Piraterna trotsar monsunen och obeväpnade fartyg

Piraterna utanför Somalia trotsar monsunregn och hög sjö, även om anfallet inte lyckades denna gång. Man kan inte annat än förundras över deras mod, eller kanske snarare deras desperation.

I söndags anfölls det singaporianska bulkfartyget SAGAR RATAN om 61664 dödviktston, cirka 60 nautiska mil utanför Omans kust, uppger Shiptalk. Två skiffs, vardera med fem pirater ombord anföll SAGAR RATAN i grov sjö under dess färd mot Adenviken.

Piraterna besköt fartyget med granatgevär (RPG) och lyckades komma så nära att de kunde haka fast en stege över relingen. Då detta skedde hade dock besättningen på handelsfartyget skickat ett nödmeddelande till örlogsfartyg i området.

Kombinationen av sjöstridskrafternas ingripande, passiva säkerhetsåtgärder från besättningen och svåra väderförhållanden fick piraterna att avbryta attacken.

Återigen har ett antal sjöfartsanställda blivit beskjutna på sin arbetsplats vilket, trots den lyckliga utgången, naturligtvis skapar trauman för personalen.

Annars har monsunperioden inneburit svårigheter för piraterna och därmed en stunds anstånd för sjöfarare i området. Detta gäller dock inte besättningen på MV SUEZ som, efter att ha släppts av piraterna efter 317 dagar i fångenskap, återigen attackerades. Som om inte detta var nog fick fartyget, som hade fått slut på bränsle, slagsida och sjönk. Besättningen om 23 man räddades av ett pakistanskt örlogsfartyg, troligtvis fregatten PNS BABUR.  

Anfallet mot SAGAR RATAN var nära att lyckas trots passiva motåtgärder och hårt väder. Att sjöstridskrafter råkade finnas i närheten får ses som en lycklig omständighet. Det är som alla förstår svårt och farligt att borda ett fartyg långt ute till sjöss även utan att bli beskjuten. Hade fartyget haft beväpnad militär personal ombord hade angreppet garanterat misslyckats och ett antal sjömän hade sluppit skräcken för månadslång fångenskap, tortyr och död.

Regeringens utredare skall enligt uppgift presentera resultatet av utredningen på torsdag. Förhoppningsvis föreslår han åtgärder som säkrar liv och frihet för svenska sjömän på uppdrag i farliga vatten.

/ Commander

Beväpning av Visby-korvetter

Arbetet med att färdigställa de fem korvetterna av Visby-klass fortsätter. Fartygen har varit i drift i version 4 sedan slutet av 2009 och har bedrivit övningar och insatser med mycket gott resultat. Senast genomförde HMS Helsingborg och HMS Härnösand Flag Officer Sea Training (FOST) i Storbritannien varvid de erhåll ett utomordentligt betyg. “Ni har förutsättningarna och förmågan att ingå i en NATO-stridsgrupp vid en insats, gratulerar!” löd budskapet från Royal Navy´s examensförättare. Samtidigt fortsätter provtursverksamheten med HMS Karlstad.

Försvarets Materielverk (FMV) har under våren genomfört ett antal tester inför installationen av Visby-korvetternas huvudbeväpning Robot 15. Testerna syftar till att söka svar på ett antal frågor om vad som händer i samband med att en robot avfyras inifrån fartyget. Många har ifrågasatt hur en robotavfyrning skall kunna genomföras från ett slutet utrymme och såväl amatörer som initierade bedömare har uttryckt farhågor och diskuterat alternativa lösningar. Det främsta diskussionsämnet har rört värmeutveckling och rökgasevakuering. En tänkbar teknik som presenterats är en sluten tub där rökgaserna leds ut åt samma håll som roboten flyger, på motsvarande sätt som vid vertikal avfyrning.

Efter ett antal prototyptester har FMV nu genomfört ett så kallat serietest, då man använder den faktiska materielen. Nedan visas en video från testet.

---
Videon är tillfälligt borttagen.
---

Som framgår av videon har man valt en en annan lösning där rökgaserna från robotutskjutningen leds genom en kanal och ut genom bordläggningen på andra sidan fartyget. Av videon att döma verkar tekniken fungera som avsett men naturligtvis måste alla mätdata och bilder analyseras noga innan resultatet kan presenteras.

Om allt pekar åt rätt håll kommer nästa prov att ske på en av Visbykorvetterna och slutligen kommer en fullständig verifikationsskjutning med all funktionalitet att genomföras innan robotsystemet installeras på samtliga fem Visbykorvetter.

Kollegan Skipper rapporterar om ett bakslag för Visby-projektet. Det handlar om att endast två av fem fartyg kommer att kunna basera helikopter ombord. Att bygga fartyg som blir godkända som flygplatser är en kostsam historia vilket troligen är anledningen till ambitionsminskningen. Förhoppningsvis är detta endast en tillfällig anpassning med målsättning att även utrusta övriga fartyg i serien med denna möjlighet i framtiden.

Att basera helikopter ombord fartyg är en lösning som ger båda systemen förstärkta förmågor, fartyg och helikopter är "mutual force multipliers" som tidigare diskuterats.

/ Commander

Sjöröveriets mänskliga pris

Rapporteringen om piratverksamheten i Indiska oceanen har i svenska medier lyst med sin frånvaro den senaste tiden. Det är dock inte på grund av att sjöröveriet avtagit, snarare tvärt om. Verksamheten fortsätter alltjämt att öka i omfattning, trots de internationella sjöstyrkornas insatser.

Under årets första kvartal slogs rekord i antalet piratangrepp, enligt internationella sjöfarts-organisationen IMB. Under perioden angreps 97 fartyg av pirater och 15 kapades – en tredubbling jämfört med samma period 2010, som för övrigt också var ett dystert rekordår.

När man talar om priset som världen får betala för piratverksamheten talar man oftast i ekonomiska termer. Det är inte att förundras över då de är närmast astronomiska. Under 2010 beräknas de ekonomiska kostnaderna för det internationella samfundet ha uppgått till 7-12 miljarder US dollar.

Något som ofta förbises är de mänskliga kostnaderna som civila sjömän tvingas betala för världens oförmåga att hantera sjöröveriet.

Shiptalk har en intressant artikel som behandlar den mänskliga aspekten och de citerar Per Gullestrup, VD för Clipper Group:

“Somali piracy has a tendency to be discussed in economic terms, but the real issue is the untold misery and trauma imposed on our colleagues at sea and their relatives by the Somali criminals. We should be very concerned about the lack of concerted action by the global community in dealing forcefully with this problem.’’

En studie gjord av The Oceans Beyond Piracy innehåller en sammanställning över vad den somaliska kriminaliteten utsatte de civila sjömännen för under 2010:

• 4,185 sjömän utsattes för attacker med eldhandvapen och granatgevär (RPG).

• 342 sjömän räddades från citadels, dvs. "säkra rum" ombord fartygen.

• 1,090 sjömän togs som gisslan.

• 516 sjömän användes som mänskliga sköldar.

• 488 sjömän utsattes för misshandel eller tortyr.

Smaka på de siffrorna... Studien presenterar också en jämförelse över statistiken för de hårdast drabbade länderna när det gäller motsvarande brott:

CRIME RATES AT SEA* IN WATERS OFF SOMALIA (PER 100,000)		HIGHEST NATIONAL CRIME RATES OF EQUIVALENT CRIME ASHORE (PER 100,000)
Seafarers Subjected to Armed Attack on Vessels	697.5	Major Assault	576 (South Africa)
Seafarers Taken Hostage	181.7	Kidnapping	~15 (Turkey)
Seafarers Killed	1.3	Murder	~58 (Jamaica)

Troligen det heller inte hela sanningen. Nyhetsartiklar och intervjuer ger tillräckligt med information för att göra en rimlig bedömning av antalet sjömän som misshandlas eller används som mänskliga sköldar, men det finns inga möjligheter att få siffrorna bekräftade.

Priset som sjömännen tvingas betala för sjöröveriet är högt och både "framgångsrika" och "misslyckade" attacker utsätter personalen för farliga situtationer som riskerar att ge bestående fysiska och psykiska men. Bara att ständigt leva med vetskapen om att man löper stor risk att utsättas för beskjutning, misshandel, tortyr och död medför en hög stressnivå.

Även vid "misslyckade" attacker utsätts besättningarna för beskjutning från eldhandvapen och granatgevär som riktas mot deras arbetsplats.

Om piraterna bordar fartyget har besättningen i vissa fall möjlighet att söka skydd i ett citadell, dvs. ett "säkert rum" där de kan invänta räddningen. De kan dock tvingas vänta timmar eller dagar tills räddningen kommer, om den över huvud taget hinner fram, allt medan piraterna gör vad de kan för att forcera citadellet och komma åt besättningen. Även det är en traumatisk upplevelse.

I de fall piraterna lyckas kapa fartyget tas sjömännen som gisslan en längre tid, ofta flera månader, tills rederiet eller de anhöriga har förhandlat med piraterna om en lösensumma och lyckats skrapa ihop de pengar som krävs. Under tiden utsätts de för misshandlel, tortyr, skenavrättningar, svält och sjukdomar.

Att klarlägga omfattningen av vad sjömanskollektivet utsätts för försvåras av branchens heterogena karaktär där redare, lastägare, befälhavare, försäkringsbolag och besättning alla kan komma från olika länder och inget av dessa behöver vara samma som fartygets flaggstat. Det är därför svårt att få en samlad bild. Som exempel kom de sjömän som togs som gisslan under 2010 från 30 olika nationer, de flesta av dem utvecklingsländer. Ett resultat av denna mångfald är att de enskildas berättelser får svårt att få genomslag i media och därmed spridning till den breda allmänhetens.

"What is clear is that thousands of seafarers have been subjected to gunfire, beatings, extended periods of confinement, torture and, in some cases, murder in the Indian Ocean and Gulf of Aden at the hands of Somali criminals."

Listor över de fartyg som för tillfället hålls av pirater finns här och här.

För att skydda sig mot piratattacker har alltfler rederier satt ombord beväpnad personal på sina fartyg. Detta är något som har tydlig effekt mot piraterna. Hittills har inget fartyg med beväpnade vakter blivit kapat. Att sätta beväpnad personal ombord på handelsfartygen är något jag förespråkat tidigare. Det är rederiernas skyldighet som arbetsgivare att skydda sin personal, oavsett var i världen den tjänstgör eller vilken nationalitet individen har. Därför är det viktigt att de ges förutsättningar för att ta det arbetsgivaransvaret. Att endast införa en riskpremie för att få personalen att trafikera de pirattäta vattnen är inte en moraliskt hållbar åtgärd.

Beväpnade vakter ombord är dock inte okontroversiellt och innebär en hel del juridiska oklarheter. Vem är ansvarig för de våldsåtgärder som vakterna vidtar för att skydda fartyget? Är det den enskilde vakten, dennes chef på plats, vaktbolagets ägare i form av arbetsgivare eller någon annan? Att fartygets befälhavare har en stor del i ansvaret står rimligt klart, kanske skall han eller hon ha hela ansvaret? Finns det något lagrum som styr våldsutövandet annat än rätten till självförsvar?

Att befälhavaren skall reglera och styra våldsutövning är något som han eller hon sannolikt saknar såväl utbildning i som rutiner för och juridiken kring detta är som sagt oklar. Det skulle dock underlättas om skyddet ombord svenska fartyg utgjordes av svensk militär personal som har utbildning och övning i att hantera våldsutövning och Rules of Engagement (ROE).

Jag tar mig friheten att återanvända del av en text från ett tidigare inlägg som fortfarande är giltig:

---

Sverige är helt beroende av sjöfart för sin export och import. Samhället skulle stå stilla inom något dygn efter att sjöfarten till våra hamnar avbrutits. Detta avbrott kan ske längs hela rutten som fartygen trafikerar, inte bara utanför Göteborg eller Brofjorden.

Sjöfartsskydd är en naturlig del av sjömilitär verksamhet, och en grundläggande uppgift för marina förband. Skulle Sverige hamna i krig är det en självklar uppgift för Flottans fartyg att skydda sjöfarten kring våra kuster. Så vad är skillnaden att skydda svenska fartyg i Indiska oceanen? Om de blir tagna där eller utanför Skagen spelar ingen roll - de levererar inte sin last i avsedd hamn. Att sedan ett antal oskyldiga sjömän kidnappas och tvingas utstå tortyr och skenavrättningar gör saken än värre. Det är statens uppgift att skydda sina medborgare, det skyddet gäller även anställda inom sjöfartsnäringen.

Naturligtvis skall militär personal skydda svenska fartyg på internationellt vatten, oavsett om de seglar ost Gotland eller i Adenviken. Med nuvarande hotbild räcker det med ett fåtal soldater ombord varje fartyg, vi talar kanske om 50 soldater allt som allt. Det är en liten kostnad för att skydda sina medborgare sysselsatta med för landet livsviktig verksamhet.

---

Det är glädjande att regeringen har beslutat att snabbutreda möjligheterna att stärka skyddet mot pirater på svenska fartyg. Utredningen leds av förre sjösäkerhetsdirektören på Sjöfartsverket, Johan Franson, och han ska vara klar redan siste juni. Han ska dessutom göra en konsekvensbedömning om vad exempelvis svenska soldater ombord på fartygen skulle kunna leda till.

Låt oss hoppas att utredningens resultat medger för rederierna att ge sina anställda rimligt skydd mot den organiserade brottsligheten i Indiska oceanen och andra drabbade farvatten.

/ Commander

EUNAVFOR sänker skiffs

På morgonen den 10 juni upptäckte den tyska fregatten FGS NIEDERSACHSEN (NIED) en Pirate Action Group (PAG) i södra delen av Somali Basin. NIED som var på rutinpatrull är en del av EUNAVFOR Operation Atalanta.

Denna PAG, som bestod av en fiske-dhow som moderfartyg och två skiffs - som används för att genomföra själva attackerna, misstänks för att ha utfört ett antal attacker på handelssjöfart i området. Ombord syntes eldhandvapen och Rocket Propelled Grenades (RPG).

Dhowen betraktades som ett allvarligt hot mot sjöfarten, varför NIED beslutade sig för att undanröja hotet. Av hänsyn till gisslan ombord dhowen kunde NIED inte ingripa direkt mot moderfartyget. I stället löstes problemet genom att NIED öppnade eld mot, och sänkte, de två skiffs som bogserades akter om dhowen. Därigenom förhindrades piratgruppen att genomföra ytterligare attacker.

Efter att gruppen förlorat sin möjlighet att genomföra fler attacker, ändrade dhowen kurs och vände hemåt mot Somalia. EUNAVFOR bedömmer att ingripandet utan tvekan försvårat för piratgruppen och för tillfället förhindrat ytterligare attacker mot handelssjöfarten i området.

Därigenom förhindrades också kidnappningen av ett antal oskyldiga sjömän. Alltför många sitter redan som gisslan hos piraterna. Hoppas hinna återkomma inom kort med ett inlägg om sjöröveriets mänskliga pris.

/ Commander

Militär oro i Nederländerna

Nederländerna lider, liksom de flesta västerländska länder, av en ansträngd ekonomi som leder till nerdragningar i deras respektive väpnade styrkor. Detta leder i sin tur till att några för fram sina protester, oftast i form av debattartiklar i tidningar och på olika bloggar, medan andra på sin höjd knyter handen i fickan.

Till skillnad mot flertalet övriga länder i Europa tar dock den holländska krigsmakten protesterna till en annan nivå. Fredagen 27 maj marscherade holländsk militär personal genom Haags gator för att ge uttryck för sitt missnöje utanför parlamentet.

Tusentals uniformerade officerare, soldater och sjömän buade ut den kristdemokratiske parlamentsledamoten André Bosman, själv en tidigare stabsofficer i flygvapnet, som mötte demonstranterna utanför parlamentsbyggnaden.

Getting a particularly poor reception was the statement by Bosman [...] that there should be no illusion a career in the military could be lifelong. 

Någon som känner igen uttalandet?

Small rightwing religious SGP party leader Kees van der Staaij applauded the protestors. “We must stop firing on our own army,” he said.

Militär personal i Nederländerna har enligt uppgift inte strejkrätt, därför hade många tagit ledigt för att delta i demonstrationerna.

Detta agerande är något som är mer eller mindre otänkbart för svensk militär personal. Att vi får se militära förband marschera genom Stockholm när nästa variant av Basorg 13 presenteras finner jag för mycket osannolikt. Tur är väl det?

/ Commander

Sjöbaserade helikoptrar till Libyen

DN citerar Le Figaro som rapporterar att franska försvarsmakten skickar attackhelikoptrar till Operation Unified Protector. Det rör sig enligt tidningen om tolv lätta helikoptrar som ger koalitionen "möjlighet att komma närmare marken".

Helikoptrarna skall vara baserade ombord FS TONNERRE, ett helikopterlandstigningsfartyg av MISTRAL-klass, baserat i Toulon. Att basera attackhelikoptrar ombord är i princip det enda sättet att kunna verka med dessa i operationen då UNSCR 1973 inte ger möjlighet att basera stridskrafter i Libyen och helikoptrarnas effektiva räckvidd inte medger basering på exempelvis Sicilien.

Att basera dem ombord ger också andra fördelar. Fartyget ger helikopterstyrkan allt nödvändigt logistiskt stöd och utgör också ledningsplattform för förbandet. Dessutom bidrar fartyget per automatik med ett mycket gott egenskydd för helikoptrarna.

Att ombordbasera helikoptrar medför även en annan viktig fördel som ofta förbises. I och med att basen är rörlig kan den flyttas till det mest lämpliga utgångsläget inför ett uppdrag. Helikopterbasen i form av fartyget kan alltså förflyttas till närheten av det aktuella målet och därmed minska tiden från start till insats, för att efter genomfört uppdrag flyttas till nästa del av operationsområdet. Mellan uppdragen kan fartyget dra sig undan för att ytterligare minska hotet mot helikoptrarna. Det säger sig självt att det inte behövs något foot-print iland.

Detta sammantaget ökar flexibiliteten och säkerheten vid genomförande av helikopteroperationer.

Helikopter och fartyg är alltså "mutual force multipliers" som förstärker varandras förmågor. Helikoptern ger i detta fall fartyget ökad möjlighet att påverka skeenden iland och ombordbasering ger helikoptern ökad räckvidd, bra skydd och logistiskt stöd.

Detta är något att ha i åtanke vid anskaffning av nästa generations stödfartyg - att kunna ombordbasera helikoptrar ger synergieffekter för båda systemen. En "win-win" kort sagt!

/ Commander

Marin insats inom tio dagar

Socialdemokraterna har i ett utspel om Libyen på DN Debatt bland annat öppnat för att Sverige skall delta med marina stridskrafter som ersättning för FL01, som insatsen med JAS39 Gripen kallas. Förslaget möter, naturligtvis, motstånd från Alliansen. Försvarsministern ifrågasätter "varför skulle det vara bättre att avbryta en pågående, efterfrågad och effektiv insats med Gripen – för att ersätta med någon annan, ännu inte lika efterfrågad förmåga och först om flera månader?" Även Allan Widman (FP) är kritisk och avfärdar en marin insats som dyr och tidskrävande.

Som vanligt, skulle jag vilja säga, har Försvarsministern både rätt och fel. Rätt i det avseendet att det är mycket olämpligt att avbryta en effektiv insats och ersätta den med något annat, fel när han hävdar att en marin insats inte skulle vara efterfrågad och ta flera månader att sätta upp. Att marina stridskrafter behövs för att upprätthålla embargot mot Khadaffi är närmast självklart och det bekräftas också av Fredrik Lindvall, säkerhetspolitisk analytiker vid FOI. De senaste veckornas händelser utanför Misrata visar tydligt att de marina stridskrafterna är nödvändiga för att få in nödhjälp till de utsatta i Libyen.

Marintaktiska staben på Högkvarteret (HKV) hävdar att det skulle ta lång tid att få en svensk marin insats på plats. ”Det tar tre månader att få ett par svenska korvetter på plats”, påpekade Magnus Lüning, chef på marinens tekniska [sic!] stab. Detta stämmer med de styrdokument som finns där beredskapen för internationella insatser är satt till R90. Det är också korrekt om man tittar på erfarenheterna från tidigare marina insatser som alla har tagit ungefär tre månader att sätta upp och få på plats.

När man anger tiden till tre månader lever man dock kvar i den gamla världen när vi hade en Utlandsstyrka och deltagandet i internationella operationer var frivilligt. Alla soldater och sjömän fick tidigare ta tjänstledigt från sin ordinarie tjänst i Försvarsmakten för att kunna tjänstgöra i en internationell insats. 

Riksdagen har nu upphävt lagen om utlandsstyrkan och all personal har nu skyldighet att delta i internationella operationer. I stället för en särskild utlandsstyrka skall deltagandet i internationella operationer ske med "nummersatta förband", det vill säga de stående insatsförbanden. Dessa har betydligt högre tillgänglighet än de tidigare förbanden i utlandsstyrkan. Tyvärr har tänkesättet inom Försvarsmakten och HKV inte riktigt följt med i denna utveckling.

Låt oss ta ett exempel. HMS Härnösand och HMS Helsingborg är för tillfället i Storbritannien och genomför Flag Officer Sea Training (FOST) som är en övning för att, med stöd av experter ur Royal Navy, finslipa organisation och metoder inom alla aspekter av strid med fartyg. Skulle Försvarsmakten så besluta, skulle fartygen omedelbart kunna avbryta FOST varefter HMS Helsingborg skulle kunna påbörja ombasering mot Sicilien inom några timmar, medan HMS Härnösand seglar mot hemmahamn för att förbereda besättningen för Operation Unified Protector.

Avståndet från Plymouth till Sicilien är cirka 2300 nautiska mil och med en medelfart av 15 knop tar resan drygt sex dygn och då ryms även ett hamnbesök för bunkring av drivmedel. På plats i Sicilien behöver HMS Helsingborg troligtvis komplettera en del förråd, exempelvis ammunition, och kanske viss annan utrustning. Ytterligare några dagar senare anländer HMS Härnösands besättning för att påbörja det första uppdraget utanför Misrata, eller där Force Commander beslutar. HMS Helsingborgs ordinarie besättning roterar hem för att två veckor senare lösa av HMS Härnösands besättning i området.

Fartyget HMS Helsingborg är alltså på plats i området och levererar effekt i Operation Unified Protector och de båda besättningarna löser av varandra med två veckors intervall. Detta innebär att insatsen kan pågå under en längre tid och dagen efter att regeringen fattar beslut om att avbryta insatsen kan fartyget vara på väg hem. Insatsen har i denna form en mycket stor flexibilitet, med andra ord.

Liknande förslag har tidigare presenterats av sjöstridsförbanden. Naturligtvis är förslaget mycket förenklat då det inte är lämpligt att beskriva alltför mycket detaljer i detta fora, varken av sekretess- eller utrymmesskäl. Poängen är att det är möjligt att genomföra insatser på detta sätt! Det handlar om att tänka nytt och ta konsekvenserna av de nya förutsättningarna.

En marin insats är alltså både efterfrågad och möjlig att genomföra utan att det tar tre månader att komma på plats. Den behöver dock inte ersätta nuvarande insats med stridsflygsförband utan kan tvärt om komplettera denna.

Hur blir det då med kostnaderna? Allan Widman hävdar att en marin insats skulle förorsaka mycket höga kostnader för försvarsanslaget. Nåja, det beror på hur man räknar. Fartyg och besättningar belastar redan idag försvarsanslaget med bl.a. löne-, bränsle- och materielunderhållskostnader. Skillnaden mellan deltagande i operationen och ordinarie verksamhet torde inte bli så stor som Widman befarar.

Ett ökat gångtidsuttag ger givetvis ökade kostnader, men det uppvägs av att det fartyg som stannar i hemmavatten får ett minskat gångtidsuttag. Lönekostnaderna torde också öka, bl.a. när det gäller "missionstillägg" eller motsvarande, och även kostnader för rotationsresor och andra transporter tillkommer. Detta är dock en i sammanhanget begränsad kostnad.

Även när det gäller ekonomin så behöver den givetvis granskas ytterligare, men poängen här är att vi redan har kostnader för fartyg och besättningar och att skillanden inte utgör "mycket höga kostnader för försvarsanslaget".

Stående insatsförband skall användas, inte stå i beredskap och kosta pengar i onödan.

Se även Wiseman och Klart Skepp!

/ Commander

Arktis under svensk ledning

Arktiska Rådets utrikesministermöte har just avslutats och därmed har Sverige tagit över ordförandeskapet de kommande två åren. Det är ett ordförandeskap som står inför ett inte obetydligt antal utmaningar då allt fler möjligheter öppnar sig i Arktis och många gamla olösta frågor väcks till liv.

USAs utrikesminister Hillary Rodham Clinton deltog i mötet och hon var därmed den första amerikanska utrikesministern att delta i Arkiska Rådet. Det visar att USA har accepterat att de nu har en 1000 miles lång kustlinje mot en tredje ocean. Arktis är nu av strategisk betydelse för USAs nationella säkerhet, den globala handeln, klimatfrågan och hur att möta världens framtida energibehov. Nuvarande samarbete mellan de närliggande länderna i regionen kan förhindra framtida konflikter rörande suveränitet, sjöfart, miljö, energi och säkerhetspolitik.

Forskare hävdar att inom två decennier kommer Norra Ishavet att ha öppet vatten under en hel månad varje år och med öppet vatten kan olösta gränstvister inte längre ignoreras. Till exempel är USA och Kanada inte överens om gränsdragningen mellan deras exklusiva ekonomiska zoner i området. Ju större exklusiv ekonomisk zon en nation har dessto större andel av de där liggande naturtillgångarna kan en stat göra anspråk på. Listan på olösta gränstvister kan göras lång, såväl Ryssland som Norge, Danmark och Kanada har dylika tvister.

Hur dessa tvister hanteras kan få säkerhetspolitisk betydelse i framtiden. U.S. Geological Survey uppskattar att 13 procent av världens oupptäckta olja och 23 procent av världens oupptäckta naturgasfyndigheter finns i området så det är mycket pengar och därmed stora nationella intressen som står på spel.

Också sjöfarten i området expanderar i hög takt, främst för att spara pengar i form av tid och bränsle men även för att hitta vägar runt piratproblemet kring Somalia. Sjöfarten längs rutten norr om Ryssland förutspås öka med 500 procent jämfört med förra året, förvisso från en mycket låg nivå.

Även andra länder visar intresse för regionen. Detta visar sig inte minst genom att Kina skickade en isbrytare norr om Alaska förra året och till området norr om Island i år för att kartlägga farleder och Sydkorea är också intresserat.

Det blir intressant att följa utvecklingen i området när USA är med i matchen och Sverige leder Arktiska Rådets arbete de närmaste åren.

UPPDATERAD 170846B6:
Det första beslutet som fattades i Arkiska Rådet var ett avtal om sjöräddning, rapporterar Regeringens hemsida.

- Om ett fartyg förolyckas är det allas ansvar att hjälpa i räddningsarbetet. Det ökar säkerheten i hela regionen, och är ett positivt steg för Arktiska rådet som aktör, sa utrikesminister Carl Bildt i samband med mötet. Avtalet ställer krav på länderna att kunna ställa upp med fartyg, flyg och besättningar som kan klara den upp till femtiogradiga kyla som kan råda under vintermånaderna kring Arktis.

Vilka fartyg Sverige skall skicka till området framgår inte. Om Sverige skall visa att vi tar avtalet på allvar utgör det en ny utmaning för Marinen, Kustbevakningen med flera maritima myndigheter.

Det svenska ordförandeskapet kommer bland annat att fokusera på den ekonomiska utvecklingen i regionen och på tillvaron för de boende men även på miljöfrågan.

- När det gäller klimatförändringarna är det viktigaste att klara målet att jordens temperaturökning blir högst två grader. På kort sikt är det särskilt viktigt att minska utsläppen av så kallade kortlivade klimatämnen, som exempelvis sot och metan, säger Andreas Carlgren.

Detta kan, vid en ytlig betraktelse, uppfattas gå stick i stäv med övriga nationers primära intresse - att hitta metoder att utvinna mer fossila bränslen ur den arktiska naturen.

Mer om Sveriges ordförandeskap i Arktiska Rådet.

Danmark höjer tonläget enligt Aftonbladet.

SvD

/ Commander

Marin utvecklingsplan?

Enligt Flygvapenbloggen är FVI på en road-trip i Flygvapnet för att introducera Flygvapnets utvecklingsplan (FVUP). Denna utgör en länk från Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP) till det mål- och visionsarbete som bedrivs på respektive förband.

Av detta kan man inledningsvis göra tre betraktelser:

1. Flygvapenbloggen fungerar bra som informations- och diskussionsforum. En sådan kanal bör skapas även för de marina förbanden.

2. Flygvapenförbanden har en gemensam utvecklingsplan som pekar ut riktningen för förbanden. Detta är något marinen har saknat i flera år. En marin vision och Marin utvecklingsplan (MUP) är efterlängtad i organisationen och är något som bör prioriteras högt året som kommer. Det målbildsarbete som förbanden nu genomför borde kunna utgöra en bra grund för det fortsatta arbetet.

3. Att FVI reser runt och informerar om och diskuterar innehållet i FVUP ger förutsättningar för att planen får acceptans och genomslag.

Trots flera lovvärda projekt de senaste åren lämnar Försvarsmaktens samlade styrdokument en del övrigt att önska, kanske särskilt för marinen. När styrningar och visioner skall smetas ut och bli Försvarsmakts-gemensamma tappar de fokus och tar inte hänsyn till de olika förbandens särart. Att skapa en Marin Utvecklingsplan blir därför än mer viktigt.

När - eller om - Marinens Utvecklingsplan tas fram bör det ske med brett deltagande från förbanden och den bör kunna ges ut som en öppen remiss, där alla medarbetares tankar har möjlighet att påverka innehållet. Det duger inte att bara ett fåtal officerare är inblandade i produktionen och att den endast dialogiseras på MLG och via skrivelser. Det handlar om att tänka både långt och brett och att tänka utanför boxen.

Marinen behöver en gemensam kurs att styra efter. Fartyget ligger i skarp gir och rorgängaren står redo och väntar på ordern "stötta, kom till kurs...".

Medarbetarna i organisationen ser fram emot när MI gör sin road-trip och tydligt pekar ut vart vi är på väg.

/ Commander

Marin informationsspridning

Fick en kommentar från en kollega angående senaste inlägget rörande Libyen, där han hävdar att minröjningsfartyg typ KOSTER är det bäst beväpnade minröjningsfartyget i världen. Det kan vara svårt att väga, mäta och jämföra men utan tvekan har KOSTER ett effektivt skydd mot såväl luft- som ythot.

Kollegan fortsätter:

Som du kanske läst erhöll 4.sjöstridsflottiljen en del kritik i veckan som gick på grund av att det fälldes sjunkbomber...

Bifogar flottiljchefens veckobrev - där står det att läsa att just nämnda mröjftg hittade en skarp WW2 mina i veckan som gick samt oskadliggjorde densamma - skulle ju vara fint om sådan nyhet nådde media istället för all kritik som vi jämt dras med....

Håller med helt och fullt! De marina förbanden har ett stort och växande behov av att förmedla såväl positiva som negativa nyheter till allmänheten. Särskilt som den marina verksamheten i huvudsak bedrivs utom synhåll för huvuddelen av såväl medborgare som journalister. De sjögående förbanden får inget eller mycket lite gratis när det gäller informationsspridning. Det krävs aktiva åtgärder för att informera om vad, hur och varför vi gör det vi gör.

En kanal som står till förfogande är respektive förbands hemsida på http://www.forsvarsmakten.se/. När man tittar på hur många inlägg och artiklar som publiceras där ser man att det är en kanal som inte används i tillräcklig omfattning. De tre sjögående flottiljerna har tillsammans FYRA inlägg hittills under "nyheter från förbandet" 2011. Inte ett ord om hittade minor där inte...

De veckobrev som chefen 4.sjöstridsflottiljen skriver är ett mycket bra sätt att informera om vad som händer vid förbandet. Där kan chefen ge sin syn på olika frågor och informera om och kommentera den kommande utvecklingen. Tyvärr sprids det inte till intresserade utanför förbandet och det berör endast en del av marinen. Därför finns det behov av en Marinblogg, motsvarande den som FVI startat för den flygande delen av Försvarsmakten.

Avslutar med ett citat från C4 veckobrev 6 maj om nyss nämnda minfynd:

Det har även kommit in rapport att HMS Koster har lokaliserat och oskadliggjort en skarp mina från andra världskriget. Detta är troligen en hittills försvunnen minlinje som nu ska undersökas. Bra jobbat. Att under pågående övning genomföra en insats visar ånyo att vi är ett förband som är omedelbart tillgängligt för insatser. I vår verklighet levererar vi ständigt effekt i form av bland annat havsövervakning, minröjningsinsatser och sjöfynds- och ammunitionsröjningsuppdrag.

Sådant hade varit bra att kunna informera allmänheten om...

/ Commander

Minröjare säkrar hjälptransporter till Misrata

Minröjningsfartyg från NATO röjer minor utanför Misrata, rapporterar NATOs hemsida. Khadaffis styrkor lyckades i fredags att minera inloppet till Misrata genom att fälla tre stycken minor från fyra små båtar. Detta var ett försök att skära av transporterna av humanitär hjälp till de nödställda i den rebellkontrollerade staden.

Minfällningen observerades av NATO-enheter som saknade möjligheter att hantera minorna. De är små och omöjliga att detektera utan specialutrustning och kompetens för uppgiften. Det krävs därför specialiserade minröjningsenheter för att säkra fri sjöfart genom en led. Minorna kan orsaka stora skador på alla typer av fartyg och en mina räcker normalt för att sänka ett av de handelsfartyg som transporterar nödhjälp till de lidande i Misrata.

Problemet med minkrigföring till sjöss är att man aldrig kan vara säker på att det endast är de minor man observerat fällas som är de enda som finns i området. Därför vågar man inte chansa och segla vid sidan av de fällda minornas position utan hela leden måste säkras. Detta är en operation som tar lång tid och ställer höga krav på kompetensen hos deltagande enheter.

Två av minorna var förankrade medan den tredje var en drivmina. NATO-enheterna arbetade under gårdagen med att lokalisera och oskadliggöra denna för att därefter fortsätta med att söka av området och säkra leden in till Misrata. Sedan helgen har två fartyg lämnat hamnen och ett fartyg med humanitär hjälp har anlöpt hamnen och kunde lossa sin last innan det åter gick till sjöss.

Enligt Klart Skepp är bland andra det nederländska minröjningsfartyget HR. MS. HAARLEM engagerade i uppgiften. Fartyget, som är av ALKMAAR-klass, har endast en 20 mm automatkanon som beväpning för egenskydd mot såväl luft som ytmål. Detta är, som alla förstår, långt ifrån tillräckligt mot något annat än mindre båtar och lätt beväpnade helikoptrar. Det är tveksamt om Khadaffi för tillfället kan hota fartyget med något annat än små båtar så i detta fall bedöms förmågan ändå vara tillräcklig.

Svenska flottan har bland världens modernaste minröjningsfartyg i form av minröjningsfartyg typ KOSTER som, utöver avancerad minröjningsutrustning, är utrustade med en relativt effektiv spaningsradar och eldledning samt en 40 mm automatkanon. Detta ger fartygen möjlighet att skydda sig mot såväl yt- som lufthot. Naturligtvis är har förmågan sina begränsningar, men för att vara ett minröjningsfartyg är egenskyddsförmågan påtaglig. Minröjningsfartyg typ KOSTER hade varit alldeles utmärkt för den viktiga uppgift som NATO nu löser. Detta särskilt som de svenska förbanden är världsledande när det gäller minröjning i grunda och kustnära farvatten.

Minröjningsfartyg måste, för att lösa sin uppgift, ha en låg akustisk signatur. Detta gör dem samtidigt långsamma. Att ombasera ett minröjningsfartyg från norra Europa till Medelhavet är en förflyttning som tar lång tid. De är inte en Quick Reaction Force, om de inte redan är i området. Detta verkar varit fallet med HR. MS. HAARLEM varför de var tillgängliga för att lösa uppgiften att säkra transporterna av nödhjälp till Misrata.

För att svenska fartyg skall kunna delta i denna typ av operation måste fartygen frambaseras i god tid. Detta är dock inte på något sätt omöjligt, eller ens särskilt kontroversiellt. Marinen planerar för att under 2012 genomföra en expedition till Medelhavet med två minröjningsfartyg. De bör få som beredduppgift att delta i säkrandet av transporter till och från hamnar i området, på samma sätt som de har den uppgiften i hemmavatten.

/ Commander

Marinbloggen nästa?

Flygvapeninspektören har skapat en blogg kallad Flygvapenbloggen för den flygande delen av Försvarmakten, vilket säkert inte undgått någon som följer med i bloggosfären.

Syftet är att skapa "ett kommunikationsforum där vi som är intresserade av Flygvapnet ska kunna dela information och utbyta ideer. På Flygvapenbloggen kommer våra chefer vid förband och i HKV att kunna lägga ut information eller ta upp aktuella frågor. Alla som är intresserade kan bidra med inlägg till bloggen genom att skicka in dem till administratören."

Skapandet av detta fora är ett mycket lovvärt initiativ som ger chefer och medarbetare på alla nivåer en möjlighet att föra en öppen diskussion kring aktuella ämnen. Det är ett stort steg mot ökad öppenhet inom FM och även ett sätt för den högsta militära ledningen att delta i debatten och vara proaktiva, inte bara parera och förklara i efterhand.

Liksom inom övrigt bloggande och offentligt debatterande ställer det höga krav på debattörerna att hålla sig från att lämna ut information som omfattas av sekretess. Inlägget där nye chefen EAW diskuterar återtagning av beredskap och förmåga inom EAW kan kanske anses ligga på gränsen när det gäller sekretess, även om man inte behöver vara geni för att lista ut att förmågan och beredskapen påverkas när en del av förbandet skickas utomlands.

Hur ser det då ut på den marina sidan? Det finns redan en hel del bloggar med marin inriktning, exempelvis Skipper, Klart Skepp med flera och även Commander's Log har ambitionen att ha en marin vinkel på det som skrivs. De marina bloggarna drivs emellertid av mer eller mindre anonyma privatpersoner eller grupper, vilket i och för sig har sina fördelar. Anonymiteten medför dock att bloggarna saknar den tyngd som en officiell blogg med naturlighet får när Inspektören för försvarsgrenen står bakom den.  

Därför är det önskvärt att även skapa en marin blogg där Marininspektören, C PROD Marin, marina förbandschefer med flera kan föra fram sina synpunkter kring aktuella ämnen och diskutera dessa med medarbetarna och övriga inresserade. Att endast skriva artiklar i Tidskrift i Sjöväsendet eller hålla föredrag på Sjöofficerssällskapet får inte samma spridning och genomslag även om detta är trevliga företeelser när så sker.  

Marininspektören, Kam Jan Thörnqvist, var tidigare som chef för 4.sjöstridsflottiljen mycket aktiv med att skriva veckobrev som uppskattades såväl inom som utom förbandet, hemma och borta. Det kanske är dags att ta den goda vanan med sig till det nya jobbet och sprida budskapet till alla anställda i marinen och övriga intresserade?

När får vi se den officiella Marinbloggen live i etern?

/ Commander

Iran hotar US i Bahrain

Det händer mycket i världen i allmänhet och i Mellanöstern i synnerhet och där har Bahrain hamnat lite i skymundan av Libyen och Syrien. Utvecklingen på arabiska halvön med närhet till såväl Saudiarabien som Iran och amerikanska baser gör dock att Bahrain förtjänar att tittas närmare på.

Forumet Information Dissemination har ett intressant inlägg om utvecklingen i Bahrain där de citerar Shayan Ghajar som skriver för InsideIran. Ghajar beskriver hur spänningen stiger mellan Bahrain och Iran med utvisningar av diplomater och aggressiva uttalanden. En högt uppsatt iransk militär förespråkar mer direkta åtgärder mot Bahrain.

En iransk diplomat fick den 26 april 72 timmar på sig att lämna Bahrain anklagad för spionage och Iran hotar att svara med samma mynt. En talesperson för Irans utrikesdepartement, Ramin Mehmanparast, tillbakavisar anklagelserna och förnekar all iransk inblandning i Bahrain. Tvärtom menar en iransk parlamentsledamot att Saudiarabiens inmarsch däremot utgör en direkt utländsk inblandning i Bahrains interna angelägenheter.

En dag tidigare uttalade brigadgeneral Mohammad Reza Naqdi krav på ett mer aggressivt iranskt agerande mot Bahrain. Han kritiserade de politiska meningsskiljaktigheterna som plågar Iran och uppmanade iranierna att enas mot den bahrainska regimens brutala ingripanden mot demonstrationerna i landet.

“If the current conditions do not allow us to get directly involved in the battlefield, we should change the conditions and play a direct role on this scene,” säger Naqdi.

Han förtydligade inte exakt hur “conditions” skulle ändras för att underlätta ett ingripande i Bahrain, men det finns, enligt InsideIran, indikationer på ett ökat tryck inom Iran att göra just det.

USA har inte agerat mot regimen i Bahrain och kontrasterna mot deras agerande mot Khadaffi är tydliga. Orsaken är naturligtvis att USA är beroende av basen för den amerikanska femte flottan som ligger i Bahrain. Så länge den basen ligger där den ligger kan Iran inte ingripa i Bahrain utan att riskera en direkt militär konfrontation med USA, skulle USA däremot lämna landet ökar möjligheterna att blanda sig i konflikten i Bahrain.

Med Förenade Arabemiratet och Saudiarabien redan engagerade i Bahrain finns då en uppenbar risk för krig mellan Iran och Saudi, något som Information Dissemination även varnar för. Detta skulle, om det blir verklighet, utgöra en större regional konflikt som utan tvekan skulle involvera USA och ha stor påverkan på situationen i regionen.

/ Commander

PTSD - Krigets pris

Att deltagande i väpnade konflikter kan få konsekvenser på soldaters mentala hälsa är väl känt. Företeelsen kallas Post Traumatic Stress Disorder (PTSD).  Enligt vårdguiden kan PTSD drabba en person som varit med om exempelvis misshandel, våldtäkt, en olycka, krig eller en naturkatastrof.

Vid PTSD återupplever den drabbade vanligtvis den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat. Men de flesta som har varit med om ett trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom och många blir bättre utan behandling. Detta gäller dock långt ifrån alla och effekterna kan bli ödesdigra för de inblandade.

En intressant artikel på Danger Room berör stridernas tragiska pris på soldaters mentala hälsa. Inlägget kommenterar en rapport från National Bureau of Economic Research som har försökt sätta siffror på problemet. Enligt rapporten drabbas 26 procent av soldaterna som återvänder från Irak och Afghanistan av depression, drog- och alkoholberoende, hemlöshet eller självmordstankar. Samma siffra har beräknats av Rand Corporation.

Mer än 6000 veteraner begår självmord i USA varje år vilket utgör cirka 20 procent av de 30000 självmord som genomförs varje år.  NBER gör en försiktig bedömning att de ekonomiska kostnaderna för mentala hälsoproblem i USA orsakade av kriget mot terrorismen uppgår till mellan 750 miljoner och 1,35 miljarder dollar varje år.

NBER-rapporten har tagit en ny vinkel till ämnet. I stället för att, som andra rapporter gjort, endast titta på PTSD kopplat till soldaternas tjänstgöringstid tar denna rapport hänsyn till vilken typ av strid soldaterna varit inblandade i. Författarna till rapporten menar att soldater som är inblandade i "frequent enemy firefight or witness allied or civilian deaths are at substantially increased risk for suicidal ideation, psychological counseling, and post-traumatic stress disorder.”

Slutsatsen är att när soldater skall skickas ut i nya operationer bör större hänsyn tas till var de varit tidigare och vad de varit utsatta för istället för att fokusera på tjänstgöringstid.

Rapporten har satt en siffra på problemet med PTSD orsakat av deltagande i kriget mot terrorismen, men beräkningarna tar inte hänsyn till de icke kvantifierbara följdeffekterna av PTSD, som till exempel den mentala hälsan hos barn till soldater, dess påverkan på skiljsmässostatistiken eller den framtida arbetsmarknaden.

This invisible, burgeoning effect of PTSD begs ever more Pentagon research into prevention, diagnosis and treatment of the silent killer.

Försvarsmakten har på senare tid börjat hantera frågan om veteranstöd men vi har fortfarande en hel del att utveckla när det gäller hantering av PTSD och andra effekter av vårt deltagande i internationella operationer. Antalet drabbade soldater är naturligtvis inte lika stort i Sverige som i USA och problemet får därför inte heller lika omfattande effekter på samhället i stort. För de enskilda drabbade soldaterna och deras anhöriga är det dock en lika allvarlig tragedi.

/ Commander

Hårdare tag - piraterna slår tillbaka

Piratverksamheten i Indiska oceanen fortsätter att öka och har aldrig varit så omfattande som nu. Totalt uppgick antalet somaliska piratattacker under årets första kvartal till 97 stycken. Vid samma tidsperiod föregående år, rapporterades endast 35 piratangrepp. Attackerna och kidnappningarna som genomförs av somaliska pirater kostar mer än 7 miljarder dollar, det vill säga nästan 50 miljarder kronor varje år. Det visar en FN-rapport som publicerades i januari.

Många ropar på "hårdare tag" mot de somaliska piraterna. Senast i raden är det ryska sjömansfacket som börjar en kampanj med namnet SOS: Save Our Seafarers. Målet med aktionen är att dra allmänhetens uppmärksamhet till sjöröveriproblemet och få olika länders regeringar att mer aktivt kämpa mot sjöröveriet. Många internationella företag har redan anslutit sig till aktionen. Fackets företrädare Jurij Suchorukov hävdar att "varje fartyg som lämnar Somalias territorialvatten ska besiktigas, annars blir det tillintetgjort."

Tidigare har även en företrädare för ett norskt rederi förespråkat "hårdare tag" mot piraterna. I en artikel i Dagens Näringsliv i februari framför skeppsredaren Jacob Stolt-Nielsen åsikten att pirater bör avrättas på stället.

"Pirater tatt i internasjonalt farvann har alltid vært straffet med døden, oftest utført på stedet," säger Stolt-Nielsen och poängterar att den brutala praxisen bör återinföras.

För tillfället sitter över 700 sjömän som gisslan på fler än 30 kapade fartyg och skeppsredaren inser att strategin med att avrätta piraterna på kort sikt kommer att kosta många människoliv bland internationellt sjöfolk.

"Dette er krig, og det koster liv å føre krig", skriver Stolt-Nielsen i sitt inlägg. Detta är en minst sagt kontroversiell uppfattning som knappast delas av majoriteten av världssamfundet.

Även NATOs generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen vill att jakten på pirater utanför Afrikas kust trappas upp. "Jag anser att det internationella samfundet måste titta närmare på hur vi kan förstärka piratinsatsen", sade han till journalister i Bryssel nyligen. Det han avser är knappast om att avrätta pirater utan rättegång och inte heller i första hand om fler fartyg, utan troligtvis mer om ändrade insatsregler för de styrkor som redan är på plats.

SvD uppmärksammade häromdagen återigen piratfrågan och sjöfartens maktlöshet. I måndags röstade FN:s säkerhetsråd enhälligt igenom ett beslut att upprätta en specialdomstol för sjörövare i Somalia. På måndag inleds en internationell konferens i Dubai där ett 50-tal utrikesministrar bjudits in.

–Att komma överens om hur en internationell tribunal ska fungera blir det viktigaste som kommer att diskuteras på det mötet, säger Tryggve Ahlman, ansvarig för säkerhetsfrågor på Sveriges Redareförening. Detta är gott och väl, men det kommer inte att avskräcka från piratverksamhet. Därtill är piraterna alltför desperata.

"Hårdare tag" är dock inte det självklara svaret på dagens situation.

Indiska flottan har, i samverkan med andra länder och internationella koalitioner, i flera år bekämpat sjöröveriet i Indiska oceanen. De har nått vissa framgångar och har för tillfället cirka 100 pirater omhändertagna i Indien. Både svenska och danska officerare har vittnat om den hårda, på gränsen till omänskliga, indiska attityder gentemot misstänkta pirater.

Nu rapporterar Reuters hur piraterna försöker slå tillbaka mot Indien genom att inte frige några indiska medborgare. I fredags släpptes fartyget MT ASPHALT VENTURE medan den indiska besättningen kvarhölls.

"We are holding eight of Asphalt Venture crew. It was a joint understanding among us not to release any Indian citizens," säger en pirat som kallar sig Abdi till Reuters från piratnästet Harardhere. "India hasn't only declared war against us, but also it has risked the lives of many hostages," säger han.

Indien har varnat för ett ökat pirathot i vattnen utanför Indiens sydvästra kust när de somaliska piraterna anpassar sig till det ökade trycket i farvattnen utanför Somalia.

Den enkla lösningen för att eliminera liknande somaliska utpressningsförsök är att förhindra att det egna landets medborgare överhuvudtaget hamnar i en gisslansituation och kan användas som påtryckningsmedel. Ett sätt att göra detta är att sätta beväpnad personal ombord de svenska fartygen. Regeringen tillsätte för en tid sedan en utredning som skall undersöka möjligheterna till detta.

För de med gott om pengar finns andra möjligheter. DN presenterade härom veckan ett fartyg som enligt uppgift är piratsäkert. Detta är en lösning som dock inte står alla till buds - det kostar att bygga specialfartyg och det är knappast en möjlighet för fiskare och rederier i området.

För att komma tillrätta med piratplågan krävs i ett längre perspektiv en (eller flera) fungerande stater i Somalia. Eftersom havsområdena är så stora är sjöröveriet inte ett problem som kan lösas på havet, även om effekterna kan mildras. Lösningen till problemet ligger i slutänden på land, genom att etablera effektiva och lokala myndigheter, som både kan bekämpa piraterna men också erbjuda attraktiva alternativ till sysselsättning för unga män.

Tills dess finns det ett antal andra åtgärder som bör vidtagas för att bekämpa den organiserade brottsligheten till havs.

/ Commander