Marin utvecklingsplan?

Enligt Flygvapenbloggen är FVI på en road-trip i Flygvapnet för att introducera Flygvapnets utvecklingsplan (FVUP). Denna utgör en länk från Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP) till det mål- och visionsarbete som bedrivs på respektive förband.

Av detta kan man inledningsvis göra tre betraktelser:

1. Flygvapenbloggen fungerar bra som informations- och diskussionsforum. En sådan kanal bör skapas även för de marina förbanden.

2. Flygvapenförbanden har en gemensam utvecklingsplan som pekar ut riktningen för förbanden. Detta är något marinen har saknat i flera år. En marin vision och Marin utvecklingsplan (MUP) är efterlängtad i organisationen och är något som bör prioriteras högt året som kommer. Det målbildsarbete som förbanden nu genomför borde kunna utgöra en bra grund för det fortsatta arbetet.

3. Att FVI reser runt och informerar om och diskuterar innehållet i FVUP ger förutsättningar för att planen får acceptans och genomslag.

Trots flera lovvärda projekt de senaste åren lämnar Försvarsmaktens samlade styrdokument en del övrigt att önska, kanske särskilt för marinen. När styrningar och visioner skall smetas ut och bli Försvarsmakts-gemensamma tappar de fokus och tar inte hänsyn till de olika förbandens särart. Att skapa en Marin Utvecklingsplan blir därför än mer viktigt.

När - eller om - Marinens Utvecklingsplan tas fram bör det ske med brett deltagande från förbanden och den bör kunna ges ut som en öppen remiss, där alla medarbetares tankar har möjlighet att påverka innehållet. Det duger inte att bara ett fåtal officerare är inblandade i produktionen och att den endast dialogiseras på MLG och via skrivelser. Det handlar om att tänka både långt och brett och att tänka utanför boxen.

Marinen behöver en gemensam kurs att styra efter. Fartyget ligger i skarp gir och rorgängaren står redo och väntar på ordern "stötta, kom till kurs...".

Medarbetarna i organisationen ser fram emot när MI gör sin road-trip och tydligt pekar ut vart vi är på väg.

/ Commander

Marin informationsspridning

Fick en kommentar från en kollega angående senaste inlägget rörande Libyen, där han hävdar att minröjningsfartyg typ KOSTER är det bäst beväpnade minröjningsfartyget i världen. Det kan vara svårt att väga, mäta och jämföra men utan tvekan har KOSTER ett effektivt skydd mot såväl luft- som ythot.

Kollegan fortsätter:

Som du kanske läst erhöll 4.sjöstridsflottiljen en del kritik i veckan som gick på grund av att det fälldes sjunkbomber...

Bifogar flottiljchefens veckobrev - där står det att läsa att just nämnda mröjftg hittade en skarp WW2 mina i veckan som gick samt oskadliggjorde densamma - skulle ju vara fint om sådan nyhet nådde media istället för all kritik som vi jämt dras med....

Håller med helt och fullt! De marina förbanden har ett stort och växande behov av att förmedla såväl positiva som negativa nyheter till allmänheten. Särskilt som den marina verksamheten i huvudsak bedrivs utom synhåll för huvuddelen av såväl medborgare som journalister. De sjögående förbanden får inget eller mycket lite gratis när det gäller informationsspridning. Det krävs aktiva åtgärder för att informera om vad, hur och varför vi gör det vi gör.

En kanal som står till förfogande är respektive förbands hemsida på http://www.forsvarsmakten.se/. När man tittar på hur många inlägg och artiklar som publiceras där ser man att det är en kanal som inte används i tillräcklig omfattning. De tre sjögående flottiljerna har tillsammans FYRA inlägg hittills under "nyheter från förbandet" 2011. Inte ett ord om hittade minor där inte...

De veckobrev som chefen 4.sjöstridsflottiljen skriver är ett mycket bra sätt att informera om vad som händer vid förbandet. Där kan chefen ge sin syn på olika frågor och informera om och kommentera den kommande utvecklingen. Tyvärr sprids det inte till intresserade utanför förbandet och det berör endast en del av marinen. Därför finns det behov av en Marinblogg, motsvarande den som FVI startat för den flygande delen av Försvarsmakten.

Avslutar med ett citat från C4 veckobrev 6 maj om nyss nämnda minfynd:

Det har även kommit in rapport att HMS Koster har lokaliserat och oskadliggjort en skarp mina från andra världskriget. Detta är troligen en hittills försvunnen minlinje som nu ska undersökas. Bra jobbat. Att under pågående övning genomföra en insats visar ånyo att vi är ett förband som är omedelbart tillgängligt för insatser. I vår verklighet levererar vi ständigt effekt i form av bland annat havsövervakning, minröjningsinsatser och sjöfynds- och ammunitionsröjningsuppdrag.

Sådant hade varit bra att kunna informera allmänheten om...

/ Commander

Minröjare säkrar hjälptransporter till Misrata

Minröjningsfartyg från NATO röjer minor utanför Misrata, rapporterar NATOs hemsida. Khadaffis styrkor lyckades i fredags att minera inloppet till Misrata genom att fälla tre stycken minor från fyra små båtar. Detta var ett försök att skära av transporterna av humanitär hjälp till de nödställda i den rebellkontrollerade staden.

Minfällningen observerades av NATO-enheter som saknade möjligheter att hantera minorna. De är små och omöjliga att detektera utan specialutrustning och kompetens för uppgiften. Det krävs därför specialiserade minröjningsenheter för att säkra fri sjöfart genom en led. Minorna kan orsaka stora skador på alla typer av fartyg och en mina räcker normalt för att sänka ett av de handelsfartyg som transporterar nödhjälp till de lidande i Misrata.

Problemet med minkrigföring till sjöss är att man aldrig kan vara säker på att det endast är de minor man observerat fällas som är de enda som finns i området. Därför vågar man inte chansa och segla vid sidan av de fällda minornas position utan hela leden måste säkras. Detta är en operation som tar lång tid och ställer höga krav på kompetensen hos deltagande enheter.

Två av minorna var förankrade medan den tredje var en drivmina. NATO-enheterna arbetade under gårdagen med att lokalisera och oskadliggöra denna för att därefter fortsätta med att söka av området och säkra leden in till Misrata. Sedan helgen har två fartyg lämnat hamnen och ett fartyg med humanitär hjälp har anlöpt hamnen och kunde lossa sin last innan det åter gick till sjöss.

Enligt Klart Skepp är bland andra det nederländska minröjningsfartyget HR. MS. HAARLEM engagerade i uppgiften. Fartyget, som är av ALKMAAR-klass, har endast en 20 mm automatkanon som beväpning för egenskydd mot såväl luft som ytmål. Detta är, som alla förstår, långt ifrån tillräckligt mot något annat än mindre båtar och lätt beväpnade helikoptrar. Det är tveksamt om Khadaffi för tillfället kan hota fartyget med något annat än små båtar så i detta fall bedöms förmågan ändå vara tillräcklig.

Svenska flottan har bland världens modernaste minröjningsfartyg i form av minröjningsfartyg typ KOSTER som, utöver avancerad minröjningsutrustning, är utrustade med en relativt effektiv spaningsradar och eldledning samt en 40 mm automatkanon. Detta ger fartygen möjlighet att skydda sig mot såväl yt- som lufthot. Naturligtvis är har förmågan sina begränsningar, men för att vara ett minröjningsfartyg är egenskyddsförmågan påtaglig. Minröjningsfartyg typ KOSTER hade varit alldeles utmärkt för den viktiga uppgift som NATO nu löser. Detta särskilt som de svenska förbanden är världsledande när det gäller minröjning i grunda och kustnära farvatten.

Minröjningsfartyg måste, för att lösa sin uppgift, ha en låg akustisk signatur. Detta gör dem samtidigt långsamma. Att ombasera ett minröjningsfartyg från norra Europa till Medelhavet är en förflyttning som tar lång tid. De är inte en Quick Reaction Force, om de inte redan är i området. Detta verkar varit fallet med HR. MS. HAARLEM varför de var tillgängliga för att lösa uppgiften att säkra transporterna av nödhjälp till Misrata.

För att svenska fartyg skall kunna delta i denna typ av operation måste fartygen frambaseras i god tid. Detta är dock inte på något sätt omöjligt, eller ens särskilt kontroversiellt. Marinen planerar för att under 2012 genomföra en expedition till Medelhavet med två minröjningsfartyg. De bör få som beredduppgift att delta i säkrandet av transporter till och från hamnar i området, på samma sätt som de har den uppgiften i hemmavatten.

/ Commander

Marinbloggen nästa?

Flygvapeninspektören har skapat en blogg kallad Flygvapenbloggen för den flygande delen av Försvarmakten, vilket säkert inte undgått någon som följer med i bloggosfären.

Syftet är att skapa "ett kommunikationsforum där vi som är intresserade av Flygvapnet ska kunna dela information och utbyta ideer. På Flygvapenbloggen kommer våra chefer vid förband och i HKV att kunna lägga ut information eller ta upp aktuella frågor. Alla som är intresserade kan bidra med inlägg till bloggen genom att skicka in dem till administratören."

Skapandet av detta fora är ett mycket lovvärt initiativ som ger chefer och medarbetare på alla nivåer en möjlighet att föra en öppen diskussion kring aktuella ämnen. Det är ett stort steg mot ökad öppenhet inom FM och även ett sätt för den högsta militära ledningen att delta i debatten och vara proaktiva, inte bara parera och förklara i efterhand.

Liksom inom övrigt bloggande och offentligt debatterande ställer det höga krav på debattörerna att hålla sig från att lämna ut information som omfattas av sekretess. Inlägget där nye chefen EAW diskuterar återtagning av beredskap och förmåga inom EAW kan kanske anses ligga på gränsen när det gäller sekretess, även om man inte behöver vara geni för att lista ut att förmågan och beredskapen påverkas när en del av förbandet skickas utomlands.

Hur ser det då ut på den marina sidan? Det finns redan en hel del bloggar med marin inriktning, exempelvis Skipper, Klart Skepp med flera och även Commander's Log har ambitionen att ha en marin vinkel på det som skrivs. De marina bloggarna drivs emellertid av mer eller mindre anonyma privatpersoner eller grupper, vilket i och för sig har sina fördelar. Anonymiteten medför dock att bloggarna saknar den tyngd som en officiell blogg med naturlighet får när Inspektören för försvarsgrenen står bakom den.  

Därför är det önskvärt att även skapa en marin blogg där Marininspektören, C PROD Marin, marina förbandschefer med flera kan föra fram sina synpunkter kring aktuella ämnen och diskutera dessa med medarbetarna och övriga inresserade. Att endast skriva artiklar i Tidskrift i Sjöväsendet eller hålla föredrag på Sjöofficerssällskapet får inte samma spridning och genomslag även om detta är trevliga företeelser när så sker.  

Marininspektören, Kam Jan Thörnqvist, var tidigare som chef för 4.sjöstridsflottiljen mycket aktiv med att skriva veckobrev som uppskattades såväl inom som utom förbandet, hemma och borta. Det kanske är dags att ta den goda vanan med sig till det nya jobbet och sprida budskapet till alla anställda i marinen och övriga intresserade?

När får vi se den officiella Marinbloggen live i etern?

/ Commander

Iran hotar US i Bahrain

Det händer mycket i världen i allmänhet och i Mellanöstern i synnerhet och där har Bahrain hamnat lite i skymundan av Libyen och Syrien. Utvecklingen på arabiska halvön med närhet till såväl Saudiarabien som Iran och amerikanska baser gör dock att Bahrain förtjänar att tittas närmare på.

Forumet Information Dissemination har ett intressant inlägg om utvecklingen i Bahrain där de citerar Shayan Ghajar som skriver för InsideIran. Ghajar beskriver hur spänningen stiger mellan Bahrain och Iran med utvisningar av diplomater och aggressiva uttalanden. En högt uppsatt iransk militär förespråkar mer direkta åtgärder mot Bahrain.

En iransk diplomat fick den 26 april 72 timmar på sig att lämna Bahrain anklagad för spionage och Iran hotar att svara med samma mynt. En talesperson för Irans utrikesdepartement, Ramin Mehmanparast, tillbakavisar anklagelserna och förnekar all iransk inblandning i Bahrain. Tvärtom menar en iransk parlamentsledamot att Saudiarabiens inmarsch däremot utgör en direkt utländsk inblandning i Bahrains interna angelägenheter.

En dag tidigare uttalade brigadgeneral Mohammad Reza Naqdi krav på ett mer aggressivt iranskt agerande mot Bahrain. Han kritiserade de politiska meningsskiljaktigheterna som plågar Iran och uppmanade iranierna att enas mot den bahrainska regimens brutala ingripanden mot demonstrationerna i landet.

“If the current conditions do not allow us to get directly involved in the battlefield, we should change the conditions and play a direct role on this scene,” säger Naqdi.

Han förtydligade inte exakt hur “conditions” skulle ändras för att underlätta ett ingripande i Bahrain, men det finns, enligt InsideIran, indikationer på ett ökat tryck inom Iran att göra just det.

USA har inte agerat mot regimen i Bahrain och kontrasterna mot deras agerande mot Khadaffi är tydliga. Orsaken är naturligtvis att USA är beroende av basen för den amerikanska femte flottan som ligger i Bahrain. Så länge den basen ligger där den ligger kan Iran inte ingripa i Bahrain utan att riskera en direkt militär konfrontation med USA, skulle USA däremot lämna landet ökar möjligheterna att blanda sig i konflikten i Bahrain.

Med Förenade Arabemiratet och Saudiarabien redan engagerade i Bahrain finns då en uppenbar risk för krig mellan Iran och Saudi, något som Information Dissemination även varnar för. Detta skulle, om det blir verklighet, utgöra en större regional konflikt som utan tvekan skulle involvera USA och ha stor påverkan på situationen i regionen.

/ Commander

PTSD - Krigets pris

Att deltagande i väpnade konflikter kan få konsekvenser på soldaters mentala hälsa är väl känt. Företeelsen kallas Post Traumatic Stress Disorder (PTSD).  Enligt vårdguiden kan PTSD drabba en person som varit med om exempelvis misshandel, våldtäkt, en olycka, krig eller en naturkatastrof.

Vid PTSD återupplever den drabbade vanligtvis den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat. Men de flesta som har varit med om ett trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom och många blir bättre utan behandling. Detta gäller dock långt ifrån alla och effekterna kan bli ödesdigra för de inblandade.

En intressant artikel på Danger Room berör stridernas tragiska pris på soldaters mentala hälsa. Inlägget kommenterar en rapport från National Bureau of Economic Research som har försökt sätta siffror på problemet. Enligt rapporten drabbas 26 procent av soldaterna som återvänder från Irak och Afghanistan av depression, drog- och alkoholberoende, hemlöshet eller självmordstankar. Samma siffra har beräknats av Rand Corporation.

Mer än 6000 veteraner begår självmord i USA varje år vilket utgör cirka 20 procent av de 30000 självmord som genomförs varje år.  NBER gör en försiktig bedömning att de ekonomiska kostnaderna för mentala hälsoproblem i USA orsakade av kriget mot terrorismen uppgår till mellan 750 miljoner och 1,35 miljarder dollar varje år.

NBER-rapporten har tagit en ny vinkel till ämnet. I stället för att, som andra rapporter gjort, endast titta på PTSD kopplat till soldaternas tjänstgöringstid tar denna rapport hänsyn till vilken typ av strid soldaterna varit inblandade i. Författarna till rapporten menar att soldater som är inblandade i "frequent enemy firefight or witness allied or civilian deaths are at substantially increased risk for suicidal ideation, psychological counseling, and post-traumatic stress disorder.”

Slutsatsen är att när soldater skall skickas ut i nya operationer bör större hänsyn tas till var de varit tidigare och vad de varit utsatta för istället för att fokusera på tjänstgöringstid.

Rapporten har satt en siffra på problemet med PTSD orsakat av deltagande i kriget mot terrorismen, men beräkningarna tar inte hänsyn till de icke kvantifierbara följdeffekterna av PTSD, som till exempel den mentala hälsan hos barn till soldater, dess påverkan på skiljsmässostatistiken eller den framtida arbetsmarknaden.

This invisible, burgeoning effect of PTSD begs ever more Pentagon research into prevention, diagnosis and treatment of the silent killer.

Försvarsmakten har på senare tid börjat hantera frågan om veteranstöd men vi har fortfarande en hel del att utveckla när det gäller hantering av PTSD och andra effekter av vårt deltagande i internationella operationer. Antalet drabbade soldater är naturligtvis inte lika stort i Sverige som i USA och problemet får därför inte heller lika omfattande effekter på samhället i stort. För de enskilda drabbade soldaterna och deras anhöriga är det dock en lika allvarlig tragedi.

/ Commander

Hårdare tag - piraterna slår tillbaka

Piratverksamheten i Indiska oceanen fortsätter att öka och har aldrig varit så omfattande som nu. Totalt uppgick antalet somaliska piratattacker under årets första kvartal till 97 stycken. Vid samma tidsperiod föregående år, rapporterades endast 35 piratangrepp. Attackerna och kidnappningarna som genomförs av somaliska pirater kostar mer än 7 miljarder dollar, det vill säga nästan 50 miljarder kronor varje år. Det visar en FN-rapport som publicerades i januari.

Många ropar på "hårdare tag" mot de somaliska piraterna. Senast i raden är det ryska sjömansfacket som börjar en kampanj med namnet SOS: Save Our Seafarers. Målet med aktionen är att dra allmänhetens uppmärksamhet till sjöröveriproblemet och få olika länders regeringar att mer aktivt kämpa mot sjöröveriet. Många internationella företag har redan anslutit sig till aktionen. Fackets företrädare Jurij Suchorukov hävdar att "varje fartyg som lämnar Somalias territorialvatten ska besiktigas, annars blir det tillintetgjort."

Tidigare har även en företrädare för ett norskt rederi förespråkat "hårdare tag" mot piraterna. I en artikel i Dagens Näringsliv i februari framför skeppsredaren Jacob Stolt-Nielsen åsikten att pirater bör avrättas på stället.

"Pirater tatt i internasjonalt farvann har alltid vært straffet med døden, oftest utført på stedet," säger Stolt-Nielsen och poängterar att den brutala praxisen bör återinföras.

För tillfället sitter över 700 sjömän som gisslan på fler än 30 kapade fartyg och skeppsredaren inser att strategin med att avrätta piraterna på kort sikt kommer att kosta många människoliv bland internationellt sjöfolk.

"Dette er krig, og det koster liv å føre krig", skriver Stolt-Nielsen i sitt inlägg. Detta är en minst sagt kontroversiell uppfattning som knappast delas av majoriteten av världssamfundet.

Även NATOs generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen vill att jakten på pirater utanför Afrikas kust trappas upp. "Jag anser att det internationella samfundet måste titta närmare på hur vi kan förstärka piratinsatsen", sade han till journalister i Bryssel nyligen. Det han avser är knappast om att avrätta pirater utan rättegång och inte heller i första hand om fler fartyg, utan troligtvis mer om ändrade insatsregler för de styrkor som redan är på plats.

SvD uppmärksammade häromdagen återigen piratfrågan och sjöfartens maktlöshet. I måndags röstade FN:s säkerhetsråd enhälligt igenom ett beslut att upprätta en specialdomstol för sjörövare i Somalia. På måndag inleds en internationell konferens i Dubai där ett 50-tal utrikesministrar bjudits in.

–Att komma överens om hur en internationell tribunal ska fungera blir det viktigaste som kommer att diskuteras på det mötet, säger Tryggve Ahlman, ansvarig för säkerhetsfrågor på Sveriges Redareförening. Detta är gott och väl, men det kommer inte att avskräcka från piratverksamhet. Därtill är piraterna alltför desperata.

"Hårdare tag" är dock inte det självklara svaret på dagens situation.

Indiska flottan har, i samverkan med andra länder och internationella koalitioner, i flera år bekämpat sjöröveriet i Indiska oceanen. De har nått vissa framgångar och har för tillfället cirka 100 pirater omhändertagna i Indien. Både svenska och danska officerare har vittnat om den hårda, på gränsen till omänskliga, indiska attityder gentemot misstänkta pirater.

Nu rapporterar Reuters hur piraterna försöker slå tillbaka mot Indien genom att inte frige några indiska medborgare. I fredags släpptes fartyget MT ASPHALT VENTURE medan den indiska besättningen kvarhölls.

"We are holding eight of Asphalt Venture crew. It was a joint understanding among us not to release any Indian citizens," säger en pirat som kallar sig Abdi till Reuters från piratnästet Harardhere. "India hasn't only declared war against us, but also it has risked the lives of many hostages," säger han.

Indien har varnat för ett ökat pirathot i vattnen utanför Indiens sydvästra kust när de somaliska piraterna anpassar sig till det ökade trycket i farvattnen utanför Somalia.

Den enkla lösningen för att eliminera liknande somaliska utpressningsförsök är att förhindra att det egna landets medborgare överhuvudtaget hamnar i en gisslansituation och kan användas som påtryckningsmedel. Ett sätt att göra detta är att sätta beväpnad personal ombord de svenska fartygen. Regeringen tillsätte för en tid sedan en utredning som skall undersöka möjligheterna till detta.

För de med gott om pengar finns andra möjligheter. DN presenterade härom veckan ett fartyg som enligt uppgift är piratsäkert. Detta är en lösning som dock inte står alla till buds - det kostar att bygga specialfartyg och det är knappast en möjlighet för fiskare och rederier i området.

För att komma tillrätta med piratplågan krävs i ett längre perspektiv en (eller flera) fungerande stater i Somalia. Eftersom havsområdena är så stora är sjöröveriet inte ett problem som kan lösas på havet, även om effekterna kan mildras. Lösningen till problemet ligger i slutänden på land, genom att etablera effektiva och lokala myndigheter, som både kan bekämpa piraterna men också erbjuda attraktiva alternativ till sysselsättning för unga män.

Tills dess finns det ett antal andra åtgärder som bör vidtagas för att bekämpa den organiserade brottsligheten till havs.

/ Commander

Gästinlägg - stadig kurs

Nedan presenteras ett gästinlägg av kollegan Sumatra rörande Försvarsstrukturutredningen (FSU) och personalförsörjningen. Jag delar Sumatras synsätt, även om inte heller jag har hunnit penetrera FSU på djupet.

---

Gästinlägg: Stadig kurs

”Alldeles för mycket händer. Alldeles för mycket kräver ställningstaganden. Alldeles för mycket kräver att vi faktiskt tänker efter. Alldeles för mycket kräver att vi håller kompassens kurs.” Så skriver en semestrande utrikesminister vid Medelhavets strand.

Nu är det så att kompassen har 360 likvärdiga kurser att erbjuda den som vet var han är och vet var han ska. Här har den som framför skutan alltid beslut att fatta och val att göra. Man kan börja med att grovrikta mot ett av de fyra kardinalstrecken. Det anglikanska uttrycket ”Go South”, i både bildlig och bokstavlig bemärkelse, är den huvudkurs som hittills varit förhärskande inom försvars- och säkerhetspolitiken.

I skrivande stund väntar vi på hemmaplan på utfallet av Basorg 2013 och det omsatta resultatet av senaste logistikutredningen. Den senare är inte helt lättpenetrerad men en hastig, mycket hastig, genomläsning ger vid handen att materielanskaffning och vidmakthållande skall in under en hatt, för att fullt ut möjliggöra rationaliseringarna inom försvarslogistikområdet. Vad det innebär på förbandsnivån, främst för våra basbataljoner - flyg och sjö - vet jag inte men för marinens del så är vidmakthållande huvuduppgiften för den marina basbataljonen, samtidigt som utredningen är tydlig med att Teknikkontoret skall överföras till den nya logistikmyndigheten.

”Genom att samla utförandet av försvarslogistiken under en huvudman skapas nya förutsättningar för effektivisering av berörda verksamheter. Ökad uppmärksamhet kan riktas mot anskaffning, vidmakthållande och avveckling av försvarsmateriel i ett livscykel och livscykelkostnadsperspektiv.”

”FMV kommer att få ett såväl ekonomiskt som fysiskt helhetsansvar för kedjan från anskaffning [inklusive vidmakthållande, min anm] till avveckling, dvs. ett materielsystems livscykelkostnader. På så sätt får FMV en ökad kontroll både över de totala livscykelkostnaderna och över produktionsfaktorerna för vidmakthållande (verkstäder och personal).”

Det förbandsknutna underhållet (lag- och stödfartygen) verkar dock skära klart. ”Huvudmannaskapet för verksamheter och kompetenser som är knutna till insatsnära logistik föreslås vara oförändrat”. Om detta inkluderar den marina basbataljonen eller inte är nog mest en fråga om tycke och smak.

Att hålla kompassens kurs är ett jobb för rorgängaren. Att han vinglar får man ha överseende med, men att han skriver sitt namn i kölvattnet och dessutom stryker under med två streck skapar ingen stabilitet i resandet.

Att spara två miljarder kommer nog inte att medföra förbättringar utöver just själva den eventuella besparingen. Nu skall inte hela summan sparas in på logistiken men bra mycket. Å andra sidan är två miljarder kronor i perspektiv mindre än vad USA lånar upp på två timmar, dygnet runt, året runt.

Hur det går med personalförsörjningen återstår att se. Försvarsministerperspektiv verkar vara hur många som söker till GMU, medan förbandsperspektivet är hur många användbara individer som verkligen kommer för tjänstgöring vid förbandet, i förhållande till angivet behov. För egen del tycker jag att vi skall fokusera på den senare siffran. GMU är en investering som inte ger avkastning om inte de som genomfört den verkligen söker anställning. Här tror jag att det finns en diskrepans i sättet att räkna.

/Sumatra

---

Att man kommer att kunna spara 2 miljarder på att flytta om ansvar och uppgifter inom försvarslogistikområdet ser jag som ytterst tveksamt. I synnerhet då ansvaret samlas hos FMV. Det är en organisation som inte har rosat marknaden de senaste tio åren, men den som lever får se.

Jag är av den fasta övertygelsen att stödverksamhet blir mest effektiv då den genomförs så nära den understödda verksamheten som möjligt, inte i form av någon centralförsvarsprincip. Därför har jag förhoppningar när det gäller MarinB/Basbat som är en relativt effektiv stödorganisation med nära kontakt och ett väl utvecklat samarbete med insatsförbanden.

När det gäller personalförsörjningen återstår mycket att utveckla. GMU är, trots att det är ren soldatutbildning, ett bra steg på vägen att försörja våra förband med anställda sjömän. Många områden inom denna utbildning behöver dock ses över och slipas på för att få försörjningen av sjömän att bli så effektiv som möjligt och investeringen skall ge utdelning.

De marina förbanden har i dagsläget inga större svårigheter att attrahera personal som vill arbeta med avancerad teknisk materiel i ett lag ombord och som vill "göra skillnad" till sjöss. Vi kan dock inte luta oss tillbaka i tron att det skall vara för evigt. En stor utmaning är att få den marina rekryteringen att vara framgångsrik även i framtiden. Ett steg på vägen är att samordna rekryteringsinsatserna mellan de marina förbanden så att vi verkligen visar vår verklighet.

/ Commander

USA tar striden iland i Somalia

Piratverksamheten fortsätter att öka i Indiska oceanen och i vattnen kring Afrikas horn. Den organiserade brottsligheten som sjöröveriet utgör omsätter hundratals miljoner dollar varje år genom att kapa fartyg, allt från oljetankers till fiskefartyg, och utkräva stora lösensummor. Över sju hundra människor sitter för tillfället som gisslan i Somalia eller ombord på kapade fartyg som används som moderskepp.

Det är svårt att föreställa sig situationen för gisslan som utsätts för svält, sjukdomar, tortyr, misshandel och skenavrättningar. De som har ett stort rederi eller försäkringsbolag som förhandlar för deras frigivning kan hysa förhoppningar om att bli fria förr eller senare. De fattiga fiskare från regionen kan inte hoppas på samma lyckliga utgång.

Hittills har insatserna mot piratverksamheten riktat sig mot de miljontals kvadratkilometer ocean där verksamheten bedrivs. Nu har alltså taktiken ändrats. USA har nu tagit striden ett steg längre. Al-Jazeera rapporterar att USA har omhändertagit en av de somaliska piraternas förhandlare och fört honom till USA för åtal. Den omhändertagne Mohammad Saaili Shibin är den förste misstänkte piraten som arresterats iland i Somalia.

Mohammad Saaili Shibin uppges ha varit ansvarig för förhandlingen i samband med kapningen av den amerikanska segelbåten QUEST i februari. I denna situation dödades de fyra amerikanska medborgarna,  Jean och Scott Adam från Kalifornien och Phyllis Macay och Bob Riggle från Seattle, av piraterna. Läs mer om piratattacken här och här. 

Wall Street Journal meddelar att Andrew Shapiro, amerikanska utrikesdepartementets talesman rörande piratverksamhet, förra månaden uppgav att USA förberedde en "more energetic and comprehensive approach" mot sjöröveri med speciellt fokus mot "pirate leaders and financiers" iland.

Åklagaren Neil MacBride säger att "the arrest of Mohammad Shibin is a significant breakthrough in the United States' battle against Somali pirates. Today marks the first time that the US government has captured and charged an alleged pirate in a leadership role - a hostage negotiator who operated in Somalia. We hope that this indictment will strike at the heart of the piracy business and send a strong message to all pirates that they are not beyond the reach of the FBI, whether they board the ships or remain on-shore in Somalia."

Att de internationella sjöstyrkorna för tillfället inte vinner kampen mot piraterna har stått klart en längre tid. Ändå är den marina närvaron nödvändig för att försöka hålla verksamheten stången och skydda den livsnödvändiga sjötrafiken genom området. För att vinna krävs mer åtgärder där ingripande mot piraternas ledarskap iland är en nödvändig åtgärd vilket tidigare föreslagits.

I går tog den portugisiske kommendören Alberto Correia över som Commander Task Force 465 som är beteckningen på EUNAVFORs styrka som genomför Operation Atalanta. Förhoppningsvis kan han och hans stab utverka nya Rules of Engagement (ROE) som möjliggör ingripande på land även för stridskrafterna ur EU.

/ Commander

Typhoon-piloter inte tränade för attack mot markmål

Enligt The Telegraph är de Typhoon-piloter som nu deltar i Operation Unified Protector inte godkända för markmålsbekämpning.

Det brittiska försvarsdepartementet meddelade förra veckan att stridsflygplan av typen Typhoon skulle fälla bomber på Khadaffis stridsvagnar och andra markmål. Detta har hittills inte blivit verklighet eftersom piloterna inte var tillräckligt övade för att genomföra attacker mot markmål.

Inte heller är planen utrustade med de Litening målutpekningskapslar inköpta för ändamålet till en kostnad om 160 miljoner pund eftersom RAF inte budgeterat för att öva piloterna i handhavandet av dem.

RAF, vars chefer naturligtvis blev förkrossade över de upptäckta bristerna, påskyndar nu övningen för piloterna och utrustar flygplanen med Litening-kapslar så att även Typhoon skall kunna genomföra attacker mot markmål. Även om en del av piloterna var utbildade i markmålsbekämpning hade deras certifiering gått ut och de är i behov av en refresher.

En anonym RAF-officer säger: "The guys are not considered safe to drop live bombs on live targets. The Typhoon pilots need to conduct a specific training package on recognising and identifying ground targets and then drop a small number of live bombs using the Litening pod to be considered qualified. This needs to be followed by at least annual refresher training. They have not done this since 2008 so the targeting pods are in storage in crates at RAF Coningsby in Lincolnshire."

Nedskärningarna i övning för Typhoon-piloter beslutades av den förra regeringen, men inriktningen bekräftades i den Strategic Defence and Security Review som genomfördes i oktober. I syfte att spara pengar sköts utbildningen och övningen i markmålsbekämpning till åtminstone 2014.

Tydligen är inte gräset alltid grönare på andra sidan... Uppenbarligen är det andra som har större problem med markmålsbekämpning än våra JAS39.

Samtidigt ökar kravet på att koalitionen skall göra mer för att stoppa Khadaffi. Expressen rapporterar att den Natoledda operationen är satt under hård press.

Både Storbritannien och Frankrike kritiserar insatsen öppet. Den brittiske utrikesministern William Hague säger: "Mycket har uppnåtts i Libyen men helt klart finns det mer att göra. För att skapa en varaktig, fredlig framtid för Libyen måste överste Khadaffi självklart avgå".

Detta är inte ett av målen i UNSCR 1973 och jag är inte säker på att alla i koalitionen delar deras uppfattning. Hur ställer sig Sverige till den förändrade målsättningen?

/ Commander

Israeliskt flyganfall mot Sudan

Enligt nyhetskanalen Al Arabya anklagar Sudan den israeliska försvarsmakten (IDF) för att ha genomfört ett luftanfall mot Sudan och slagit ut en personbil på kustvägen norrut från Port Sudan. Utrikesminister Ali Ahmad Karti hävdar att israeliska styrkor i onsdags genomförde ett flyganfall mot kustvägen längs Sudans rödahavskust, ett anfall som dödade två personer.

Ministern menar att de har indikationer att attacken utfördes av IDF. "From yesterday, we have indications that the attack was carried out by Israel. We are absolutely sure of this," sa Karti på en presskonferens i Khartoum. 

Han uppger att de dödas identitet är okänd och att han inte känner till orsaken till attacken men hävdar att det de senaste dagarna "have been allegations from Israel that Sudan is supporting some Islamic groups. This is not true. When Israel makes these allegations, it is trying to justify what it did yesterday"

Vad som exakt har hänt är oklart. Vissa hävdar att det var en robot som slog ut bilen, några menar att den kom från Röda havet medan andra hävdar att det var en attackhelikopter eller flygplan som förstörde bilen. Bloggen Försvar och Säkerhet har också funderingar kring att attacken utfördes av landsatta dykare med pansarvärnsrobot, och menar att det är sannolikt att det är IDF som ligger bakom.

"Det finns inte många länder som har förmågan att genomföra så sofistikerade attacker på annan stats territorium och komma undan."

Enligt den palestinska nyhetsbyrån Ma'an skall en av de dödade männen varit Abdul-Latif Al-Ashqar, som uppges ha övertagit uppgiften att smuggla vapen från Iran, Syrien och Libanon till Hamas. Detta skulle kunna vara ett motiv för IDF att genomföra attacken.

Jerusalem Post har uppgifter om att en hög tjänsteman i IDF bekräftar att Israel var ansvarig för attacken i Port Sudan. "It's not our first time there".

Israeliska regeringen avböjer att kommentera.

Som vanligt är det svårt att utifrån få en klar bild av händelser av denna typ. Om en av de dödade var vapensmugglare för Hamas pekar detta tydligt mot att IDF var inblandade. Det omfattande behovet av underrättelser, ledning och logistik för, och komplexiteten i en sådan attack gör också att misstankarna riktas mot Israel.

Troligen blir det aldrig helt klarlagt vad som hände, hur det genomfördes och vem som är ansvarig. Det mesta pekar dock på att Israel genomfört attacken i någon form av utökat självförsvar. Detta är ett begrepp vars betydelse och innebör vi alla har olika uppfattning om.

Försvar och Säkerhet har en bra beskrivning över intressanta händelser i Mellanöstern.

/ Commander

Gripen insatt i UP - Embargot fortsätter - uppdaterad

Flygvapnet räknar med att JAS39 kommer att genomföra sitt första uppdrag i Unified Protector under torsdag eftermiddag. Enligt övlt Stefan Wilson har förbandet mottagit sin första ATO. Vad det första uppdraget blir vill han naturligtvis inte gå in på i detalj.

"Vi flyttade ner den första delen av insatsen dagen efter regeringsbeslutet. Vi sade att vi behövde fem dagar och det har gått nu, så vi räknar med att göra vårt första uppdrag under eftermiddagen, säger Flygvapeninspektör Anders Silwer" enligt en artikel i DN.

Blekinge Läns Tidning rapporterar att det område som de svenska planen skall övervaka motsvarar ungefär Sveriges storlek, och vid varje enskilt uppdrag kommer piloterna att operera över ett område av Götalands storlek. Flygvapeninspektören tror inte riskerna för att råka ut för fientligt flyg eller helikoptrar är stora.

– Gaddafis flygplan, de som finns tillgängliga, står på marken sedan länge, säger han.

För att bekämpa fientligt flyg är Gripenplanen bestyckade med två typer av robotar samt automatkanoner. Om de skulle bli angripna från marken ska bomber av typ GBU 12/49 användas.

– Det är precisionsbomber som styrs med laser mot målet av piloten. De är mer precisa än robotar, säger Silwer.

Gårdagens rapport från JFC Naples om Operation Unified Protector beskriver övergripande hur operationerna mot Khadaffi fortlöper.

Luftoperationer

För tillfället finns 195 flygplan under befäl av JFC Naples till förfogande för operationen. Sedan NATO påbörjade Unified Protector den 31 mars kl 0800Z har sammanlagt 1170 flygrörelser genomförs varav 473 "strike sorties". Under dygnet 6 april genomfördes 164 flygrörelser varav 73 "strike sorties".

"Strike sorties" innebär uppdrag syftande till att identifiera och ingripa mot förekommande mål, det innebär inte att vapeninsats genomförs varje gång.

Vapenembargo

De 19 fartyg som står under NATO-befäl fortsätter att patrullera farvattnen utanför Libyen och övervakar sjötrafiken till och från landets hamnar i syfte att upprätthålla FNs vapenembargo enligt UNSCR 1973. Hittills har 113 kontroller och 5 bordningar genomförts. Under dygnet 6 april kontrollerades 20 fartyg.

Humanitär hjälp

Hittills har 25 transporter med humanitär hjälp nått Libyen över hav, land och genom luften. Den 6 april anlände 2 fartyg och 1 flygplan lastade med humanitär hjälp till Libyen.

UPPDATERAD 071749B8:
Försvarsministern kommenterar artikeln i DN på sin blogg.

/ Commander

NFZ och marint embargo

På NATOs hemsida förklarar Group Captain Geoff Booth vad en No Fly Zone (NFZ) är för något och hur ett typiskt uppdrag kan gestalta sig. Booth har erfarenhet från upprätthållandet av NFZ över Bosnien på 90-talet. Trots att han deklarerar att alla operationer ser olika ut, ger det ändå en bild över hur koalitionens flygstridskrafter används i stort. Nedan presenteras ett utdrag ur artikeln:

---

What’s a typical routine?

This will be driven by when the contingent or squadron is on the Air Tasking Order (this is the operational flying programme). It also depends on capability, i.e. whether this is an operation for day only, day/night, clear weather, all weather. In other words, and for many missions, aircrew can be tasked at any time of the day or night. The mission preparation starts about four hours before take-off with a selection of briefings that include:

• situation update;
• current intelligence;
• weather mission details (for example, where are supporting aircraft?);
• Rules of Engagement;
• SPINS (special instructions contained within the Air Tasking Order);
• and emergency procedures, including in the event of ejecting over hostile territory

Aircrew then prepare their personal kit, which will include a combat survival vest, water and something to eat. They go to the aircraft about an hour prior to take-off and check all systems and weapons. A spare aircraft or two is always needed to ensure not missing operational tasks. It is critical to take note of the support ground crew working on the aircraft before the aircrew arrive – these people are a key part of the team to get the operation started.

Post take-off, the aircrew’s routine tasks are normally:

• Carry out further full check of all systems to ensure all is OK to enter the operational area;
• Entering the area, check in with the controlling authority - probably AWACS - who will give a short tactical update;
• Once "feet dry" i.e. over hostile territory, stand ready to react to whatever presents itself. If an aircraft enters the NFZ, determine whether it is authorised or not, whether it is "hostile" or has just entered the NFZ by mistake;
• Use all sensors and build awareness for yourself, as well as all other players - particularly the AWACS;
• React quickly, pass information if commander's decision or clearance needed, deal with whatever comes up on the watch;
• Stay on task until relieved, use air-to-air refuelling if necessary. Typical time on task during Operation DENY FLIGHT in Bosnia and Herzegovina was 3 hours making it a 4-5 hour mission from start to finish;
• Recover back to base safely, don't relax once "feet wet" – back home – to avoid the risk of making (dangerous) errors;
• Hand the aircraft back to the engineers, report any problems or faults.

And then – and only then – can you start to wind down.

---

Huruvida de svenska JAS39 kommer att användas på samma sätt och om de svenska rutinerna för ett sådant uppdrag är desamma som NATOs har jag inte kunskap att avgöra. Beskrivningen ger dock en bild över hur det kan gå till vilket borde vara av intresse för oss som inte flyger stridsflygplan som yrke.

Koalitionen har fram till och med måndagen 4/4 genomfört 851 flygrörelser varav 334 har varit "strike sorties", dvs uppdrag syftande till att identifiera och ingripa mot aktuella mål, det innebär inte att vapeninsats genomförs varje gång. Under dygnet den 4 april genomfördes 150 flygrörelser varav 58 var "strike sorties".

Trots dessa insatser kritiseras NATO för passivitet. DN rapporterar:

"Abdul Fatah Younis Abidi, som är rebellernas högste ledare och tidigare inrikesminister i Libyen, kritiserar Natos passitivitet, rapporterar AFP. Han sade att Nato för var dag som går lämnar civila att dö i Misrata genom att låta stridsflygplanen vara kvar på marken. Då kan i stället de Khaddafi-trogna trupperna avancera och härja fritt i staden.
– Antingen gör Nato sitt jobb eller så kommer vi att be FN:s säkerhetsråd att avbryta sitt arbete, sade Abdul Fatah Younis Abidi vid en presskonferens i Benghazi."

Till saken hör att flyganfall mot städer och andra bebodda områden inte är i enlighet med UNSCR 1973 som tvärt om syftar till att skydda dessa mot angrepp. Enda lösningen för att stoppa Khadaffis trupper inne i städer är genom att sätta in marktrupp, något som resolutionen inte ger mandat till.

Den marina delen av operationen har, åtminstone i svensk media, hamnat lite i skymundan. Detta är naturligt med tanke på att Sverige skickar stridsflyg att delta i operationen, men inga fartyg. NATO JFC Naples har för tillfället 18 fartyg under sitt befäl. Dessa patrullerar centrala Medelhavet och övervakar sjötrafiken till och från Libyen i syfte att upprätthålla FNs vapenembargo enligt UNSCR 1973.

Hittills har 76 handelsfartyg kontrollerats avseende destination och last och två bordningar genomförts. Bara under dygnet 4 april kontrollerades 28 fartyg och ett fartyg bordades för ytterligare kontroll. Under samma dygn har fem fartyg med nödhjälp släppts igenom till Libyen.

Operationen leds av den kanadensiska flygvapengeneralen Charles Bouchard vid Joint Forces Command i Neapel.

En daglig uppdatering av Operation Unified Protector står att finna på JFC Naples hemsida.

/ Commander

NATO-debatten vaknar igen

Riksdagskvinnan Annicka Engblom (m) framför i dagens Blekinge Läns Tidning argument för ett svenskt NATO-medlemskap. Ämnet har på nytt aktualiserats i och med det svenska deltagandet med JAS39 i den NATO-ledda insatsen Operation Unified Protector. Det är namnet på operationen som syftar till att uppfylla FN säkerhetsråds resolution 1973 om att skydda civilbefolkningen i Libyen från Khadaffis övergrepp. Återigen visar NATO sig vara den enda organisation i västvärlden som har förmåga att leda en större militär operation.

Sverige har sedan kalla kriget en något oklar relation till NATO. Officiellt har vi under hela perioden sedan andra världskriget varit alliansfria syftande till neutralitet i krig, medan vi inofficiellt haft omfattande samarbete med olika NATO-nationer. Detta tidigare samarbete har de senaste åren framkommit allt tydligare. Sedan murens fall har det dessutom utökats genom bland annat samverkan inom ramen för Partnership for Peace (PfP) och deltagande i militära operationer under NATO-ledning.

Den svenska försvarsmakten har sedan början på 90-talet utvecklat ett djupgående samarbete med förband från NATO-nationer. Svenska stridskrafter har anpassats inom i princip alla områden, allt ifrån gränsytor för tekniska system till metodik och reglementen, för att möjliggöra detta samarbete. Inom vissa områden är vi mer NATO-anpassade än många NATO-länder. Detta har vi gjort för att effektivt kunna delta i internationella operationer, för att kunna bidra och "göra skillnad" och inte bara vara en kuriosa eller ett drivankare. Helt i enlighet med inriktningen från de folkvalda i riksdag och regering.

Tyvärr är det så, i brist på formellt medlemskap, att vi varken kan påverka NATOs utformning eller dess inriktning. Dessutom tvingas vi fortfarande till en stor omställning inför deltagande i internationella operationer, främst inom ledningsområdet. Som varande icke-medlemmar får vi helt naturligt inte del av alla reglementen, kryptosystem och ledningsstrukturer.

Den långtgående anpassningen har inte varit gratis eller smärtfri. En stor del av vår nationella försvarsplanering och utveckling har offrats för att möjliggöra detta. Det nationella försvarets förmåga, eller snarare brist på förmåga, är något som debatteras flitigt på såväl bloggar som i gammalmedia. Detta är dock endast ett resultat av politiska beslut som inneburit decennier av oförändrade (dvs. i praktiken minskade) försvarsanslag i kombination med den internationella inriktningen av vår Försvarsmakt.

Nu har vi alltså en till NATO välanpassad Försvarsmakt med en begränsad förmåga att enskilt försvara landet mot ett väpnat angrepp. Vi betalar redan medlemsavgiften till NATO i form av anpassning av våra stridskrafter och deltagande med trupp och materiel i ett antal NATO-operationer, utan att dra fördel av medlemsförmånerna i form av försvarsgarantier. Knappast god hushållning med statens resurser.

Är det då inte dags att även ta det sista steget i vår anpassning till Europas enda fungerande försvarsallians och ta konsekvenserna av tidigare vägval och samtidigt dra fördel av gjorda investeringar genom att söka formellt medlemskap?

Det är svårt att se hur exempelvis våra grannländer Norge och Danmark har missgynnats av att vara medlem i NATO. Anledningen till att de blev medlemmar en gång i tiden är just att de har upplevt riskerna med att inte skyddas av vare sig ett starkt nationellt försvar eller en försvarsallians med andra.

/ Commander

Tärningen är kastad

Så har då riksdagen som väntat fattat beslut att skicka stridsflygsförband till Libyen. Det är ett bra beslut ur flera synvinklar. Vi upprätthåller vår goda tradition att ställa upp när FN kallar, vi fortsätter vårt nära samarbete med NATO och - framför allt - styrkan kommer att "göra skillnad" för den plågade befolkningen i Libyen.

En annan positiv aspekt på beslutet är att vi faktiskt använder ett förband som står i beredskap. Till och med ett förband som står i beredskap för NBG. Övriga i NBG ingående delar lär få trampa kaserngård fram till medaljceremonin efter genomförd beredskap.

Både på bloggar, bland annat denna, och i gammalmedia har debatten gått het om vilka mandat styrkan bör ha när den väl är på plats. Socialdemokraterna har enligt uppgift drivit igenom restriktionerna att svenska flygplan inte skall få angripa mål på marken, vilket många uppfattat som djupt olyckligt. Varken riksdagsbeslutet eller regeringspropositionen innehåller några dylika begränsningar, men exakt vilka Rules of Engagement (ROE) som en styrka har kan och skall inte publiceras offentligt.

Många debattörer har opponerat sig mot dessa begränsningar, med all rätt. Det är inte bara en rättighet att försöka påverka politiska beslut, det är även en skyldighet. Att som yrkesmän och yrkeskvinnor försöka, med sin kunskap och erfarenhet som grund, påverka beslutsfattarna innan beslutet är fattat är ett uttryck för professionalism.

Samma professionalism ställer krav på att - när beslutet väl är fattat - agera i enlighet därmed och försöka lösa det militära uppdraget så väl som möjligt inom ramen för det av den politiska nivån givna uppdraget. Allt annat är otänkbart i en demokrati.

Jag är helt övertygad att den svenska styrkan kommer att göra just detta. Om några begränsningar i ROE kommer att förhindra dem att lösa sin uppgift är jag lika övertygad om att de, genom befälskedjan, kommer att arbeta för att få till förändringar i handlingsreglerna som möjliggör ett effektivt skydd av Libyens befolkning.

Avslutningsvis vill jag önska Duke och de övriga i styrkan lycka till! Vi är många som kommer att följa er här hemifrån.

Jag hade tänkt skriva: "May the Force be with You, Duke!" men ändrade mig. De kommer inte att behöva någon övernaturlig "Force" till hjälp - det räcker gott med de kunskaper och färdigheter de redan har.

/ Commander