Obligatoriet i AD

Arbetsdomstolen har avgivit dom i ett mål rörande en yrkesofficer som inte accepterat att omreglera sina anställningsvillkor till att omfatta internationell arbetsskyldighet och som därmed har sagts upp på grund av arbetsbrist. Tvisten gäller frågan om uppsägningen har varit sakligt grundad.

Tyvärr avslogs Officersförbundets talan med följande sammanfattning:

"Arbetsdomstolen har i det föregående kommit fram till att det vid tidpunkten för uppsägningen av A.E. funnits arbetsbrist hos Försvarsmakten och att omplaceringsskyldigheten inte har åsidosatts. Vidare har domstolen funnit att Försvarsmaktens agerande att genomdriva villkorsändringen inte har stått i strid med god sed på arbetsmarknaden och att kollektivavtalet inte inneburit något hinder mot uppsägningen. Arbetsdomstolen finner därför att uppsägningen av A.E. har varit sakligt grundad. Förbundets talan ska alltså avslås."

Domen i sin helhet hittar du här.

Ledamöter i AD var: Carina Gunnarsson, Lars Dirke, Christer Måhl, Kerstin Brodowsky, Staffan Löwenborg, Birgitta Widén och Agneta Lindblom Hulthén (skiljaktig). Sekreterare: Charlotte Svanström.

Heder till Agneta Lindblom Hulthén som bland annat framför följande avvikande mening:

"När omorganisationen, innebärande obligatorisk utlandstjänstgöring för merparten av de anställda, aviserades av Försvarsmakten ställde A.E. frågor om villkoren, framför allt periodiciteten. Anledningen var att såväl A.E. som hans sambo vid tillfället vara anställda vid försvaret och hade gemensamt minderårigt barn.

Frågan är rimlig med tanke på att vissa arbetssituationer omöjliggör ett gemensamt familjeliv: då båda föräldrarna samtidigt tjänstgör i utlandet, då en av dem i flera på varandra följande perioder tjänstgör utomlands eller om deras utlandstjänstgöringar växelvis avlöser varandra. Lagen gör inget undantag för Försvarsmakten när det gäller arbetsgivarens skyldighet att underlätta för anställda att förena yrkesliv och föräldraskap. [...]

Arbetsgivaren har inte genomfört någon omplaceringsutredning. Arbetsgivaren har muntligt redogjort för omständigheter som enligt arbetsgivarens åsikt gör en omplacering omöjlig. Detta kan inte anses uppfylla kraven på en omplaceringsutredning utan har snarast karaktären av en ensidig deklaration. Arbetsgivaren har också vid hanteringen av omorganisationen hänvisat till de krav som regering och riksdag ställt. Noterbart är att Försvarsmakten har till år 2019 på sig att genomföra kraven och inte är i tidsnöd när det gäller att genomföra omplaceringsutredningar. [...]

Detta innebär att A.E. erbjuds att tacka ja till sitt nuvarande arbete inklusive utlandstjänst vars villkor inte preciseras. Alternativet är att han riskerar uppsägning. Eftersom den anställde i det här fallet inte ges någon valmöjlighet utan hänvisas till arbetsgivarens ursprungliga, inte förhandlingsbara beslut, bygger erbjudandet på ett cirkelresonemang, ett moment 22. Detta är enligt mitt förmenande inte förenligt med god sed på arbetsmarknaden.

Eftersom ingen omplaceringsutredning vidtagits och A.E. inte kan anses ha fått något reellt omplaceringserbjudande finns ingen saklig grund för uppsägning av A.E."

Tragiskt... Vad blir nästa "offer you can't refuse"?

Se också SvD och Chefsingenjören.

/ Commander

Carlskrona åter i elden!

Regeringen har beslutat att åter skicka HMS Carlskrona till Somalia. Bra beslut. Stående förband skall användas, inte stå i beredskap!

Dags att vila ut ordentligt under semestern, till hösten blir det full fart igen!

/ Commander

Glädjande i piratkriget

När det gäller kampen mot pirater har det funnits få saker att glädja sig åt de senaste åren. Verksamheten ökar i såväl omfattning som utbredning. Nu kommer två nyheter som innebär en liten ljusning i kriget mot den organiserade brottsligheten som sjöröveriet utgör. De innebär inga stora framsteg, men är ändå två steg i rätt riktning.

För det första har EU-styrkor under tisdagen genomfört den första attacken mot piraternas baser iland.

För det andra ligger, enligt uppgift i Rikdag och Departement, för tillfället ett förslag om att tillåta rederierna att anställa beväpnad personal från privata säkerhetsföretag för att skydda fartyg, last, passagerare och besättning. Men för att det ska ske krävs ett tillstånd från Rikspolisstyrelsen. Tillståndet ska vara begränsat över en viss tid eller till en viss resa, enlig den nya lagen som enligt planerna ska träda i kraft den 1 januari 2013.

Båda dessa beslut är något som tidigare förespråkats på denna blogg och det är glädjande att det nu blir verklighet. I diskussionerna kring beväpnad personal ombord har det framförts många farhågor kring rättssäkerhet och regler för våldsanvändning. Jag delar de farhågorna och hade hellre sett att det är militär personal ombord som skyddar svensk sjöfart.

När så inte blev fallet är civila bevakningsföretag det näst bästa alternativet och förhoppningsvis innebär kravet på tillstånd från Rikspolisstyrelsen en viss säkerhet i sammanhanget.

EUNAVFOR
Klart Skepp!

/ Commander

Belgrano 30 år

Idag är det exakt 30 år sedan kryssaren ARA Belgrano sänktes av ubåten HMS Conqueror. Klockan 15.57 den 2 maj 1982 avfyrade HMS Conqueror tre 21 tums torpeder av typen Mk 8 mod 4, det vill säga konventionella icke-trådstyrda torpeder.

Två torpeder, med en stridsdel om 363 kg Torpex vardera, träffade ARA Belgrano. Den första sprängde bort förskeppet medan den andra trängde in och detonerade i aktra maskinrummet. Explosionen trängde upp genom däcken ovanför, bland annat till två mässar, och senare rapporter anger att 275 man dog i detonationen. Dessutom skadades kryssarens elförsörjning vilket fick till följd att de inte kunde skicka något nödmeddelande och inte heller hejda vatteninträngningen.

Belgrano fick snabbt slagsida åt babord och började sjunka med bogen först och 20 minuter efter anfallet gav fartygschefen, kommendör Héctor Bonzo, order om att överge fartyget. När de två eskorterande jagarna fick klart för sig att något hänt Belgrano var det redan mörkt och vädret hade försämrats.

Argentinska och chilenska fartyg lyckades de närmsta dygnen rädda 770 man, men 323 sjömän följde sitt fartyg i djupet.

Sänkningen av Belgrano skedde utanför den Total Exclusion Zone (TEZ), med 200 nM radie, som Storbritannien hade deklarerat kring Falklands. Detta faktum orsakade debatt om huruvida sänkningen var i enlighet med krigets lagar, vilket utnyttjades i den argentinska propagandan och det politiska spelet.

Syftet med den exklusiva zonen var att varna neutrala stater för att inom densamma pågick krigshandlingar och att dessa därmed skulle löpa en ökad risk. Den hade ingen som helst giltighet för fiendens stridskrafter, även om den argentiska juntan ville framhålla det i propagandan.

Folkrättsligt saknas dessutom grund för att överhuvudtaget upprätta en zon där andra regler för krigföringen skulle gälla. Kraven för att kunna bekämpa ett mål gäller alltid och överallt, oavsett vilka zoner en nation har deklarerat. ARA Belgrano deltog i en operation som utgjorde ett allvarligt hot mot den brittiska stridsgruppen och att den var utanför zonen är irrelevant. Såväl kommendör Héctor Bonzo som den argentiska regeringen har i efterhand erkänt att sänkningen var legitim. Området där ARA Belgrano sjönk är förklarat som krigsgrav av den argentinska kongressen.

Erfarenheterna från Falklandskriget har resulterat i förbättringar inom sjöstridskrafterna, kanske främst inom skyddstjänsten, något som förhoppningsvis kan förhindra onödiga förluster i människoliv i framtiden.

Denna dag skickar vi en tanke till de 323 sjömän som dog i mörkret och kylan för 30 år sedan.

/ Commander

Ny Försvarsminister

Regeringen har utnämnt Karin Enström (M) till ny Försvarsminister efter Sten Tolgfors. Enström är tjänstledig yrkesofficer i Amfibiekåren och har ett brett kontaktnät inom Försvarsmakten. Till detta kan läggas en både bred och djup erfarenhet från försvars- och säkerhetspolitik.

Annicka Engblom, en annan av de tänkbara kandidaterna till posten, framför sina gratulationer på sin blogg. Engblom skriver "Det kloka, självklara och i mitt tycke bästa valet föll på Karin Enström (M)..." Håller med om att Enström är ett klokt val som Försvarsminister. Det ännu klokare, mer självklara och i mitt tycke bättre valet hade varit Annicka Engblom (M). Enström kommer dock säkert att göra ett bra jobb.

Vissa kommentatorer raljerar på ett närmast smaklöst sätt över att Karin Enström "bara" är kapten. Många av Försvarsmaktens mest hängivna och engagerade officerare är kaptener. Graden visar hur många skolor en individ har passerat, inte den reella kompetensen. Dessutom kan det, i dessa sammanhang, vara en stor fördel att man inte har gått likriktarkurserna på Försvarshögskolan och att man inte är "du och bror" med generalerna.

Jag, och många med mig, önskar Kn Enström all lycka i det nya jobbet - det behövs!

Åter på frekvensen,

Commander

Tänkbar ubåt

Försvarsmaktens analys av den misstänkta främmande undervattensverksamheten utanför Göteborg i september är nu klar rapporterar FM på sin hemsida.

Efter uppgifter om oförklarliga iakttagelser i havet utanför Göteborg den 12 september drogs en större spaningsoperation i gång. Den pågick till den 16 september. Ett antal ytstridsenheter från såväl 3.sjöstridsflottiljen som 17.bevakningsbåtskompaniet kunder snabbt sättas in tack vare den pågående övningen Northern Coast som genomfördes i vattnen utanför Göteborg. Att fartygen kunde sättas in inom rimlig tid får därför ses som en lycklig tillfällighet. Efter genomförd insats har ett analysarbete skett.

- Det som nu skett är ett mycket brett analysarbete där en av iakttagelserna är en bild, säger konteramiral Jan Thörnqvist, marintaktisk chef.

Några säkra slutsatser går inte att dra av analysarbetet, vilket inte är att förundras över. FM har mycket höga beviskrav när det gäller att bedöma undervattenskränkningar. Det går inte att utesluta främmande undervattensverksamhet, även om det mest sannolika är att observationen har en naturlig förklaring.

/ Commander

GP, SvD, DN, Expressen, BLT

Ur led är tiden - NBG

Äntligen...!

Socialdemokraterna har insett att Sverige inte har råd att leda en av EUs två stående stridsgrupper, ett beslut som en gång drevs igenom av Göran Persson.  Tyvärr har inte regeringen nått samma insikt.

De borgerliga politikerna går i otakt med tiden och gör sitt bästa för att försvara det ursprungligen socialdemokratiska initiativet att Sverige med jämna mellanrum skall ha ledningen för en av de två stridsgrupper (EU BG) som ständigt står i beredskap som EU-gemensamt säkerhetspolitiskt instrument. 

Sverige har två gånger haft ledningen för Nordic Battle Group (NBG). Kostnaden för att sätta upp en stridsgrupp uppgår till miljarder varje gång det sker, även om siffrorna i debatten varierar. Det beror dock helt på hur man räknar och vad som ingår i beräkningarna. Oavsett summa är det något som belastar det redan anorektiska försvarsanslaget.

EU BG som säkerhetspolitiskt instrument har aldrig använts (ja, de enstaka soldater och enheter ur NBG som deltog i FL01 må ursäkta) och kommer sannolikt aldrig att användas. För att så skall kunna ske krävs konsensus mellan unionens samtliga medlemmar och det är som alla förstår en utopi.

Därför - lägg ned EU BG!

Ett alternativ till att slopa EU BG som koncept är att de europeiska länderna väljer att bygga upp en gemensam militär förmåga, något som ingen av de europeiska ledarna inte verkar se något behov av. De flesta västerländska länder är ju redan medlemmar i NATO och har som sådana tillgång till - och inflytande över - världens bäst fungerande försvarsallians. De har inget behov av ytterligare en säkerhetspolitisk organisation, och knappast ekonomi för det heller.

Låt oss nu inse att NBG må ha tjänat väl som ett verktyg för att lyfta armén ur invationsförsvarets djupa lera, men att det är fullkomligt värdelöst som säkerhetspolitiskt instrument. Ett mycket dyrt instrument dessutom som ingen vill eller vågar använda.

Det är dags för våra politiker att inse att vi inte har råd att kasta ut miljarder till ingen nytta bara för att de skall få några få poäng i Bryssel. Därtill är vår försvarsbudget alltför mager.

/ Commander

SvD, Tokmoderaten, Wiseman, Notorius Unpublicus, Klart Skepp, Försvar och Säkerhet

Inlånad förstärkning till franska flottan

Franska flottan fick i fredags, vid en ceremoni i Lorient, förstärkning i form av en Offshore Patrol Vessel (OPV), FS L'ADROIT. Fartyget är avsett att genomföra maritime security missions, vilket innebär havsövervakning främst syftande till att upptäcka och bekämpa miljöförstöring och smuggling av droger och människor, samt sjöräddning.

FS L'ADROIT är utvecklat för att lösa fredstida uppgifter och kommer att kunna delta i lågintensiva konflikter. I händelse av en konflikt med en högre våldsnivå lär hon få en mycket tillbakadragen roll. Att döma av specifikationerna verkar hon dock vara väl anpassad för de uppgifter hon är utvecklad för att möta.

När man läser notisen slås man främst av tre saker:

1. Ägarförhållanden - utvecklingen av fartyget har bekostats av DCNS, vilka också är ägare till fartyget. Det lånas ut till franska flottan som därmed får ett fartyg "gratis". Samtidigt kan industrin kan dra erfarenheter från skarp tjänst och kan hävda att fartygstypen är prövad till sjöss inför eventuella framtida exportaffärer. En form av offentlig-privat samverkan som vore något att ta efter.

2. Tidsplanen - på mindre än 18 månader, från det att första plåtarna skars till, har fartyget levererats till flottan. Nu återstår utan tvekan en hel del arbete innan hon är fullt operativ, men tidsplanen vittnar ändå om ett tempo som hade varit eftersträvansvärt även vid byggnation av svenska fartyg. Kan våra nya stödfartyg måhända byggas på ännu kortare tid?

3. Bemanningen - fartyget kommer att ha en besättning på 32 personer med plats för 27 passagerare. Detta är på intet sätt anmärkningsvärt för ett fartyg av hennes storlek. Det som är värt att notera är att hon kommer att bemannas med dubbla besättningar, vilket är det enda sättet att driva ett fartyg effektivt. Detta är, som jag påpekat så många gånger förr, något som vi definitivt bör ta efter. Att diskutera i de termerna i tider av Basorg13 känns dock verklighetsfrämmande. Närmast tragiskt att det skall vara på det sättet.

Jag avslutar med att gratulera våra franska kollegor till ett nytt fint fartyg och uppmanar vår politiska och militära ledning att titta närmare på hur Frankrike upphandlar och bemannar sina fartyg. Kanske dags för ett närmare samarbete?

/ Commander

Kirov - en sittande fågel eller säkerhetspolitisk maktfaktor?

Såväl Gyllenhaal och Försvar och Säkerhet har kommenterat uppgifterna från Rianovosti att tre atomdrivna ryska robotkryssare skall rustas upp. Detta medför som alla förstår en ansenlig ökning av den ryska marina förmågan.

Även Observationsplatsen har en artikel om händelsen och det är som vanligt en bra och överskådlig sammanställning. Av kommentarerna att döma behövs dock ett förtydligande om vad detta har för betydelse för Sverige.

Svaret på det är, skulle jag vilja hävda, i princip ingen alls.

En Kirov-kryssare är främst avsedd för blue water operations, vilket också är anledningen att de kommer att baseras i Norra respektive Stilla havs-marinen men inte i Östersjön. Som de senaste årens ryska övningar visar är det dock fullt möjligt att flytta omfattande tonnage från Norra marinen till Östersjön, men man bör ställa sig frågan vad syftet skulle vara med det?

Kirov är ursprungligen byggd för att jaga amerikanska hangarfartygsstyrkor på det öppna havet, inte för operationer i innanhav som Östersjön. Skulle hon i en krissituation operera i Östersjön skulle hon utsättas för risker som vida överstiger eventuella fördelar.

Så länge det finns en U212 eller Gotlandsubåt till sjöss är det endast en tidsfråga innan kryssaren gör ubåten sällskap i djupet. Ubåtsjakt är svårt i vanliga fall, i Östersjön extremt svårt. Att skydda ett värdefullt mål som Kirov i trånga och grunda farvatten kräver mycket stora resurser och även om dessa skulle vara tillgängliga ger de inte någon som helst garanti för fartygets säkerhet. Se bara hur HMS Gotland opererade kring de amerikanska hangarfartygsgrupperna härom året - och det var i Stilla havet, vilket knappast kan kallas grunda och trånga farvatten.

De flesta nationer har huggit upp sina slagskepp och det är endast ett fåtal som fortfarande har kryssare i drift. Varför upprustar Ryssland då dessa till synes utdöda dinosaurier? Därom kan man endast spekulera, naturligtvis utgör Kirov en maktfaktor vartsomhelst hon seglar i världen. Se bara hur den svenska debatten beskriver utplaceringen av långräckviddigt luftvärn i Kaliningrad. Samma robot finns ombord Kirov och dess effekt kan därmed projiceras på vilket kustområde som helst kring jorden. Till detta skall läggas övriga robottyper som hon kan komma att utrustas med.

Ryssland får därmed en ökad möjlighet att utöva Sea Power runt om klotet - i fred, kris och krig. Men det kan också finnas andra orsaker till att fartygen upprustas. Åtgärden är en säkerhetspolitisk markering i sig själv, då Ryssland genom denna satsning säger till omvärlden att de är redo och villiga att ta en större roll i den globala säkerhetspolitiken.

Vidare är ett fartyg som Kirov en symbol för Ryssland och visar att Ryssland är en nation med makt och styrka. Därmed fyller fartyget i princip samma funktion som regalskeppen under 1600-talet, som inte endast var till för att slåss i sjöslag utan även fyllde en viktig roll som symbol för stormakten.

Jag skulle vilja hävda att det endast är inom detta område som upprustningen av kryssarna har betydelse för Sverige. Det är en signal om att den ryska upprustningen fortsätter och att Ryssland har ökande säkerhetspolitiska ambitioner. Fartygen är knappas något hot mot Sverige som nation, eller vår förmåga att försvara Gotland. Det finns gott om andra stridskrafter som skulle kunna utgöra ett sådant hot, om den säkerhetspolitiska utvecklingen tog en sådan vändning…

/ Commander

Kalla ut Ubåtsjaktstyrkan!

Enligt Försvarsmaktens hemsida pågår för tillfället en analys av främmande undervattensverksamhet, föranlett av en inkommen rapport om en iakttagelse som kan vara främmande undervattensverksamhet väster om Göteborgs hamn. Uppgifterna kommer från en trovärdig uppgiftslämnare.

– Vi analyserar nu rapporten. Bland annat har vi ett antal fartyg i det aktuella området som stöd för analysarbetet. Området är också starkt trafikerat och därför är det viktigt att vi också går ut och informerar om vad vi gör, säger marininspektör Jan Thörnqvist.

Det framgår inte av den officiella rapporteringen när observationen skall ha gjorts, men det är rimligt att anta att det skett alldeles nyligen. Detta eftersom en dylik observation i allra högsta grad är en färskvara, redan efter några timmar upphör den att vara underlag för ett taktiskt bedömande och blir till historisk und som det hette förr i världen. Det är fortfarande värdefullt att försöka utröna vad det egentligen var som observerades för att skapa en bild av eventuell pågående verksamhet och för att utveckla vår undersöknings- och värderingsförmåga.

Sannolikt har observationen en naturlig förklaring, de flesta observationer har det. Men - den sammanfaller med den nu pågående övningen Danex / Northern Coasts som genomförs i farvattnen mellan västra Östersjön och Skagerak. Det kan alltså röra sig om underrättelseverksamhet riktad mot de i övningen ingående enheterna, något som är relativt vanligt förekommande. Mindre vanligt är de som genomför underrättelseinhämtningen kränker annat lands territorialvattengräns. Även om risken för upptäckt är mycket liten är den politiska kostnaden alltför stor.

Det torde vara en tillfällighet att det finns enheter med ubåtsjaktkapacitet i området, även om denna är starkt begränsad. Ett fåtal korvetter eller bevakningsbåtar med sonarer förslår inte långt i dessa sammanhang. Tänk om vi hade haft sjöoperativa helikoptrar, ubåtsjaktflygplan, ubåtar och ett stort antal välövade ytstridsenheter med aktiva och passiva sonarer att skicka dit? Det hade inte garanterat framgång, men sannolikheten hade trots allt varit betydligt högre. Decennier av misshushållning har gjort att vi nu saknar det som vi betalade så dyrt för att bygga upp.

En liten kuriositet i sammanhanget - nu genomför våra marina enheter en nationell INSATS samtidigt som en internationell ÖVNING. Nationellt eller internationellt? Insats eller produktion? Eller kanske både och...?

Oavsett nuvarande begränsningar - ingående enheter tillönskas GOD JAKT!

GT, Expressen, SvD, DN, Aftonbladet, BLT, Skipper, Tokmoderaten.

/ Commander

Marinbloggen har kastat loss!

Äntligen har Marinbloggen sett dagens ljus! Den har tidigare efterfrågats, bland annat via denna kanal, och välkomnas varmt av många marint intresserade.

Marininspektören hade, i sin tidigare tjänst som chef 4.sjöstridsflottiljen, som vana att skriva veckobrev till personalen, såväl hemma som borta. I veckobreven informerade han om verksamheten vid flottiljen och aktuella frågor, något som var mycket uppskattat. Det är mycket glädjande att se att han fortsätter denna fina tradition i sitt nya ämbete.

Marinbloggen finns på FM Bloggportal tillsammans med ett stort antal andra bloggar med Försvarsmaktsanknytning. I och med skapandet av en bloggportal tar FM ett stort steg mot ökad öppenhet och dialog som i längden främjar verksamheten vid förband, skolor och centra. Att personalen får mer information om, och ökad förståelse för, de problem som den marina ledningen har att hantera bör minska frustrationen på gräsrotsnivå. Samtidigt kommer möjligheten att kommentera och ställa frågor direkt till de marina cheferna att ge underställda möjlighet att sprida information och förslag uppåt i hierarkin utan att de måste passera ett antal filter på vägen.

Man kan ställa sig frågan varför FM egentligen skapar bloggportalen? Om man är lite konspiratorisk kan man tänka sig att det är för att förekomma och neutralisera övriga försvarsmaktsbloggar som tidigare har fått härja fritt i cyberrymden. Är man mindre paranoid kan man se det som ett naturligt steg i informationssamhällets utveckling.

Något annat som slår en i denna utveckling är att det först skapades en Flygvapenblogg som snart följdes av en Arméblogg och nu en Marinblogg. Varför inte en gemensam Försvarsmaktsblogg? Vi är väl EN Försvarsmakt där alla är identiskt lika och känner sammanhållning? Är det en spirande återgång till Försvarsgrensindelning vi ser? Eller tvingas vi snart ta del av Logistikbloggen, Ledningsbloggen, Undsäk-bloggen med flera?

Oavsett detta - Marinbloggen är varmt välkommen! Äntligen något som beskriver VÅR verklighet!

/ Commander

Förnuftet har sina gränser - endast dumheten är gränslös...

Förbanden har i dagarna återigen kommenterat och konsekvensbeskrivit den senaste versionen av Basorg13-debaclet. Som tidigare gäller att beslut om den nya organisationen kommer att fattas i slutet av november och den skall intas den 1 januari 2013.

Om jag är korrekt underrättad är det meningen att Basorg 13 tillsammans med IO 14 kommer att utgöra FMORG 14, vilket alltså är den organisation som skall värna vårt lands säkerhet i framtiden och samtidigt utgöra det säkerhetspolitiska instrument som statsmakterna har behov av.

Utformningen av Basorg 13 kännetecknas hittills av slutenhet, oförmåga att ta ansvar och resultatet är allt annat än positivt - tvärt emot intentionen med ÖRA (öppenhet, resultat, ansvar). Dumheterna finns på så många nivåer när det gäller arbetet med Basorg 13, flera av dem har jag beskrivit i tidigare inlägg om Sjöstridsförbanden och Basorg 13.

Till att börja med startar man arbetet i helt fel ända. I stället för att först bedöma vilket hot som finns eller kan komma att uppstå mot Sverige och vilken roll vi vill spela inom utrikespolitiken, för att därefter utforma organisationen för att möta detta, gör man tvärt om. Vi bedömer hur många löner vi har råd att betala och försöker sedan tänja ut resurserna till allt vi behöver. Det är som att säga att jag har råd att betala 100 kronor i försäkringspremier och sedan försöka försäkra bilen, huset, barnen och båten för de pengarna. Det blir inte mycket försäkring för någonting med en sådan metod, utan resultatet blir att man fortfarande får betala 100 kronor utan att vara försäkrad alls.

Det blir värre! I utformningen av FMorg 14 har (relativt) mycket resurser lagts på Insatsorganisationen, vilket är helt rätt. Det är den som "gör skillnad" ute i verkligheten, under förutsättning att den får det stöd den behöver för att kunna verka. Liksom så mycket annat är dock Insatsorganisationens olika målsättningsdokument under översyn och på väg att skrivas om. Som grund för utformningen av stödorganisationen ligger alltså insatsorganisationens behov, en organisation som i dagsläget saknar målsättning och vars behov därmed inte kan anges. Det är dessa behov som Basorg 13 är tänkt att tillgodose...

På förbandsnivå är det ingen som har blivit delgiven helhetsbilden över hur det ser ut i hela Försvarsmakten, men tittar man på hur det ser ut bland de marina förbanden är det kritiskt. Förslaget kommer, om det genomförs enligt i nu liggande version, att innebära ett dråpslag mot de sjögående förbanden.

Problemet är att stödorganisationen för de marina insatsförbanden inte bemannas så att den kan stå på egna ben, utan insatsorganisationen förväntas avdela en stor mängd personal för att få stödorganisationen att fungera. Detta är personal som inte finns inom sjöstridskrafterna, varken som rader i PRIO eller som människor av kött och blod i verkligheten. Resultatet blir en stödorganisation som är helt beroende av stöd från den som den skall stödja. I slutändan har vi antingen en insatsorganisation som saknar stöd och därmed inte kan verka, eller en väl fungerande stödorganisation som stödjer förband som inte kan verka på grund av att de saknar besättningar.

Det är svårt att inte bli frustrerad och uppgiven när man återigen tvingas konsekvensbeskriva ett verklighetsfrämmande Excel-ark med fantasisiffror. Vem som helst kan se att det inte hänger ihop! Det är dock inte vi handläggare som skall vara frustrerade. Hur organisationen utformas är inte vårt ansvar - vårt jobb är att tydliggöra konsekvenserna av förslagen och när beslutet väl är fattat hantera desamma efter bästa förmåga. Det finns gott om direktörer och generaler i Högkvarteret som har att ta ansvar för organisationens utformning.

Någon som vågar gissa oddsen för att någon general eller direktör om några år ställer sig upp och säger "misslyckandet med Basorg 13 var mitt fel och jag tar härmed konsekvenserna och begär avsked!"

Kanske är det som i Triss-reklamen – ”plötsligt händer det!” - men tillåt mig tvivla…

/ Commander

En torped som behöver översättning - RÄTTELSE

RÄTTELSE:
Ibland går informationsspridningen lite väl fort i digitala medier, så har skett i detta fallet. Australiensiska Försvarsdepartementet har gått ut med en förklaring till de uppgifter som The Sydney Morning Herald publicerade idag, och som jag så okritiskt förde vidare. För detta ber jag om ursäkt.

Tydligen rörde sig översättningsproblematiken inte kring torpedsystemets användar- och tekniska dokumentation som felaktigt anges nedan, utan om rapporter från franska och italienska provskjutningar som Australien får ta del av. Dessa är naturligtvis skrivna på franska respektive italienska då de ursprungligen endast var avsedda för internt bruk i respektive flotta. När Australien nu skall ta del av resultatet behöver de översättas, därav behovet av översättare.

Uppgifterna om förseningar och bristande kravuppfyllnad dementeras dock inte.

Ytstridsofficerare brukar ibland få höra att det går "fort men fel" när de kommenterar minröjningsfartygs och ubåtars låga fart. Sällan har uttalandet stämt bättre än i detta fall.

/ Commander

---

Detta inlägg är inte avsett att sprida skadeglädje, även om det kan tyckas så, utan att lyfta fram behovet av noggranna specifikationer när det handlar om inköp av avancerade system. Om man missar något när man skriver en specifikation om ett nytt vapensystem får man problem - och problem tar tid och kostar pengar - något som vi många gånger har fått uppleva...

Det är inte bara svenska Försvarsmakten som har problem med försenade leveranser av materiel som inte uppfyller kravspecifikationen. The Sydney Morning Herald rapporterar om problem med leverans av en ny torped till australiensiska flottan.

Det handlar om MU90 som tillverkas av det fransk-italienska konsortiet Eurotorp och som är avsedd att ersätta den amerikanska ubåtsjakttorpeden Mark 46. Enligt uppgift är vapnet i operativ tjänst i de tyska, franska, italienska, danska, polska och australienska sjöstridskrafterna. Företaget hävdar på sin hemsida att torpeden är en enorm framgång:

"An unprecedented level of 100% sea acceptance firing success rate has been achieved with the MU90 BLOCK1 giving evidence to the clients of the outstanding quality, reliability and performance of the product."

I Australien har de dock stött på oväntade problem. All dokumentation om systemet som Eurotorp förser australiensiska flottan med är skriven på franska och italienska - men inte engelska! I artikelns inledning konstateras torrt:

"WHEN you buy flat-pack furniture, you can be sure the instructions will include English. But when you spend hundreds of millions of dollars on torpedoes for your navy, apparently that is not the case.

The highly classified technical documents for the European-built weapon are in Italian and French, so the defence procurement agency, Defence Materiel Organisation, has tendered for people to translate them. The translators will be flown to Canberra and accommodated while they plough through the documentation at DMO offices."

Till detta kan läggas att systemet, enligt tidningen, inte levererar vad som ursprungligen specificerats, dras med stora förseningar och är allmänt dåligt hanterat. "The handling of the project, which has already taken 13 years and will cost $655 million, has been savaged by the government auditor."

Kanske dags för IKEA att börja tillverka ubåtsjaktvapen?

Eurotorp är ett samarbete mellan DCNS (26%), Thales (24%) och Whitehead (50%). Enligt företagets hemsida är MU90:

"...the leader of the 3rd generation of LWTs. Designed and built with the most advanced technology, the weapon is of fire-and-forget type conceived to cope with any-task any-environment capability requirements and meet the ASW operational needs of the 21st century."

Någon minnesgod läsare som har egna erfarenheter av fire-and-forget-torpeder från Whitehead? De som har det glömmer det aldrig...

/ Commander

Försvarsministern önskar NATO-medlemskap

SvD kommenterar på ledarplats ett uttalande från Finlands Försvarsminister Stefan Wallin (Svenska Folkpartiet) om att Finland bör överväga medlemskap i NATO. Anledningen till ministerns uttalande är aviserade besparingar på försvarsanslagen. Dessa innebär att försvarskostnaderna permanent skall minskas med 200 miljoner euro före 2015.

Wallin säger att inverkningarna är större än så eftersom försvarsutgifterna ökar på grund av stigande energi-, materiel- och lönekostnader. Han varnar för att det kommer att uppstå ett säkerhetsunderskott och konkluderar att ett medlemskap i Nato är lösningen.

"Om de fortsatta nedskärningarna minskar vår försvarsförmåga får vi så småningom ett säkerhetsunderskott. Det måste fyllas på något annat sätt. Det innebär i praktiken att alla ytterligare nedskärningar ökar orsakerna att gå med i Nato, säger Wallin" enligt Vasabladet.

Den rödgröna oppositionen i Sverige har föreslagit att även de svenska försvarsutgifterna skulle minskas kraftfullt. Man kan fråga sig om de övervägt det "säkerhetsunderskott" som uppstått genom vår minskade försvarsförmåga och den uppenbara risken (eller kanske chansen) att neddragningarna gör ett svenskt medlemskap oundvikligt.

SvD efterlyser en utredning om för- och nackdelar med ett medlemskap som skulle kunna göra bilden av Nato tydligare i Sverige. En dylik utredning borde kunna skingra några av dimmorna som råder i den svenska debatten kring NATO och Sveriges relation till alliansen. Många debattörer verkar alltjämt leva i kalla krigets anda och många verkar tro att vi fortfarande är "alliansfria syftande till neutralitet i krig".

Det är dags att vakna upp till en ny verklighet och bedöma hot, behov och lösningar efter nu rådande förutsättningar och inte leva kvar i den situation som rådde på 70-talet. Världen ser helt annorlunda ut nu än för 40 år sedan vilket innebär att även grunderna för beslut ändrats.

Jag har i ett tidigare inlägg berört ämnet där jag diskuterar den svenska NATO-anpassningen och behovet av att ta konsekvenserna av denna anpassning och de senaste decenniernas försvarsbeslut. En nation behöver ett försvar och detta kan antingen skapas genom en stark Försvarsmakt eller en allians med andra länder. Att kontinuerligt minska den nationella försvarsförmågan utan att ersätta denna med en allians som kan ge säkerhetsgarantier är naivt och direkt oansvarigt.

Det är hög tid att ta konsekvenserna av tidigare vägval genom att söka formellt medlemskap i Europas enda fungerande försvarsallians. Den efterlysta utredningen torde lägga en god grund för ett sådant beslut.

Se även Chefsingenjören.

/ Commander

Taktikutveckling hos piraterna?

Shiptalk rapporterar om en piratattack som kan indikera att piraterna är på väg att ändra taktik. Attacken genomfördes cirka 20 nautiska mil (ca 37 km) utanför Eritreas kust i Röda havet. Bara det är en anledning att höja på ögonbrynen, antalet genomförda attacker i de farvattnen har hittills varit relativt begränsat. Det är förhållandevis trångt och därmed enklare att övervaka än den vida oceanen. Antalet falsklarm har dock varit stort då fiskarna i området ägnar sig åt ett fiske som innebär aggressiv manövrering.

Det som däremot är mer anmärkningsvärt är den taktik som piraterna använde sig av. I stället för att som vanligt anfalla med två till tre skiffs, utsattes det tilltänkta offret för massanfall med uppemot 12 skiffs som anföll samtidigt. Vilket fartyg som attacken genomfördes mot framgår inte av artikeln, men enligt uppgift rör det sig om ett bulkfartyg.

Denna taktik har många likheter med metoden swarming boats som exempelvis Iran övar och som USN har identifierat som en möjlig hotbild. Då handlar det förvisso om andra, mer potenta båttyper med en helt annan beväpning, men metoden är densamma.

Varje skiff var bemannad med fem till åtta pirater med vapen och bordningsstegar och båtarna närmade sig målet med en fart om 17 knop. Fartyget hade dock möjlighet att sätta sig i motvärn och när piraterna kom inom 300 meters avstånd möttes de av varningsskott från de beväpnade vakterna som fanns ombord. Upptäckten att fartyget hade beväpnad personal ombord fick majoriteten av anfallande skiffs att dra sig tillbaka.

Två skiffs fortsatte attackerna och öppnade eld mot bulkfartyget. De beväpnade vakterna ombord besvarade elden och efter cirka 30 minuter avbröts anfallet. Enligt artikeln skall ingen ha skadats  i attacken, åtminstone inte fysiskt.

Om detta var en ny taktik hos piraterna, eller endast ett sammanträffande är fortfarande oklart.

"What is clear, however, is that only the presence of an armed security detail on board the bulk carrier ensured its continued safe passage and the safety of its crew and cargo. Had there been no armed detail on board, it would seem clear that this story would have had a very different outcome."

Kan inte annat än att hålla med i den bedömningen.

/ Commander