen ur besättningarna dödats.
EU har alltså, på mindre än två dygn, förlorat 423 502 ton handelstonnage! Det är en förlustsiffra som vida överstiger vad de allierades atlantkonvojer utsattes för under motsvarande tid under andra världskriget, även om de mänskliga förlusterna ännu inte är i närheten av att vara lika allvarliga. I detta fall finns dessutom möjligheten att, genom att betala stora lösensummor, få tillbaka fartygen.
En lägesöversikt uppdaterad 7 februari, alltså innan de här beskrivna attackerna, står att finna på EUNAVFOR hemsida.
Som jag tidigare påtalat, och många med mig, visar detta att det krävs en taktikutveckling mot piraterna. En förutsättning för den föreslagna utvecklingen är utökat mandat från EU.
Vi vinner inte - än...
/ Commander
De senste två dagarna har piraterna kapat två fartyg, först den italienska tankern MV SAVINA CAYLYN om 104 255 ton, uppskattningsvis 670 nM (1240 km) öster om ön Socotra vid Afrikas horn. Fartyget var på väg från Pasir Gudang i Malaysia till Bashayer i Sudan och hade en besättning om fem italienska medborgare och 17 indier.
Den andra kapningen skedde idag den 9 februari. Det var den grekiska tankern MV IRENE SL om 319 247 ton som kapades cirka 350 nM (648 km) sydost om Muscat i Arabiska sjön. Hon var påväg till Suez från Fujairah i Förenade Arabemiraten och hade en besättning om 25 man från Grekland, Georgien och Filipinerna.
I och med de två attackerna sitter ytterligare 47 oskyldiga sjömän i piraternas våld och de riskerar att stanna där en lång tid. EUNAVFOR har inte varit i kontakt med något av fartygen efter attackerna, men förhoppningsvis har ingen ur besättningarna dödats.
EU har alltså, på mindre än två dygn, förlorat 423 502 ton handelstonnage! Det är en förlustsiffra som vida överstiger vad de allierades atlantkonvojer utsattes för under motsvarande tid under andra världskriget, även om de mänskliga förlusterna ännu inte är i närheten av att vara lika allvarliga. I detta fall finns dessutom möjligheten att, genom att betala stora lösensummor, få tillbaka fartygen.
En lägesöversikt uppdaterad 7 februari, alltså innan de här beskrivna attackerna, står att finna på EUNAVFOR hemsida.
Som jag tidigare påtalat, och många med mig, visar detta att det krävs en taktikutveckling mot piraterna. En förutsättning för den föreslagna utvecklingen är utökat mandat från EU.
Vi vinner inte - än...
/ Commander
Sjöstridsförbanden och Basorg 13 - fortsättning
Av några kommentarer till mitt förra inlägg "Sjöstridsförbanden och Basorg 13" att döma har jag varit otydlig, för detta ber jag om ursäkt. Det var inte min avsikt att "hugga på arméns bemanning" eller att "värja vår bur mot fågeln i buren bredvid". Jag erkänner villigt att jag har bristande kunskap om hur armé- och flygförband är organiserade idag och har inga som helst idéer om hur de bör utformas i framtiden. Jag antar att det finns många officerare med goda idéer om detta i armén eller Flygvapnet och jag hoppas de får genomslag för dessa, för Försvarsmaktens och Sveriges bästa.
Det jag vänder mig emot är modellen med en Basorg som inte står på egna ben utan som förutsätter stöd från Insatsorganisationen (IO). Basorg är en stödorganisation utformad för att möjliggöra för IO att verka, men med föreliggande förslag innehåller stödorganisationen så stora brister att detta inte är möjligt. Bristerna föreslås fyllas av IO.
En stödorganisation som skall stödja IO men som kräver stöd av IO vilket medför att IO inte är operativ... Rundgång och Moment 22 i samma mening!
Utgångspunkten måste vara att IO skall vara bemannad fullt ut. Till detta skall nödvändigt stöd kopplas, för sjöstridsförband omfattar detta bland annat materielförsörjning, avancerad teknisk tjänst, rekrytering, utbildning, skydd och bevakning, sjukvård, miljö med mera. Stödorganisationen måste vara anpassad för att medge för IO att lösa sina uppgifter utan att kräva personalförstärkning från densamma. En väl fungerande organisation förutsätter personalrörlighet mellan IO och stödorganisationen för att förse den senare med aktuella kompetenser och den förra med befattningar för erfaren personal som av någon anledning inte kan eller önskar ingå i IO. Detta är inte detsamma som att IO skall utarmas för att fylla upp stödorganisationen med nödvändiga kompetenser. Det är helt fel väg att gå.
När det gäller bemanning av våra stridsfartyg hävdar jag att flera besättningar per fartyg är det enda sättet för att kunna driva fartygen effektivt och att modellen för att personalförsörja ett civilt rederi bör vara utgångspunkten för diskussionen. Jag inser naturligtvis att detta är en dröm i fyrfärg för att inte säga rent verklighetsfrämmande i nuvarande situation. Det är dock vår skyldighet som yrkesmän att diskutera i dessa termer. Att stillatigande acceptera bemanningsprinciper som de facto omöjliggör ett effektivt nyttjande av våra strids- och stödfartyg är kanske bra för karriären men knappast värdigt en professionell officerskår.
Som skattebetalare vänder jag mig emot den bristande hushållning med statens resurser som ett sådant förfarande innebär. Örlogsfartyg utgör stora investeringar och dessa måste utnyttjas optimalt, i närområdet eller utanför detsamma, i fred, kris och krig.
/ Commander
Det jag vänder mig emot är modellen med en Basorg som inte står på egna ben utan som förutsätter stöd från Insatsorganisationen (IO). Basorg är en stödorganisation utformad för att möjliggöra för IO att verka, men med föreliggande förslag innehåller stödorganisationen så stora brister att detta inte är möjligt. Bristerna föreslås fyllas av IO.
En stödorganisation som skall stödja IO men som kräver stöd av IO vilket medför att IO inte är operativ... Rundgång och Moment 22 i samma mening!
Utgångspunkten måste vara att IO skall vara bemannad fullt ut. Till detta skall nödvändigt stöd kopplas, för sjöstridsförband omfattar detta bland annat materielförsörjning, avancerad teknisk tjänst, rekrytering, utbildning, skydd och bevakning, sjukvård, miljö med mera. Stödorganisationen måste vara anpassad för att medge för IO att lösa sina uppgifter utan att kräva personalförstärkning från densamma. En väl fungerande organisation förutsätter personalrörlighet mellan IO och stödorganisationen för att förse den senare med aktuella kompetenser och den förra med befattningar för erfaren personal som av någon anledning inte kan eller önskar ingå i IO. Detta är inte detsamma som att IO skall utarmas för att fylla upp stödorganisationen med nödvändiga kompetenser. Det är helt fel väg att gå.
När det gäller bemanning av våra stridsfartyg hävdar jag att flera besättningar per fartyg är det enda sättet för att kunna driva fartygen effektivt och att modellen för att personalförsörja ett civilt rederi bör vara utgångspunkten för diskussionen. Jag inser naturligtvis att detta är en dröm i fyrfärg för att inte säga rent verklighetsfrämmande i nuvarande situation. Det är dock vår skyldighet som yrkesmän att diskutera i dessa termer. Att stillatigande acceptera bemanningsprinciper som de facto omöjliggör ett effektivt nyttjande av våra strids- och stödfartyg är kanske bra för karriären men knappast värdigt en professionell officerskår.
Som skattebetalare vänder jag mig emot den bristande hushållning med statens resurser som ett sådant förfarande innebär. Örlogsfartyg utgör stora investeringar och dessa måste utnyttjas optimalt, i närområdet eller utanför detsamma, i fred, kris och krig.
/ Commander
tisdag 8 februari 2011
Sjöstridsförbanden och Basorg 13
Härom veckan skickade de marina förbanden in sina svar på HKVs förslag till utformning av Basorganisation 13, den organisation som skall stödja Insatsorganisationen (IO) och som utgör ett steg på vägen mot FM Org 14.
Förslaget har till del debatterats i media och uttryck som "katastrof" och "systemkollaps" har använts. Debattörerna har rätt - förslaget innebär sådana begränsningar för sjöstridskrafterna att våra stridsfartyg blir liggande till kaj medan besättningarna löser stöduppgifter vilka de varken är anställda eller utbildade för.
Problemet är, som vanligt skulle jag vilja säga, att en försvarsmaktsgemensam lösning skall smetas ut över hela organisationen utan hänsyn till de olika stridskrafternas särart. Modellen är, om jag förstår det hela rätt, en tvåbataljonslösning där en bataljon är aktiv medan den andra har lägre beredskap. Detta gör att personal i bataljonen med lägre beredskap kan besätta tjänster i exempelvis regementsledningen i basorganisationen. Det finns en risk att jag misstolkat modellens uppbyggnad eftersom de marina förbanden inte fått ta del av övriga försvarsgrenars eller försvarsmaktsgemensamma förbands sammansättning. Oavsett detta är lösningen olämplig för marinen.
Denna lösning fungerar inte applicerad på ett sjögående förband. Våra strids- och stödfartyg innebär omfattande investeringar. Genom att spara in på bemanningen i både insats- och stödorganisationerna, vilket tvingar personalen i insatsförbanden att lösa stöduppgifter, ligger dessa investeringar till kaj utan att vara operativa. Kostnaderna för underhåll och övrigt vidmakthållande kvarstår dock, de riskerar till och med att öka då det underhåll som besättningarna normalt genomför inte blir gjort för att sjömännen och officerarna utgör IBSS eller bemannar skolor och högre staber.
I stället för att tvinga på sjöstridsförbanden en försvarsmaktsgemensam organisationslösning, som med närmast naturkraft är anpassad för markstridskrafterna, bör man titta på en lösning som liknar den för ett större rederi. Dessa har produktivitetskrav som innebär att fartygen skall vara till sjöss så mycket det bara går för det är endast till sjöss som de gör nytta. Rederierna uppfyller kraven genom att anställa tillräckligt många sjömän och sjöbefäl för att lösa uppgiften samtidigt som de bygger upp en nödvändig stödorganisation för att hålla fartygen till sjöss.
Det handlar om att anställa mer än en besättning per fartyg, en lösning som är lika enkel som självklar för att uppnå hög produktivitet. Den investering som fartygen utgör måste utnyttjas i högsta möjliga grad och då räcker det inte med en individ per befattning ombord. Hoppas hinna återkomma i närtid med ett längre inlägg om lämplig bemanning av våra fartyg.
Örlogsfartyg är insatta så fort de är till sjöss, bland annat genom att bidra till den nationella sjölägesbilden och genom att ständigt vara beredda att hävda svensk territorialvattengräns och svenska intressen, i närområdet eller utanför detsamma.
Sjöstridskrafter är ett verktyg som står till statens förfogande att utnyttja som ett säkerhetspolitiskt instrument i alla konfliktnivåer - från djupaste fred till fullt krig. Då duger det inte att de ligger och förstörs till kaj utan besättning ombord.
/ Commander
Förslaget har till del debatterats i media och uttryck som "katastrof" och "systemkollaps" har använts. Debattörerna har rätt - förslaget innebär sådana begränsningar för sjöstridskrafterna att våra stridsfartyg blir liggande till kaj medan besättningarna löser stöduppgifter vilka de varken är anställda eller utbildade för.
Problemet är, som vanligt skulle jag vilja säga, att en försvarsmaktsgemensam lösning skall smetas ut över hela organisationen utan hänsyn till de olika stridskrafternas särart. Modellen är, om jag förstår det hela rätt, en tvåbataljonslösning där en bataljon är aktiv medan den andra har lägre beredskap. Detta gör att personal i bataljonen med lägre beredskap kan besätta tjänster i exempelvis regementsledningen i basorganisationen. Det finns en risk att jag misstolkat modellens uppbyggnad eftersom de marina förbanden inte fått ta del av övriga försvarsgrenars eller försvarsmaktsgemensamma förbands sammansättning. Oavsett detta är lösningen olämplig för marinen.
Denna lösning fungerar inte applicerad på ett sjögående förband. Våra strids- och stödfartyg innebär omfattande investeringar. Genom att spara in på bemanningen i både insats- och stödorganisationerna, vilket tvingar personalen i insatsförbanden att lösa stöduppgifter, ligger dessa investeringar till kaj utan att vara operativa. Kostnaderna för underhåll och övrigt vidmakthållande kvarstår dock, de riskerar till och med att öka då det underhåll som besättningarna normalt genomför inte blir gjort för att sjömännen och officerarna utgör IBSS eller bemannar skolor och högre staber.
I stället för att tvinga på sjöstridsförbanden en försvarsmaktsgemensam organisationslösning, som med närmast naturkraft är anpassad för markstridskrafterna, bör man titta på en lösning som liknar den för ett större rederi. Dessa har produktivitetskrav som innebär att fartygen skall vara till sjöss så mycket det bara går för det är endast till sjöss som de gör nytta. Rederierna uppfyller kraven genom att anställa tillräckligt många sjömän och sjöbefäl för att lösa uppgiften samtidigt som de bygger upp en nödvändig stödorganisation för att hålla fartygen till sjöss.
Det handlar om att anställa mer än en besättning per fartyg, en lösning som är lika enkel som självklar för att uppnå hög produktivitet. Den investering som fartygen utgör måste utnyttjas i högsta möjliga grad och då räcker det inte med en individ per befattning ombord. Hoppas hinna återkomma i närtid med ett längre inlägg om lämplig bemanning av våra fartyg.
Örlogsfartyg är insatta så fort de är till sjöss, bland annat genom att bidra till den nationella sjölägesbilden och genom att ständigt vara beredda att hävda svensk territorialvattengräns och svenska intressen, i närområdet eller utanför detsamma.
Sjöstridskrafter är ett verktyg som står till statens förfogande att utnyttja som ett säkerhetspolitiskt instrument i alla konfliktnivåer - från djupaste fred till fullt krig. Då duger det inte att de ligger och förstörs till kaj utan besättning ombord.
/ Commander
måndag 7 februari 2011
Pseudonymens förtjänster
Bloggkollegan Väpnaren har i ett intressant inlägg kommenterat ett gästinlägg på Wiseman's Wisdoms skrivet av informationsdirektören Erik Lagersten. Kärnfrågan är fördelen eller nackdelen med den anonyma diskussionen på bloggar och andra forum på nätet.
Informationsdirektören hävdar att debatten är viktig för att "positionera Försvarsmakten som en naturlig del i samhället och skapa jordmån för att känna och visa stolthet som anställda i Försvarsmakten. [...] Ju fler som deltar i samtalet eller som vill beskriva sin vardag med glädjeämnen och brister desto bättre. Våra nya medarbetare törstar efter information och den bästa företrädaren för yrket är de som arbetar eller är frivilliga inom Försvarsmakten och deras berättelser."
INFODIR fortsätter med "Är anonymiteten ett problem? Nej, inte i sig. Relevanta texter påverkas inte om det är anonymt. Däremot skulle jag gärna se att fler uttalade sig under eget namn, både för att jag tycker att det ger en bättre argumentation och för att de skäl som framförs för att göra det anonymt är besvärande för myndigheten. Påståenden som risk för repressalier, hot om efterverkningar etc. Sådant är inte förenligt med Försvarsmaktens demokratiska uppdrag och något som jag med kraft kommer att ingripa mot." Vi är nog många som är tveksamma till INFODIRs möjlighet att påverka vitsordssättningen på P7 eller lönesättningen på SSS.
Ett antal kommetatorer på de olika försvarsbloggarna hävdar att de skriver anonymt av rädsla för repressalier vid löne- och vitsordssättning. Jag kan inte intyga att denna rädsla är välgrundad, men antalet kommentarer i den andan indikerar att det är ett problem på vissa håll i organisationen. Detta gör anonymiteten än mer betydelsefull.
Väpnaren å sin sida har en annan uppfattning och han sammanfattar den med: "Vi kan alltså dra minst tre slutsatser.
1) Anonym diskussion är inte ett problem, det är en fördel.
2) Anonym diskussion är modus operandi i internetbaserade diskussioner.
3) Försvarsmakten har en uppförsbacke när det gäller de anställdas förtroende."
Jag delar till fullo Väpnarens syn på anonymitetens förtjänster. En pseudonym gör att texten står på egna ben, utan att tolkas av förutfattade meningar grundade på uppfattningar om författarens person, befattning eller grad.
Den förre Försvarsmaktskollegan Staffan Dopping har kommenterat på Wiseman:
""Ett till synes klokt inlägg" skriver en av de anonyma. En misstro grundlagd i många år skiner igenom i de flesta av kommentarerna. [...]"Vem läser vad en löjtnant på ubåtsflottiljen skriver", undras det. Det är bedrövligt att läsa. Varenda kotte i Försvarsmakten har ett ansvar för att en sådan attityd förpassas till skräphögen. Det är inte bara en plikt på generals- och direktörsnivå - den värdegrundskampen måste alla ta. Även ni som kommenterar på den här bloggen. Om jag jobbade kvar i Försvarsmakten skulle jag inte vilja stanna kvar med hjälp av strategin "inte stå öppet för mina åsikter". Hur går det då med självrespekten?"
Vilken attityd är det Dopping hänvisar till? Är det medarbetarna eller deras upplevda verklighet det är fel på? Många är de erfarna och kunniga officerarna som inte fått gehör för en åsikt med motivet att någon med högre grad hade en annan uppfattning.
Det handlar inte om att "inte stå öppet för mina åsikter" som Dopping skriver, utan om att få genomslag. Vilken möjlighet hade Wiseman haft att få debattera med Försvarsministern, citeras av "gammalmedia" och publiceras på Newsmill om det framgick att han var civil lärare på MSS, major på F17 eller förrådsman på FM LOG? Det är säkert att säga att den chansen hade varit i det närmaste obefintlig.
Det faktum att Wiseman med flera skapar ett namn i bloggosfären genom att skriva läsvärda inlägg om angelägna frågor gör att de blir en faktor att räkna med i debatten. Vad de skriver läses av många i beslutsfattande ställning, det är synnerligen tveksamt om det varit fallet om de skrivit under sina "riktiga" namn. Det är mer troligt att de hade blivit avfärdade med "vad vet han/hon, han/hon är ju endast löjtnant/ flygvapenofficer/maskinare..."
Det är anonymiteten som gör att var och en har möjlighet att få genomslag i debatten. Skrivna under författarens eget namn riskerar värdefulla inlägg och idéer att kastas på sophögen på grund av läsarnas förutfattade meningar om författaren som person.
Detta gör anonymiteten på försvarsbloggarna till ett viktigt inslag i den demokratiska dialogen och som möjliggör det som INFODIR önskar - att vi får "fler som deltar i samtalet eller som vill beskriva sin vardag med glädjeämnen och brister" och framförallt, fler som lyssnar.
/ Commander
Informationsdirektören hävdar att debatten är viktig för att "positionera Försvarsmakten som en naturlig del i samhället och skapa jordmån för att känna och visa stolthet som anställda i Försvarsmakten. [...] Ju fler som deltar i samtalet eller som vill beskriva sin vardag med glädjeämnen och brister desto bättre. Våra nya medarbetare törstar efter information och den bästa företrädaren för yrket är de som arbetar eller är frivilliga inom Försvarsmakten och deras berättelser."
INFODIR fortsätter med "Är anonymiteten ett problem? Nej, inte i sig. Relevanta texter påverkas inte om det är anonymt. Däremot skulle jag gärna se att fler uttalade sig under eget namn, både för att jag tycker att det ger en bättre argumentation och för att de skäl som framförs för att göra det anonymt är besvärande för myndigheten. Påståenden som risk för repressalier, hot om efterverkningar etc. Sådant är inte förenligt med Försvarsmaktens demokratiska uppdrag och något som jag med kraft kommer att ingripa mot." Vi är nog många som är tveksamma till INFODIRs möjlighet att påverka vitsordssättningen på P7 eller lönesättningen på SSS.
Ett antal kommetatorer på de olika försvarsbloggarna hävdar att de skriver anonymt av rädsla för repressalier vid löne- och vitsordssättning. Jag kan inte intyga att denna rädsla är välgrundad, men antalet kommentarer i den andan indikerar att det är ett problem på vissa håll i organisationen. Detta gör anonymiteten än mer betydelsefull.
Väpnaren å sin sida har en annan uppfattning och han sammanfattar den med: "Vi kan alltså dra minst tre slutsatser.
1) Anonym diskussion är inte ett problem, det är en fördel.
2) Anonym diskussion är modus operandi i internetbaserade diskussioner.
3) Försvarsmakten har en uppförsbacke när det gäller de anställdas förtroende."
Jag delar till fullo Väpnarens syn på anonymitetens förtjänster. En pseudonym gör att texten står på egna ben, utan att tolkas av förutfattade meningar grundade på uppfattningar om författarens person, befattning eller grad.
Den förre Försvarsmaktskollegan Staffan Dopping har kommenterat på Wiseman:
""Ett till synes klokt inlägg" skriver en av de anonyma. En misstro grundlagd i många år skiner igenom i de flesta av kommentarerna. [...]"Vem läser vad en löjtnant på ubåtsflottiljen skriver", undras det. Det är bedrövligt att läsa. Varenda kotte i Försvarsmakten har ett ansvar för att en sådan attityd förpassas till skräphögen. Det är inte bara en plikt på generals- och direktörsnivå - den värdegrundskampen måste alla ta. Även ni som kommenterar på den här bloggen. Om jag jobbade kvar i Försvarsmakten skulle jag inte vilja stanna kvar med hjälp av strategin "inte stå öppet för mina åsikter". Hur går det då med självrespekten?"
Vilken attityd är det Dopping hänvisar till? Är det medarbetarna eller deras upplevda verklighet det är fel på? Många är de erfarna och kunniga officerarna som inte fått gehör för en åsikt med motivet att någon med högre grad hade en annan uppfattning.
Det handlar inte om att "inte stå öppet för mina åsikter" som Dopping skriver, utan om att få genomslag. Vilken möjlighet hade Wiseman haft att få debattera med Försvarsministern, citeras av "gammalmedia" och publiceras på Newsmill om det framgick att han var civil lärare på MSS, major på F17 eller förrådsman på FM LOG? Det är säkert att säga att den chansen hade varit i det närmaste obefintlig.
Det faktum att Wiseman med flera skapar ett namn i bloggosfären genom att skriva läsvärda inlägg om angelägna frågor gör att de blir en faktor att räkna med i debatten. Vad de skriver läses av många i beslutsfattande ställning, det är synnerligen tveksamt om det varit fallet om de skrivit under sina "riktiga" namn. Det är mer troligt att de hade blivit avfärdade med "vad vet han/hon, han/hon är ju endast löjtnant/ flygvapenofficer/maskinare..."
Det är anonymiteten som gör att var och en har möjlighet att få genomslag i debatten. Skrivna under författarens eget namn riskerar värdefulla inlägg och idéer att kastas på sophögen på grund av läsarnas förutfattade meningar om författaren som person.
Detta gör anonymiteten på försvarsbloggarna till ett viktigt inslag i den demokratiska dialogen och som möjliggör det som INFODIR önskar - att vi får "fler som deltar i samtalet eller som vill beskriva sin vardag med glädjeämnen och brister" och framförallt, fler som lyssnar.
/ Commander
fredag 4 februari 2011
Hopp på koreanska halvön?
Den uppmärksamme läsaren har säkert observerat att inläggen om konflikten på den koreanska halvön på denna blogg har lyst med sin frånvaro. Orsaken till detta är främst att rapporter om dramatiska händelser har uteblivet. Det är dock säkert att anta att en intensiv diplomatisk aktivitet fortgått - konflikten är fortsatt spänd. Några ljusglimtar i mörkret börjar emellertid visa sig.
Nordkorea har, enligt en rapport den 7 januari, sänkt sin militära beredskap till normal nivå. De höjde beredskapen i samband med de sydkoreanska övningarna i november. Även Sydkorea och USA har återgått till normal beredskapsnivå.
Den 1 februari meddelade den sydkoreanska nyhetbyrån Yonhap News att de båda koreanska staterna enats om att genomföra samtal mellan militära företrädare. Samtalen skall inledas den 8 februari och är det första tillfället till direkt dialog sedan Nordkoreas artillerianfall 23 november.
"Both sides also agreed that the working-level military talks will involve colonel-level officers from the two sides," enligt en tjänsteman på sydkoreanska försvarsdepartementet.
Målsättningen med de preliminära samtalen är att slå fast datum, plats och agenda för nästa möte som skall genomföras på en högre nivå, kanske på försvarsministernivå.
En förutsättning för samtalen är, enligt sydkoreas försvarsdepartement, att Nordkorea ber om ursäkt och tar på sig ansvaret för de två attackerna 2010. "ForNorth Korea
Även Kina välkomnar samtalen:
"China has always been advocating and actively urging the parties (on the Korean Peninsula
Nordkorea vill, enligt Yonhap News, utöka samtalen till att även omfatta kontakter mellan parlamentariska företrädare. Enligt nyhetsbyrån skall ett brev med det innehållet skickats från Nordkorea den 2 februari.
En intressant artikel om USAs relation med och strategi mot Nordkorea kom strax innan jul. Där propagerar Morton Abramowitz mot att hemfalla till clichéer i kontakten med Nordkorea.
Dealing withNorth Korea United States can ever produce an effective and politically sustainable North Korean policy with a close working relationship with South Korea China
En cliché är enligt Abramowitz att Kina skall lösa problemet med Nordkorea. Kinas möjlighet att påverka Nordkorea är ett ämne för diskussion. Vilken förhandlingskraft har Kina vis-a-vis DPRK? Vilka intressen har de att styra sin granne i syd? Har de något att vinna på att kratsa de sydkoreanska och amerikanska kastanjerna ur elden?
Amiral Mike Mullen har uppfattningen att Kina är starkt engagerade i att desarmera konflikten på koreanska halvön.
“There really is a commitment, from my perspective, on the part of the leaders to contain this thing and to get to a point where serious deterrents, both actions and options, are there.” Enligt Mullen är Kina “the only country that I have seen influenceNorth Korea
Hur relationerna mellan parterna utvecklas är svårt att förutse, de största påverkande faktorerna torde vara framtiden för regimen i DPRK och Kinas motiv till inblandning. Att det kommer till nya direkta konflikter är, historiskt sett, mycket sannolikt. Med samtal och dialog minskar dock risken för ett fullskaligt krig.
Med försiktiga förhoppningar,
/ Commander
Nordkorea har, enligt en rapport den 7 januari, sänkt sin militära beredskap till normal nivå. De höjde beredskapen i samband med de sydkoreanska övningarna i november. Även Sydkorea och USA har återgått till normal beredskapsnivå.
Den 1 februari meddelade den sydkoreanska nyhetbyrån Yonhap News att de båda koreanska staterna enats om att genomföra samtal mellan militära företrädare. Samtalen skall inledas den 8 februari och är det första tillfället till direkt dialog sedan Nordkoreas artillerianfall 23 november.
"Both sides also agreed that the working-level military talks will involve colonel-level officers from the two sides," enligt en tjänsteman på sydkoreanska försvarsdepartementet.
Målsättningen med de preliminära samtalen är att slå fast datum, plats och agenda för nästa möte som skall genomföras på en högre nivå, kanske på försvarsministernivå.
En förutsättning för samtalen är, enligt sydkoreas försvarsdepartement, att Nordkorea ber om ursäkt och tar på sig ansvaret för de två attackerna 2010. "For
Även Kina välkomnar samtalen:
"
Nordkorea vill, enligt Yonhap News, utöka samtalen till att även omfatta kontakter mellan parlamentariska företrädare. Enligt nyhetsbyrån skall ett brev med det innehållet skickats från Nordkorea den 2 februari.
Dealing with
Amiral Mike Mullen har uppfattningen att Kina är starkt engagerade i att desarmera konflikten på koreanska halvön.
“There really is a commitment, from my perspective, on the part of the leaders to contain this thing and to get to a point where serious deterrents, both actions and options, are there.” Enligt Mullen är Kina “the only country that I have seen influence
Dialogen återupptas på den koreanska halvön vilket måste ses som ett positivt steg. Man bör nog vara försiktig i sina förhoppningar.
Med försiktiga förhoppningar,
/ Commander
onsdag 2 februari 2011
Pirater som vinner kräver ny taktik
Piratverksamheten utanför Somalia sträcker sig längre och längre ut i Indiska Oceanen. Detta som en reaktion mot de internationella sjöstyrkornas framgångsrika verksamhet i Adenviken och andra farvatten nära Somalia. När det blir för svårt att begå sjöröveri i dessa vatten söker sig piraterna till nya jaktmarker.
De senaste månaderna har handelssjöfart attackerats upp till 1000 nM (ca 180 landmil) från piraternas basområde i Somalia. För att lyckas med denna expansion använder piraterna moderskepp som de kapat, från vilka de utgår med sina skiff för att anfalla handelsfartyg. EUNAVFORs och dess allierades operationsområde växer med kvadraten på avståndet från Somalia. Att täcka upp detta gigantiska område med tillgängliga fartyg är naturligtvis mycket svårt. Någon har jämfört det med att 6-8 polisbilar skall patrullera ett området stort som Nordamerika. En orimlig uppgift naturligtvis. Flygstridskrafter är ett effektivt och nödvändigt inslag i operationen, men det är inte tillräckligt. Antalet kapade fartyg och personer som hålls som gisslan växer alltjämt. Vi vinner - för tillfället - inte kampen mot de somaliska piraterna...
Nu höjs röster för att ändra taktik mot piraterna och att angripa dem där vi vet att de finns, det vill säga iland i Somalia. Senast var det viceamiral Mark Fox, chef för U.S. Navy's Central Command Fleet, som i en artikel i Associated Press hävdade att de internationella sjöstyrkorna måste sätta mer tryck på piraterna i land.
"The U.S. and its allies should put more pressure on Somali pirates on shore, before they reach commercial ships off the Somali coast."
Amiralen hävdar att piraternas utnyttjande av moderskepp är en "game-changer" som kräver ändrat fokus från de insatta sjöstyrkorna. Han är också orolig för piraternas bindningar till det terroriststämplade al-Shabab. Fox rekommenderar att fler ansträngningar görs för att slå mot piraternas underhållslinjer och att spåra deras ekonomiska överföringar. Han efterlyser samma intensitet i jakten på pirater som används i jakten på terrorister.
Vid Marinstridsdagarna i Karlskrona härom veckan lyfte den förre stabschefen i det franskledda FHQ, kommendör Anders Olofsson, samma frågor. Han efterlyser utökat mandat för EUNAVFOR att slå mot lägren längs den somaliska kusten. Dessa läger bör kunna slås ut utan större kraftansträngning. Det medför en större risktagning för personalen i EUNAVFOR men den är hanterbar. Ett nattligt anfall från havet, i vilket piraterna i lägret och deras utrustning slås ut av marktrupp som därefter åter retirerar ut till sjöss, blir mycket svårt för piraterna att värja sig mot. Att slå mot piraterna i den förträngning av operationsområdet som deras baser utgör, är betydligt enklare än att hitta dem när de väl är till havs.
För att kunna genomföra denna taktikanpassning krävs politiska beslut från EUs ledning. Tills dessa har fattats jobbar sjöofficerarna och sjömännen i EUNAVFOR i stark motvind medan säkerheten för oskyddade civila sjömän riskeras.
Som sagt, vi vinner inte... än.
/ Commander
De senaste månaderna har handelssjöfart attackerats upp till 1000 nM (ca 180 landmil) från piraternas basområde i Somalia. För att lyckas med denna expansion använder piraterna moderskepp som de kapat, från vilka de utgår med sina skiff för att anfalla handelsfartyg. EUNAVFORs och dess allierades operationsområde växer med kvadraten på avståndet från Somalia. Att täcka upp detta gigantiska område med tillgängliga fartyg är naturligtvis mycket svårt. Någon har jämfört det med att 6-8 polisbilar skall patrullera ett området stort som Nordamerika. En orimlig uppgift naturligtvis. Flygstridskrafter är ett effektivt och nödvändigt inslag i operationen, men det är inte tillräckligt. Antalet kapade fartyg och personer som hålls som gisslan växer alltjämt. Vi vinner - för tillfället - inte kampen mot de somaliska piraterna...
Nu höjs röster för att ändra taktik mot piraterna och att angripa dem där vi vet att de finns, det vill säga iland i Somalia. Senast var det viceamiral Mark Fox, chef för U.S. Navy's Central Command Fleet, som i en artikel i Associated Press hävdade att de internationella sjöstyrkorna måste sätta mer tryck på piraterna i land.
"The U.S. and its allies should put more pressure on Somali pirates on shore, before they reach commercial ships off the Somali coast."
Amiralen hävdar att piraternas utnyttjande av moderskepp är en "game-changer" som kräver ändrat fokus från de insatta sjöstyrkorna. Han är också orolig för piraternas bindningar till det terroriststämplade al-Shabab. Fox rekommenderar att fler ansträngningar görs för att slå mot piraternas underhållslinjer och att spåra deras ekonomiska överföringar. Han efterlyser samma intensitet i jakten på pirater som används i jakten på terrorister.
Vid Marinstridsdagarna i Karlskrona härom veckan lyfte den förre stabschefen i det franskledda FHQ, kommendör Anders Olofsson, samma frågor. Han efterlyser utökat mandat för EUNAVFOR att slå mot lägren längs den somaliska kusten. Dessa läger bör kunna slås ut utan större kraftansträngning. Det medför en större risktagning för personalen i EUNAVFOR men den är hanterbar. Ett nattligt anfall från havet, i vilket piraterna i lägret och deras utrustning slås ut av marktrupp som därefter åter retirerar ut till sjöss, blir mycket svårt för piraterna att värja sig mot. Att slå mot piraterna i den förträngning av operationsområdet som deras baser utgör, är betydligt enklare än att hitta dem när de väl är till havs.
För att kunna genomföra denna taktikanpassning krävs politiska beslut från EUs ledning. Tills dessa har fattats jobbar sjöofficerarna och sjömännen i EUNAVFOR i stark motvind medan säkerheten för oskyddade civila sjömän riskeras.
Som sagt, vi vinner inte... än.
/ Commander
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)