Utrikesminister Carl Bildt hoppas få ut de svenska och europeiska som sitter fast i Libyen. De har enligt uppgift blivit uppmanade att söka sig till flygplatsen för att kanske kunna flyga ut med Alitalia.
"Utrikesdepartementet uppmanar svenskar som vill lämna Libyen att omedelbart ta sig till flygplatsen i Tripoli." enligt Göteborgs-Posten. UD gör vad de kan med sina resurser men det är inte på långa vägar tillräckligt. Andra EU-länder gör mer för att ta hem sina medborgare.
Österrike var först ut med sina C-130 att flyga ut sina medborgare. C-130 är det flygplan som vi benämner Tp84 Hercules. Andra EU-länder följde efter genom att anordna flygtransport, bla. Frankrike, Tyskland, Italien, Irland, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien.
Italien, Nederländerna och Storbritannien skickar dessutom örlogsfartyg vilka kan ta hem betydligt fler människor än flygtransporterna, och dessutom skydda dem hela vägen. De fartyg ur EU som hittills är på plats eller på väg är:
HMS Cumberland (F 85) som förtöjt i Libyen just nu.
HNLMS Tromp (F 803) som vände på sin väg mot Operation Ocean Shield i Indiska oceanen.
INS Francesco Mimbelli (D 561)
INS San Marco (L 9893)
INS San Georgio (L 9892)
Alla kan dock lära av Turkiet som skickade först tre fartyg, sedan två fartyg till som tillsammans har kapacitet att frakta hem 4800 medborgare. Deras problem är dock större än de flestas då de har ca 25 000 medborgare strandsatta i Libyen.
Vad kan vi då lära av detta?
Jo, först att agera snabbt när det händer något allvarligt i omvärlden som hotar svenska medborgare runt om i världen. Detta borde vara en lärdom från tsunamin om inte annat.
Dessutom att skaffa örlogsfartyg som kan framgrupperas till ett krisområde för att vara beredda att undsätta svenska och europeiska medborgare när saker träffar fläkten. Att anskaffa tre stridsstödfartyg, och bemanna dem så att de nyttjas på effektivast möjliga sätt, gör att vi alltid kan vara till sjöss i potentiellt hotfulla regioner. Detta borde stå högst upp i FM materielplan.
"Det tar för lång tid att skicka fartyg från Sverige" kanske någon läsare tänker nu. Så är inte alls fallet - vi har haft flera veckor på oss att skicka fartyg, hade vi haft några lämpliga att tillgå. Internationell lag gör det dessutom möjligt att ha fartyg stationerade i Medelhavet kontinuerligt, skulle vi så önska.
Ett stridsstödsfartyg med helikoptrar ombord, 20 km utanför Tripoli med kurs sydvart, hade säkert smakat fågel för UD att ha som option i detta läge. För att inte tala om vad europeerna i Libyen hade tyckt...
Detta är också en del av Sea Power.
UPPDATERAD
Även asiatiska länder skickar fartyg till Libyen för att undsätta sina medborgare, däribland Kina, Sydkorea och Indien.
/ Commander
Bra poänger, men några synpunkter:
SvaraRadera- Det rör sig idag om ett 30-tal svenskar som fortfarande är kvar i Libyen, det var väl som mest ett hundratal. Det är så litet antal att problemet är snarast att hitta alla i vimlet än att få plats åt dom på flygplan eller båt, oavsett om det är civilt eller militärt transportmedel de ska ombord på.
-Under kriget i Libanon 2006 evakuerade staten ca 8400 svenskar med 53 flighter och tre båtresor och ett stor antal busstransporter. Då uppmärksammades faktiskt Sveriges evakuering utomlands just för att man var snabb och flexibel på att evakuera med buss till Syrien, med inhyrda färjor till Cypern och med inchartrade civila flyg, istället för att som vissa andra länder försöka evakuera med krigsfartyg. Moderna ytstridsfartyg är ytterst kapabla, men passagerarutrymme är något som man har ont om.
Rekommenderad läsning om insatsen i Libanon: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8681/2008-123-11_200812311.pdf
Det är absolut ingen brist på utbudet av lämpliga och lediga transportresurser sjövägen ut ur landet. Det finns ett stort utbud av civila fartyg som bara ligger och väntar vid kaj den här tiden på året.
SvaraRaderaOm viljan eller förmågan funnits hade den tjänsten kunnat handlats upp för flera dagar/veckor sedan. Vår utrikesminister anser tyvärr att det är viktigare med en extra sittning i FN.
Varför kommer alltid allting, snö, regn, blåst, internationella kriser o.s.v. plötsligt och oväntat för våra svenska myndigheter ? Inte bara en gång, utan nästan utan undantag, alla gånger. Vid utvärderingar efter diverse "katastrofer" är listan på vidtagna åtgärderna väldigt kort i jämförelse med de icke vidtagna, glömda, felaktiga, för sena o.s.v.
Har vi fel underrättelser?
Begriper vi inte vad som sägs eller sker?
Har vi ingen som kan fatta beslut?
Saknar vi förmågan att agera?
Har vi inte de ekonomiska musklerna?
Finns det någon gömd agenda som av någon obegriplig anledning ingen får känna till? Inte ens de drabbade??
Att vi har någon form av förmågeglapp är tydligt men vari består det?
Vi har gång på gång bevisat vår totala brist på förmåga att hantera någonting som inte håller sig inom planeringen eller budgeten. Vi måste t.o.m. definiera oförutsedda utgifter och lägga riktlinjer för hur medel och resurser skall användas om, utifall att...
Eller är det vår "stalkingmentalitet" som slår igenom även här?
Vi måste vänta och se hur alla andra gör innan vi kan komma till skott. Då kommer vi när alla andra åkt hem, med helt fel resurser, vilket inte är ovanligt.
Som du förstår är jag inte förvånad men man kan undra hur många gånger det behövs innan man gör något åt det.
Hela vår "nya" försvarsmakt verkar vara uppbyggd på att vi får flera tillfällen och gott om tid till att ompröva och rätta till brister innan vi kan verka. Jag ställer mig lite undrande till detta!!
Teaterdirektören.
Organisationskaos!
SvaraRaderaTjärven
Vi klarar uppenbarligen inte längre att göra konkreta praktiska saker.
SvaraRaderaDet grundläggande är ju naturligtvis bristen på genuint engagemang för våra medborgare i myndighetspåret och det politiska spåret.
Alla får klara sig själva.
Vi är fullt upptagna att administrera klara ut juridiken finansiering och naturligtvis skriva handlingsplaner och vem som ansvarar för vad gärna presenterat i ett powerpointspel.
I nästa val behöver vi befolka riksdag och regering med människor som bryr sig om Sverige och människorna som lever här och som har civilcurage och handlingskraft.
Kravet skall också vara att de har haft ett praktiskt arbete och inte leva i sin flockbetonade pseudo värld.
Gå in i på riksdagens hemsida så inser man hur lite som blir uträttat och hur lite som verkligen har men Sveriges vardagsproblem att göra.
@Commander
SvaraRaderaSå sant så sant, men innebörden och nyttan av sjömakt är inte särskilt väl förankrad i konungariket Sverige.
Det stämmer väl som kommendören en gång sade, det där om ett folk av bönder som som står med ändan vänd mot havet.
Tja, är det inte fråga om att kunna prioritera de resurser vi har innan vi börjar önska oss andra?
SvaraRaderaJ.K Nilsson
@J.K
SvaraRaderaPrecis som du säger handlar det om att prioritera.
För utvecklingskostnaderna som Försvarsmakten spenderat på luftvärnsrobotsystem 23 BAMSE, borträknat de UndE 23 som vi faktiskt använder, hade de fartyg Commander önskar sig kunnat anskaffats. Det handlar som sagt att spendera klokt och prioritera.
Men österrikarna kom väl inte längre än Malta med sin Hercules? Problemet för alla, inte bara Sverige, har varit problem med landningstillstånd.
SvaraRaderaIstället för att Sverige skall börja dimensionera militärt för att kunna genomföre evakueringar borde väl krutet läggas på att tillsammans med andra EU-länder kunna samordna bättre? Det är ju tragiskt att det efter så många år fortfarande inte finns vettig krishanteringsförmåga inom EU.
http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/centralanyheter/Forsvarsmakten-stottar-evakuering-fran-Libyen/
SvaraRadera